Trötthet

Idag efter frukosten blev jag toktrött. Var tvungen att gå och lägga mig igen. Tyvärr kunde jag inte somna. Lunchade hemma hos en kompis idag vilket var jättetrevligt men jag blev helt slut. Vi träffades bara i två timmar och jag satt hela tiden och gäspade så tårarna sprutade. Hon synade mig direkt. Hon känner ju till allt vårt kämpande sista året och direkt kom frågan: ”Det är inte så att du är gravid nu eller nåt?” Äh, hmm. Önskar jag varit förberedd och kunde pratat bort det på något smart sätt men det gick inte.

Annars var mensvärkarna lite lugnare igår och då blev jag nojig över det. Imorse var de tillbaka igen. Jag som varit så orolig över dessa blir nu orolig när de minskar istället. Nu är det ju två veckor tills vi får veta något nästa gång. Då vill man gärna ha alla bevis man kan få på att det är något där inne fortfarande.

Annars händer inte mycket här. Imorgon ska farmor bjuda på lunch och på kvällen ska jag fika med en tjejkompis. Min älskade som har varit borta sedan i måndags  kommer även hem imorgon också. Då blir det lite roligare att vara hemma.

Annonser

Återbesök hos läkaren

Tidig morgon för att ta sig in till stora staden för uppföljning av blodprover och även för att göra ett VUL. Jag hann bara komma innanför dörren där så ropar barnmorskan: ”Linda, din hCG-stegring ser jättebra ut!” Åh, gissa om det var skönt att höra. Jag struntar i allt vad vätska i buken och magont heter, bara det går bra med Mini. Även läkaren fortsatte och berätta om hur bra blodproverna var och när vi gjorde VUL så såg man en liten hinnsäck! Från att inte ha sett något alls för fem dagar sedan, till att nu se en 5 mm stor liten bubbla där inne. Så häftigt.

Tyvärr hade inte vätskan i buken minskat över huvudtaget. Men äggstockarna hade faktiskt blivit lite mindre så det går i alla fall litegrann åt rätt håll. Blev dock sjukskriven i två veckor till. Vad ska man hitta på? Men idag skiner solen så ska passa på att steka fläsket mitt i hettan på balkongen.

Fick även tid för ett nytt VUL 13 juni då vi är i vecka 8. Då ska vi både se hur Mini ser ut, om hjärtat slår o s v samt följa upp överstimuleringen. Gissa om jag längtar dit NU.

Efter läkarbesöket gick jag förbi jobbet för att lämna sjukintyget och för att fika lite med mina arbetskamrater. I sjukintyget stod det att jag var överstimulerad efter IVF-behandling etc och att jag var gravid. Gav det till chefen som blev så glad att hon började gråta. Så där satt hon och grät och sa att hon med glädje skulle sjukskriva mig hur länge som helst bara det gick bra. Det var ju en helt okej reaktion.

Vecka 5 (4+6)

Helgen har passerat och så även både Ofrivilligt barnlösas dag och Mors dag. Min mamma fick ett morsdagskort med ett positivt gravtest fastklistrat i. Gissa om hon blev glad. Eftersom alla i familjen vet att vi håller på med våra behandlingar så är det himla svårt att ljuga när alla undrar hur det går. Eftersom vi alltid har berättat om alla negativa resultat blir det konstigt nu om vi inte skulle vilja prata om det. Därför har vi valt att berätta för närmsta familjen, i alla fall de vi träffar på. Vi får väl ta sorgen tillsammans ifall det nu inte går vägen.

Tror att jag hade en ganska hormonellt känslomässig dag igår. Skällde på mannen hela förmiddagen för allt och inget för att i nästa sekund storgråta och nu minns jag inte ens varför. Mannen tar i alla fall det hela väldigt bra och blir nästan bara glad att jag visar tecken på att vara lite annorlunda, typ gravid.

Idag på morgonen var jag och fikade med en vän jag inte träffat på jättelänge. Hon har hunnit gå igenom en hel graviditet sedan vi sågs sist och idag fick jag hålla i och snusa på hennes nyfödda son. Så mysigt och han luktade så gott. För en gångs skull fick jag inte den där inre bilden som jag får ibland när jag håller andra bebisar. Den när jag tar bebisen intill kroppen och springer allt vad jag kan och behåller den alldeles för mig själv. Jag vet att det är en helt rubbad ”fantasi” som såklart bara är en fantasi eller vad man ska kalla det, men hjärnan spelar en spratt ibland. Och så får jag något konstigt hormonpåslag av små bebisar. Blir alldeles varm, precis som vallningar.

När jag kom hem ringde jag och bokade en tid på MVC. Vet att det är tidigt men sommar och semestrar börjar närma sig så fick rådet av IVF-kliniken att ringa så fort vi testat positivt. Har valt ett ställe som ligger nära jobbet då jag förhoppningsvis kommer må ganska bra och då är det skönt att inte behöva ta ledigt hela dagar för att kunna gå dit. Det finns ett MVC på vårdcentralen här där vi bor, men eftersom jag tycker väldigt illa om vårdcentralen så tar det emot lite att gå till MVC där, även om det inte hänger ihop egentligen. Och vet en vän som inte varit helt nöjd där heller. I alla fall ska vi på inskrivningssamtal den 19 juni om allt går som det ska fram till dess.

Imorgon bitti är det dags för återbesök hos läkaren här i Stockholm. Idag har det känts aningen bättre i magen, men igår var det värre än på länge. Man blir nästan lite orolig när det känns bättre eftersom det är gravidhormonerna som ställer till med allt. Jag skulle gärna ha en hård ballongmage hela tiden om det betyder att graviditeten fortlöper som den ska. Är också skitnervös över svaret på hCG-proven. Tänk om det inte stegrats som det ska? Och imorgon måste jag gå dit själv eftersom mannen är på jobbresa. Blir nog jobbigt om jag får ta ett jobbigt besked ensam och inte ens kunna ringa och prata med mannen. Håll tummarna för att det inte blir så.

Såg ni rubriken förresten? Trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle kunna skriva en sådan rubrik. Så häftigt och overkligt.

Vi får se om jag får börja jobba imorgon eller om det blir till att fortsätta ligga och lata sig.

25 maj – Ofrivilligt barnlösas dag

I Sverige lider vart sjätte par i fertil ålder av ofrivillig barnlöshet. För att uppmärksamma detta utnämnde föreningen Barnlängtan – patientföreningen för ofrivilligt barnlösa, tillsammans med ett flertal bloggare 2011 dagen före Mors dag till Ofrivilligt barnlösas Dag. För tredje året i rad uppmärksammas dagen med målet att sprida kunskap om både sjukdomen och hur politiska vårdbegränsningar slår mot de drabbade.
Sedan 1997 klassar WHO och den svenska regeringen ofrivillig barnlöshet som en sjukdom. Trots detta är ofrivillig barnlöshet en diagnos där inte den enskilda läkaren beslutar om hur många behandlingar en patient behöver, utan som styrs hårt av politiska direktiv med ekonomiska incitament i stället för medicinska. Reglerna för vem som har rätt till behandling skiljer sig stort åt mellan landstingen och de flesta får inte den hjälp som krävs för att kunna bilda familj.  De tvingas betala ur egen ficka eller söka sig utomlands för att få vård.
Det finns inget att skämmas över och det är verkligen dags att få andra att öppna upp sina ögon för den psykiska och fysiska påfrestning som vi får gå igenom. Sprid denna dag vidare till era medmänniskor för att förhoppningsvis kunna få mer förståelse och medvetenhet kring ofrivillig barnlöshet.

Tiden står still…..

Här händer inte mycket. Överstimuleringen blir varken bättre eller sämre. Mår ganska bra på morgnarna men blir sämre under dagen med ballongmagen som blir större och större från lunch och framåt. Har funderat på om jag ska börja skriva ner eventuella symtom för det kan ju vara roligt att titta tillbaka på senare. Känns bara som om det ska gå åt skogen om jag gör det. Men såklart det inte har med det att göra. Är dock svårt att skilja graviditetssymtom från symtomen på överstimuleringen.

I alla fall så har jag sista dagarna haft halsbränna, mensvärkar (ibland så kraftiga att jag ligger ihopkurad), ömma och svullna bröst samt trög mage. Det var väl det. Jag kan inte heller äta några större portioner för det tar tvärstopp, men misstänker att det har med vätskan i buken att göra som tar upp plats därinne. Jag kissar också hela tiden, dag som natt, men eftersom jag dricker över två liter vatten per dag just nu så känns det ganska naturligt att det blir så.

Barnmorskan vi hade vid äggplocket på IVF-kliniken i Falun sist ringde igår morse. Hon hade hört om vårt resultat och ville gratta, ge oss en kram och höra hur jag mådde. Så himla gulligt.

Enligt mina beräkningar är jag i vecka 5 idag (4+3). Trodde aldrig jag skulle få skriva det 🙂

Morgonens digitala med veckoindikator. Visar antalet veckor från befruktningen
och stämmer väldigt bra eftersom det idag är exakt 17 dagar sedan befruktningen.

Överstimulerad

Idag blev det en tur till distansläkaren. Tycker inte att jag blivit så mycket bättre i magen de här dagarna och imorgon skulle jag eventuellt börja jobba igen. De ville ta en titt på mig så jag fick en akuttid. Fick göra VUL och berätta om mina symtom och det visade sig som många av er redan gissat att jag är lite överstimulerad. Hade en hel del vätska i buken och äggstockarna var ganska svullna. Fick förklarat för mig att om jag inte tar det väldigt lugnt kan äggstockarna vrida sig då de nu är ganska tunga och dessutom skumpar runt i bukvätskan, och om det händer så gör det ONT och blir akut operation. Så fick fortsatt sjukskrivning och blev ordinerad Fragmin (jippi, får ta sprutor igen), vila, dricka mycket och äta mycket salt. Så ska kroppen ta hand om det hela själv. Fick även lämna blodprover för att kolla infektionsvärden och hur tjockt blodet är eftersom överstimuleringen kan öka risken att få blodpropp då blodet blir mer koncentrerat när vätska från blodet dras ut i buken. Fick även ta hCG. Ska ta nya prover på måndag inför återbesöket på tisdagmorgon. Är nästan mest nervös över hCG-proverna om jag ska vara ärlig.

Tusen tack för gratulationerna alla! Har haft besöksrekord på bloggen idag. Helt otroligt att människor jag aldrig träffat är så engagerade och glada för vår skull. Har gråtit glädjetårar både en och två gånger idag när jag läst alla kommentarer. Ju längre dagen gått, ju mer overkligt har det känts. Tur att jag tog kort på testet och la upp här, för jag har varit tvungen att kolla att det verkligen är sant flera gånger. Känns som det bara är en omöjlig dröm.

Ruvardag 10

Vi har vår testdag på lördag 25 maj (som också är Ofrivilligt barnlösas dag).

Men vi kunde inte hålla oss den här gången, så vi har precis ”tjuvtestat”. Och är inte detta den vackraste bilden ni någonsin sett???

 

Jag vet att mycket kan hända, men känner mig just nu oerhört lycklig över att få ett bevis för att något över huvudtaget kan fästa där inne.

Magföljetången…..

Tyckte det kändes ganska bra imorse. Magen var nästan platt och det gjorde inte lika ont. Gick till jobbet och kände under dagen att den svällde upp igen. Vid lunch ringde jag till kliniken i Falun och pratade in på deras telefonsvarare och efter någon timme ringde de upp. De sa till min förvåning att det kanske var för att jag blivit gravid som äggstockarna hade ”blossat upp” igen och att jag därför fått vätska i buken. De tyckte att jag skulle ringa till hemortsläkaren och höra om jag kanske skulle komma för en kontroll. Mailade hemortsläkaren (lydig som man är) och blev uppringd efter ett par timmar av barnmorskan. Hon frågade ut mig hur jag mådde, om buken var mycket svullen, om jag kissade ordentligt, om andningen var ansträngd etc. Sedan började även hon prata om att det kunde vara ett tecken på graviditet och att i hennes öron lät det väldigt positivt även om det kanske inte kändes så just nu.

Tankarna snurrade i huvudet så jag blev helt vimmelkantig och helst ville jag bara att alla skulle sluta prata om en eventuell graviditet, för jag vill inte hoppas på det. Eller hoppas vill jag väl, men jag vill inte tro på det förrän det verkligen är sant. Fasen så ont det gör att bli besviken jämt.

Jag blev i alla fall ordinerad att sjukskriva mig för att vara hemma och ta det lugnt, dricka minst två liter vatten om dagen samt salta extra på maten. Så länge inte andningen blir påverkad och jag inte hade ondare än jag har nu så ska det gå bra. Om det blir sämre fick jag rådet att åka in akut. Men det känns i alla fall som att det går åt rätt håll nu.

Min onda mage :-(

Alltså vad är det med min mage. Den är stor och uppsvälld som en ballong. Och det gör ont. Eftersom den spänns ut hela tiden så blir jag öm på hela insidan av buken. Och det är inte skönt att nysa för då känns det som hela magen ska sprängas inifrån. Vad är fel? Jag är inte dålig i magen, snarare tvärtom. Lite trög. Den är lite mindre svullen och spänd på morgonen men blir jättestor under dagen. Kul och jobba imorgon med ballongmage.

Jaja, det var bara det. Behövde beklaga mig lite.