Att gå till tandläkaren är fruktansvärd ångest/skräck för mig. Har haft ont i två tänder nu sedan dessa lagades för 0,5-1 år sedan (har till och med lyckats förtränga när det var). Då var min ordinarie tandläkare mammaledig och jag hade en vikarie. Hon var inte vidare pedagogisk och därför har jag inte velat gå tillbaka förrän min vanliga tandläkare var åter i tjänst.
Idag var jag i alla fall där. Två saker är jag absolut livrädd för: 1. Dra ut tänder. 2. Rotfylla. Och idag blev mardrömmen verklighet. Jag var tvungen att rotfylla den ena tanden. Den andra tanden var det inget fel på utan ilningarna kommer försvinna såsmåningom. Men en tand behövde som sagt rotfyllas.
Till saken hör att jag dessutom är väldigt svårbedövad. Får alltid ta minst tre sprutor. Denna gången blev mina böner hörda och man började med att bedöva direkt runtom/i tanden istället för baktill som man annars gör. Experten kallades in och det gjorde svinont, men otroligt nog så tog första sprutan. Har aldrig hänt förr. Så allt gick bra tillslut. Jag grät visserligen lite till och från och hyperventilerade/glömde andas och spände mig så mycket att jag fick värk i hela kroppen. Men nu är första omgången avklarad.
Inför nästa besök har jag fått dubbel dos av Stesolid att ta före besöket så kanske jag kan vara lite lugnare. Hoppas det i alla fall. Hua vad jag hatar detta. Och nu börjar bedövningen släppa och tanden börjar värka. Har tagit två Alvedon men ingen skillnad känns. Funderar på om jag ska ta en Citodon också, eller två.