Ont i fötter och händer

Är det normalt att det gör ont när man börjar samla på sig vätska i kroppen? Mina händer gör ont, ont när jag böjer fingrarna. Det känns stramt. Händerna ser inte så svullna ut, men jag kan ju inte ha ringar längre så det är väl ett tecken. Fötterna är fortsatt svullna. Svullna redan på morgonen när jag vaknar, men fyller på sig mer under dagen. På eftermiddagen liksom dallrar det på fotryggen när man sätter ner foten. Och jag får så fruktansvärt ont i fötterna när jag går eller bara står en kort stund.

Är så tacksam att mannen fick sin semester flyttad och är hemma med mig den här sista månaden innan bebis kommer. Hur skulle det annars gått? Jag pallar inte ens med att ta hand om sonen när jag är ensam. Oftast ringer jag min mamma varje gång mannen är på jobbresa. Hon är fantastisk och ställer alltid upp. Men det är jobbigt att alltid be om hjälp.

Imorgonkväll kommer mannen hem från sin sista jobbresa innan semestern. Åh vad jag längtar. Inatt var jag tvungen att ta hand om H i alla fall halva natten för att mannen skulle få sova när han skulle jobba. Kände mig helt knäckt när jag inte fick min sömn och grät till och med en skvätt i smyg. Mannen sköter i stort sett allt här hemma, hushåll, H, nätterna, ja allt. Och när jag sedan måste ta en halv natt så bölar jag. Tur att ingen vet hur man beter sig.

Förlossningsväskan och förvärkar

Det har varit sköna soliga dagar sista dagarna.

Jag har skitont i bäckenet så fort jag rör mig för att inte tala om på natten. Jag är liksom öm framtill från blygdbenet strålande mot in- och framsidan av låren och även bak vid svanskotan strålande ut mot en eller båda skinkorna. Det tar ett tag att få igång kroppen när man suttit eller legat ner.

Jag har också ganska onda förvärkar sedan många veckor tillbaka, de är nu ännu lite ondare och kraftfullare men fortfarande väldigt oregelbundna. Kan ibland komma var tionde minut och ibland endast några enstaka utspridda över dagen.

Förra graviditeten hade jag full kontroll på alla förberedelser i god tid, den här gången har jag inte haft ork. Visserligen har jag köpt allt som behöver köpas, men nu har mannen börjat påtala att vi kanske ska packa förlossningsväskan ifall att. Jag tycker det känns som att tiden går så långsamt och att vi har all tid i världen, men gissar att han har rätt. Om tre dagar går han på semester och sedan lär väl tiden rulla på snabbt misstänker jag. Så nu har jag i alla fall skrivit på en lapp vad vi ska packa ner och börjat lägga ner några enstaka saker.

Vi tror att H börjar förstå mer och mer att vi ska få hem en liten bebis snart. Han pratar mycket om bebisar och till och med hans leksaker i små storlekar har blivit bebisar. Om några dagar ska vi göra om i vårt sovrum. Vi ska få en till resårbotten och bäddmadrass av min syster och så ska vi sälja vår sänggavel och ställa madrasserna direkt på golvet och ha tre madrasser på raken så att det blir en jättestor säng utan fallrisk för varken H eller bebisen. Det blir förmodligen inte så snyggt, men väldigt praktiskt. Vi misstänker att hela familjen kommer sova i samma säng ganska ofta. Inatt kom H in till oss för första gången. Tidigare har han ropat så vi har fått komma och hämta honom alternativt lägga oss hos honom, men nu kom han gående själv, gulliga ungen.

Denna vecka ska också syskonvagnen komma. Den skickades till butiken igårmorse så den bör komma fram den här veckan så att vi kan hämta den.

I helgen som kommer ska min mamma vara barnvakt lördag-söndag och maken och jag ska sova på hotell inne i stan och fira vår bröllopsdag med lite egentid. Ska bli mysigt.

Nästa vecka händer stora saker. H ska sluta med blöjor. I början av veckan, troligen måndag, åker blöjorna i soppåsen för att sedan åka vidare med sopbilen (som är väldigt viktigt att inte glömma att nämna) och H ska börja gå på pottan eller toaletten. Ska bli spännande att se hur han tar det. Han vill ju vara utan blöja oftare och oftare, så nu är det bara köra.

Foglossning, trötthet, halsbränna och svullna fötter

Ja nu börjar det märkas att man är höggravid på riktigt. Mindre trevliga krämpor har börjat dyka upp. Jag är så trött och orkar INGENTING. Vill bara sova.

Mitt bäcken tyckte inte om att gå två hela dagar på Furuvik. Sablars vad ont jag hade.

Halsbrännan har verkligen varit fruktansvärd. Känns som hela halsen är sönderfrätt och att det brinner i magsäcken. Inget hjälper riktigt.

På midsommardagen svullnade mina fötter upp och har varit svullna sedan dess. Ser inte vackert ut och så spänner det och gör ont dessutom.

Det positiva sista veckan har varit att fosterrörelserna blivit riktigt tydliga och känns ofta. Gissar att det är trångt där inne nu.

Nej, börjar känna mig ganska färdig med detta nu. Längtar tills hon kommer ut. Idag har jag knåpat ihop mitt förlossningsbrev. Känns skönt att ha det gjort. Om någon vecka ska syskonvagnen anlända. Imorgon ska vi till BM och i övermorgon är det dags för nytt TUL.

Igår var det dags för migrän igen och idag har jag haft huvudvärk till och från. Nu hade jag varit fri så många dagar att jag nästan börjat tro igen, att den skulle försvunnit, men självklart inte.

En riktig skitnatt

Inatt har jag vaknat ungefär en gång i halvtimmen av att det gör ont. Ont i svanken, höfter, ljumskar. Ont som strålar ut i benen. Har snurrat runt och bullat upp med kuddar men ALLT har varit fruktansvärt obekvämt. Hoppas det bara är tillfälligt. Har sovit väldigt bra på sistone, men natten var hemsk. Känner mig bakfull idag.

Illamående. Jag som nästan var helt förskonad från illamående i början av graviditeten har nu börjat må illa. Framför allt på kvällarna. Inte alls trevligt.

Migränen har blivit bättre men jag har huvudvärk till och från nästan varje dag.

TRÖTT. Jag är så sjukt trött hela tiden. Trots att jag förutom inatt som sagt brukar sova bra. H har sovit sjukt bra sista veckan i sin egen säng (vågar knappt skriva av rädsla för att det ska vända).

Vill ju vara på topp och njuta av att vara gravid denna sista gång, men kroppen gör det verkligen inte lätt för en. Börjar längta lite efter att det ska bli augusti. Samtidigt älskar jag att känna hennes sparkar och rörelser i magen. Det blir så nära. Så nära fysiskt kommer man aldrig komma någon igen, vi är liksom sammansvetsade. Verkligen speciellt.

Idag går jag in i vecka 30. Det är 77 dagar kvar. Överskådligt. Nio månader ÄR lång tid.

Näsblod – mindre trevlig gravidkrämpa

När jag väntade H blödde jag näsblod ganska ofta, framför allt på slutet av graviditeten. Allra sista veckorna var det verkligen som en störtflod som kom ofta och som aldrig ville sluta.

Hittills denna graviditet har jag endast blött näsblod tre gånger, men ikväll vill det inte sluta. Har suttit med en tuss i näsan i 45 minuter nu och det forsar fortfarande varje gång jag tar bort den. Riktigt äckligt och obehagligt. Har inte hunnit ladda upp med sådan där stoppande vadd som jag hade sist. Vet inte riktigt hur jag ska få stopp på det nu, hoppas det ger sig snart.

Idag hittade mannen alla mina gravidkläder som jag sparat från förra graviditeten. Som jag letade efter dem för några månader sedan innan jag köpte nya. Så nu har jag helt plötsligt massor av gravidkläder. Två par väldigt tunna bomullsbyxor som blir perfekta nu i sommar.

 

Yes!

Nu har det löst sig med Försäkringskassan. Läkaren skrev tydligen vad han skulle i sjukintyget, handläggaren var nöjd och dessutom väldigt förstående. Hon godkände allt medan vi pratade i telefon och gav mig dessutom en första utbetalning på studs. Hon sa att det nu skulle flyta på resten av graviditeten och önskade mig stort lycka till.

Nu har jag haft två dagar med mindre fosterrörelser igen vilket är otroligt jobbigt för psyket, hoppas det kommer igång snart.

Igår och idag har den vidriga migränen varit ett faktum, men idag hjälpte i alla fall medicinerna. Har varit på andra gravidyogan nu på kvällen och det är fantastiskt avslappnande.

Fogarna gör mer och mer ont och jag är hungrig som en varg. Upplevde inte alls den här hungern när jag väntade H. Inte alls bra för vikten….

Försäkringskassan, provsvar och foglossning

Alltså man kan inte låta bli att fascineras över Försäkringskassan. När jag ansökte om att få slippa karensdagen så ringde de och sa att läkaren skrivit fel sorts läkarintyg, att han istället sjukskrivit mig på heltid, inte skrivit ett högriskintyg som man skulle. Jag frågade vad som hände om jag verkligen blev heltidssjukskriven och fick till svar att jag då kunde använda det intyget som redan fanns där, eftersom det var ett sådant.

Idag ringde de från Försäkringskassan och sa att intyget som fanns där inte var ett riktigt intyg. Helt fantastiskt. Så nu måste jag ändå ha ett nytt intyg och hon som ringde har i princip formulerat/dikterat exakt vad det ska stå i intyget för att det ska bli godkänt. Så i princip har hon, handläggaren, ”skrivit”intyget. Nu gäller det bara att läkaren är beredd att skriva hennes ord i intyget. Han har hittills inte varit ett dugg intresserad av att göra som de säger på Försäkringskassan då han tycker att han gjort allting rätt från början. Vi får se imorgon vad han säger.

Läkaren från Astrid Lindgren ringde också idag. H hade inte mykoplasma vilket betyder att det är en virusorsakad lunginflammation han har. Så himla synd att de inte tog det där svalgprovet första gången vi sökte. Då hade vi sluppit tvinga i honom antibiotikan i tio dagar i onödan. Inte så konstigt att den inte har hjälpt. Nu är han i alla fall inne på sin tredje feberfria dag så nu hoppas vi att det har vänt. Men han har gått ner en hel del i vikt, hostar fortfarande lungorna ur sig och har inte samma ork och energi som han brukar. Idag ville han åka vagn istället för att gå, det har nog aldrig hänt. Det är tredje veckan han är hemma från förskolan nu.

Vad mannen och min lunginflammation beror på är väl också oklart nu. Men för oss har i alla fall antibiotikan gjort ganska stor skillnad så vi gissar att vad vi än har så verkar antibiotikan göra sitt jobb. Jag hade förmodligen en bihåleinflammation också då det lättade otroligt efter bara två dagar med antibiotikan och nu kan jag andas igen. Så vi är i alla fall på bättringsvägen alla vad det verkar så nu håller vi tummar och tår för att det fortsätter så.

Något annat som inte blir bättre är foglossningen/bäckensmärtan. Jag vaknar på nätterna och har svinont. Det strålar ut från svanskotan/höfterna ut i skinkorna och låren. Det är värre när jag ligger på sidorna trots att jag bygger upp med kudde mellan låren. På rygg är det inte heller skönt att ligga då det känns som magen tynger för mycket då och det känns nästan tungt att andas. Det är ju inte heller bra att ligga på rygg nu. Sover oftast inte så mycket efter klockan tre-fyra på morgonen, då gör det för ont hur jag än ligger. Idag när jag varit ute och rört mig för första gången på några veckor så får jag ont av det också. Det strålar/hugger ner i höger skinkan så att benet låser sig.

50 %

Idag har 50 % av graviditeten passerat. Känns som det varit en evighet hittills, men tror det kommer rulla på snabbare framöver när det blir ljusare och varmare ute.

Sista dagarna har jag inte haft migrän, lite lätt huvudvärk som man kan stå ut med bara. Får ruskigt ont från bäckenet och vaknar därför ofta tidigt på morgonen av att det strålar ut i skinkor och lår. Då är det svårt att somna om igen. Har blivit sjukt trött både dag- och kvällstid så misstänker att mitt järnvärde redan sjunkit. Hittade idag ett naturligt järntillskott som inte ska ge besvär från magtarmkanalen som kan vara värt att prova. Det heter Innate Iron Response och är gjort av hel ickeprocessad mat istället för att vara syntetiskt framställt som de receptfria är. Hoppas att det fungerar, läst mycket positivt om det.

 

Nu får jag inte blogga längre för min H som är sjuk.

Skillnader i graviditeter

Det är en hel del skillnader vad jag kan minnas i denna graviditeten och den när jag väntade H. Då hade jag foglossning och sammandragningar ganska tidigt. Kunde knappt sitta ner på jobbet då det kändes som jag hade ett spjut uppkört i rumpan, tydligen en typ av foglossning/bäckensmärta enligt läkaren på MVC. Nu har jag knappt känt några sammandragningar alls och foglossningen är annorlunda och lindrigare. Jag klarar av att sitta ganska länge, men om jag går bara några kilometer så får jag ont med strålningar ut i skinkorna och låren.

Viktuppgången denna gång är redan större än sist. Jag har inte så långt ifrån att redan nu väga det jag gjorde som fullgången med H. Magen har dessutom en helt annan form nu jämfört med sist. Med H växte magen mest framåt och jag såg knappt gravid ut bakifrån. Nu breder den liksom ut sig åt sidorna och midjan är redan borta och nästan ersatt av några extra handtag. Inte alls lika klädsamt, man ser mer tjock ut nu.

Förutom migränen som är mycket värre denna gång, så mår jag allmänt bättre nu och känner mig knappt gravid ibland. Däremot är jag mer känslosam denna gång. Får ofta hålla tillbaka tårar och till och med kämpa för att motstå att börja storböla av de mest banala saker.

Vill minnas att jag ofta var lite trög i magen med H. Nu är det tvärtom, ofta åt det lösa hållet.

Har haft en del finnar/plitor i ansiktet den här gången, medan jag med H hade finare hud än i vanliga fall.

Vad beror skillnaderna på? Att det är en tjej nu istället för en kille som med H? Eller är det bara slumpen? Ganska häftigt är det i alla fall.

Lösenordsskyddad: Vecka 11 (10+0)

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord: