Besöket hos distansläkaren

Vet inte varför men denna vecka känns jäkligt tung. Jag är så TRÖTT. Så trött att jag inte orkat träna något och inte orkat engagera mig i att laga bra mat vilket automatiskt leder till att humöret går ner.

Igår var jag på samtal hos vår distansläkare. Det blev ju lite hastigt inbokat och mannen hann inte avboka sin jobbresa så jag fick gå själv dit. Jag var faktiskt så fräck att jag spelade in vårt samtal för jag misstänkte att jag inte skulle komma ihåg allt som sades och mycket riktigt så började jag redan på väg därifrån fundera på vad han egentligen sagt. I alla fall så låter det som de tror på oss fortfarande. Vi har ju inget uppenbart hinder, alltså borde det fungera förr eller senare. I alla fall så tror jag att han sa att jag kanske skulle få börja med progesteron redan i början av cykeln, eller så sa han Progynon, men det tror jag inte. Progesteron och Progynon låter ganska lika och orden förväxlas ibland där uppe i hjärnkontoret. Vi ska lyssna igenom samtalet tillsammans om en stund, mannen och jag. Han har kommit hem från sin resa nu. Kanske blir det även Fragmin-injektioner istället för Trombyl. Läkaren skulle konsultera doktorerna i Falun och sedan återkomma med en plan innan vi åker så att det är klart till dess.

Jag frågade även om det här med immunologiutredning och han sa att vissa par faktiskt lyckades efter sådana utredningar och behandlingar, men ganska många lyckades inte. Tydligen kan man ta ett blodprov här hemma som ger en hint om ifall immunsystemet är överaktivt och om det provet skulle vara dåligt så är chanserna att lyckas mycket mindre och eventuellt kan då en utredning och behandling utomlands vara av värde. Eftersom vi inte i nuläget har råd att åka utomlands för behandling så kände jag spontant att jag hellre väntar ett tag innan jag tar det där provet. Ibland känns det som att hoppet är viktigare än att veta för mycket om något som man ändå inte kan göra något åt. Det var i alla fall den spontana känslan, sedan kanske jag tänker annorlunda längre fram när man funderat lite mer.

Idag har jag varit och spolat bort min vaxpropp. Trodde det skulle göra ont, men det var klart på en minut och var ganska skönt faktiskt.

Annonser

Längtar och planerar

Just nu laddar vi för fullt inför resan. Och som tur är (eller nåt) så får man springa lite till doktorn och då går ju tiden lite snabbare när man rusar runt hit och dit som en vettvilling. Har sista dagarna haft lite ont när jag ligger med örat mot kudden. Och hör dåligt gör jag alltid, så där har jag inte märkt av någon skillnad. Har också tyckt jag känt något i örat. Fick idag en akuttid till husläkarmottagningen (ibland är det bra att ha doktorerna på jobbområdet) då det inte kändes så lockade att ha en stor vaxpropp i örat när man ska flyga långt och sedan snorkla.

Mycket riktigt hade jag en STOR vaxpropp i högerörat. Nu blir det Revaxör i två dagar och på onsdag blir det öronspolning på husläkarmottagningen och på torsdag blir det eventuellt spolning nummer två om det behövs.
Dessutom ringde barnmorskan idag från hemortskliniken och dit ska jag imorgon för att prata med doktorn om det som varit och det som ska komma inför vårt sista FET (på första IVF:en) som blir direkt efter semestern om kroppen sköter sig. Har en konstig känsla i gynmagen just nu, känns som lätt molvärk, nästan om om ägglossningen är nära, men det är alldeles för tidigt så jag hoppas verkligen att inte kroppen ska börja blöda eller bråka igen. Ska bli intressant att höra vad vi kommer fram till imorgon. Barnmorskan gav mig en akuttid då hon tyckte att jag skulle slippa tänka på det här under semestern. Så underbart med människor som förstår utan att man behöver förklara vad man tänker och känner. Är ju faktiskt otroligt skönt att ha en behandlingsplan klar när vi kommer hem och har samlat krafter. Återigen vill jag säga att jag känner mig så nöjd med den klinik/klinikerna vi valt och att vi inte snällt gick och väntade på att landstinget skulle välja en klinik till oss.

Ruvardag 9 bjuder på……

…….mensvärk. Men jag tänker inte deppa ihop för det (försöker jag i alla fall intala mig själv) för det kan ju betyda något annat, även om det aldrig betytt något annat förut.

Är tillbaka på jobbet idag och det är skönt. Det har varit en skapligt stressfri dag för en gångs skull. Aptiten och hungern är tillbaka fullt ut. Har precis mumsat i mig kokospannkakor till middag med hallon och turkisk yogurt.

God lördagmorgon!

Gomorron alla där ute! Som ni märker bloggar jag inte lika ofta just nu, då jag helt enkelt inte vill skriva ner för mycket vad jag känner och inte känner kring ruvningen för då blir det oftast att jag börjar känna efter ännu mer och blir än mer nojig. Jag kan i alla fall säga att detta är min än så länge bästa ruvarperiod. Jag känner mig lugnare och har även mindre fysiska känningar än innan. Men det är ingen idé att försöka tolka detta till något, för det leder precis ingen vart.

Träningsvärk och ruvning

Vaknade med lite stela ben, men det kändes inte så farligt. Sedan har det smugit sig på under dagen. Nu är det ont i både framsida lår, hela ryggen och svanken. Skönt ont.

Och så har vi ju varit Falun idag. Innan vi ens hann åka hemifrån ringde de och sa att två perfekta blastocyster var upptinade och såg fina ut. Nu har vi ett kvar i frysen. Vi fick samma doktor igen vilket är skönt för vi gillar henne. Det gjorde lite ont som vanligt, men annars gick det bra. Så nu har jag två små perfekta blastocyster i maggen. Och nu ska det banne mig bli något.