Kärlek och blöta pussar

Alltså hur hårt kan man älska? Älskar så att det nästan gör ont att tänka på. Han är så himla underbar vår lilla grabb. Ibland har jag fortfarande svårt att förstå att han verkligen är vår och här för att stanna. Sådan lycka att det verkligen är så. Ett livs levande litet mirakel som kom till oss mot alla odds. Älskade barn vad jag är tacksam att du finns! Du är helt enkelt det finaste som finns i hela världen!

Idag när jag kom till förskolan och han fick syn på mig bara sprang han i full fart och kastade sig i min famn och gav mig en riktig bamsekram. När vi kom hem var vi ute på gården och lekte en timme med granntjejen som är lika gammal. De roar sig just nu med att byta Bobby Cars med varandra. H gillar hennes rosa och hon hans röda, men hon är noga med att berätta att den rosa är hennes. Nu på kvällen när han skulle sova ville han ligga i vår säng. Då ligger han och killar på min arm som jag brukar göra på honom. Och så vill han pussas, massvis av blöta pussar får jag – på munnen, på örat, i pannan och på kinden. Så jäkla go är han.

Och som han längtar efter sin pappa som är på jobbresa. Han pekar på pappas sänghalva och säger pappa. När jag säger att vi ska åka hem frågar han efter pappa. När telefonen ringer säger han pappa. När vi Facetimar med pappa blir han helt sprallig och jätteglad och pladdrar som bara den.

Nu ska jag strax gå och lägga mig och gosa och sniffa på min älskade unge.

En riktigt härlig söndag

Idag vaknade vi till blå himmel och strålande sol. Henning sov dessutom en timme längre än i vanliga fall, så sovmorgon till klockan 06:45. Vi bestämde oss för att börja dagen utomhus. Efter frukost och dusch så packade vi och åkte ut till ett naturreservat och bara njöt. Grillad chorizo med hemmagjorda korvbröd blev det till lunch. Efter maten drack vi en kopp kaffe i solen och H somnade i vagnen. Mannen somnade så småningom också och jag satt och njöt av sjön, värmen och solen. Sådana här dagar gör så gott för själen.

 

På bättringsvägen

Har nästan inget ont alls längre. Tar inga värktabletter. Blöder en hel del fortfarande och är sjukt trött. Gick och lade mig och sov en stund på dagen idag. Sov någon timme men blev bara ännu tröttare då och kände mig helt bakis när jag vaknade. Har bestämt mig för att vara hemma och vila upp mig hela veckan. Bara två dagar arbetsdagar kvar ändå och eftersom jag aldrig sjukanmäler mig annars vill jag känna mig okej först. Skulle önska att blödningen avtar lite i helgen, hoppas. På eftermiddagen gav vi oss i alla fall iväg på en kort handlingsrunda. Lite mat att inhandla och så var vi till XXL och kollade på vinteroverall till H. Och så råkade det vara så att just idag hade de 25% rabatt på ytterkläder, vilken himla tur för oss. Vi som bara hade tänkt prova ut rätt storlek och sedan skicka efter den från något ställe med bra pris. Nu blev det ju mycket bättre än så.

Då var det gjort

När jag kom dit visste jag inte vilken tid det skulle bli, bara att det skulle bli någon gång under eftermiddagen. Men jag var bokad först och eftersom inget akut dök upp så fick jag komma in på en gång. Först fick jag svida om till de snygga nättrosorna, en för stor sjukhusskjorta där ena bröstet tittade ut och en morgonrock av papper. Och som pricken över i:t som får man även en snygg grön mössa. En nål sattes i armvecket och sedan kom doktorn in och pratade lite. Jag kunde förvänta mig lite småont och en blödning ungefär som vid mens i två-tre veckor efteråt. Den delen av livmoderhalsen som opereras bort skickas på analys och ett skrapprov tas även inifrån den kvarvarande delen av livmoderhalsen. Svaret på provet skulle komma med brev inom 3-4 veckor (inte halvår som jag väntat förut sa doktorn). Om jag slutar blöda som jag ska och provet ser bra ut är det fritt fram för IVF. Med min vanliga otur är det säkert inte klart med den här operationen, men jag hoppas såklart det av hela mitt hjärta. Är livrädd att de ska hitta något allvarligare eller att det spritt sig så att jag måste göra en till operation.

Operationen gick i alla fall bra och jag vaknade upp och mådde fint. Känner inga större smärtor nu heller, lite svagt molande bara, men blöder en hel del. Får se hur järnvärdet är efter den här månaden. Tur jag har tid för att kolla upp det igen i slutet av oktober. Vart rekommenderad att stanna hemma i alla fall imorgon och om jag är fortsatt trött kunde jag även vara hemma resten av veckan. Narkos kan göra en lite utslagen ett tag.

Sitt egna språk

Det bubblar ur vår lilla kille för tillfället. Dock är det mesta helt obegripligt fortfarande. Jag tror han pratar som han tycker att vi låter. Han säger till exempel ”babeddi babeddi babb” om och om igen ofta. Kanske tycker han som sagt att det låter så när vi vuxna pratar. Men några nya ord har ändå kommit som vi förstått vad de betyder, även om kanske inte vem som helst skulle tolka det rätt. ”Tärti” betyder färdig. ”Änän” betyder banan. Änän är det bästa han vet, skulle nog gärna äta det morgon middag kväll. Det mest populära ordet just nu är ”titta”. Det hör vi hundratals gånger varje dag.

Nej, nu ska jag strax hoppa i duschen. Storrengöring inför operationen imorgon.

Helgen, loppis och sova i sitt eget rum

Mannen åkte i torsdags och vi har saknat honom massvis. Men som tur är har dagarna ändå gått snabbt och allt har gått bra. Inga sjukdomar eller tandsprickningar denna gång, vilket ju gärna inträffar när H och jag är hemma själva.

I fredags efter jobbet var vi hemma hos min kompis och åt middag. H hade världens sämsta bordsskick och mer än halva hans portion låg på golvet, men han kompenserade det med att dammsuga efter maten.  Senare på kvällen när han blev trött åkte vi hem hit och han fick lägga sig och vi fortsatte umgås.

På lördag åkte vi dit min mamma bor för där var det ”Fest i byn-dagen” och det var loppis bland annat. Mamma hade med kort varsel anmält henne själv, syrran och mig att sälja på loppisen. För tredje gången nu försökte jag sälja (eller nästan ge bort) H:s gamla barnkläder. Även den här gången gick det trögt trots att jag hade prissatt nästan allt till 5 kr per plagg. Blev kanske av med en fjärdedel och den här gången gick vi i alla fall inte med minus, men inte någon vinst att hurra för heller. Det bästa hade varit att bli av med det bara. Men nu får det bli bortskänkes till något välgörande ändamål istället. H hängde med moster och hennes pojkvän under tiden vi var på loppisen. Han hade skrattat hela tiden förutom när han sov middag i två och en halv timme. Efter loppisen stannade vi hemma hos mamma och åt middag där. Mamma och jag passade på att äta räkor som jag aldrig äter annars när jag är hemma då mannen är mycket allergisk. Det var så gott!

Idag började H dagen med en sovmorgon ändå till kvart i åtta. Sedan bakade vi tillsammans. Eller egentligen gjorde han tvärtemot allt jag visade att han skulle göra och det var mjöl i hela köket, men någonting blev det och gott också. Han tycker det är kul att få vara med även om han har lite problem att följa instruktioner 😉 Sedan har vi varit ute och lekt här hemma på gården. H har fått en liten beundrarinna som heter Juno efter sig. Tror hon kanske är något år äldre än honom och hon kommer ofta utspringande och följer efter oss när vi är ute. Idag luktade hon och H på blommor tillsammans.

Och just nu sover H för första gången middag i sin egen säng i sitt eget rum. Det tog nästan en timme att få honom att förstå att han faktiskt skulle sova där och inte leka. Men till sist somnade han (när jag lade mig bredvid tätt intill) och nu har han sovit i en timme och gör det fortfarande. Vi har inte tänkt att han ska börja sova där ännu på nätterna. Men att han ska börja vänja sig att sova där på dagarna och någon gång i en avlägsen framtid även på nätterna.

Alldeles snart när H vaknat och ätit mellis ska vi åka och hämta hem pappan i familjen. Vi längtar! Så fort telefonen har ringt i helgen har H ropat ”Pappa!!!”.

Rejäl svacka

Mitt mående har varit på botten den här veckan. Känner mig så nere. Kanske börjar allt komma ikapp nu. Har mest känt ilska, irritation och besvikelse över att det inte blivit som vi planerat sista året. Nu sista dagarna har jag känt mig trött, ledsen och tom. Vill bara komma någon vart. Har sista året väntat, väntat och väntat på provtagningar och svar och nu väntar jag på operationen som jag visste redan för ett år sedan att jag skulle få göra förr eller senare. Så himla trist. Måste rycka upp mig, men man kan banne mig inte vara stark jämt. Och imorgon åker mannen bort på jobb ända till på söndag. Har ingen jättelust att vara hemma själv, men som tur är så har vi att göra i alla fall, H och jag.

Ljuspunkterna just nu är min familj. Mannen är bäst och finns alltid där och alla hans kramar värmar ända in i själen. H är som vanligt underbar. Rolig, charmig, vild och viljestark. Varje gång mannen hämtar på förskolan får han höra att H alltid är så glad och snäll mot andra. Och otroligt söt tycker alla att han är. Man blir ju larvigt stolt. Och varje morgon när jag går till jobbet (och det är mannens dagar att hämta och lämna på förskolan) så står mannen och H i fönstret och gör slängpussar åt mig och vinkar. Alltså det gör ont i hjärtat av kärlek. Längtar hem hela dagen.

Mens såklart

Idag hade jag en operationstid och igårkväll kom mensen såklart. Så det var bara att ringa och ställa in operationen. Det enda positiva är att jag nu vet att mensen är över till nästa operationstid. Men tänk om kroppen kunde göra något bra och i rätt tid någon gång?

H:s läkarbesök och min operationstid

Idag var H på Astma- och allergimottagningen. Anledningen var att han hostade i ett halvår. En vecka efter att vi fick remissen dit i somras så slutade hostan. Jag var lite orolig att de inte skulle ta oss på allvar då han inte har några symtom nu. Men det var inga problem. De skrev ut astmamediciner åt honom som vi kan ta till när han blir förkyld och när hostan inte släpper efter att han varit förkyld. Skönt. Och blåsljudet som läkaren på vårdcentralen hörde fanns inte där idag. Tydligen är det vanligt att barn har blåsljud som bara hörs till exempel när de är förkylda. Någon förklaring till varför fick vi inte, men det verkar i alla fall inte vara något att oroa sig för. Skönt att vi har fått in en fot på den mottagningen nu. Då kan vi ringa dit för att få mediciner istället för att få tre olika hostmediciner av vårdcentralen varje gång han är sjuk.

Och mitt på dagen idag ringde de ifrån sjukhuset och frågade om jag ville ha en återbudstid för operationen. Tiden är nu på måndag och det finns en stor risk att mensen kommer då. Men jag fick behålla den första tiden också, så det gör inget om jag skulle avboka på måndag för då har jag fortfarande kvar tiden måndagen efter. Vore så skönt att ha det gjort, men med min vanliga tur så lär jag nog få boka av.

Annars händer inte mycket. Har grubblat ganska mycket på det här med operationen. Ogillar hela tanken på att någon ska gräva i mina privataste delar när jag sover, samtidigt skulle jag verkligen inte vilja vara vaken. Den delen av livmoderhalsen som skärs bort skickas på analys och jag känner mig jättenojig över vad det ska visa. Tänk om det har blivit cancer av det eller tänk om de inte har fått bort allt och jag måste göra fler operationer. Har känt mig så trött den här veckan och jag misstänker att det är alla tankar som gör det. Jag har ju varit så himla pigg på sistone. Men just nu känns det lite tungt.

Vår älskade lilla unge har lärt sig att säga ”abi” (=lastbil). Han är också jätteduktig och kissar på pottan varje kväll innan han hoppar i badet. Vi funderar starkt på att börja potträna honom snart. Vore ju bra nu innan det blir vinter och alla lager med kläder är i vägen när man ska snabbt på toa. Han är så gullig på dagis vår lilla kille. Går runt och säger hej till alla hela tiden och klappar och tröstar de som är ledsna. Fantastiska lilla människa. Det jobbiga just nu är att han har en enorm separationsångest. Att lämna på morgnarna är hemskt. Han vill inte släppa och ofta får de ta honom ur min famn och han skriker och klamrar sig fast. Det gör så jävla ont så jag har lust att bara ta honom därifrån, sluta jobba och aldrig lämna bort honom till någon igen en enda minut. Stackars unge. Och lite stackars mig också.