Försäkringskassan, provsvar och foglossning

Alltså man kan inte låta bli att fascineras över Försäkringskassan. När jag ansökte om att få slippa karensdagen så ringde de och sa att läkaren skrivit fel sorts läkarintyg, att han istället sjukskrivit mig på heltid, inte skrivit ett högriskintyg som man skulle. Jag frågade vad som hände om jag verkligen blev heltidssjukskriven och fick till svar att jag då kunde använda det intyget som redan fanns där, eftersom det var ett sådant.

Idag ringde de från Försäkringskassan och sa att intyget som fanns där inte var ett riktigt intyg. Helt fantastiskt. Så nu måste jag ändå ha ett nytt intyg och hon som ringde har i princip formulerat/dikterat exakt vad det ska stå i intyget för att det ska bli godkänt. Så i princip har hon, handläggaren, ”skrivit”intyget. Nu gäller det bara att läkaren är beredd att skriva hennes ord i intyget. Han har hittills inte varit ett dugg intresserad av att göra som de säger på Försäkringskassan då han tycker att han gjort allting rätt från början. Vi får se imorgon vad han säger.

Läkaren från Astrid Lindgren ringde också idag. H hade inte mykoplasma vilket betyder att det är en virusorsakad lunginflammation han har. Så himla synd att de inte tog det där svalgprovet första gången vi sökte. Då hade vi sluppit tvinga i honom antibiotikan i tio dagar i onödan. Inte så konstigt att den inte har hjälpt. Nu är han i alla fall inne på sin tredje feberfria dag så nu hoppas vi att det har vänt. Men han har gått ner en hel del i vikt, hostar fortfarande lungorna ur sig och har inte samma ork och energi som han brukar. Idag ville han åka vagn istället för att gå, det har nog aldrig hänt. Det är tredje veckan han är hemma från förskolan nu.

Vad mannen och min lunginflammation beror på är väl också oklart nu. Men för oss har i alla fall antibiotikan gjort ganska stor skillnad så vi gissar att vad vi än har så verkar antibiotikan göra sitt jobb. Jag hade förmodligen en bihåleinflammation också då det lättade otroligt efter bara två dagar med antibiotikan och nu kan jag andas igen. Så vi är i alla fall på bättringsvägen alla vad det verkar så nu håller vi tummar och tår för att det fortsätter så.

Något annat som inte blir bättre är foglossningen/bäckensmärtan. Jag vaknar på nätterna och har svinont. Det strålar ut från svanskotan/höfterna ut i skinkorna och låren. Det är värre när jag ligger på sidorna trots att jag bygger upp med kudde mellan låren. På rygg är det inte heller skönt att ligga då det känns som magen tynger för mycket då och det känns nästan tungt att andas. Det är ju inte heller bra att ligga på rygg nu. Sover oftast inte så mycket efter klockan tre-fyra på morgonen, då gör det för ont hur jag än ligger. Idag när jag varit ute och rört mig för första gången på några veckor så får jag ont av det också. Det strålar/hugger ner i höger skinkan så att benet låser sig.

Annonser

Ännu fler läkarbesök……

När vi knappt fått i H någon vätska alls på tre dagar och han dessutom druckit och ätit dåligt i en hel vecka innan så bestämde vi oss för att åka in igen. Han låg bara och sov här hemma på soffan och var knappt kontaktbar. Eftersom både jag och mannen också är sjuka, mannen värst med feber också, så tog jag med mig min fantastiska lillasyster istället. Mannen fick vara hemma och försöka vila. Vi åkte in på tisdag eftermiddag och fick sitta i sju timmar i väntrummet innan vi fick ett rum. Det kom extremt mycket patienter den natten, många akuta så jag förstår att vi fick vänta och att vi inte fick högsta prio. Men när små ungar som har energi nog att riva hela väntrummet och ställer till ett helvete för de som var sjuka på riktigt och dessutom har sökt för till exempel ett sår på läppen eller en klämd tumme prioriteras före så har man svårt att förstå. H låg med 40 graders feber i barnvagnen, icke kontaktbar och yrade och vi fick vänta längst av alla. Svårt att inte bete sig som en sådan där dryg förälder då som ifrågasätter hur de arbetar.

När vi väl fick träffa läkaren var hon i alla fall väldigt duktig och noggrann. Det togs prover och undersöktes. Sedan fick vi vänta på provsvaren för att få veta om och hur uttorkad H var. Allt tog väldigt lång tid hela tiden på grund av alla akuta som kom in, men tillslut fick vi besked att H bara var aningen uttorkad men väldigt allmänpåverkad. Det bestämdes att han skulle få dropp. Tyvärr var varenda avdelning i hela Stockholmstrakten överbelagd så vi fick helt enkelt stanna kvar på akuten. I fyra timmar skulle droppet gå. H sov relativt gott i vagnen under tiden och jag och syrran försökte desperat få oss lite sömn på en trästol och en galonklädd madrass. Det gick inget vidare. På morgonen när droppet gått klart hade läkaren fått svar på fler av blodproverna och ville då även ta ett svalgprov. Eftersom han varit dålig så länge ville hon ta svalgprovet för att se om det verkligen var mykoplasma han hade.

Stackars vår lilla kille vad han blev utsatt för mycket jobbigt den natten. Klockan var vid nio på morgonen när vi kom därifrån, efter 15 timmar. När vi var där var det två sköterskor som hjälpte mig att tvinga i honom vätska och antibiotika. Det var svårt och hemkst men nu verkar han ha förstått att han måste och även om han protesterar och slåss, så slappnar han av efter lite kämpande och det går.

Igår hade han en jättebra dag. Helt feberfri och pigg hela dagen, men tyvärr kom febern tillbaka inatt och den har stannat idag. Så nu är det tvångsvätskning igen, för han slutar att dricka så fort han får febern. Trist och jobbigt att bråka med honom hela tiden.

Och som att det inte var nog att H är dålig så kände även vi föräldrar att vi var less på vår hosta. Idag gick vi till vårdcentralen och blev något snopna när läkaren tyckte det verkade som att även vi har lunginflammation. Så nu ska vi också äta antibiotika. Tyvärr finns det inget helt riskfritt antibiotika som biter på mykoplasma. Den ena kunde ge fostermissbildningar och det andra missfärgade mjölktänder hos fostret. Jag valde det sistnämnda. Eftersom jag har så pass jobbigt med astman så måste det behandlas. Har redan överdoserat alla astmamediciner jag har utan att det räcker till. Hela familjen fick inhalera vidgande idag på vårdcentralen också.

Så nu hoppas vi att det ger med sig under helgen. Vi orkar inte mer nu.

På tal om annat så var vi iväg till barnmorskan igår. Allt såg bra ut och lilltjejens hjärta slog med 150 slag/minut. Skönt att hon verkar må bra i alla fall. Och inte behöver jag äta järntabletter än heller som jag trodde. Man kan visst vara sjukt trött ändå.

Hjärtslag och sparkar!

Idag var vi hos BM igen, för att få lyssna på hjärtljuden. Jag kände mig inte så orolig denna gång, men det är ändå fantastiskt skönt att få höra dem. 140 slag/minut. BM behöver aldrig leta. Han hörs överallt 🙂 Idag sparkade han på dopplern flera gånger. Också härligt att höra eftersom jag bara känner honom mycket diffust än så länge. Ibland funderar jag på om det är för att jag är dålig på att känna eller om han av någon anledning inte rör på sig som han ska. Alltid kan man ju grubbla på något…..

Vi passade också på att välja förlossningsavdelning. Valet blev BB Stockholm på Danderyd. Har börjat längta. Det börjar kännas mer verkligt att det verkligen kommer att hända. Att vi kommer få en liten son.

När vi satt på tåget på vägen hem från BM så kände jag faktiskt mer rörelser där inne i magen än jag gjort på en och samma gång förut. Så häftigt!

En bra dag helt enkelt.