VUL

Det är måndag och helgen gick fort. I lördags trotsade jag huvudvärken och åkte till IKEA med min mamma och två av mina systrar. Det blev en lååång dag. Tror att vi var fyra-fem timmar på IKEA. Kom hem med en hel del saker som jag inte ens visste att jag behövde, men som var absolut nödvändiga. Det är så fint här hemma nu, nya krukor och krukväxter i fönstren och förrådet av värmeljus är påfyllt. Mamma sov kvar här och på söndag förmiddag åkte vi och veckohandlade på Willys. Söndagen blev därefter en dag fylld med städning, bakning och julpyntning. Nu är allt klart och det känns så skönt. En vecka för tidigt för jul, men det är ju så himla fint, så då kan man väl passa på och njuta en vecka extra.

Idag var det dags för VUL. Gick till Fridhemsplans Gynmottagning som jag blivit rådd till då min ordinarie gynokolog hade stängt. Det kändes inte bra och det kändes faktiskt inte som hon förstod vad som var viktigt att veta vid ett FET. Hon mätte varenda äggblåsa jag hade, från 5 mm upp till 19 mm. Helt ointressant. Hade räckt med att mäta den största, äggen kommer ju inte att plockas utan bara gå till spillo, så vad spelar det för roll hur många 5 mm:s äggblåsor jag har? Slemhinnan var 5 mm när hon mätte första gången. När hon räknat klart alla folliklar och mätte igen blev den 6 mm. Dessutom var hon otroligt hårdhänt och det kändes som hon försökte köra upp ultraljudsstaven i magsäcken på mig. Och min man fick agera sekreterare och föra journalanteckningar på alla mått hon rabblade upp.

Ringde IVF-kliniken i Falun och frågade om råd. Skulle jag gå även till en av gynmottagningarna på Sophiahemmet och dubbelkolla? Falun tyckte absolut att jag skulle kolla igen om det inte känts bra. Man har ju ändå gjort några gynundersökningar och borde kunna känna när något är fel. Så efter lunch fick jag gå till nästa mottagning. Där fick jag berätta igen om IVF, FET och allt. Hon frågade vad jag ville att hon skulle göra och jag sa att största follikeln, men framför allt slemhinnan var det viktiga. Hon tittade direkt på de två största folliklarna som var 15 och 12 mm och mätte därefter slemhinnan till 5,2 mm. Märkligt att måttet på de största folliklarna skilde sig så mycket från första mottagingen. Men denna kvinna kändes betydligt säkrare på sin sak.

Konsulterade Falun lite snabbt på eftermiddagen och det bestämdes att jag ska börja med Progynon från idag för att få upp slemhinnan lite mer och sedan ska jag vänta till på torsdag med att ta ägglossningssprutan. FET blir på onsdag nästa vecka. Jag glömde faktiskt fråga om jag skulle fortsätta med Puregonet, men jag antar det och har tagit den ikväll. BM skulle ringa imorgon och ge utförligare information.

Annonser

Behandlingsplan inför FET 2

Efter mycket ringande fram och tillbaka med Falun och Stockholm så ska vi få sätta igång med behandlingen inför FET 2 på måndag. Det är då CD 5. Även denna cykel blir stimulerad för att undvika mina ständiga ”mellanblödningar”. Vår läkare i Stockholm är på konferens precis när vi ska göra VUL så därför var vi tvungna att ringa och boka in oss på en annan klinik i Stockholm. Först gick jag dock till Fertilitetsmottagningen på Sophiahemmet där jag utreddes och frågade om jag kunde göra ultraljudet där (jobbar ganska när kan man säga), men de var inte särskilt intresserade av att hjälpa till. Så nu ska vi till Fridhemsplans gynmottagning som tydligen också har samarbete med kliniken i Falun.

Vi frågade såklart om vi kunde få två små tillbaka denna gång, men tydligen är våra blastocyster alldeles för fina och tvillingrisken är för hög. Alltså måste vi tydligen ha många mer misslyckanden bakom oss först. Får väl ta det som något positivt, även om det låter lite trist.

De har ett helt fantastiskt bemötande både i Falun och på kliniken här i Stockholm. Det har idag varit ett stort engagemang i vår behandling från båda klinikerna och det har ringts fram och tillbaka flera gånger. Känns otroligt bra och man känner sig viktig. Så nöjd.

Har ikväll avnjutit en god tacotårta i sällskap av mannen och svärmodern. I helgen blir det mycket umgänge med familj och vänner. Ska njuta innan allt sätter igång igen.

Natti natti och trevlig helg där ute. Och tusen tack alla läsare för ert engagemang i oss. Det värmer otroligt!

”Ruvardag 10”

Jag är inte längre ruvare. Idag kom den hatade – mensen. Inget stort, utan lika fjuttigt som förra gången. Har även testat och det var ett riktigt fult minus. TD är egentligen inte förrän på måndag, men nu är det drygt två veckor sedan ÄL, så hoppet är helt ute. Tack för att ni peppat, trott och hoppats för oss. Har varit helt knäckt trots att man var förberedd då all denna mensvärk inte kändes bra. Har av någon anledning varit mer känslomässigt denna gång.

Det är faktiskt förvånansvärt ändå hur snabbt man hämtar sig. Gråta lite, kramas mycket, sova lite, jobba lite. Nu känns det redan bättre. Ska ringa kliniken imorgon och börja planera inför nästa omgång. Om vi får köra på direkt så blir det kanske ny sprutstart på måndag. Nu ska det bli skönt att slippa progesteron i några veckor i alla fall. Mår ju uppenbarligen inte så bra av det.

Nedan här kommer jag skriva mina biverkningar (för min egen skulle bara) som jag haft denna gång av progesteronet så att jag inte ska inbilla mig att det kan vara symtom vid nästa ruvning:

  • Sjuklig trötthet, helt utslagen
  • Mensvärk/molvärk/spänningar i livmodern från RD 3
  • Lätt illamående
  • Rapningar med uppstötningar
  • Sömnproblem
  • Kissnödig dag som natt
  • Känslostormar, framför allt lätt till gråt
  • Lätt ömma bröst
  • Huvudvärk
Temperaturkurvan ska inte heller få vara med nästa gång. Nu blir det sängen för imorgon bitti ska jag banne mig upp och träna. Sov gott och tack igen för att ni finns där ute i cyberrymden och stöttar!

Och störst tack till min älskade man/bästa kompis/stora kärlek/livskamrat och allt vad du är, listan kan göras lång! Du är helt underbar och jag älskar dig mer och mer för varje dag. Du och jag! ❤

Ännu en sömnlös natt och ett litet psykbryt

Vaknade natten till idag i stort sett samma tid som natten innan, vid tvåtiden. Upp på toaletten. Lyckades som tur var somna om, men vaknade sedan ungefär en gång i timmen resten av natten av mina egna mensvärkar. Gjorde riktigt ont och jag var övertygad om att det skulle bli en blodig morgon/förmiddag. Inte blev det bättre heller när jag var själv hemma och inte kunde ventilera med min älskade. Dödens trött åkte jag i alla fall till jobbet och helt plötsligt på tunnelbanan så svämmar känslorna över och tårarna börjar spruta. Allt kändes kört och jag försökte låtsasskriva ett SMS så att inte alla människor i hela tunnelbanevagnen skulle se att jag storgrät. Haha, jag som trodde att jag tog denna ruvarperioden bättre än den förra, tjohej att jag inte gör. Jag är visserligen inte lika uppe i varv, men verkar vara betydligt känsligare och mer gråtmild.

Och dessutom håller jag fortfarande på med temperaturkurvan som jag startade hos akupunktören. Hon tyckte det kunde vara bra att jag fortsatte eftersom jag aldrig tidigare fört temperaturkurvor och det kunde vara bra att ha ifall jag skulle köra akupunktur någon gång längre fram. Dum som jag var frågade jag vad temperaturkurvan kunde säga mig och hur jag kunde tolka den. Först sa hon att jag inte skulle försöka tolka den själv för då blev jag nog bara nojig. Jag pressade henne såklart, för jag klarar inte av att inte veta saker. Fick i alla fall ur henne att temperaturen brukar stiga vid ägglossning och ska sedan hålla sig på en högre nivå fram till mens eller om eventuell graviditet inträffar så ska den fortsätta vara lite förhöjd under graviditeten. Imorse hade alltså temperaturen sjunkit 0,2 grader. Kanske inte låter så mycket, men ändå en klar dipp neråt då jag legat på en mycket jämn temperatur sedan ägglossningen. Skit.

Skönt att få avsluta kvällen hos en tjejkompis och få prata av sig lite, även om hon inte förstår vad det handlar om så lyssnar hon.

Hursomhelst har dagen fortsatt utan blod. Dock lite mer uppgiven och fortfarande ont mest hela tiden. Nu är det dags att försöka sova igen. Vi får se hur det går. Natti natti.

Tabell HCG vid ET/FET med 5-dagarsblastocyst

Hittade detta på nätet när jag surfade runt:

5-Day Transfer

Days Past
Transfer (DPT)
Embryo Development
One The blastocyst begins to hatch out of its shell
Two The blastocyst continues to hatch out of its shell and begins to attach itself to the uterus
Three The blastocyst attaches deeper into the uterine lining, beginning implantation
Four Implantation continues
Five Implantation is complete, cells that will eventually become the placenta and fetus have begun to develop
Six Human chorionic gonadotropin (hCG) starts to enter the blood stream
Seven Fetal development continues and hCG continues to be secreted
Eight Fetal development continues and hCG continues to be secreted
Nine Levels of hCG are now high enough to detect a pregnancy

Källa: http://www.nyufertilitycenter.org/ivf/embryo_transfer

Intressant. Alltså är det ingen bra idé att tjuvtesta före dag nio, om man nu ska tjuvtesta överhuvudtaget.

Ruvardag 7

Vilken skitnatt. Somnade tidigt igårkväll, vid 22-tiden, och vaknade igen klocken 02.00. Upp och kissa, låg vaken, upp och kissa, blev galet hungrig, låg och tänkte, bla bla bla. Och så har inte jag sovit någon längre stund resten av den här natten. Och nu sitter jag här och gråter till morgon-tv:n. En ung kille som fick en flaska slagen i huvudet oprovocerat för fem år sedan och blev hjärnskadad för livet. Så hemskt.

Nu börjar mina kritiska dagar. Sist jag ruvade anade jag brunt blod på pappret på sjunde ruvardagen och på åttonde kom det mer. Det var tydligen mensen som kom då, även om den var mycket sparsammare än vad den någonsin varit. Så dessa närmsta dagar kommer jag var skakis varje gång jag går på toaletten. Och eftersom jag har mensvärk till och från hela tiden nu, så känns det ju inte bättre av det.

Ruvardag 5

På förmiddagen idag hade jag mensvärk eller något liknande. Kändes inte alls bra och var helt säker på att jag skulle få en alldeles för tidig mens. Dessutom har jag sprungit och kissat som en tok hela dagen och trodde nästan jag hade fått en UVI, men inget svid har kommit ännu och inte heller någon mens. Tänker inte göra några tolkningar av detta, men det är i alla fall inte skönt att ha mensvärk. Så man hoppas ju att det blir något positivt av det.

Ruvardag 3 – åh nej!

Samma känsla som sist jag ruvade. Och det gick ju inte vägen, skulle velat ha en annorlunda känsla den här gången. Det har börjat mola nertill i magen, hela kroppen har svullnat upp och jag är helt golvad av trötthet. Gissar att allt detta är biverkningar av progesteronet. Hade så gärna velat att det skulle kännas någon skillnad från sist. Jag har ju i för sig inte lika ont i brösten som då och känner mig inte lika labil.

Ruvardag 1

Känner mig lite tveksam till rubriken då jag verkligen försöker att inte tänka på det så mycket den här gången. Men å andra sidan så är det ju faktiskt första ruvardagen.

Mannen min är denna gång hemma och ledig. I alla fall idag och imorgon så vi försöker sysselsätta oss så mycket som möjligt utan att stressa. Började dagen med ytterligare bak av mitt fröknäckebröd som blev väldigt lyckat när jag testade igårkväll. När mannen vaknat begav vi oss in till stan. Där strosade vi runt, åt lunch, gick i affärer, shoppade lite (eller vad man nu ska säga när man går på Apoteket och köper vitaminer) och sist men inte minst blev det ett biobesök. Skyfall – nya bondfilmen. Den var väl ungefär som man förväntar sig att en bondfilm ska vara.

Det känns så himla lyxigt att vara hemma på en vardag tillsammans med sin man när man inte är sjuk. Så himla skönt att bara ta dagen som den kommer och bara njuta. På tal om att njuta så har vi precis avnjutit thaikyckling till middag och tre skivor fröknäcke, håller på att spricka tror jag. Nu ska vi jäsa på soffan i några timmar och ikväll har mannen seriestart i hockeyn och vill ha publik så jag ställer självklart upp. Ska bylsa på mig dunjacka, täckbrallor, mössa, vantar och halsduk och heja på.

Ruvar igen

Sedan några timmar tillbaka är vi hemma igen efter en dagstripp till IVF-kliniken i Falun. Det blev en trevlig liten utflykt. När vi åkt i en timme ungefär ringde de från kliniken och sa att upptiningen hade gått bra. Då vi kom dit fick vi ett eget rum och jag fick akupunktur av barnmorskan. Mannen satt fascinerad bredvid och knäppte kort med mobilen. Jag kan säga att det gjorde skitont rent ut sagt. För det första satte hon in nålarna mycket långsammare än min akupunktör och det var inte skönt. Sedan har jag ju känt av akupunkturen mer och mer för varje gång och idag var det verkligen ONT. Låg där i kanske 20 minuter med nålarna och sedan fick jag klä på mig och gå in till läkaren för att få tillbaka blastocysten. Även det kändes lite men är ju snabbt övergående. Blastocysten var tydligen i toppform och vi har nu fyra kvar i frysen. Vi fick se på ultraljudsskärmen att den hamnat rätt.

Efter insättningen var det återigen in på vårt rum för nästa omgång med akupunktur. Lika oskönt denna gång. Innan vi åkte fick vi lite information av barnmorskan och två recept att hämta ut på Apoteket. Tydligen var slemhinnan endast 6 mm tjock denna gång (vid IVF:en var den 12 mm), så nu ska jag äta östrogentabletter för att den ska bygga på sig, eller åtminstone inte bli tunnare. Ska även ta progesteronvagitorier varje kväll. Fick ett nytt progesteron denna gång då jag helst vill undvika att få Crinone igen då det var riktigt vidrigt, men jag ska inte gå in på detaljer här i bloggen, kan ju finnas känsliga läsare.