Händelserik helg

I fredags fyllde maken min år. Min mamma var barnvakt till H på eftermiddagen och kvällen och mannen min mötte upp mig i stan efter jag slutat jobba. Jag hann precis springa och köpa en present till honom innan. Gick en timme tidigare från jobbet. Maken fick välja film eftersom det var hans dag så det blev American Sniper. Den var bra, en sann berättelse, men också hemsk. Krig är fruktansvärt och när det är verkligt och bland annat små barn blir dödade så är det himla svårt att se på. Jag klarar ingenting nu för tiden, tyckte det var ganska jobbigt. Både mannen och jag satt där och längtade hem till H. När vi kom hem var H vaken fortfarande och han hade varit hur snäll som helst och inte gnällt en enda gång. Mamma/mormor och han hade haft jättemysigt tillsammans.

Igår morse var vi och tittade på en större lägenhet, en fyra. Vi, framför allt jag, gillade den. Den ligger en bit från centrum i ett lugnt område som är lite barnvänligare att i bo i än i centrum som vi gör nu. Det är ganska nybyggda lägenheter så hyran är bra mycket högre än den vi har nu. Dessutom är lägenheten nästan dubbelt så stor. Den ligger en våning upp men huset är byggt i en slänt så ena sidan av lägenheten blir i markplan. Mannen vill inte ha en lägenhet på bottenvåningen, men eftersom fördelarna övervägar så hoppas vi att vi får den ändå. Det är ett byte vi eventuellt ska göra så idag var de som har den lägenheten och tittade på vår och de gillade även vår, så nu väntar vi bara på godkännande från hyresvärden så är det klart. Hoppas allt går i lås nu!

Igår kväll var vi på 60-årskalas för min moster. Hon visste inte om något utan blev totalt överraskad av sina barn som bjudit in familj och vänner. Vi lyckades tajma så att H sov i bilen på vägen dit så han var glad och höll igång hela tiden. Han var verkligen på g. Åt massvis under middagen och knatade runt där och charmade de flesta. Rekordmånga steg tog han också. Tror vi var hemma vid elva på kvällen och då var han fortfarande vaken. Lilla partyprissen.

Idag har vi varit hemma hos mannens syster med familj och gjort egen korv. Till köksassistenten jag fick i julklapp medföljde en köttkvarn. Jag gjorde kycklingkorv till mig. Till de andra gjorde vi salsiccia, chorizo och korv med smak av koriander, lime och chili.

Vi kände oss inte så sugna på att äta när vi stått och grejat med det äckliga fjälstret hela dagen, men vi tänkte eventuellt bjuda på grillad korv på kalaset vi ska ha med familjen nästa helg. Kan vara roligt att bjuda på något annat än sötsaker. Det var kul att få göra eget och att få ha i det man vill och slippa en massa konstigheter i som det är när man köper korv.

Lite bättre nu…

Nu känns det lite bättre. Varit hos gyn och fått ny medicin mot svamparna. Tog även upp det här med PMS och att jag tycker det påverkar mig och även min familj ganska mycket. Fick en medicin att prova som man ska ta från ägglossningen fram till mens. Ska testa nästa cykel.

Har även köpt Aloe Vera-gel av en arbetskamrat som min gyn rekommenderade mig för länge sedan. Hon hade hört av andra patienter att de hjälpt dem mot svampinfektioner som inget annat bitit på. Dessutom ska det vara bra för tarmsystemet, så kanske kan det även hjälpa mot min IBS. Vi får se. Det smakade i alla fall spya…..

Nu ska jag sova. Imorgon är det torsdag vilket betyder att fredagen är nära och sedan är det HELG. Jippiii!! Hoppas snön ligger kvar så jag kan åka pulka med H.

PMS deluxe och migrän

Vaknar med migrän idag, så var det även igår morse. Det är hemskt att vakna så. Fick alltså börja morgonen med att medicinera och nu känner jag mig helt väck i huvudet.

Om någon/några dagar är det dags för mensen att dyka upp (förmodligen därför jag har migrän också) och det märks. Bottenhumör och SVULLEN i kroppen. Usch, hatar det.

Idag ska jag dessutom till gynekologen för en av mina eviga svampinfektioner. Haft dessa om och om igen nu i säkert 20 år. Så tröttsamt och obehagligt.

Första stegen – snart är ”lugnet” ett minne blott

Igår tog H sina tre första små steg. Han har ju ”råkat” ta några steg då och då, men det har liksom varit i farten och ganska omedvetet. Nu stod han flera sekunder innan han stapplande tog några vingliga steg. Vi har märkt en stor skillnad i sättet han rör sig sista veckan, han har mycket mer kontroll över kroppens rörelser nu. Tänk när han kommer på knepet på riktigt, då lär vi få motion.

Mannen är pappaledig nu och han och H verkar ha det superbra på dagarna och stortrivas. Jag längtar hem mest hela tiden och ibland känns det som om tiden sniglar sig fram på jobbet. Är sjukt trött på kvällarna och oftast lyckas jag somna när jag lägger H. Så man kan säga att dagarna bara försvinner. Hoppas att kroppen vänjer sig vid nya jobbrutinerna snart.

Idag hade vi S-HLR-kurs på arbetat. Vi hade en otroligt duktig instruktör och för första gången kände jag mig väldigt säker och trygg i mina kunskaper efter kursen. Har gjort så mycket kompressioner idag att jag förmodligen kommer ha träningsvärk imorgon och ett blåmärke på vänsterhanden.

Nu kommer mannen strax hem från hockeyträningen och jag ska väl gå och lägga mig igen.

Vild unge!

Vet inte vad som har hänt de sista dagarna med vår lilla kille men han är helt vild. Det rycker av energi i den där lilla kroppen och han far runt som en liten vettvilling. Glad är han också. Framtänderna har äntligen brytit igenom bägge två upptill. Kanske är det det som gör att energinivån ökat nu. Han är för go.

Idag började vi dagen med att åka ner till IP och åka skridskor. Han stortrivs i pulkan på isen, speciellt när den går i hög fart.

På eftermiddagen har vi firat min mamma som fyllde år igår.

Just nu ligger jag på soffan med världens ägglossningssmärta. Mannen är ute och springer och H röjer runt fortfarande.

2014 – året vi blev tre i familjen

För oss har 2014 varit ett fantastiskt år. Drömmen som jag haft i stort sett hela livet blev till verklighet. Jag har alltid velat bli mamma, men jag kunde för några år sedan aldrig föreställa mig att det skulle vara så svårt. Trots att jag träffat mannen i mitt liv. Det var det som jag var mest orolig för som yngre, att jag inte skulle träffa den där människan i tid som jag verkligen kände att jag ville leva med jämt och som jag skulle vilja ha som pappa till mina barn.

Vår H är en fantastisk och unik liten människa. Han förgyller alla våra dagar. Just nu är han en väldigt aktiv liten kille, klarar aldrig av att vara stilla. För det mesta är han glad och väldigt busig. Envishet har han gott om, ger sig inte i första taget. Han vet precis vad han inte får leka med och gör allt för att göra tvärtemot. Han har världens finaste leende som lyser upp hela honom och smittar av sig. På sistone har han delat ut massvis av kramar till mamma och pappa som värmer ända in i benmärgen. Redan nu kan man märka att han har humor och redan nu trots att han omöjligt kan förstå vad alla vuxna säger så lyckas han alltid skratta på rätt ställe först av alla när något roligt sägs. Närhet är viktigt för honom, har alltid varit. Han vill helst ligga tätt, tätt intill när han somnar och ibland sover han på mig på natten. Även dagtid märks det av. Han gillar inte alls att leka själv. Egentligen behöver man inte leka aktivt med honom hela tiden, bara man sitter tillsammans och finns där i närheten. Men när vi är där andra barn finns så är han hur nöjd som helst. Då glömmer han gärna bort att hålla koll på mamma och pappa. Han är väldigt social och sträcker gärna fram armarna åt nära, kära och bekanta. Djur älskar han, t ex så tjuter han av lycka varje gång han träffar en hund.

Det här första året har som sagt varit fantastiskt men inte någon dans på rosor alltid utan många gånger har det också varit jobbigt och kämpigt. Det är inte alla stunder man är glad och ibland känner man sig verkligen maktlös och vet inte riktigt hur och vad man ska göra. Det här första året tycker jag att bristen på kommunikation har varit det jobbigaste. Framför allt med H, men ibland brister det även mellan mig och maken. Att t ex inte förstå varför ens barn gråter förtvivlat är för jäkligt rent ut sagt, man känner sig så hjälplös och ibland när man i efterhand förstår vad det berodde på så kan man känna sig så dum. Men hur ska man veta? Man kan bara gissa och ibland utesluta.

Ska försöka skriva lite ”korta” punkter om sådant som hänt under året:

• Januari: Höggravid. Migränanfallen avlöser varandra. Längtar till ”Mini” ska komma ut samtidigt som det är mysigt när han sparkar där inne. När vi är fullgångna, två veckor före BF, ”outar” vi graviditeten och att vi verkligen har kämpat för att komma dit, på Facebook. Den 26:e får jag en liten blödning samtidigt som värkarna startar. Ett dygn senare är världens finaste lilla underverk född efter mindre än tre timmar på förlossningsavdelningen, vår H. Känns helt otroligt och är faktiskt ganska svårt att ta in att vi verkligen fått vårt barn. Han är så himla fin, men det känns himla svårt att förstå. Vi har några riktigt mysiga och lite jobbiga dagar på BB. Inte lätt att få till amningen.

• Februari: Är en lite jobbig månad. Migränen som jag haft under hela graviditeten fortsätter trots att läkaren sagt att den med all sannolikhet skulle försvinna efter förlossningen. Henning har hemsk magknip. Amningen funkar dåligt, gör ont och jag får upprepad början till mjölkstockning. Ersättning funkar inte heller då Henning kaskadkräks av den. Amningsmottagningen kan inte hjälpa. Tillslut blir Henning full av utslag också och jag får börja äta mjölkfritt samt ge mjölkfri ersättning. Dagen han fyller en månad så avfyrar han flera härliga leenden mot mig som är det vackraste jag någonsin sett (en vecka innan log han mot pappa).

• Mars: Magknipet fortsätter men blir aningen lindrigare. Vi kämpar på för att vänja vid flaskan och i mitten på mars avslutar jag amningen helt. Märker att han får ont i magen efter varje gång jag ammat. Bara någon dag efter amningsstoppet och med mjölkfri ersättning så slutar magknipet i stort sett helt. Vi börjar planera Hennings dop och bestämmer oss för tre stycken gudföräldrar. Den här månaden börjar även föräldragruppen och vi anmäler H till babymassage och babysim. I slutet av månaden kommer mensen igång igen och vi börjar redan planera och drömma om syskonförsök.

• April: H drabbas av sin första förkylning. Vi får kontrollerat på barnläkarmottagning att H inte är allergisk mot mjölk, men överkänslig. Troligen är han även överkänslig mot ägg, kanske därför han fortsatte ha ont när jag ammade honom. Babysimmet startar och han älskar det från första stund och så fortsätter det. Babymassagen blir katastrof första gången, men nästkommande gånger gillar han det. Sju veckor gammal börjar han vända sig från mage till rygg. Han älskar att stå upp och vi får träningsvärk i armarna. Övar sig på att greppa saker och börjar utforska ljudet av sin egen röst.

• Maj: 17 maj döps H. Ungefär samtidigt inleds första syskonförsöket som senare blir en avbruten behandling. Några dagar före han blir fyra månader byter vi från liggdel till sittdel på vagnen. Han trivs inte längre med att ligga ner. H börjar förstå att pappa inte är hemma hela tiden och är som ett plåster på mig då han är på jobbresa. På fyramånadersdagen får han sin första smaksensation som består av hemmagjord gröt. Det är allt annat än uppskattat. När han är fyra månader och en dryg vecka så lyckas han efter mycket kämpande vända sig från rygg till mage. För första gången någonsin sover han en hel natt. Tyvärr håller det inte i sig. I vanliga fall gillar han inte alls att sova. Jag får uppleva min första mors dag som mamma!

• Juni: Andra förkylningen drabbar vår lilla kille. Han blir jätterosslig och skriker som en besatt och vi tvingas åka in till Astrid Lindgrens barnsjukhus en natt, men det är som tur ingen fara. Slutet på den här och månaden karaktäriseras av olika ”sjukor”. Förkylning och diarré hos H och även förkylning hos mannen.

• Juli: ”Sjukorna” fortsätter. Nu är det min och mannens tur att drabbas av bland annat bihåleinflammationer, öroninflammation, ryggskott och en avbiten tand. Mannens semester inleds och vi blir husvakter på annan ort. Hemma i vår lägenhet är det mellan 35-40 grader varmt så det är otroligt skönt att få bo i hus med pool. H påverkas av värmen men älskar att bada flera gånger varje dag. För första gången diggar han till en låt. Han blir helt lycklig och hoppar skrattandes upp och ner när han hör Björn Skifs Michelangelo spelas. Fem och en halv månad gammal börjar han sitta utan stöd, inte helt stadigt ännu dock. Under den här månaden förgylls även tillvaron av besök från kära vänner som annars bor i Australien.

• Augusti: Värmeböljan fortsätter. Som tur är får vi fortsätta vara husvakter, denna gången hos min pappa som också har pool. Andra syskonförsöket inleds med bland annat Viagra som nyhet i behandlingsupplägget. Dagen innan H fyller sju månader så ställer han sig upp själv i spjälsängen. Han får även sin första tand och har lärt sig vart lampan är någonstans. På nätterna börjar det skrikas något hysteriskt och vi misstänker att magen krånglar igen.

• September: Efter besök på barnläkarmottagningen igen får vi medicin mot förstoppning åt H. Efter det försvinner i stort sett skrikandet på nätterna och han sover bättre. Vi försöker sluta med nattmatandet. Andra syskonförsöket går knaggligt, men det blir tillslut efter en del tvekan frysåterföring i Falun, men tyvärr blir resultatet negativt drygt två veckor senare. H säger sitt första ord som är ”mamma”. Ännu en förkylning som resulterar i ett besök på ALB (efter sju timmars gallskrik) drabbar honom, men ingen fara denna gång heller. Andra tanden, även den i underkäken, dyker upp. Han lär sig sätta sig upp själv från liggande och några dagar senare börjar han även att krypa. Att vinka är också något han lär sig denna månad.

• Oktober: Andra ordet kommer och det är ”pappa”, gissa om någon blir glad. Jag åker på konferansresa med jobbet till Istanbul. Med en klump i halsen och värkande hjärta åker jag iväg, saknar redan vid incheckningen mina älsklingar så det gör ont. Väl i Istanbul är det bästa av allt att få sova på nätterna. Är nog det jag minns bäst därifrån faktiskt. H lär sig att gå med sin lära-gå-vagn. Jag går in med VIP-biljett på UnderBARA BARN-mässan tack vare att jag anmälde mig som bloggare dit. Handlar lite smått och gott till H där. Hans tredje tand dyker upp, han har nu tre stycken nertill. Helt plötsligt kan han dricka ur pipmugg och klämmisar själv. Och att pussas/hångla lär han sig också. Med vidöppen mun och saliven rinnande får man världens längsta och slemmigaste pussar. Han är superstolt över sin nya kunskap verkar det som. Mina jobbiga känslor när andra kommer med gravidbesked börjar dyka upp igen. Så himla orättvist känns det. Att andra kan bli med barn lättare och att vi hela tiden ska behöva kämpa och inte ens veta om vi kommer att lyckas igen.

• November: Jobbig månad igen. Får veta att jag har cellförändringar på livmoderhalsen. Cancerrädslan sätter igång. Har dessutom ont i ett ben och i ena bröstet. När man jobbar inom vården vet man allt för väl vad saker kan vara och är man dessutom bra på att gooogla så kan man hitta ännu mer tråkigheter. Gör mammografi och även röntgen på benet som är utan anmärkningar, skönt. Vi drabbas av förkylningar och vinterkräksjukan, H och jag av den sistnämnda. Krupp drabbas han också av i samband med förkylningen, ytterligare besök på ALB. Vi börjar så smått introducera mjölk i H:s kost. Han lär sig att bara hålla i en av våra händer när han går, men han vågar inte släppa taget och gå själv. Att kramas är också något han börjar med och det är helt magiskt när han slingrar sina små armar runt halsen på en.

• December: Henning får förskoleplats på den förskolan vi önskat i första hand, ska börja där i februari 2015. Jag tvingas dra ut en tand som strulat i stort sett sedan jag var gravid. Inte roligt på något vis när man har tandläkarskräck. Får dessutom infektion efteråt och tvingas äta antibiotika som får magen att balla ur helt. Vi upptäcker att H har vattenbråck i pungen och besöker vårdcentralen för första gången med honom. Får remiss till ALB, men får sedan brev med besked om att inget kommer göras före tre års ålder om inte läget blir akut, ofta växer det bort av sig själv. Det är underbart att ha barn när det är december och julen närmar sig. Stor skillnad mot andra jular som varit fyllda med längtan och ångest. Vi firar julafton med H:s mormor, mostrar och kusiner här hemma i vår lilla tvårummare. Mysigt men varmt, trångt och lite stressigt. Nästa år ska vi nog åka bort, troligen till Thailand och fira istället. Dagen innan julafton får H sin fjärde tand, den första i överkäken. Han lär sig samma dag som tanden dyker upp att lipa och flörta. Flörta gör han genom att blinka med båda ögonen och nicka med huvudet mot den som ska får äran att ta emot flörtningen. Galet gulligt! Jag lyckas sista veckan på året dra på mig en förkylning och även en magkatarr. Men nyårsafton blir ändå en lyckad dag med bland annat, lerduveskytte, grillning, bastubad och massor av god mat tillsammans med vänner.

Sammanfattningsvis: När jag nu suttit och läst och skrivit om en del av det som hänt under året så ser jag ju klart och tydligt att det inte bara är positiva saker. Men trots det så känns det som ett av de bästa åren i mitt liv. Jag mindes bara en bråkdel av alla de tråkiga eller jobbiga sakerna som hänt innan jag läst i bloggen igen. Helt fantastiskt är det att vara mamma. Vi har haft ett jättehäftigt år tillsammans och förmodligen kommer det bli än bättre framöver. Nu blir det roligare för varje dag med H som ger mer och mer tillbaka. Han utvecklas massvis och han förstår bättre, vilket leder till bättre kommunikation. Och han är världens underbaraste unge och mannen är bäst han också.

God fortsättning önskar vi!