Ont i fötter och händer

Är det normalt att det gör ont när man börjar samla på sig vätska i kroppen? Mina händer gör ont, ont när jag böjer fingrarna. Det känns stramt. Händerna ser inte så svullna ut, men jag kan ju inte ha ringar längre så det är väl ett tecken. Fötterna är fortsatt svullna. Svullna redan på morgonen när jag vaknar, men fyller på sig mer under dagen. På eftermiddagen liksom dallrar det på fotryggen när man sätter ner foten. Och jag får så fruktansvärt ont i fötterna när jag går eller bara står en kort stund.

Är så tacksam att mannen fick sin semester flyttad och är hemma med mig den här sista månaden innan bebis kommer. Hur skulle det annars gått? Jag pallar inte ens med att ta hand om sonen när jag är ensam. Oftast ringer jag min mamma varje gång mannen är på jobbresa. Hon är fantastisk och ställer alltid upp. Men det är jobbigt att alltid be om hjälp.

Imorgonkväll kommer mannen hem från sin sista jobbresa innan semestern. Åh vad jag längtar. Inatt var jag tvungen att ta hand om H i alla fall halva natten för att mannen skulle få sova när han skulle jobba. Kände mig helt knäckt när jag inte fick min sömn och grät till och med en skvätt i smyg. Mannen sköter i stort sett allt här hemma, hushåll, H, nätterna, ja allt. Och när jag sedan måste ta en halv natt så bölar jag. Tur att ingen vet hur man beter sig.

”Ho hatt bebis!”

Vår älskade unge har blivit så himla bra på att snacka på sistone. Han säger efter allt och ut kommer en massa nya ord hela tiden. Sedan någon vecka tillbaka kan han säga god natt (ho hatt) och ikväll när jag nattade honom klappade han mig fint på magen och sa ”ho hatt bebis”. Fina lilla människa. Mamman höll på att börja gråta såklart.

Och så har vi idag blivit med syskonvagn. Vi chansade och åkte förbi butiken idag när vi ändå var i stan. Och där stod den, kartongen med vår vagn i hade precis anlänt. Självklart fick vi hjälp på en gång med att sätta ihop den och så fick vi lite genomgång på hur allt funkade. De är så otroligt bra på Babyland. Kan varmt rekommenderas. Nu för tiden köper vi nästan allt därifrån. De har både fysisk butik i stan och superbra internetbutik. Alltid snabb leverans och fantastisk kundservice/support samt trevlig personal i butiken. Vi beställde vår syskonvagn i februari och den skickades exakt den dagen vi önskat (igår) och kom fram idag till butik. Vi fick välja om vi ville ha den levererad hem eller till butiken, men vi tog till butiken för att slippa montera ihop den själva.

H klättrade glatt upp och provsatt vagnen vilket sällan händer frivilligt. Vi tog en kort promenad här ute på gården och sedan ville han inte går ur vagnen när vi kom hem. Helt klart succé. Han brukar aldrig sitta frivilligt i en stillastående vagn. Vi får se om han tycker att det är lika kul när han ska dela på vagnen med lillasyster.

Förlossningsväskan och förvärkar

Det har varit sköna soliga dagar sista dagarna.

Jag har skitont i bäckenet så fort jag rör mig för att inte tala om på natten. Jag är liksom öm framtill från blygdbenet strålande mot in- och framsidan av låren och även bak vid svanskotan strålande ut mot en eller båda skinkorna. Det tar ett tag att få igång kroppen när man suttit eller legat ner.

Jag har också ganska onda förvärkar sedan många veckor tillbaka, de är nu ännu lite ondare och kraftfullare men fortfarande väldigt oregelbundna. Kan ibland komma var tionde minut och ibland endast några enstaka utspridda över dagen.

Förra graviditeten hade jag full kontroll på alla förberedelser i god tid, den här gången har jag inte haft ork. Visserligen har jag köpt allt som behöver köpas, men nu har mannen börjat påtala att vi kanske ska packa förlossningsväskan ifall att. Jag tycker det känns som att tiden går så långsamt och att vi har all tid i världen, men gissar att han har rätt. Om tre dagar går han på semester och sedan lär väl tiden rulla på snabbt misstänker jag. Så nu har jag i alla fall skrivit på en lapp vad vi ska packa ner och börjat lägga ner några enstaka saker.

Vi tror att H börjar förstå mer och mer att vi ska få hem en liten bebis snart. Han pratar mycket om bebisar och till och med hans leksaker i små storlekar har blivit bebisar. Om några dagar ska vi göra om i vårt sovrum. Vi ska få en till resårbotten och bäddmadrass av min syster och så ska vi sälja vår sänggavel och ställa madrasserna direkt på golvet och ha tre madrasser på raken så att det blir en jättestor säng utan fallrisk för varken H eller bebisen. Det blir förmodligen inte så snyggt, men väldigt praktiskt. Vi misstänker att hela familjen kommer sova i samma säng ganska ofta. Inatt kom H in till oss för första gången. Tidigare har han ropat så vi har fått komma och hämta honom alternativt lägga oss hos honom, men nu kom han gående själv, gulliga ungen.

Denna vecka ska också syskonvagnen komma. Den skickades till butiken igårmorse så den bör komma fram den här veckan så att vi kan hämta den.

I helgen som kommer ska min mamma vara barnvakt lördag-söndag och maken och jag ska sova på hotell inne i stan och fira vår bröllopsdag med lite egentid. Ska bli mysigt.

Nästa vecka händer stora saker. H ska sluta med blöjor. I början av veckan, troligen måndag, åker blöjorna i soppåsen för att sedan åka vidare med sopbilen (som är väldigt viktigt att inte glömma att nämna) och H ska börja gå på pottan eller toaletten. Ska bli spännande att se hur han tar det. Han vill ju vara utan blöja oftare och oftare, så nu är det bara köra.

Besök på förlossningsmottagningen

Jag ringde tillslut förlossningen för att fråga om råd och de tyckte utan tvekan att jag skulle komma in på en koll.

Väl där gick det fort, tror vi var där 45-60 min sammanlagt. Fick köra CTG-kurvan i en halvtimme som såg bra ut. Mini var från början lite stressad, förmodligen på grund av att jag också var det. Sedan träffade vi doktorn och fick göra UL som också såg bra ut. Gott om fostervatten och moderkakan såg bra ut. Mini har förmodligen vänt sig som vi misstänkte. Han ligger nu med ryggen mot min mage och sin mage och sitt ansikte mot min rygg. Alltså sparkar han förmodligen mest inåt. Idealiskt läge att ligga i när man snart ska födas fram, så hoppas det betyder att han kommer snart.

Det enda som kunde anmärkas på var mitt blodtryck som trots vila inte ville gå under 140/90. Så nu måste jag till MVC eller förlossningen (beroende på vilka som har tid för mig) på torsdag för att kolla upp så att det inte fortsätter stiga. Urinprovet var utan anmärkning. Fick order om att ta det lugnt. Det tycker jag nog att jag redan gjort på sista tiden.

Det var skönt att få en koll i alla fall. Nu vet vi att han mår prima och har troligen fått en förklaring till varför jag känner mindre också. Förra gången jag ringde in till förlossningen för ett par månader sedan för samma sak kände jag mig lite ifrågasatt och ganska besvärlig. Den här gången blev jag ombedd att åka in utan att ens behöva förklara in i minsta detalj. Tänk att så mycket hänger på hur man blir bemött av den första personen man pratar med.

Uppdatering

Vi åkte inte in igår. På kvällen fick mannen äntligen lite respons från Mini när han ropade genom magen och buffade på den som bara den. Har också känt honom några gånger idag, även om det varit mindre än vanligt. Så jag avvaktar nog lite med att åka in till förlossningen. Men om han inte kommer igång som vanligt tills imorgon så ringer jag nog och frågar i alla fall.

Stillhet i magen

Skrev ju igår om hur mycket Mini rört sig sista veckan. Idag har han nästan inte rört sig alls. Jag kände honom ordentligt inatt senast. Har känt några enstaka svaga rörelser idag på eftermiddagen och nu när jag ligger här och känner efter så har jag fått en spark på en timme. Funderar på att ringa förlossningen för en koll. Detta känns som psykisk terror. Ibland ser det ut på magen som att han rör sig, men jag känner det inte. Kanske har han bara vänt sig. Men jag kan inte släppa oron.

God fortsättning!

Nu är julen slut och nu ska här börja boas det sista som är kvar. Julen ska ut. Lite i taget i alla fall. Vi har haft en lugn och skön jul i år. Dagen innan julafton var det lilla julafton för oss. Vi har som tradition att ses hemma hos min mamma då, systrarna med familjer, och koka julskinkan tillsammans. I år blev det även tidig julklappsöppning eftersom barnen skulle vara hos sin pappa på riktiga julafton. Vi hade en riktigt mysig dag tillsammans med massvis av ätande (som verkar vara själva grejen med julen). Äta hela tiden tills man mår illa. När man var liten var det julklapparna, nu är det maten 😉 Vi spelade även lite spel tillsammans. I år hade vi bestämt att endast barnen skulle få julklappar. Vi vuxna fick en julklapp var och vi drog lott om vem som skulle köpa till vem. Mini fick alltså fler julklappar än oss trots att han inte ens är född än.

På självaste julafton var vi här hemma. På dagen kom svärmor och hennes partner förbi på fika och på eftermiddagen kom min mamma förbi lagom till middagen och hon blev sedan kvar till kvällen. Vi gjorde inget speciellt, låg mest på soffan hela dagen. Skönt.

Igår på juldagen sov vi länge och sedan åkte vi och hämtade svärfar som åt middag med oss. Han blev så mätt att han somnade framför tv:n tills vi skjutsade hem honom.

Idag på annandagen vaknade jag med migrän. Usch. Jag blev bjuden på lutfiskslunch hemma hos svärmor men orkade inte ta mig upp till den utan låg i sängen tills klockan var halv ett. Då hade migränen blivit lite bättre och var mer som en vidrig huvudvärk. Då sms:ade syster och påminde om att vi var bjudna på julmiddag hos farmor. Det var bara att pallra sig upp eftersom farmor är cancersjuk vet vi inte hur länge hon finns kvar och då vill man inte gå miste om någon tid med henne. Maten var god som alltid hos farmor och min pappa och mina farbröder och en kusin var också där. På vägen hem gick jag förbi svärmor och fick en matlåda med lutfisk med mig hem, hon är för god.

Nu känns det äntligen som att huvudvärken börjar ge med sig. Jag hade massa planer idag. Mannen är bortrest och jag hade tänkt vara hemma i lugn och ro och börja fundera på vad som ska packas i förlossningsväskan samt börja boa och leta fram alla saker till Mini. Inget blev som jag hade tänkt. Men men, jag har ju fler dagar på mig. Börjar imorgon istället.

Sista veckan har Mini verkligen levt om därinne. Han har till och med varit ganska hårdhänt. Ibland känns det som han klöser mig på insidan av magen. Men han får gärna fortsätta, hellre det än att jag inte känner honom. Halsbrännan är även värre än någonsin. Imorgon ska jag till apoteket och köpa Omeprazol. Rennie fungerar inte längre. Det känns som jag har ett sår vid magmunnen. Och när jag får sammandragningar känns det som livmodern också trycker på magmunnen och det gör ont.

Annars mår jag lite bättre. Bihåleinflammationen har äntligen börjat ge med sig även om det inte är helt bra ännu. Var tvungen att ha avvänjning från nässprayen på självaste julafton eftersom näsan då sa ifrån och jag började snyta ut stora blodkoagel. Dessutom känner jag att jag måste ta nässprayen oftare och oftare ju fler dagar jag håller på. Var beroende av nässpray för många år sedan och jag känner att missbruket återvänder så fort jag bara tar i några dagar.

Nu ska jag se sista avsnitten av julkalendern om de fortfarande finns kvar på SVT Play. Missade tyvärr slutet.

GOD FORTSÄTTNING önskar jag er alla. Och jag önskar verkligen att ni som fortfarande kämpar nu har upplevt er sista ofrivilligt barnlösa jul. Kram!