Hunger och hemorrojder

Rubriken kanske låter som en konstig kombo och egentligen har de väl inte mer gemensamt än att de är de senaste graviditetskänningarna. Jag har inte varit särskilt hungrig på sista tiden och inte har jag fått ner särskilt mycket heller när jag har ätit. Har fått rådet av BM att äta smått varannan timme, men det är himla lätt att glömma när man inte känner någon särskild hunger. Men sista dagarna har jag varit hungrig hela tiden. Och jag vaknar hungrig som en varg vid tretiden på morgonen och måste helt enkelt upp och stoppa något i munnen.

Det andra mindre trevliga känningen är att jag fått en liten hemorrojd. Tydligen ska man få alla jäkla krämpor och denna ville jag verkligen inte ha, det känns inte helt fräscht. Hoppas att den inte blir värre och att den försvinner av sig själv efter graviditeten.

Idag är det nyårsafton och ny graviditetsvecka, vecka 37. Nu står det i appparna att Mini är klar och fullgången. Så om bara den här dagen har passerat så vi är på 2014 så får han gärna komma ut nu. Fast det känns inte direkt som att något är på gång. Varken min mamma eller syster har fött första barnet före BF, så risken/chansen att jag skulle göra det känns inte så överhängande.

Som sagt är det årets sista dag idag och vi får tre besökare hit hem till oss. Dagen började inte helt optimal dockt. Trots relativt bra sömn så vaknar jag med huvudvärk och mannen med halsont. Men vi hoppas på att det ger med sig. Det blir i alla fall en lugn dag med massvis av ätande i eftermiddag och kväll.

Tänkte att jag skulle skriva någon form av årsberättelse sedan, men det blir nog inte idag. Ska försöka ta det lite lugnt och fixa här hemma innan våra besökare kommer. Ska även förbereda kvällens efterrätt som jag ska göra, vit chokladpannacotta med färska bär och hallonsås.

Tack alla läsare för att ni följt och stöttat mig under 2013. Extra stort tack till alla som tagit sig tid att kommentera, det betyder mycket. Gott nytt år alla där ute!

Annonser

Besök på förlossningsmottagningen

Jag ringde tillslut förlossningen för att fråga om råd och de tyckte utan tvekan att jag skulle komma in på en koll.

Väl där gick det fort, tror vi var där 45-60 min sammanlagt. Fick köra CTG-kurvan i en halvtimme som såg bra ut. Mini var från början lite stressad, förmodligen på grund av att jag också var det. Sedan träffade vi doktorn och fick göra UL som också såg bra ut. Gott om fostervatten och moderkakan såg bra ut. Mini har förmodligen vänt sig som vi misstänkte. Han ligger nu med ryggen mot min mage och sin mage och sitt ansikte mot min rygg. Alltså sparkar han förmodligen mest inåt. Idealiskt läge att ligga i när man snart ska födas fram, så hoppas det betyder att han kommer snart.
Det enda som kunde anmärkas på var mitt blodtryck som trots vila inte ville gå under 140/90. Så nu måste jag till MVC eller förlossningen (beroende på vilka som har tid för mig) på torsdag för att kolla upp så att det inte fortsätter stiga. Urinprovet var utan anmärkning. Fick order om att ta det lugnt. Det tycker jag nog att jag redan gjort på sista tiden.

Det var skönt att få en koll i alla fall. Nu vet vi att han mår prima och har troligen fått en förklaring till varför jag känner mindre också. Förra gången jag ringde in till förlossningen för ett par månader sedan för samma sak kände jag mig lite ifrågasatt och ganska besvärlig. Den här gången blev jag ombedd att åka in utan att ens behöva förklara in i minsta detalj. Tänk att så mycket hänger på hur man blir bemött av den första personen man pratar med.

Uppdatering

Vi åkte inte in igår. På kvällen fick mannen äntligen lite respons från Mini när han ropade genom magen och buffade på den som bara den. Har också känt honom några gånger idag, även om det varit mindre än vanligt. Så jag avvaktar nog lite med att åka in till förlossningen. Men om han inte kommer igång som vanligt tills imorgon så ringer jag nog och frågar i alla fall.

Stillhet i magen

Skrev ju igår om hur mycket Mini rört sig sista veckan. Idag har han nästan inte rört sig alls. Jag kände honom ordentligt inatt senast. Har känt några enstaka svaga rörelser idag på eftermiddagen och nu när jag ligger här och känner efter så har jag fått en spark på en timme. Funderar på att ringa förlossningen för en koll. Detta känns som psykisk terror. Ibland ser det ut på magen som att han rör sig, men jag känner det inte. Kanske har han bara vänt sig. Men jag kan inte släppa oron.

God fortsättning!

Nu är julen slut och nu ska här börja boas det sista som är kvar. Julen ska ut. Lite i taget i alla fall. Vi har haft en lugn och skön jul i år. Dagen innan julafton var det lilla julafton för oss. Vi har som tradition att ses hemma hos min mamma då, systrarna med familjer, och koka julskinkan tillsammans. I år blev det även tidig julklappsöppning eftersom barnen skulle vara hos sin pappa på riktiga julafton. Vi hade en riktigt mysig dag tillsammans med massvis av ätande (som verkar vara själva grejen med julen). Äta hela tiden tills man mår illa. När man var liten var det julklapparna, nu är det maten 😉 Vi spelade även lite spel tillsammans. I år hade vi bestämt att endast barnen skulle få julklappar. Vi vuxna fick en julklapp var och vi drog lott om vem som skulle köpa till vem. Mini fick alltså fler julklappar än oss trots att han inte ens är född än.

På självaste julafton var vi här hemma. På dagen kom svärmor och hennes partner förbi på fika och på eftermiddagen kom min mamma förbi lagom till middagen och hon blev sedan kvar till kvällen. Vi gjorde inget speciellt, låg mest på soffan hela dagen. Skönt.

Igår på juldagen sov vi länge och sedan åkte vi och hämtade svärfar som åt middag med oss. Han blev så mätt att han somnade framför tv:n tills vi skjutsade hem honom.

Idag på annandagen vaknade jag med migrän. Usch. Jag blev bjuden på lutfiskslunch hemma hos svärmor men orkade inte ta mig upp till den utan låg i sängen tills klockan var halv ett. Då hade migränen blivit lite bättre och var mer som en vidrig huvudvärk. Då sms:ade syster och påminde om att vi var bjudna på julmiddag hos farmor. Det var bara att pallra sig upp eftersom farmor är cancersjuk vet vi inte hur länge hon finns kvar och då vill man inte gå miste om någon tid med henne. Maten var god som alltid hos farmor och min pappa och mina farbröder och en kusin var också där. På vägen hem gick jag förbi svärmor och fick en matlåda med lutfisk med mig hem, hon är för god.

Nu känns det äntligen som att huvudvärken börjar ge med sig. Jag hade massa planer idag. Mannen är bortrest och jag hade tänkt vara hemma i lugn och ro och börja fundera på vad som ska packas i förlossningsväskan samt börja boa och leta fram alla saker till Mini. Inget blev som jag hade tänkt. Men men, jag har ju fler dagar på mig. Börjar imorgon istället.

Sista veckan har Mini verkligen levt om därinne. Han har till och med varit ganska hårdhänt. Ibland känns det som han klöser mig på insidan av magen. Men han får gärna fortsätta, hellre det än att jag inte känner honom. Halsbrännan är även värre än någonsin. Imorgon ska jag till apoteket och köpa Omeprazol. Rennie fungerar inte längre. Det känns som jag har ett sår vid magmunnen. Och när jag får sammandragningar känns det som livmodern också trycker på magmunnen och det gör ont.

Annars mår jag lite bättre. Bihåleinflammationen har äntligen börjat ge med sig även om det inte är helt bra ännu. Var tvungen att ha avvänjning från nässprayen på självaste julafton eftersom näsan då sa ifrån och jag började snyta ut stora blodkoagel. Dessutom känner jag att jag måste ta nässprayen oftare och oftare ju fler dagar jag håller på. Var beroende av nässpray för många år sedan och jag känner att missbruket återvänder så fort jag bara tar i några dagar.

Nu ska jag se sista avsnitten av julkalendern om de fortfarande finns kvar på SVT Play. Missade tyvärr slutet.

GOD FORTSÄTTNING önskar jag er alla. Och jag önskar verkligen att ni som fortfarande kämpar nu har upplevt er sista ofrivilligt barnlösa jul. Kram!

Tack älskade Mini

Tack älskade barn för att du förgyller både natt och dag när mamma känner sig sjuk och eländig genom att dra dina små händer och fossingar mot min mage och att ge mig några sparkar då och då. Glömmer för en stund allt annat och njuter bara av att känna dig. Längtar tills du kommer ut till oss samtidigt som jag är tacksam att du ligger kvar i alla fall ett litet tag till. Kan tänka att en förlossning med bihåleinflammation inte är drömsenariot.

❤️ Love you ❤️

Svullen

Har börjat samla på mig vätska och svullna, framför allt märks det på händerna än så länge. Vigselringen som alltid varit för stor åkte av nu då ringfingret höll på att stasas. Har även börjat känna mer av fogarna. Vaknar på nätterna av att det strålar ut från korsryggen ut i skinkorna och låren. På dagarna känns det som jag varit på ett flera timmar långt spinningpass på en väldigt obekväm sadel. Känner mig liksom öm där nere. Har även vad jag tror är förvärkar sedan någon dryg vecka tillbaka. Ungefär som de vanliga sammandragningarna fast att de nu är kombinerade med mensvärksliknande svag smärta och ett tryck neråt och bakåt. Det drar och sliter också ner mot ljumskarna och på utsidan av magen.

Nu har även 3:e advent passerat. Tiden går så fort. Igår eftermiddag var det fika med IVF-kompisarna. Vi var fem stycken där och fyra av oss var gravida och en tjej hade fått sin lilla bebis så jag fick även bebismysa lite. Underbart.

Idag har 85 % av graviditeten passerat och det är 42 dagar kvar till BF.

BM och föreläsning på förlossningen

Igår var verkligen en intensiv dag. Och jag sov nästan ingenting på natten innan. Men jag överlevde. Idag har jag dock lite huvudvärk. Säkert en följd av all sömnbrist på sistone.

Idag åkte vi in till stan för att gå på MVC. Allt såg som vanligt bra ut. Blodtrycket var dock lite högre än vanligt (men ändå normalt) så jag fick ta det två gånger. Mini ligger med huvudet neråt som han ska men det är inte fixerat ännu utan är fortfarande ruckbart. Här kommer mina värden:

Hb 113
Blodsocker 4,6
Blodtryck 130/70 och 115/60 (efter vila)
Minis hjärtslag runt 143 slag/minut
SF-mått 32

Jag var lite besviken över att Hb inte hade gått upp mer nu när jag kämpat med både järntabletter och äcklig blutsaft i flera veckor.

Efter MVC åkte vi till mitt jobb och hälsade på kollegorna och fick årets julklapp som var två små söta lerkärl. Tanken sedan var att vi skulle åka hem innan vi skulle vidare till Danderyds sjukhus där Förlossningsavdelningen höll en föreläsning, men vi insåg att det inte fanns tid kvar så vi fick helt enkelt ta en fika och fördriva lite tid i Sollentuna Centrum där vi hade bilen stående. Föreläsningen var intressant, men det mesta var repetition av det vi redan hade hört på FUB (föräldrautbildningen).

Sedan äntligen hem för att sova. Fick som varje kväll sista dagarna näsblod som denna gång inte ville ge med sig så jag låg där och funderade på vad jag skulle ta mig till. Men efter cirka 45 minuter avtog det äntligen och somna gick väl ganska okej men som vanligt vaknade jag efter några timmar, denna gång vid halv tre och kunde inte somna om på länge. Förstår inte att det ska vara så svårt. Har aldrig haft sömnproblem förut.

Mindre än sju veckor kvar till BF. Just nu känner jag bara längtan och önskar att tiden kunde gå hur fort som helst.

Försäkringskassan och cravings

Idag har jag ansökt om föräldrapenning. Det är inte helt lätt att förstå tycker jag. Alla olika typer av ersättningar etc. Det tog några timmar att sätta sig in i och nu hoppas vi att vi har förstått någorlunda. Vi ska försöka klara oss på att ta ut ersättning för fem dagar i veckan. Det kommer bli jättesnålt ekonomiskt då varken mannen eller jag har så höga inkomster. Planen är att jag ska vara hemma till årsskiftet 2014/2015 och därefter tar mannen över och är hemma januari till och med april 2015. Vi får se om planen håller. Som tur är verkar man lätt kunna ändra sig under resans gång. Jag vet fortfarande inte om min sjukskrivning fram till BF blir godkänd. Det är ju helt galet egentligen att Försäkringskassan kan gå emot min läkares utlåtande och inte alls tycka att jag behöver vara sjukskriven.

Annars rullar dagarna på. Mannen är också hemma så det är nice att få sällskap på dagarna. Tror förresten att jag har fått min första craving nu, i åttonde månaden.  Arlas lättmjölk (de andra märkena smakar konstigt) säger jag bara. Finns det något som är så gott? Skulle nog kunna strunta i maten och bara dricka mjölk just nu. Himla konstigt. Har aldrig varit speciellt förtjust i att dricka mjölk förut.