VUL
Lösenordsskyddad: VUL visade……
Lösenordsskyddad: Julfirande – dagen före VUL
VUL vecka 6+3……..
Var på VUL imorse och fick tyvärr inga positiva nyheter. Först såg där alldeles svart ut, ett stort svart hål. Men efter lite letande hittades en liten räka där i alla fall. Tyvärr var den alldeles för liten. Idag är det vecka 6+3 och räkan motsvarande endast vecka 5. Den mätte 4,5-5 mm istället för 7 som den skulle vara. Men hjärtat pickade på för fullt och hinnsäcken var tillräckligt stor. Man säg även gulkroppen som man skulle.
Så nu är vi tyvärr lika ovetande som förut. Det är inte så stora chanser att det här ska sluta på ett bra sätt. Antingen slutar lilla räkan att växa där inne och hjärtat slutar också att slå. Eller så finns en liten minimal chans att den kan återhämta sig och växa ikapp. Men det är inte så jättevanligt. Så nu får vi leva i två och en halv veckas ovisshet, till nästa VUL. Om inte räkan stöts bort och kommer ut innan dess.
Jävla skit. Var beredd på det, men det känns ju inte bättre för det. Nu ska vi ägna jullovet åt att njuta av varandra och det vi har här och nu och förtränga det tråkiga så mycket det går. Tyvärr jobbar mannen så det är bara H och jag. Mannen fick inte ledigt så att han kunde va med på ultraljudet och vi kommer inte att se varann på nästan en vecka. Känns tungt.
Nu blir det fredagsmys. Vi firar jullovet (som börjar idag) med ostbågar. Trevlig helg!
Mår bättre idag men sömnproblem
Igår var jag så less och ringde läkaren för att få sjukintyg som jag behöver från idag. Fick en tid idag på förmiddagen. Och gissa vad?! Jo, nu när jag vaknar känns det mycket bättre. Knappt svullen längre. Så himla typiskt. Men eftersom det varit lite varannan dag med måendet så åker jag dit ändå. Fortsätter jag må fint imorn är det ju bara åka och jobba ändå.
Alltså det är verkligen inte lätt att sova när man går på Prednisolon. Trots att jag tar hela dosen på morgonen så får liksom inte kroppen ro att sova och komma ner i varv. Känner mig helt slut i huvudet men kan ändå inte sova. Jag som alltid sover som en stock annars.
UPPDATERING: Har varit hos läkaren nu. Är sjukskriven denna vecka och hela nästa. Endast lite vätska i buken idag men äggstockarna är stora, speciellt vänster som är gigantisk. Ordinerad VILA. En felaktig rörelse kan få äggstockarna att vrida sig vilket är ett akut och farligt tillstånd. Om jag blir gravid finns stor risk att det blir värre igen. Vilket får mig att redan nu tänka att jag kommer deppa ihop om två-tre dagar från nu om inget händer. Inte för att jag vill ha ont, men jag vill ju va gravid. Usch, avskyr dessa dagar.
VUL 3 – lite besviken
Ja, nu har äggblåsorna börjat växa på sig, men det är färre än det brukar bli. Fyra-fem stycken av bra storlek och fortfarande en hel del mindre som förhoppningsvis hinner ikapp. Slemhinnan hade inte ökat en enda millimeter och var bara som bäst 6 mm. Ingen bra grogrund för ett litet embryo.
Idag har jag fått öka dosen av östrogen i ett sista desperat försök att få slemhinnan att reagera. Har inga stora förhoppningar tyvärr. Så himla trist att det inte går som det ska. Skulle så gärna vilja ha lite flyt någon gång.
Äggplock är i alla fall bokat till tisdag morgon kl 08:00. Nu ska vi bara hitta någon som kan ta hand om H den dagen.
VUL 2
Dags för andra VUL. Inte jättemycket är på gång ännu, det går trögt. Nu får vi hoppas att det kommer igång till på fredag. Slemhinnan hade ökat från 4 till 6 mm. Det var i alla fall bra. Nu får vi hoppas den fortsätter växa på sig och inte stannar vid 6 mm som den gärna gör.
På fredag blir det nytt VUL och förmodligen hade det varit bra med äggplock i helgen. Men nu har kliniken stängt då så då måste man försöka balansera hormonerna till på måndag när det troligen blir plock. Blir nervös bara jag tänker på hur mycket som kan gå fel.
Så nu får ni som läser gärna hålla alla tummar ni har dessa sista självande dagar denna behandlingsperiod. Hålla tummarna för att äggen inte blir övermogna till på måndag OCH att slemhinnan bygger på sig och håller sig tjock.
VUL 1 och VAB
Krupp igen. Hostan började öka i lördagsnatt och igår vid lunchvilan kom det första gången. Han vaknade och hostade så att han till sist spydde. Vi slängde på oss ytterkläderna och gick på promenad i friska luften och det blev lite bättre. Sedan blev det tyvärr värre och värre så på kvällen valde vi att åka in igen då han åter började hosta så han spydde. Stackars lilla killen. Han fick inhalera igen och det blev bättre, men natten här hemma har ändå varit jobbig. Han har vaknat gånger flera med den där skällande hostan och väsande andningen och han har varit lite panikslagen så vi har inte ens fått hålla i honom. Inte lätt att lugna och helst få ut honom i friska luften när det inte ens går att hålla i honom. Vill ju inte göra honom mer upprörd så att det blir än värre. Vi måste nu försöka kämpa på ännu hårdare för att få i honom astmamedicinerna för att försöka förebygga. Men även om vi får i honom de medicinerna är det inte säkert att det funkar. Kanske kommer vi få åka ganska ofta och inhalera ändå. Att man inte kan ha en sådan där andningsmaskin hemma, det vore ju grymt.
Idag var det i alla fall dags för VUL. Inte så mycket alls hade hänt. Ganska många små på vänster äggstock, en större på cirka 11 mm och på höger äggstock syntes endast en äggblåsa på cirka 10 mm. Slemhinnan var endast 4 mm vilket inte var helt oväntat men som vanligt en besvikelse. I eftermiddag ska de ringa och meddela om jag ska förändra något i medicineringen.
TILLÄGG: Det blev inga förändringar i medicineringen. Blodprovet såg bra ut i förhållande till VUL så jag fortsätter på samma doser. Bättre att det går för långsamt än för fort säger de. De har ju trots allt lång erfarenhet av detta så det är bara förlita sig på att de har rätt, och det gör jag, det brukar ju bli bra. Men det är jobbigt när man inte kan påverka själv.
Ångest……
………. inför VUL:et imorgon bitti. Innanför mina ögonlock rullar en ultraljudsfilm där man direkt ser att slemhinnan minskat. Tyvärr har jag under denna resa blivit nästan lika bra som doktorn på att tyda ultraljudsbilder och tjockleken på slemhinnan innan man ens mätt. Usch, vill inte gå och lägga mig så att morgondagen kommer.
Och på tal om annat så kan man väl nästan säga att H har börjat krypa. Det är en blandning av att krypa och att dra sig framåt med hjälp av händerna. Han har också upptäckt att vi har något roligt i munnen, nämligen tänder. Imorse när pappa låg med öppen mun och snarkade i högan sky så kröp H upp och stoppade händerna i munnen på honom och började rycka i tänderna. Busungen.
Chockade efter VUL
Ännu ett VUL. Har tappat räkningen på alla VUL jag gjort under den här sista behandlingen. Gick dit med inställningen att det skulle bli en avbruten behandling. Men man kan lugnt säga att vi blev extremt förvånade när slemhinnan hade ökat hela 2 mm sista veckan och mätte nu 7 mm. Det är kanske ingen toppenslemhinna, men tror det kan vara rekord för att vara jag under en FET-behandling. Så nu planeras det istället för återföring på måndag. Ska prata mer med Falun imorgon och även med distansläkaren. Men så är läget just nu i alla fall. Vi kan knappt tro det ännu.
IVF-mamman 