Äntligen uppe i norr

Nu är vi äntligen här i Piteå hos min bästa vän och hälsar på. Igår flög vi hit. Först ersättningsbuss och två olika pendeltåg till Arlanda. Sedan var det dags för H:s första flygresa och det blev ingen dans på rosor om man säger så. Han har aldrig varit någon fan av stillasittande så det blev en fight från början till slut. Och de korta stunder när vi var tvungna att spänna fast honom blev han fullständigt vansinnig. Resten av tiden försökte han klänga på sätena framför och bakom. Han krälade under stolarna för att komma ut i gången och väl där sprang han fram och tillbaka 1000 gånger och pekade och hejade på övriga passagerare. Mamma och pappa var helt färdiga efteråt, men Henning hade fortsatt energi och somnade inte förrän vid 22-tiden på kvällen.

Idag har vi varit hos kompisens farföräldrar och ätit våfflor med hjortronsylt och fikat. Därefter åkte vi vidare till hennes pappa som bor på en jättefin gård med en vacker damm. Där fiskade vi lax och grillade till middag.

Vi har det bra helt enkelt. Nu är vi på väg hem för att sätta en deg så vi får nybakt imorgonbitti.

Ser ljuset i tunneln

Imorse var H och jag på vårdcentralen. Vi träffade som tur var en vettig doktor. Man vet aldrig när man inte hamnar hos sin husläkare. Har tyvärr mycket dåliga erfarenheter av vårdcentraler. Jag ska få sprutor med järn som jag önskade, inget tvivel om saken. Skönt. Ska dit på fredag för första sprutan och sedan en till efter en dryg vecka. Därefter ny blodprovstagning.

H tog jag med för att han hostar upp en hel del slem, ibland kräks han upp det han druckit när han hostar för att få upp slemmet. Slemmet som kommer upp är allt mellan vitt och grönt (just nu åt det gröna hållet). Läkaren trodde den nuvarande färgen berodde på förkylningen han hade förra veckan. Även snoret är lite grönt ibland fortfarande. Han har hostat mer eller mindre regelbundet sedan i februari i år och vi börjar bli less på att ge honom hostmedicin till och från hela tiden. Så nu ska han få göra astmautredningen, framför allt på grund av stark hereditet. Det som kändes lite jobbigt var att läkaren hörde ett blåsljud på hans hjärta. Det har ingen hört förut. Han sa att det förmodligen inte var något att oroa sig över, men det ska också kollas upp på barnmottagningen när vi får komma dit för astmautredningen. Jag har bestämt mig för att inte oroa mig i förväg. Vi får se vad de säger på barnmottagningen. Men man undrar ju varför ingen hört det förut. Han har ju ändå blivit lyssnad på många gånger.

Mannen min har fått bihåleinflammation stackarn. Han blev förkyld samtidigt som H förra helgen, men till skillnad från H så blev mannen inte friskare utan istället sämre och sämre. Så det blev VAB för mig idag. Fast skulle kanske egentligen kalla det VAF = Vård Av Familjen.

Helgen och svar på blodprover

Vi hade en suberbra helg. I lördags var vi ute och plockade kantareller och fikade i skogen. Vi älskar att vara i skogen och H också. Men tyvärr verkar han inte så förtjust i bärstolen längre. Han vill gå själv vilket ju inte är så lätt när man är så liten att blåbärsriset når upp till bröstet. Vi hittade inte jättemycket kantareller, men det räckte i alla fall till fyra mackor. Mums! På kvällen kom min mamma och hälsade på och lekte med H. Jag bakade en fantastisk kladdkaka med kolasås i. H fick smaka lite vilket inte var så smart kan vi konstatera så här i efterhand. Han blev galet speedad på sockret och var helt omöjlig att söva. Stod och hoppade som en galning i sängen och skrek och pladdrade i högan sky.

På söndagmorgon bestämde sig H för att klockan sju var en lagom tid att starta dagen på, så när klockan var runt nio så var vi redan på plats ute i skogen igen. Den här gången satsade vi på blåbär. Det finns massvis av blåbär i år. Vi var ute i flera timmar och H älskar det. Han knatar runt och mumsar blåbär, letar pinnar, smakar på kottar, klättrar på stenar, tittar på spindlar och är bara allmänt nöjd. På vägen hem kämpade han men somnade till sist i bilen, precis innan vi var hemma. Det blev helt fel med sömnen den dagen. Vi tänkte att vi kunde lägga honom igen efter lunchen, men då vägrade han sova, så det blev en trött och gnällig kväll för H tyvärr. På eftermiddagen kom mannens syster med särbo hit på middag. Vi åt kantarellmackorna till förrätt, grillat till huvudrätt och kladdkaka till efterrätt.

Annars händer inte mycket. Försöker överleva de sista dagarna på jobbet innan semestern. Idag fick jag brev från gynekologen jag träffade i onsdags förra veckan. Jag gick dit på den tiden jag ändå hade bokat, även om jag just den dagen hade slutat blöda. Hon tog i alla fall ett Hb- och ferritinvärde och idag fick jag besked om att jag har anemi. Hb var lågt men inom referensintervallet, men ferritinvärdet var alldeles för lågt. Känns så skönt på något vis att få bekräftat att min enorma trötthet får en fysisk förklaring. Det var lite förvirrande när jag var in på gynakuten och där fick höra att mitt Hb hade gått upp från 125 (som jag hade innan jag började blöda) till 144 efter att ha blött rikligt i över en månad. Jag har verkligen undrat, speciellt förra veckan, hur det egentligen är fatt med mig när jag bara suttit rätt upp och ner och somnat framför datorn mitt i arbetet. Som tur är har ingen sett mig, men det har blivit många promenader i korridorerna för att inte somna igen.

Nu är bara frågan hur jag ska behandla det hela. Enligt läkaren som skickade provsvaret skulle jag bara köpa receptfria järntabletter och ta under en månads tid. Problemet är bara att jag nog har provat alla järntabletter som finns förr när jag var blodgivare och tyvärr får jag en väldigt jobbig biverkning av dem alla – nämligen diarréer som brukar vara så handikappande att jag har svårt att jobba då jag på stört kan bli tvungen att springa på toaletten om ingen olycka ska hända. Det här är lite svårt då jag sitter i en reception med patienter att ta emot. Funderar på om jag ska ta mig till vårdcentralen och be om sprutor istället. Tror att man kan få det om man har svårt för tabletterna.

Plötsligt händer det – ute ur dimman!

Redan i förrgår kändes det annorlunda i kroppen. Mindre svullen, gladare och lättare på något sätt. Då förstod jag inte varför, men….. På kvällen blödde jag mindre än vanligt och igår blödde jag inte alls! Fattar ni? Första blödningsfria dagen sedan före 24 maj. Så SKÖNT! HOPPAS det håller i sig ett tag nu, för just nu mår jag prima.

H har börjat med en mindre trevlig ovana den här veckan. Han vaknar mellan klockan 3 och 4 varje morgon och är pigg. Skitjobbigt. När han väl somnar om är det nästan dags för mig att gå upp.

Om man inte räknar idag så har jag sex arbetsdagar kvar att jobba innan semestern. Längtar!!

Läderbröllop

Igår var det vår bröllopsdag. Tre år har vi nu varit gifta och dryga 13 år har vi varit ett par.

Det blev en väldigt lyckad dag. Jag valde restaurang och mannen ringde och bokade bord. Min lillasyster satt barnvakt och mannen mötte upp mig i stan efter jobbet. När jag står där och väntar på honom på Centralen dyker han plötsligt upp med bröllopsutstyrseln, blomma och present. Kan man bli annat än kär och galen?

Vi var på en väldigt bra tapasrestaurang där vi åt massvis av gott och drack cava och rosé. Drömde oss bort från vardagen och njöt till hundra procent av stunden.

När vi kom hem låg H och sov och han hade som vanligt skött sig exemplariskt. Vi svidande om till Sverigekläder och slog på tv:n för att se finalmatchen. Kvällströtta jag somnade som vanligt ganska fort på soffan, men blev väckt ganska lagom för att se straffarna som avgjorde matchen.

Helt enkelt en lyckad dag och jag ser framemot nästa bröllopsdag.