Fortsatta amningsproblem

Mjölkstockningen är kvar men är kanske inte lika akut längre. Jag lyckas hålla det i schack genom att pumpa och amma i alla möjliga konstiga ställningar. Men det finns några onda knölar kvar som inte riktigt går bort helt och som ibland även ger rodnad och värme på utsidan av huden. Det är vänsterbröstet som strular, höger är nästan problemfritt. Vänster bröstvårta är också hård och gör svinont hela tiden, även när jag inte ammar. Har även fått en white spot/milk blister där som jag inte får bort trots flera försök. Vill inte åka till amningsmottagningen på det sjukhus där jag födde då jag varken fick hjälp eller ett bra bemötande där när H var liten. Och för att få åka till en annan amningsmottagning på ett annat sjukhus så måste man först ha rådfrågat BVC. Om de inte kan hjälpa får man söka sig dit. Så ska troligen ringa BVC imorgon bitti och fråga om de kan göra något. Har även beställt Lecitin-tabletter på hälsokosten som eventuellt ska kunna lösa upp och sedan även förebygga white spots. Hoppas de kommer fort så jag inte hinner ge upp innan. Klarar inte att ha ont hela tiden.

Annars händer inte så värst mycket spännande. Jag sitter ju mest och ammar hela dagarna. H är fortfarande extremt pappig men börjar så smått acceptera att även jag får vara med och göra saker med honom ibland. Syrran vill han gärna vara nära, men han är både gosig och extremt hårdhänt så det går inte att lämna honom utan uppsyn när han är nära henne. Det kan vara en puss ena sekunden och ett ryck i ett ben eller slag i huvudet nästa sekund.

I helgen har min bästa vän och H:s gudmor varit här. Vi har inte gjort så värst mycket, mest myst. Hon bor tyvärr i Piteå nu för tiden. Önskar vi sågs oftare.

L har hunnit bli tre och en halv vecka. Förutom smärtsam amning så funkar allt väldigt bra. Hon ammar ofta, bajsar hela tiden. Sover hyfsat på nätterna, jag får i alla fall sova mellan två och fem timmar mellan amningarna på nätterna vilket känns som lyx om man jämför med hur det var när H var liten. Tror jag ammade hela tiden då, nätterna igenom. Ingen magknip än så länge har vi märkt av. Hon älskar närhet. Vill gärna sova på eller mot mig hela tiden. Vill helst ligga i min famn eller bli buren även övrig tid. Ganska jobbigt ibland kan det vara. Så länge mannen är hemma så går det väl an, men kommer nog känna mig ännu mer låst när han börjar jobba om en dryg vecka. Som tur är gillar hon bärselen så den kommer att användas flitigt. Tyvärr är det ganska bökigt med spädbarnsinlägget till selen som man ska ha första fyra månaderna. Det blir varmt och trångt för henne. Vagnen tycker hon inte alls om. Ibland är hon nöjd när den rullar, men ibland skriker hon sig igenom promenaden.

Avslaget efter förlossningen börjar äntligen ge med sig. Tycker det är så äckligt och känner mig alltid ofräsch. Håll tummarna för att mensen håller sig borta länge. Vore skönt att slippa blöda ett tag framöver.

H har fått höstblåsor. Han har varit lite ur form i helgen och klagat på ont i munnen. Han har även vaknat på kvällarna och varit ledsen och kallsvettig. Igår fick han lite utslag runt munnen vilket han får ibland så vi reflekterade inte så mycket över det. Imorse när jag torkade hans  händer efter frukosten såg jag att de var fulla med små blåsor. Hade någonstans i bakhuvudet ordet höstblåsor på lager. Googlade och det stämde ju på pricken. Ringde förskolan och sjukanmälde honom eftersom han varit lite ur form, även om det stod på 1177 att de får vara på förskolan. Fick höra på förskolan att man inte ens visste vad det var och att man aldrig hört talas om det. Trots att det ska vara en väldigt vanlig infektion som sprids snabbt på förskolorna.

Annonser

Ruvardag 6 och nu är det nog kört

Ännu en dag av huvudvärk. Tyvärr kom blödningen tillbaka idag vid middagstid. Mer än igår och pågår fortfarande. Har dessutom hugg och kramp i magen. Förstår att det inte tar sig, för så har det ju varit de flesta gånger för oss, men att det redan ballar ur. Det är ju en vecka minst kvar till mensen ska dyka upp. Och med allt progrsteron man trycker i sig borde den ju inte komma en vecka för tidigt i alla fall.

Nu deppar vi ihop här hemma ett tag. Känner mig helt slut i psyket. Fattar inte hur vi kunde köra på så många täta försök förut. Känner mig väldigt opepp på ett nytt försök på en stund nu.

Ruvardag 5 och blödning

Idag har jag knappt haft någon molvärk alls. Däremot huvudvärk Och nu på eftermiddagen fick jag en liten (röd) blödning. Undrar vad den står för? Magen har varit mer svullen idag, inte ond dock som den brukar vara av överstimuleringen. Haft lite rapningar och sura uppstötningar. När blödningen kom trodde jag först att det var slemhinnan som släppte och allt gick åt skogen. Nu vet jag inte, det verkar ha upphört lika fort som det kom.

Annars roar vi oss med att fortsätta den stora rensningen här hemma. Har bland annat gått igenom gamla papper som fyllts på kontinuerligt och sedan legat och samlat damm i en hög, de äldsta var från 2012. Skönt att det är gjort nu. I helgen ska vi borra upp de sista hyllorna och försöka få upp våra foton på väggarna. Ska bli så skönt när allt som hängt över oss så länge börjar bli klart.

Förhoppningsvis sista blödningsrapporten

Nu har det minskar rejält, nästan slutat. Hoppas allt är bra nu så att jag kan släppa det här. Imorgon är mensen beräknad så jag lär väl tyvärr inte va fri någon längre period.

Idag har det gått tre veckor sedan operationen, så nu borde provsvaret vara klart. Om jag hinner ska jag ringa kliniken och fråga efter det.
I helgen har bästa vännen varit här. Vi har haft det mysigt som vanligt. Härligt att ha fått massa positiv energi ifrån henne. Tyvärr har Henning haft feber så sömnen för oss alla har varit lite halvtaskig. Inatt var han feberfri men har ändå vaknat hela tiden och varit ledsen.
Ha en bra måndag.

Då var det gjort

När jag kom dit visste jag inte vilken tid det skulle bli, bara att det skulle bli någon gång under eftermiddagen. Men jag var bokad först och eftersom inget akut dök upp så fick jag komma in på en gång. Först fick jag svida om till de snygga nättrosorna, en för stor sjukhusskjorta där ena bröstet tittade ut och en morgonrock av papper. Och som pricken över i:t som får man även en snygg grön mössa. En nål sattes i armvecket och sedan kom doktorn in och pratade lite. Jag kunde förvänta mig lite småont och en blödning ungefär som vid mens i två-tre veckor efteråt. Den delen av livmoderhalsen som opereras bort skickas på analys och ett skrapprov tas även inifrån den kvarvarande delen av livmoderhalsen. Svaret på provet skulle komma med brev inom 3-4 veckor (inte halvår som jag väntat förut sa doktorn). Om jag slutar blöda som jag ska och provet ser bra ut är det fritt fram för IVF. Med min vanliga otur är det säkert inte klart med den här operationen, men jag hoppas såklart det av hela mitt hjärta. Är livrädd att de ska hitta något allvarligare eller att det spritt sig så att jag måste göra en till operation.

Operationen gick i alla fall bra och jag vaknade upp och mådde fint. Känner inga större smärtor nu heller, lite svagt molande bara, men blöder en hel del. Får se hur järnvärdet är efter den här månaden. Tur jag har tid för att kolla upp det igen i slutet av oktober. Vart rekommenderad att stanna hemma i alla fall imorgon och om jag är fortsatt trött kunde jag även vara hemma resten av veckan. Narkos kan göra en lite utslagen ett tag.

Plötsligt händer det – ute ur dimman!

Redan i förrgår kändes det annorlunda i kroppen. Mindre svullen, gladare och lättare på något sätt. Då förstod jag inte varför, men….. På kvällen blödde jag mindre än vanligt och igår blödde jag inte alls! Fattar ni? Första blödningsfria dagen sedan före 24 maj. Så SKÖNT! HOPPAS det håller i sig ett tag nu, för just nu mår jag prima.

H har börjat med en mindre trevlig ovana den här veckan. Han vaknar mellan klockan 3 och 4 varje morgon och är pigg. Skitjobbigt. När han väl somnar om är det nästan dags för mig att gå upp.
Om man inte räknar idag så har jag sex arbetsdagar kvar att jobba innan semestern. Längtar!!

Inställd biopsi och besök på gynakuten

Igår när jag var på jobbet missade jag ett samtal på mobilen från skyddat ID. När jag lyssnade av svararen var det sjukhuset som meddelade att min tid för cellprovtagning/biopsi nästa vecka var inställd på grund av sjukdom. Det meddelades också att jag skulle få en ny tid någon gång i höst. Blev något ilsk och ringde upp. Nog för att det kan hända att man måste avboka någon av olika anledningar. Men då får man banne mig hjälpa till att ordna ny tid någon annanstans, inte erbjuda en tid flera månader senare. Sköterskan jag pratade med faxade mina journaler till jobbet (först skulle hon ha betalt för att skicka dem) och gav mig numret till två mottagningar som om de har öppet under sommaren kanske kan ta provet. Blir så less. De har inte gjort något rätt eller bra en enda gång på den där mottagningen. Så på måndag blir det till att ringa runt och leta ett nytt ställe att ta prover på.

Idag på morgonen vaknade jag med både migrän och sådan där hemsk smärta i magen igen. Kände mig riktigt ynklig rent ut sagt. Migränmedicinen hjälpte inte då jag nog väntade lite för länge, men efter Citodon blev det bättre. Bestämde mig för att åka in till gynakuten och det är jag glad för nu. Det var lugnt där och vi fick ganska snabbt träffa en jättebra doktor. Han tog mina problem på allvar och det märktes att han hade läst på min journal. Vanlig undersökning gjordes och även hydrosonografi för att se om det fanns några polyper som blödde vilket det inte fanns. Han tog även ett vanligt cellprov (jag skulle tagit ett med biopsi nästa vecka men detta var bättre än inget alls). Efter mycket noggrant undersökande och långt samtal samt även konsulterande med en annan läkarkollega kom de fram till samma sak som min privata gyn gjorde. Att det förmodligen är en överhoppad ägglossning som gjort att kroppen kommit ur balans och inte slutar menstruera. Det onda är förmodligen ovanligt kraftiga menssmärtor eftersom jag menstruerar så mycket hela tiden. Fick ny behandling utskriven med Primolut-Nor som han hoppades skulle hjälpa den här gången. Fick även någon medicin som skulle minska blödningsmängden. Inom en månad skulle svaret på cellprovet komma och då lovade han höra av sig till mig. Jag fick åka in dit igen om behandlingen inte hjälpte och om jag inte kunde få tid hos min vanliga gyn. Mitt Hb var bra vilket betyder att kroppen hanterar mina blödningar på ett bra sätt. Känns skönt att jag åkte dit. Nu ska jag bara försöka härda ut tills vi på något vis får bukt på det hela.

Ont, trött, blod

Nu kommer ett gnälligt inlägg. Nu har jag haft mens/blödning sedan den 24 maj. Större delen av dessa dagar har jag haft kraftiga blödningar. Nu har jag ont igen, som jag hade första veckan av den här långa perioden. Det gör vansinnigt ont i lilla bäckenet, nästan som kramp, och det strålar ner mot ljumskarna och bak i ryggen. Igår fick jag så ont på jobbet att jag höll på att kräkas. Fick sätta mig på toaletten med öppet fönster och djupandas lite. Det blev aningen bättre efter värktabletter, då kunde jag i alla fall röra mig igen. Än finns inga tecken på att blödningen är avtagande, men det har gjort lite mindre ont idag.

Jag är otroligt trött också. Vet inte om det beror på psykiska orsaker, som att det är ganska jobbigt att inte veta varför helvetet aldrig tar slut och varför det gör ont. Eller om det också kan vara fysiskt, gissar mitt järnvärde borde sjunkit en del av allt blod som gått förlorat.
Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Gå till vårdcentralen? Brukar sällan ge något. Leta upp ytterligare en ny gynekolog då min nuvarande är på semester en dryg månad till? Avvakta? Åka till gynakuten? Vänta till nästa vecka och prata med läkaren som tar cellprovet/biopsin?
Avvaktar i alla fall och ser hur det känns imorn. Nu gör det inte så värst ont.

Gynbesöket och syskonförsöket

Idag var jag hos gynekologen. Önskar verkligen att de skulle finnas kvar i många år till. Typiskt när man hittat så rätt. De är så himla bra. Ett superteam. Bra läkare och barnmorskan likaså. Flexibla, nytänkande, tillgängliga och professionella.

Vi pratade lite om allt som hänt med cellförändringar, blödningar och bröstknölar. Vid gynundersökningen såg det ut som vanligt. Inget att anmärka på egentligen. Inga cystor eller andra konstigheter. Förklaringen till blödningen är troligen en utebliven ägglossning. Han förklarade otroligt bra hur hormonerna funkar och jag blev väldigt imponerad av hur kroppen är programmerad OCH att han kunde förklara det på ett sådant bra sätt att vem som helst hade kunnat förstå det. Nu har jag fått några tabletter som heter Primolut-Nor som ska minska eller få blödningen att upphöra samt efter avslutad kur ge mig en ny blödning som räknas som en mens. Fick dessa tabletter även efter vår första IVF när kroppen också ballade ur lite och inte slutade blöda. Då funkade det, så vi hoppas att de gör det nu också.

Fick även en remiss för ultraljud och eventuell mammografi som jag ska göra på nu på måndag. Är lite smått livrädd, men vill ändå ha det gjort så att jag kan koppla bort det (förhoppningsvis). Läkaren tyckte inte det kändes som något oroande, men man vet aldrig.

Vi pratade även om syskonförsök och vi planerade för att sätta igång med detta efter sommaren. Har ett bokat planeringssamtal den 11 augusti. Än så länge har vi inte pengarna, så kanske måste vi avboka alltihop. Men vi ska verkligen försöka att ordna det på något vis.

Ringde även till Falun idag och förklarade varför vi inte hört av oss och frågade om vi fortfarande var godkända för att köpa ett trepack vilket vi var. Skönt att veta.