Förhoppningsvis sista blödningsrapporten

Nu har det minskar rejält, nästan slutat. Hoppas allt är bra nu så att jag kan släppa det här. Imorgon är mensen beräknad så jag lär väl tyvärr inte va fri någon längre period.

Idag har det gått tre veckor sedan operationen, så nu borde provsvaret vara klart. Om jag hinner ska jag ringa kliniken och fråga efter det.
I helgen har bästa vännen varit här. Vi har haft det mysigt som vanligt. Härligt att ha fått massa positiv energi ifrån henne. Tyvärr har Henning haft feber så sömnen för oss alla har varit lite halvtaskig. Inatt var han feberfri men har ändå vaknat hela tiden och varit ledsen.
Ha en bra måndag.
Annonser

Då var det gjort

När jag kom dit visste jag inte vilken tid det skulle bli, bara att det skulle bli någon gång under eftermiddagen. Men jag var bokad först och eftersom inget akut dök upp så fick jag komma in på en gång. Först fick jag svida om till de snygga nättrosorna, en för stor sjukhusskjorta där ena bröstet tittade ut och en morgonrock av papper. Och som pricken över i:t som får man även en snygg grön mössa. En nål sattes i armvecket och sedan kom doktorn in och pratade lite. Jag kunde förvänta mig lite småont och en blödning ungefär som vid mens i två-tre veckor efteråt. Den delen av livmoderhalsen som opereras bort skickas på analys och ett skrapprov tas även inifrån den kvarvarande delen av livmoderhalsen. Svaret på provet skulle komma med brev inom 3-4 veckor (inte halvår som jag väntat förut sa doktorn). Om jag slutar blöda som jag ska och provet ser bra ut är det fritt fram för IVF. Med min vanliga otur är det säkert inte klart med den här operationen, men jag hoppas såklart det av hela mitt hjärta. Är livrädd att de ska hitta något allvarligare eller att det spritt sig så att jag måste göra en till operation.

Operationen gick i alla fall bra och jag vaknade upp och mådde fint. Känner inga större smärtor nu heller, lite svagt molande bara, men blöder en hel del. Får se hur järnvärdet är efter den här månaden. Tur jag har tid för att kolla upp det igen i slutet av oktober. Vart rekommenderad att stanna hemma i alla fall imorgon och om jag är fortsatt trött kunde jag även vara hemma resten av veckan. Narkos kan göra en lite utslagen ett tag.

H:s läkarbesök och min operationstid

Idag var H på Astma- och allergimottagningen. Anledningen var att han hostade i ett halvår. En vecka efter att vi fick remissen dit i somras så slutade hostan. Jag var lite orolig att de inte skulle ta oss på allvar då han inte har några symtom nu. Men det var inga problem. De skrev ut astmamediciner åt honom som vi kan ta till när han blir förkyld och när hostan inte släpper efter att han varit förkyld. Skönt. Och blåsljudet som läkaren på vårdcentralen hörde fanns inte där idag. Tydligen är det vanligt att barn har blåsljud som bara hörs till exempel när de är förkylda. Någon förklaring till varför fick vi inte, men det verkar i alla fall inte vara något att oroa sig för. Skönt att vi har fått in en fot på den mottagningen nu. Då kan vi ringa dit för att få mediciner istället för att få tre olika hostmediciner av vårdcentralen varje gång han är sjuk.

Och mitt på dagen idag ringde de ifrån sjukhuset och frågade om jag ville ha en återbudstid för operationen. Tiden är nu på måndag och det finns en stor risk att mensen kommer då. Men jag fick behålla den första tiden också, så det gör inget om jag skulle avboka på måndag för då har jag fortfarande kvar tiden måndagen efter. Vore så skönt att ha det gjort, men med min vanliga tur så lär jag nog få boka av.

Annars händer inte mycket. Har grubblat ganska mycket på det här med operationen. Ogillar hela tanken på att någon ska gräva i mina privataste delar när jag sover, samtidigt skulle jag verkligen inte vilja vara vaken. Den delen av livmoderhalsen som skärs bort skickas på analys och jag känner mig jättenojig över vad det ska visa. Tänk om det har blivit cancer av det eller tänk om de inte har fått bort allt och jag måste göra fler operationer. Har känt mig så trött den här veckan och jag misstänker att det är alla tankar som gör det. Jag har ju varit så himla pigg på sistone. Men just nu känns det lite tungt.

Vår älskade lilla unge har lärt sig att säga ”abi” (=lastbil). Han är också jätteduktig och kissar på pottan varje kväll innan han hoppar i badet. Vi funderar starkt på att börja potträna honom snart. Vore ju bra nu innan det blir vinter och alla lager med kläder är i vägen när man ska snabbt på toa. Han är så gullig på dagis vår lilla kille. Går runt och säger hej till alla hela tiden och klappar och tröstar de som är ledsna. Fantastiska lilla människa. Det jobbiga just nu är att han har en enorm separationsångest. Att lämna på morgnarna är hemskt. Han vill inte släppa och ofta får de ta honom ur min famn och han skriker och klamrar sig fast. Det gör så jävla ont så jag har lust att bara ta honom därifrån, sluta jobba och aldrig lämna bort honom till någon igen en enda minut. Stackars unge. Och lite stackars mig också.