…… och det känns bra. Trots att en del lyckas på första försöket. Min lillasyster är en av dessa gravida. Hon beräknas efter första uträkningen föda i mitten på april. Min bästa vän är också gravid och ska föda månadsskiftet maj-juni. Likaså min barndomsvän M. Min vän M har precis som jag och mannen kämpat många år för att få bli förälder. Först var det inseminationer, sedan IVF och till sist embryodonation. Så häftigt att det till slut funkade för henne och jag önskar verkligen att det ska gå hela vägen. Enligt lite snabb huvudräkning borde hon föda i juni. Va kul det ska bli. Massor av kompisar till våra kids.
Bajset
Nu verkar vi äntligen ha gått i mål helt med potträningen. H har ju haft sådan bajsångest, i över två månader har det hållit på. Men nu sista veckan så har det bara tvärvänt. Nu är det helt plötsligt jätteroligt att bajsa och varje gång han går på toaletten gör han allt för att krysta så att det ska komma bajs. Så himla skönt att det äntligen vänt.
Mannen har börjat jobba igen. Han är nu på sin första jobbresa och han är borta måndag till onsdag. H, L och jag försöker klara oss själva. Det gick jättebra med nattningen igår, den har jag bävat för. Vi låg alla tre i H:s säng. L ammade och H somnade faktiskt ganska fort. Imorse vaknade jag med ryggskott. Verkligen ingen höjdare när man är själv. Så nu har jag ringt in min mamma och syster som ska hjälpa mig att hämta H på förskolan och med vardagen här på kvällen.
L och jag har varit på BVC idag och hon har faktiskt sovit i tre timmar nu på dagen, större delen av tiden i vagnen som hon inte alls gillar. Nu hör jag hur hon håller på att vakna. Det är sällan hon sover någon annanstans än på mig.
Amningsmaraton
Från klockan 15:30 idag har jag ammat L. Några minuters paus ibland och så är det dags igen. Mina bröstvårtor mår inte bra.
Idag är makens sista föräldralediga dag. Han fick ta ut sina dagar som han ville tillslut. Är så tacksam att jag fått ha honom hemma så länge, men imorn börjar allvaret. Nu måste vi börja skapa vår egen vardag här hemma. Det känns både stressande och skrämmande. Hur ska jag klara eftermiddagar och kvällar ensam med båda kidsen? Laga mat, leka, duscha, natta (etc) H samtidigt som L hänger i mina bröst som mest just den tiden? Lätt ångest är det faktiskt. Men jag har en plan….. Vi skriver ju veckomenyer och veckohandlar så jag ska försöka laga middagarna redan på dagen och bara värma på kvällen. Och så har jag ställt in en gammal fåtölj i H:s rum så jag kan sitta där och amma och samtidigt vara med honom och leka. Känns också stressigt att komma iväg till förskolan på morgnarna, men man vänjer sig väl.
H är helt otroligt trotsig nu. Allt är nej. Så fort han inte får som han vill slåss eller bits han. Pappa är extra utsatt just nu.
En månad
Idag fyller L en månad. Känns som hon funnits länge samtidigt som det gått fort och att hon vuxit och utvecklats mycket redan. Hon är riktigt stark i nacken och väldigt vaken och följer en med blicken. Har börjat försöka ta på saker som fångar hennes blick och försöker ”prata” och får ibland fram små läten. Precis som brorsan så älskar hon att gosa in sig i pappas skägg och hon klämmer ibland fram små leenden, speciellt mot pappa eller när hon sover. Hon bajsar minst 20 gånger varje dag.
Amningsmottagningen
Igår när jag ringde BVC var det stängt på grund möte. Så ringde istället direkt till amningsmottagningen och fick en tid samma dag. Fick ta prover för att se om det var en svampinfektion som ställer till med smärtan. Oavsett så fick vi läkemedel mot svamp utskrivet till både L och mig. Får svar imorgon på proverna. Som jag misstänkte är inte heller hennes grepp som det ska vara. Hon bör gapa större, nu kniper hon åt precis runt själva vårtan vilket gör att det skaver och gör ont. Tyvärr hade BM inga vidare tips att ge. Hon sa att L kommer att lära sig, men kunde inte ge mig ett bra svar på hur det skulle gå till. Verkligen inte mycket att hurra för. Idag har det känts aningen bättre än igår i alla fall. Kollar filmer på nätet hur man kan öva att ta ett större grepp. Funkar inge bra hittills men hoppas det kommer så småningom.
Men varför inte…..
……… lite svamp också? Idag har det gjort fruktansvärt ont att amma igen, i båda brösten. Det liksom bränner, svider och kliar. Läste på om svamp eftersom jag alltid får all sorts svamp man kan ha på/i kroppen, så varför inte svamp i brösten också? Och det stämmer på pricken. Dessutom verkar det vara vanligast när barnet är mellan tre och fyra veckor, vilket hon är nu. Fan va less jag blir. Måste göra något imorgon.
Fortsatta amningsproblem
Mjölkstockningen är kvar men är kanske inte lika akut längre. Jag lyckas hålla det i schack genom att pumpa och amma i alla möjliga konstiga ställningar. Men det finns några onda knölar kvar som inte riktigt går bort helt och som ibland även ger rodnad och värme på utsidan av huden. Det är vänsterbröstet som strular, höger är nästan problemfritt. Vänster bröstvårta är också hård och gör svinont hela tiden, även när jag inte ammar. Har även fått en white spot/milk blister där som jag inte får bort trots flera försök. Vill inte åka till amningsmottagningen på det sjukhus där jag födde då jag varken fick hjälp eller ett bra bemötande där när H var liten. Och för att få åka till en annan amningsmottagning på ett annat sjukhus så måste man först ha rådfrågat BVC. Om de inte kan hjälpa får man söka sig dit. Så ska troligen ringa BVC imorgon bitti och fråga om de kan göra något. Har även beställt Lecitin-tabletter på hälsokosten som eventuellt ska kunna lösa upp och sedan även förebygga white spots. Hoppas de kommer fort så jag inte hinner ge upp innan. Klarar inte att ha ont hela tiden.
Annars händer inte så värst mycket spännande. Jag sitter ju mest och ammar hela dagarna. H är fortfarande extremt pappig men börjar så smått acceptera att även jag får vara med och göra saker med honom ibland. Syrran vill han gärna vara nära, men han är både gosig och extremt hårdhänt så det går inte att lämna honom utan uppsyn när han är nära henne. Det kan vara en puss ena sekunden och ett ryck i ett ben eller slag i huvudet nästa sekund.
I helgen har min bästa vän och H:s gudmor varit här. Vi har inte gjort så värst mycket, mest myst. Hon bor tyvärr i Piteå nu för tiden. Önskar vi sågs oftare.
L har hunnit bli tre och en halv vecka. Förutom smärtsam amning så funkar allt väldigt bra. Hon ammar ofta, bajsar hela tiden. Sover hyfsat på nätterna, jag får i alla fall sova mellan två och fem timmar mellan amningarna på nätterna vilket känns som lyx om man jämför med hur det var när H var liten. Tror jag ammade hela tiden då, nätterna igenom. Ingen magknip än så länge har vi märkt av. Hon älskar närhet. Vill gärna sova på eller mot mig hela tiden. Vill helst ligga i min famn eller bli buren även övrig tid. Ganska jobbigt ibland kan det vara. Så länge mannen är hemma så går det väl an, men kommer nog känna mig ännu mer låst när han börjar jobba om en dryg vecka. Som tur är gillar hon bärselen så den kommer att användas flitigt. Tyvärr är det ganska bökigt med spädbarnsinlägget till selen som man ska ha första fyra månaderna. Det blir varmt och trångt för henne. Vagnen tycker hon inte alls om. Ibland är hon nöjd när den rullar, men ibland skriker hon sig igenom promenaden.
Avslaget efter förlossningen börjar äntligen ge med sig. Tycker det är så äckligt och känner mig alltid ofräsch. Håll tummarna för att mensen håller sig borta länge. Vore skönt att slippa blöda ett tag framöver.
H har fått höstblåsor. Han har varit lite ur form i helgen och klagat på ont i munnen. Han har även vaknat på kvällarna och varit ledsen och kallsvettig. Igår fick han lite utslag runt munnen vilket han får ibland så vi reflekterade inte så mycket över det. Imorse när jag torkade hans händer efter frukosten såg jag att de var fulla med små blåsor. Hade någonstans i bakhuvudet ordet höstblåsor på lager. Googlade och det stämde ju på pricken. Ringde förskolan och sjukanmälde honom eftersom han varit lite ur form, även om det stod på 1177 att de får vara på förskolan. Fick höra på förskolan att man inte ens visste vad det var och att man aldrig hört talas om det. Trots att det ska vara en väldigt vanlig infektion som sprids snabbt på förskolorna.
Mjölkstockning
Det här med amning. Jag vill amma och jag vill tycka om det. Men det är inte helt lätt. Min lilla tjej vill amma hela tiden, vilket jag vet är normalt så här i början. Tyvärr får jag ont och blir sliten när det är hela tiden. Och så misstänker jag att hon inte alltid tar det perfekta greppet. Jag vet hur det perfekta greppet ska vara, men att få en liten nyföding att gapa och ta ett stort grepp, är inte alltid det lättaste. Igår blev det som en ond tjock kaka i det vänstra bröstet och det gör fruktansvärt ont att amma. Har försökt att pumpa, massera, duscha varmt och ammat så att jag gråtit, men får inte bort det helt. Tillslut imorse tog jag Alvedon och Brufen och nu är det lite mer uthärdligt. Än så länge har jag inte feber men är lite röd vid det hårda området. Hoppas det går över av min egenbehandling. Ville verkligen klara amningen den här gången, men när det tillstöter saker som gör det än mindre mysigt än i vanliga fall så känns det helt plötsligt inte så viktigt längre. Jag får försöka övertala mig själv om varför det är viktigt, och ibland glömmer jag till och med bort varför. När man gråter av smärta när man ammar så är det inte helt lätt att komma ihåg varför. Vi flaskade H och det blev ju en perfekt unge av honom…
Jaja, vi får se hur det går.
Vi lever
Efter fyra dagar på BB fick vi komma hem. Först var det mina blodprovsvärden som var dåliga och vi hölls kvar. Sedan blev L gul och vi var tvungna att se att hennes bilirubin vände neråt. Vi fick trycka i henne ersättning efter amningen var tredje timme och det funkade som tur var.
Det har inte varit en dans på rosor sedan vi kom hem. H blev jätteglad att få hem sin bebis. Han sprang direkt fram till henne och pratade och kvittrade och struntade helt i mamma och pappa. Tyvärr fick han feber första dagarna vi var hemma och tandsprickning, tre kindtänder på väg upp. Så humöret var inte på topp, vilket man kan förstå. Och att samtidigt inte få all uppmärksamhet som han är van vid, speciellt inte från mig då jag varit tvungen att amma en hel del, har inte gjort saken bättre. Han har varit PÅ maken hela tiden. Han har inte ens fått kissa eller sitta själv på sin stol vid matbordet då H hela tiden ska ”mysa” med pappa. Det blir ganska kvävande i längden att inte ens få ta ett endaste andetag själv.
Mannen har dessutom haft massvis med tjafs på sin arbetsplats med sin chef som helt enkelt har omplacerat honom för att han tagit ut några VAB-dagar under min sjukskrivning samt för att han vill ta ut sina tio första pappadagar. Hela situationen är helt sjuk och kommer nog bli en lång fight innan det är över. Tyvärr mår han skit på grund av allt det här och det har verkligen förstört den här första tiden här hemma.
Jag blev på återbesöket till läkaren på förlossningen sjukskriven från förlossningen och två veckor framåt för att mannen skulle kunna vara hemma ännu lite längre och hjälpa mig här hemma. Hematomet i underlivet har gjort att jag varken kunnat stå eller sitta utan att få fruktansvärt ont. Nu när det nästan gått två veckor har det äntligen börjat gå tillbaka och gör inte lika ont längre. Även avslaget har minskat rejält redan vilket känns positivt då jag blödde väldigt rikligt i en hel månad efter förra förlossningen.
Idag var vi på BVC igen och L har nu gått över sin födelsevikt. Hon hade även växt 3 cm på längden vilket känns ganska otroligt på mindre än två veckor, så gissar därför att de kanske mätte fel på förlossningen. Men växer gör hon i alla fall och det är ju skönt att det händer något för just nu så ammar jag hela tiden. Hon har sovit hyfsat på nätterna, men på dagarna hänger hon i mina tuttar från morgon till kväll.
Hon är här nu!
Igår kl 13:58 föddes äntligen lilla Liv, 3258 g och 49 cm lång.
Kl 10:00 cirka togs det hål på hinnorna på grund av allvarlig havandeskapsförgiftning med HELLP-syndrom, ett par timmar senare värkstimulerande dropp, född 13:58 på BF+9. Så ganska fort gick det. Tyvärr fick jag ett hematom i slidan som inte slutade fylla på sig och gav fruktansvärda smärtor ända bak i ändtarmen. Blev akut operation till slut. Mår nu bättre i alla fall.
Liv mår fint men mina trombocyt- och levervärden är fortfarande helt fel så nu får vi inte åka hem från BB.
IVF-mamman 