Ännu ett migränanfall……

Igårkväll när jag åkte hem från en trevlig middag med två gravida IVF-kompisar kände jag hur huvudvärken smög sig på. Tog ett bad och försökte koppla av men det blev bara värre. Hade riktigt vidrig migrän hela natten och halva dagen idag. Som tur var släppte det några timmar innan vi skulle in till BM för blodtryckskontroll. Usch, det är verkligen hemskt att ha sådär ont och inte kunna göra något åt det. Mardrömmen skulle ju vara att få ett anfall precis när förlossningen sätter igång. Hur ska man klara det? När huvudet gör så ont att man nästan kräks och man inte ens kan ha ögonen öppna? Usch, hoppas inte.

Blodtrycket var i alla fall bra idag också, 120/70 ungefär. Men eftersom jag haft högt blodtryck vid några tillfällen nu kommer jag att få gå på tätare kontroller fram till förlossningen för att se att det inte går upp igen. Min syster fick havandeskapsförgiftning med sitt första barn som kom ganska plötsligt och slutade med akutsnitt, så det är väl lika bra att ha koll. Och så får vi ju lyssna på Mini extra ofta också, vilket inte gör oss något.

Nu har vi fått med oss TENS-apparaten hem. Ska bli spännande att prova.

Precis nu roar sig Mini med att köra in fötterna eller rumpan under mina revben på höger sida. Så jäkla oskönt. Måste resa mig upp.

Annonser

Vecka 38 (37+0) MVC

Idag var det besök hos BM igen, vår ordinarie denna gång. Tydligen skulle vi valt BVC och meddelat det den här gången, men eftersom vi varit hos ett par vikarier nu sista gångerna har man väl missat att säga det. Så nu måste vi fundera på det tills vi ska dit nästa gång vilket är redan i övermorgon. Vi pratade även lite om förlossningsbrevet och eventuella rädslor inför förlossningen samt smärtlindring. En TENS-apparat är nu undanlagd till oss och vi får den med oss hem på torsdag. Alla värden såg bra ut också och Mini och äntligen fixerat sig. Tror faktiskt att jag kände hur han gjorde det häromkvällen. Hade som mensvärk, hugg och ilningar nere i bäckenet. Jag har sedan testdagen gått upp 11,9 kg i vikt. Känner mig ganska nöjd med att det inte är mer och hoppas att det inte blir så mycket mer heller.

Mina värden idag:

SF-mått 35 cm
Blodtryck 120/67
Hb 118
Blodsocker 4,7
Urinprov u a
Hjärtslag 140
Huvudet har fixerats

Som synes har järnvärdet börjat gå upp igen trots att jag helt enkelt struntat i järntabletterna och kört endast blutsaften sista veckorna. Blodtrycket hade också gått neråt igen som tur är. Vi ska som sagt tillbaka till BM redan nu på torsdag och kolla att blodtrycket inte gått upp igen.

BM-besök

Var hos BM idag för att kontrollera blodtrycket. Det var fortfarande för högt, men eftersom det är det enda som har förändrats så är det tydligen ingen fara, det kan till och med vara normalt (som det mesta verkar vara).

Mina värden idag:

Blodtryck 140/85
SF-mått 34 cm
Hjärtslag runt 140 slag/min
U-prov u a

Efter MVC gick jag runt lite på stan och blev helt slut. Var även in på Apoteket och köpte behandling mot hemorrojden så nu hoppas vi att den försvinner snarast möjligt. Har även fått en svampinfektion igen, så även den ska behandlas. Det är säkert femte gången jag åker på det nu under den här graviditeten. Lika bra att ta tag i det. Man vill ju vara fri från krämpor där nere när det är dags för förlossningen.

Besök på förlossningsmottagningen

Jag ringde tillslut förlossningen för att fråga om råd och de tyckte utan tvekan att jag skulle komma in på en koll.

Väl där gick det fort, tror vi var där 45-60 min sammanlagt. Fick köra CTG-kurvan i en halvtimme som såg bra ut. Mini var från början lite stressad, förmodligen på grund av att jag också var det. Sedan träffade vi doktorn och fick göra UL som också såg bra ut. Gott om fostervatten och moderkakan såg bra ut. Mini har förmodligen vänt sig som vi misstänkte. Han ligger nu med ryggen mot min mage och sin mage och sitt ansikte mot min rygg. Alltså sparkar han förmodligen mest inåt. Idealiskt läge att ligga i när man snart ska födas fram, så hoppas det betyder att han kommer snart.
Det enda som kunde anmärkas på var mitt blodtryck som trots vila inte ville gå under 140/90. Så nu måste jag till MVC eller förlossningen (beroende på vilka som har tid för mig) på torsdag för att kolla upp så att det inte fortsätter stiga. Urinprovet var utan anmärkning. Fick order om att ta det lugnt. Det tycker jag nog att jag redan gjort på sista tiden.

Det var skönt att få en koll i alla fall. Nu vet vi att han mår prima och har troligen fått en förklaring till varför jag känner mindre också. Förra gången jag ringde in till förlossningen för ett par månader sedan för samma sak kände jag mig lite ifrågasatt och ganska besvärlig. Den här gången blev jag ombedd att åka in utan att ens behöva förklara in i minsta detalj. Tänk att så mycket hänger på hur man blir bemött av den första personen man pratar med.

Uppdatering

Vi åkte inte in igår. På kvällen fick mannen äntligen lite respons från Mini när han ropade genom magen och buffade på den som bara den. Har också känt honom några gånger idag, även om det varit mindre än vanligt. Så jag avvaktar nog lite med att åka in till förlossningen. Men om han inte kommer igång som vanligt tills imorgon så ringer jag nog och frågar i alla fall.

Stillhet i magen

Skrev ju igår om hur mycket Mini rört sig sista veckan. Idag har han nästan inte rört sig alls. Jag kände honom ordentligt inatt senast. Har känt några enstaka svaga rörelser idag på eftermiddagen och nu när jag ligger här och känner efter så har jag fått en spark på en timme. Funderar på att ringa förlossningen för en koll. Detta känns som psykisk terror. Ibland ser det ut på magen som att han rör sig, men jag känner det inte. Kanske har han bara vänt sig. Men jag kan inte släppa oron.

God fortsättning!

Nu är julen slut och nu ska här börja boas det sista som är kvar. Julen ska ut. Lite i taget i alla fall. Vi har haft en lugn och skön jul i år. Dagen innan julafton var det lilla julafton för oss. Vi har som tradition att ses hemma hos min mamma då, systrarna med familjer, och koka julskinkan tillsammans. I år blev det även tidig julklappsöppning eftersom barnen skulle vara hos sin pappa på riktiga julafton. Vi hade en riktigt mysig dag tillsammans med massvis av ätande (som verkar vara själva grejen med julen). Äta hela tiden tills man mår illa. När man var liten var det julklapparna, nu är det maten 😉 Vi spelade även lite spel tillsammans. I år hade vi bestämt att endast barnen skulle få julklappar. Vi vuxna fick en julklapp var och vi drog lott om vem som skulle köpa till vem. Mini fick alltså fler julklappar än oss trots att han inte ens är född än.

På självaste julafton var vi här hemma. På dagen kom svärmor och hennes partner förbi på fika och på eftermiddagen kom min mamma förbi lagom till middagen och hon blev sedan kvar till kvällen. Vi gjorde inget speciellt, låg mest på soffan hela dagen. Skönt.

Igår på juldagen sov vi länge och sedan åkte vi och hämtade svärfar som åt middag med oss. Han blev så mätt att han somnade framför tv:n tills vi skjutsade hem honom.

Idag på annandagen vaknade jag med migrän. Usch. Jag blev bjuden på lutfiskslunch hemma hos svärmor men orkade inte ta mig upp till den utan låg i sängen tills klockan var halv ett. Då hade migränen blivit lite bättre och var mer som en vidrig huvudvärk. Då sms:ade syster och påminde om att vi var bjudna på julmiddag hos farmor. Det var bara att pallra sig upp eftersom farmor är cancersjuk vet vi inte hur länge hon finns kvar och då vill man inte gå miste om någon tid med henne. Maten var god som alltid hos farmor och min pappa och mina farbröder och en kusin var också där. På vägen hem gick jag förbi svärmor och fick en matlåda med lutfisk med mig hem, hon är för god.

Nu känns det äntligen som att huvudvärken börjar ge med sig. Jag hade massa planer idag. Mannen är bortrest och jag hade tänkt vara hemma i lugn och ro och börja fundera på vad som ska packas i förlossningsväskan samt börja boa och leta fram alla saker till Mini. Inget blev som jag hade tänkt. Men men, jag har ju fler dagar på mig. Börjar imorgon istället.

Sista veckan har Mini verkligen levt om därinne. Han har till och med varit ganska hårdhänt. Ibland känns det som han klöser mig på insidan av magen. Men han får gärna fortsätta, hellre det än att jag inte känner honom. Halsbrännan är även värre än någonsin. Imorgon ska jag till apoteket och köpa Omeprazol. Rennie fungerar inte längre. Det känns som jag har ett sår vid magmunnen. Och när jag får sammandragningar känns det som livmodern också trycker på magmunnen och det gör ont.

Annars mår jag lite bättre. Bihåleinflammationen har äntligen börjat ge med sig även om det inte är helt bra ännu. Var tvungen att ha avvänjning från nässprayen på självaste julafton eftersom näsan då sa ifrån och jag började snyta ut stora blodkoagel. Dessutom känner jag att jag måste ta nässprayen oftare och oftare ju fler dagar jag håller på. Var beroende av nässpray för många år sedan och jag känner att missbruket återvänder så fort jag bara tar i några dagar.

Nu ska jag se sista avsnitten av julkalendern om de fortfarande finns kvar på SVT Play. Missade tyvärr slutet.

GOD FORTSÄTTNING önskar jag er alla. Och jag önskar verkligen att ni som fortfarande kämpar nu har upplevt er sista ofrivilligt barnlösa jul. Kram!

Tack älskade Mini

Tack älskade barn för att du förgyller både natt och dag när mamma känner sig sjuk och eländig genom att dra dina små händer och fossingar mot min mage och att ge mig några sparkar då och då. Glömmer för en stund allt annat och njuter bara av att känna dig. Längtar tills du kommer ut till oss samtidigt som jag är tacksam att du ligger kvar i alla fall ett litet tag till. Kan tänka att en förlossning med bihåleinflammation inte är drömsenariot.

❤️ Love you ❤️

BM och föreläsning på förlossningen

Igår var verkligen en intensiv dag. Och jag sov nästan ingenting på natten innan. Men jag överlevde. Idag har jag dock lite huvudvärk. Säkert en följd av all sömnbrist på sistone.

Idag åkte vi in till stan för att gå på MVC. Allt såg som vanligt bra ut. Blodtrycket var dock lite högre än vanligt (men ändå normalt) så jag fick ta det två gånger. Mini ligger med huvudet neråt som han ska men det är inte fixerat ännu utan är fortfarande ruckbart. Här kommer mina värden:

Hb 113
Blodsocker 4,6
Blodtryck 130/70 och 115/60 (efter vila)
Minis hjärtslag runt 143 slag/minut
SF-mått 32

Jag var lite besviken över att Hb inte hade gått upp mer nu när jag kämpat med både järntabletter och äcklig blutsaft i flera veckor.

Efter MVC åkte vi till mitt jobb och hälsade på kollegorna och fick årets julklapp som var två små söta lerkärl. Tanken sedan var att vi skulle åka hem innan vi skulle vidare till Danderyds sjukhus där Förlossningsavdelningen höll en föreläsning, men vi insåg att det inte fanns tid kvar så vi fick helt enkelt ta en fika och fördriva lite tid i Sollentuna Centrum där vi hade bilen stående. Föreläsningen var intressant, men det mesta var repetition av det vi redan hade hört på FUB (föräldrautbildningen).

Sedan äntligen hem för att sova. Fick som varje kväll sista dagarna näsblod som denna gång inte ville ge med sig så jag låg där och funderade på vad jag skulle ta mig till. Men efter cirka 45 minuter avtog det äntligen och somna gick väl ganska okej men som vanligt vaknade jag efter några timmar, denna gång vid halv tre och kunde inte somna om på länge. Förstår inte att det ska vara så svårt. Har aldrig haft sömnproblem förut.

Mindre än sju veckor kvar till BF. Just nu känner jag bara längtan och önskar att tiden kunde gå hur fort som helst.

TUL, BM-besök och oro

Vilken dag vi haft. Imorse var det besök hos barnmorskan. Jag tog upp min oro som funnits där de två sista veckorna som består i att jag inte alls känner Mini lika ofta som förut och inte heller på samma sätt. Jag känner nästan inga sparkar alls men däremot små rörelser. Eftersom jag känner honom fast annorlunda så har jag inte varit orolig att han inte lever, däremot att han kanske inte mår så bra. Men jag har också misstänkt att det är ganska många rörelser som jag faktiskt inte känner. Dessutom har jag troligen en mycket envis bebis där inne som totalvägrar att röra sig trots försök att buffa på magen, dricka iskallt vatten etc. BM försökte också få honom att röra sig idag men han totalvägrade.

Tydligen är det normalt att rörelserna ändrar karaktär runt vecka 30-31 när det börjar bli trångt. Och att jag dessutom har moderkakan i framvägg gör väl kanske inte saken bättre. BM tog i alla fall min oro på allvar och erbjöd mig att komma dit så ofta jag ville och att jag även kunde åka in till förlossningen om jag var mycket orolig. Kanske kan jag även få göra ett extra ultraljud längre fram. Idag efter BM-besöket hade vi ändå tid för TUL.

Som sagt så hade vi tid för tillväxtultraljudet idag på Ultragyn Odenplan och vi blev faktiskt lite besvikna över bemötandet där. Trots att vi berättade om vår oro så vispade hon runt med dopplern och allt var klart på ett par minuter. Kändes verkligen som löpande bandprincipen. Enligt BM som gjorde ultraljudet så rörde han sig i alla fall normalt. Han var 7,3 % under mittkurvan, men helt normal då man får ligga +/- 22 % som normalvariation.

Idag på MVC togs inga prover förutom blodtryck (110/70), SF-måttet (31 cm) och Minis hjärtslag (runt 142).

Nu när jag ligger här och bloggar så rör han sig så hela datorn guppar upp och ner. Så just nu är lättnaden stor och jag hoppas att den håller i sig ett tag.

Efter TUL och lunch på tåget så åkte vi till Babyproffsen och hämtade ut mjukliften och babyskyddet så nu har vi i stort sett allt. Så skönt att så mycket är klart.

Profilbild av vår lilla Mini idag.