Sjukaste påsken någonsin

Ja, här firas det inte direkt. Här försöker vi överleva. Mannen är nu riktigt sjuk han också, kraftig bihåleinflammation och så håller han på att hosta lungorna ur sig. Jag hostar också och har som vanligt ont i huvudet. H som var bättre igår, fick feber igårkväll igen och har haft det även inatt. Nu på morgonen var han bara vaken en stund, drack lite nyponsoppa och somnade i min famn. Så han sover fortfarande. När ska det här ta slut egentligen?? Hur mycket ska man orka? Har lust att säga upp mig.

Igår hade vi en riktig sjukhusdag. Eftersom jag inte känt av bebisen något ordentligt på flera dagar så ledsnade jag på att oroa mig för det. Kändes tillräckligt med allt annat som varit den här veckan. Så vi åkte in till gynakuten och fick efter några timmar komma in på ett ultraljud. Där låg vår lilla tjej och sparkade och rörde sig hej vilt och jag kände ingenting. Hon såg ut att må hur bra som helst, bara det att hon inte har tillräckligt med kraft i rörelserna ännu för att jag ska känna dem så bra. Visste att det kunde vara så, men kändes ändå skönt att vi åkte in så jag fick bekräftat att allt var bra.

Efter det bar det av till närakuten med mannen som fick antibiotika mot bihålorna och lite inhalation för att vidga luftrören.

I veckan har jag ansökt om sjukpenning från Försäkringskassan. Nu får vi hoppas att de tycker att jag har rätt till det. Förra gången jag var gravid förstod inte min handläggare varför jag inte kunde arbeta med migrän. Hon tyckte också att min chef skulle anpassa min arbetsplats så att det fungerade. Eftersom det enda som ibland kan lindra och göra en till människa igen är att vila i ett mörkt, tyst och svalt rum så var jag ganska säker på att min arbetsgivare inte kunde ordna med det. Att starta ett byggprojekt, bygga ett nytt vilorum anpassat för mig och som ändå inte skulle göra att jag kunde jobba när jag var där, kändes inte realistiskt att företaget skulle ordna med. Jag bad handläggaren ringa både min chef och min läkare och det skulle hon minsann göra sa hon. Sedan hörde jag aldrig något mer ifrån henne, och hon ringde inte heller varken till min chef eller läkare, men några veckor senare fick jag min sjukpenning i alla fall. Vi får se hur det går den här gången.

Jag frågade också när jag ringde till Försäkringskassan i veckan hur jag skulle bära mig åt om jag mot förmodan skulle förbättras, eftersom jag egentligen vill jobba och inte vara sjukskriven. Då fick jag till svar att det var bara att prova om det gick bra. Men om jag lyckas jobba en hel dag eller längre, så bryts min nuvarande sjukskrivningsperiod och jag får själv sjukanmäla mig till Försäkringskassan igen om jag behöver fortsätta var sjukskriven och då ska mitt ärende bedömas igen som ett nytt ärende av en ny handläggare och då kan den personen bedöma mitt ärende annorlunda än den första. Så om jag blir godkänd och får sjukpenning nu, och sedan försöker jobba och det inte fungerar, då är det inte säkert att jag blir godkänd av nästa handläggare. Dessutom tar det runt 30 dagar för dem att ta ett beslut. Vilket betyder att jag denna gång kan få vänta runt 30 dagar på besked och om jag sedan försöker jobba och det inte funkar, kan jag få vänta 30 dagar till på nästa beslut. De här 30 dagarna är något de försöker att hålla, det kan egentligen ta ännu längre tid, om man har otur.

Helt galet att det ska vara så avancerat att få jobba när man vill. Mindre än en dag får jag känna efter och ska veta om jag kommer få migrän ofta igen eller inte. Så om jag blir godkänd denna gång, så lutar det ändå åt att jag inte går tillbaka till jobbet, om inte en dramatisk förbättring sker.

Annonser

Inställd biopsi och besök på gynakuten

Igår när jag var på jobbet missade jag ett samtal på mobilen från skyddat ID. När jag lyssnade av svararen var det sjukhuset som meddelade att min tid för cellprovtagning/biopsi nästa vecka var inställd på grund av sjukdom. Det meddelades också att jag skulle få en ny tid någon gång i höst. Blev något ilsk och ringde upp. Nog för att det kan hända att man måste avboka någon av olika anledningar. Men då får man banne mig hjälpa till att ordna ny tid någon annanstans, inte erbjuda en tid flera månader senare. Sköterskan jag pratade med faxade mina journaler till jobbet (först skulle hon ha betalt för att skicka dem) och gav mig numret till två mottagningar som om de har öppet under sommaren kanske kan ta provet. Blir så less. De har inte gjort något rätt eller bra en enda gång på den där mottagningen. Så på måndag blir det till att ringa runt och leta ett nytt ställe att ta prover på.

Idag på morgonen vaknade jag med både migrän och sådan där hemsk smärta i magen igen. Kände mig riktigt ynklig rent ut sagt. Migränmedicinen hjälpte inte då jag nog väntade lite för länge, men efter Citodon blev det bättre. Bestämde mig för att åka in till gynakuten och det är jag glad för nu. Det var lugnt där och vi fick ganska snabbt träffa en jättebra doktor. Han tog mina problem på allvar och det märktes att han hade läst på min journal. Vanlig undersökning gjordes och även hydrosonografi för att se om det fanns några polyper som blödde vilket det inte fanns. Han tog även ett vanligt cellprov (jag skulle tagit ett med biopsi nästa vecka men detta var bättre än inget alls). Efter mycket noggrant undersökande och långt samtal samt även konsulterande med en annan läkarkollega kom de fram till samma sak som min privata gyn gjorde. Att det förmodligen är en överhoppad ägglossning som gjort att kroppen kommit ur balans och inte slutar menstruera. Det onda är förmodligen ovanligt kraftiga menssmärtor eftersom jag menstruerar så mycket hela tiden. Fick ny behandling utskriven med Primolut-Nor som han hoppades skulle hjälpa den här gången. Fick även någon medicin som skulle minska blödningsmängden. Inom en månad skulle svaret på cellprovet komma och då lovade han höra av sig till mig. Jag fick åka in dit igen om behandlingen inte hjälpte och om jag inte kunde få tid hos min vanliga gyn. Mitt Hb var bra vilket betyder att kroppen hanterar mina blödningar på ett bra sätt. Känns skönt att jag åkte dit. Nu ska jag bara försöka härda ut tills vi på något vis får bukt på det hela.

Gynakuten igen

Trodde verkligen att jag skulle kunna hålla mig lugn om jag fick blödningar igen, men icke. Ikväll var vi på middag med familj och vänner och när jag går på toaletten efter middagen kommer rött blod. Torkar mig flera gånger och det fortsätter. Får panik igen. Rött ska det ju inte vara. Berättar för mannen som vill åka in på en gång till gynakuten vilket vi också bestämmer oss för att göra.

Den här gången var det som tur var i princip tomt. Fick ta urinprov, CRP, blodtryck och temp. Allt såg bra ut. Sedan var det dags för VUL och gynundersökning och där såg också allt bra ut. Vi fick se en fin liten Mini som var 3,3 cm och hjärtat tickade för fullt. Läkaren såg när hon undersökte att något hade blött, men hon kunde inte hitta orsaken. Hon försäkrade oss i alla fall att hon hade full förståelse för att vi blev oroliga och att vi gärna fick komma in flera gånger ifall det händer igen. Känns så himla skönt att de förstår. Nu är vi helt slut och ska sova.

Mini vecka 9+5.

Besök på gynakuten

I fredagskväll började jag blöda. Inte jättemycket, men tillräckligt för oro. Hoppades att det skulle sluta snabbt som sist, men det fortsatte. På lördag eftermiddag kunde jag inte tänka på något annat så vi bestämde oss för att åka in till gynakuten. De var mycket förstående och ifrågasatte inte alls min oro. Vi fick visserligen vänta i fyra timmar då det kom in mer akuta patienter, men det var så värt det ändå. Först fick vi göra en ultraljudsundersökning och man såg direkt hjärtat picka (mannen har blivit riktigt duktig på att tolka ultraljud så han såg det på en gång och såg glad ut). Mini hade växt 3,4 mm på bara två dagar och allt i livmodern såg normalt ut. Även livmodertappen var stängd och det fanns inga tecken på att ett missfall var på gång. Förmodligen är det bara några blodkärl i livmodern som brustit då den växer så snabbt nu. I efterhand känns det som sagt väldigt skönt att vi åkte dit och jag är tacksam över att all personal var förstående och inte ifrågasatte vår oro.

Igår förmiddags var vi och provkörde ny bil som vi suktat efter i säkert ett par år nu. Den kändes grymt bra så förmodligen blir det en sådan, men först måste vi lämna in vår Saab på lagning och försöka sälja den. Önska oss lycka till tack!