”Ruvardag 10”

Jag är inte längre ruvare. Idag kom den hatade – mensen. Inget stort, utan lika fjuttigt som förra gången. Har även testat och det var ett riktigt fult minus. TD är egentligen inte förrän på måndag, men nu är det drygt två veckor sedan ÄL, så hoppet är helt ute. Tack för att ni peppat, trott och hoppats för oss. Har varit helt knäckt trots att man var förberedd då all denna mensvärk inte kändes bra. Har av någon anledning varit mer känslomässigt denna gång.

Det är faktiskt förvånansvärt ändå hur snabbt man hämtar sig. Gråta lite, kramas mycket, sova lite, jobba lite. Nu känns det redan bättre. Ska ringa kliniken imorgon och börja planera inför nästa omgång. Om vi får köra på direkt så blir det kanske ny sprutstart på måndag. Nu ska det bli skönt att slippa progesteron i några veckor i alla fall. Mår ju uppenbarligen inte så bra av det.

Nedan här kommer jag skriva mina biverkningar (för min egen skulle bara) som jag haft denna gång av progesteronet så att jag inte ska inbilla mig att det kan vara symtom vid nästa ruvning:

• Sjuklig trötthet, helt utslagen
• Mensvärk/molvärk/spänningar i livmodern från RD 3
• Lätt illamående
• Rapningar med uppstötningar
• Sömnproblem
• Kissnödig dag som natt
• Känslostormar, framför allt lätt till gråt
• Lätt ömma bröst
• Huvudvärk

Temperaturkurvan ska inte heller få vara med nästa gång. Nu blir det sängen för imorgon bitti ska jag banne mig upp och träna. Sov gott och tack igen för att ni finns där ute i cyberrymden och stöttar!

Och störst tack till min älskade man/bästa kompis/stora kärlek/livskamrat och allt vad du är, listan kan göras lång! Du är helt underbar och jag älskar dig mer och mer för varje dag. Du och jag! ❤

Ännu en sömnlös natt och ett litet psykbryt

Vaknade natten till idag i stort sett samma tid som natten innan, vid tvåtiden. Upp på toaletten. Lyckades som tur var somna om, men vaknade sedan ungefär en gång i timmen resten av natten av mina egna mensvärkar. Gjorde riktigt ont och jag var övertygad om att det skulle bli en blodig morgon/förmiddag. Inte blev det bättre heller när jag var själv hemma och inte kunde ventilera med min älskade. Dödens trött åkte jag i alla fall till jobbet och helt plötsligt på tunnelbanan så svämmar känslorna över och tårarna börjar spruta. Allt kändes kört och jag försökte låtsasskriva ett SMS så att inte alla människor i hela tunnelbanevagnen skulle se att jag storgrät. Haha, jag som trodde att jag tog denna ruvarperioden bättre än den förra, tjohej att jag inte gör. Jag är visserligen inte lika uppe i varv, men verkar vara betydligt känsligare och mer gråtmild.

Och dessutom håller jag fortfarande på med temperaturkurvan som jag startade hos akupunktören. Hon tyckte det kunde vara bra att jag fortsatte eftersom jag aldrig tidigare fört temperaturkurvor och det kunde vara bra att ha ifall jag skulle köra akupunktur någon gång längre fram. Dum som jag var frågade jag vad temperaturkurvan kunde säga mig och hur jag kunde tolka den. Först sa hon att jag inte skulle försöka tolka den själv för då blev jag nog bara nojig. Jag pressade henne såklart, för jag klarar inte av att inte veta saker. Fick i alla fall ur henne att temperaturen brukar stiga vid ägglossning och ska sedan hålla sig på en högre nivå fram till mens eller om eventuell graviditet inträffar så ska den fortsätta vara lite förhöjd under graviditeten. Imorse hade alltså temperaturen sjunkit 0,2 grader. Kanske inte låter så mycket, men ändå en klar dipp neråt då jag legat på en mycket jämn temperatur sedan ägglossningen. Skit.

Skönt att få avsluta kvällen hos en tjejkompis och få prata av sig lite, även om hon inte förstår vad det handlar om så lyssnar hon.

Hursomhelst har dagen fortsatt utan blod. Dock lite mer uppgiven och fortfarande ont mest hela tiden. Nu är det dags att försöka sova igen. Vi får se hur det går. Natti natti.

Tabell HCG vid ET/FET med 5-dagarsblastocyst

Hittade detta på nätet när jag surfade runt:

5-Day Transfer

Days Past Transfer (DPT)	Embryo Development
One	The blastocyst begins to hatch out of its shell
Two	The blastocyst continues to hatch out of its shell and begins to attach itself to the uterus
Three	The blastocyst attaches deeper into the uterine lining, beginning implantation
Four	Implantation continues
Five	Implantation is complete, cells that will eventually become the placenta and fetus have begun to develop
Six	Human chorionic gonadotropin (hCG) starts to enter the blood stream
Seven	Fetal development continues and hCG continues to be secreted
Eight	Fetal development continues and hCG continues to be secreted
Nine	Levels of hCG are now high enough to detect a pregnancy

Källa: http://www.nyufertilitycenter.org/ivf/embryo_transfer

Intressant. Alltså är det ingen bra idé att tjuvtesta före dag nio, om man nu ska tjuvtesta överhuvudtaget.

Ruvardag 7

Vilken skitnatt. Somnade tidigt igårkväll, vid 22-tiden, och vaknade igen klocken 02.00. Upp och kissa, låg vaken, upp och kissa, blev galet hungrig, låg och tänkte, bla bla bla. Och så har inte jag sovit någon längre stund resten av den här natten. Och nu sitter jag här och gråter till morgon-tv:n. En ung kille som fick en flaska slagen i huvudet oprovocerat för fem år sedan och blev hjärnskadad för livet. Så hemskt.

Nu börjar mina kritiska dagar. Sist jag ruvade anade jag brunt blod på pappret på sjunde ruvardagen och på åttonde kom det mer. Det var tydligen mensen som kom då, även om den var mycket sparsammare än vad den någonsin varit. Så dessa närmsta dagar kommer jag var skakis varje gång jag går på toaletten. Och eftersom jag har mensvärk till och från hela tiden nu, så känns det ju inte bättre av det.

Ruvardag 5

På förmiddagen idag hade jag mensvärk eller något liknande. Kändes inte alls bra och var helt säker på att jag skulle få en alldeles för tidig mens. Dessutom har jag sprungit och kissat som en tok hela dagen och trodde nästan jag hade fått en UVI, men inget svid har kommit ännu och inte heller någon mens. Tänker inte göra några tolkningar av detta, men det är i alla fall inte skönt att ha mensvärk. Så man hoppas ju att det blir något positivt av det.

Ruvardag 3 – åh nej!

Samma känsla som sist jag ruvade. Och det gick ju inte vägen, skulle velat ha en annorlunda känsla den här gången. Det har börjat mola nertill i magen, hela kroppen har svullnat upp och jag är helt golvad av trötthet. Gissar att allt detta är biverkningar av progesteronet. Hade så gärna velat att det skulle kännas någon skillnad från sist. Jag har ju i för sig inte lika ont i brösten som då och känner mig inte lika labil.

Ruvardag 1

Känner mig lite tveksam till rubriken då jag verkligen försöker att inte tänka på det så mycket den här gången. Men å andra sidan så är det ju faktiskt första ruvardagen.

Mannen min är denna gång hemma och ledig. I alla fall idag och imorgon så vi försöker sysselsätta oss så mycket som möjligt utan att stressa. Började dagen med ytterligare bak av mitt fröknäckebröd som blev väldigt lyckat när jag testade igårkväll. När mannen vaknat begav vi oss in till stan. Där strosade vi runt, åt lunch, gick i affärer, shoppade lite (eller vad man nu ska säga när man går på Apoteket och köper vitaminer) och sist men inte minst blev det ett biobesök. Skyfall – nya bondfilmen. Den var väl ungefär som man förväntar sig att en bondfilm ska vara.

Det känns så himla lyxigt att vara hemma på en vardag tillsammans med sin man när man inte är sjuk. Så himla skönt att bara ta dagen som den kommer och bara njuta. På tal om att njuta så har vi precis avnjutit thaikyckling till middag och tre skivor fröknäcke, håller på att spricka tror jag. Nu ska vi jäsa på soffan i några timmar och ikväll har mannen seriestart i hockeyn och vill ha publik så jag ställer självklart upp. Ska bylsa på mig dunjacka, täckbrallor, mössa, vantar och halsduk och heja på.

Ruvar igen

Sedan några timmar tillbaka är vi hemma igen efter en dagstripp till IVF-kliniken i Falun. Det blev en trevlig liten utflykt. När vi åkt i en timme ungefär ringde de från kliniken och sa att upptiningen hade gått bra. Då vi kom dit fick vi ett eget rum och jag fick akupunktur av barnmorskan. Mannen satt fascinerad bredvid och knäppte kort med mobilen. Jag kan säga att det gjorde skitont rent ut sagt. För det första satte hon in nålarna mycket långsammare än min akupunktör och det var inte skönt. Sedan har jag ju känt av akupunkturen mer och mer för varje gång och idag var det verkligen ONT. Låg där i kanske 20 minuter med nålarna och sedan fick jag klä på mig och gå in till läkaren för att få tillbaka blastocysten. Även det kändes lite men är ju snabbt övergående. Blastocysten var tydligen i toppform och vi har nu fyra kvar i frysen. Vi fick se på ultraljudsskärmen att den hamnat rätt.

Efter insättningen var det återigen in på vårt rum för nästa omgång med akupunktur. Lika oskönt denna gång. Innan vi åkte fick vi lite information av barnmorskan och två recept att hämta ut på Apoteket. Tydligen var slemhinnan endast 6 mm tjock denna gång (vid IVF:en var den 12 mm), så nu ska jag äta östrogentabletter för att den ska bygga på sig, eller åtminstone inte bli tunnare. Ska även ta progesteronvagitorier varje kväll. Fick ett nytt progesteron denna gång då jag helst vill undvika att få Crinone igen då det var riktigt vidrigt, men jag ska inte gå in på detaljer här i bloggen, kan ju finnas känsliga läsare.

ÄL-spruta tagen – check!

Så nu är det färdigsprutat för denna gång. Har idag pratat med BM i Falun och hon skulle sätta upp mig på akupunktur i samband med återföringen. Ska dit en halvtimme innan för att få detta. Jag ska även få ett recept på progesteronvagitorier att hämta ut på vägen därifrån. Verkar som distansläkaren missat det den här gången. Tur man frågar och har koll själv. Slipper i alla fall Crinone den här gången. Usch, det var ingen höjdare. Så nu är det bara vänta (igen) som gäller. Ska fylla dagarna med jobb och träning.

VUL och sista akupunkturen

Imorse var det äntligen dags för VUL, men måste säga att tiden dit gått relativt snabbt denna gång. Känner mig ganska avslappnad så här långt. Hur som helst så visade det sig att allt gått exakt som planerat enligt läkaren. Slemhinnan var 6 mm och dessutom hade jag en stor fin follikel på höger sida som var 18 mm. Den sistnämnda har ju ingen betydelse egentligen, men den visar ju ändå att kroppen reagerat som den ska. Så ikväll blir det sista Puregon-injektionen (om fem minuter närmare bestämt) och imorgon kväll ska Ovitrelle-sprutan tas. Sedan är det bara vänta ända till på måndag då vi ska upp till Falun. Laboratoriet skulle ringa mellan klockan 11 och 12 på måndag för att meddela om något av våra embryon klarat upptiningen. Dock måste vi börja åka innan dess då vi har tid för återföringen klockan 14:00. Så vi får hoppas att vi slipper vända och åka hem igen. Men försöker att inte tänka på det nu.

Ikväll har jag även varit på sista akupunkturen. I alla fall här i Stockholm. Barnmorskorna i Falun skulle ge akupunktur i samband med återföringen. Ska bli spännande att se om det ger något resultat. Akupunktören var nöjd med resultatet i alla fall. Hon säger att jag har bättre energier i kroppen nu och att pulsen är bättre. Har inte råd med akupunktur under nästa cykel om inte denna gången skulle ge något resultat. Tror jag lagt ut 3000 kr på det hittills. Blir mycket pengar om man ska fortsätta med det.

Nu ska jag gå och ta min sista Puregon-injektion.