Och dagarna rullar på….

Äntligen känns det som att tiden går lite fortare. Sedan jag skrev sist har jag hunnit bli ett år äldre. Det var min födelsedag i torsdags. Det var sol och stekhett den dagen så vi letade upp ett utomhusbad och åkte iväg och njöt av svalkan. H var hemma från förskolan hela förra veckan så han var också med. Vi trodde han skulle bli sjuk då han var trött och hängig emellanåt, men det blev aldrig något. Han njöt som vanligt av badet, det måste vara bland det bästa han vet. Lär nog bli mycket bada i sommar.

Det har också hunnit vara helg och Sveriges nationaldag. I helgen har vi försökt fortsätta med projektet tömma garaget/förrådet. Det går LÅNGSAMT men framåt. Vi har också börjat tvätta alla babykläder etc. Känns konstigt och overkligt. Men det är bara två månader kvar och det är skönt att ha det gjort så att vi bara kan koppla av sedan.

Igår träffade jag min barndomsvän och vi fikade och pratade hela dagen. Tror inte vi sett varann på två år, så det var mycket att ta igen. Hon har precis som vi kämpat i många år, fler än oss, för att få bli mamma. Hennes resa började för elva år sedan och har bestått av både inseminationer och IVF-behandlingar och snart ska hon påbörja en annan resa och prova embryodonation. Önskar så att hon ska få lyckas.  Tänk att vi är så många som kämpar där ute.

Idag ska jag iväg och träffa en annan vän som jag också känt sedan barndomen. Hon fick barn för drygt en vecka sedan så jag ska bebisgosa. Ska bli så mysigt.

Igår hade jag riktigt mycket onda sammandragningar. Undrar varför det är mer vissa dagar. Flera i timmen hade jag. Ändå satt jag och fikade större delen av dagen så kan inte påstå att jag stressade. Konstigt.

Nu ska jag hoppa i duschen.

2-åringen!

Igår fyllde vår älskade son två år. Säger som väl alla föräldrar gör, vad tiden går fort! Både mannen och jag var lediga från jobbet så att vi kunde spendera hela dagen tillsammans. Tyvärr är inte H helt frisk från förkylningen. Han har fortfarande en envis hosta som är mycket besvärande varje gång han anstränger sig det minsta. Vi var några timmar på ett lekland där vi åt lunch och härjade runt. H hade jättekul men hostade som en galning. Så idag blev det fortsatt VAB.

Vi försöker hitta på lugna aktiviteter att sysselsätta oss med här hemma vilket inte alltid är så lätt. Hade tänkt vi skulle ta en promenad ute med barnvagnen, men det regnar och är tråkigt grått så vi stannar inne i stället.

H är i en ”kan själv/kan allt”-fas just nu. Tyvärr kan han inte alltid ALLT som han själv tror så det kan bli mycket tårar ibland. Att klättra så att man når upp på köksbänken är bland det absolut roligaste. Han ska självklart laga middagen varje dag – SJÄLV! Och han ska diska och baka och göra allt. Tyvärr har han inte finmotoriken att laga maten ännu och han förstår inte alls att spisen är varm, så mycket tårar blir det varje gång. Vi försöker att han ska få hjälpa till med det han kan, eller som i alla fall inte är farligt för honom, men oftast blir han bara förbannad då, när han inte får göra ALLT. Ja stackarn, det är inte alltid så lätt.

Han är också en sann glädjespridare. Det märks att han har humor och han är ett riktigt lurigt litet busfrö. Ofta får han oss att skratta. Han älskar också närhet vilket är fantastiskt mysigt. När han ska somna vill han oftast hålla handen och när han ligger i vår säng vill han ligga nära nära, tätt intill. Pussas och kramas gör vi ofta här hemma vilket också är underbart. När hans små armar slingras runt ens hals smälter man totalt.

 

 

Städningen och blödningar

Igår var Hemfrid här och städade igen. Kan verkligen inte rekommendera dem. Trots att hon var här i flera timmar är det långt ifrån rent. Vi försökte kolla allt, men det är svårt att kolla varenda liten vrå och vi har hittat massvis med snusk som hon missat. Förstår inte att det ska vara så svårt för ett städföretag att städa. De borde ju vara bättre än oss vanliga, de ska ju vara proffs! Ni skulle sett hur det såg ut bakom spisen. Troligen har inte hyresgästerna som bodde här förut dragit fram spisen och kanske är det därför man inte städat där vid första städomgången. Det var bland det snuskigaste jag sett. Tur vi inte fått ohyra här inne på grund av den bristande hygienen. Fast lite ohyra har vi och det är svartmyror. Hoppas att vi blir av med dessa snart för de är verkligen överallt. Ofarligt men otrevligt.

Och inte lämnade de förra hyresgästerna in sina dörrnycklar heller. Så nu har vi fått nytt lås.

Igår var det min födelsedag. Det hanns knappast med att fira det. Det enda som blev var att vi tog en fika på Andys Lekland och H fick smaka kanelbulle och chokladboll. På kvällen köpte mannen Ben & Jerrys till mig och min pappa som skulle hjälpa oss sätta upp en mörkläggningsgardin kom med rosor. Vi ska fira längre fram. När vi fått lite ordning i kaoset här hemma.

Mina blödningar blir värre och värre. Det gör visserligen inte ont längre, men de blir rikligare och rikligare. Hann inte ringa gyn idag.

Händelserik helg

I fredags fyllde maken min år. Min mamma var barnvakt till H på eftermiddagen och kvällen och mannen min mötte upp mig i stan efter jag slutat jobba. Jag hann precis springa och köpa en present till honom innan. Gick en timme tidigare från jobbet. Maken fick välja film eftersom det var hans dag så det blev American Sniper. Den var bra, en sann berättelse, men också hemsk. Krig är fruktansvärt och när det är verkligt och bland annat små barn blir dödade så är det himla svårt att se på. Jag klarar ingenting nu för tiden, tyckte det var ganska jobbigt. Både mannen och jag satt där och längtade hem till H. När vi kom hem var H vaken fortfarande och han hade varit hur snäll som helst och inte gnällt en enda gång. Mamma/mormor och han hade haft jättemysigt tillsammans.

Igår morse var vi och tittade på en större lägenhet, en fyra. Vi, framför allt jag, gillade den. Den ligger en bit från centrum i ett lugnt område som är lite barnvänligare att i bo i än i centrum som vi gör nu. Det är ganska nybyggda lägenheter så hyran är bra mycket högre än den vi har nu. Dessutom är lägenheten nästan dubbelt så stor. Den ligger en våning upp men huset är byggt i en slänt så ena sidan av lägenheten blir i markplan. Mannen vill inte ha en lägenhet på bottenvåningen, men eftersom fördelarna övervägar så hoppas vi att vi får den ändå. Det är ett byte vi eventuellt ska göra så idag var de som har den lägenheten och tittade på vår och de gillade även vår, så nu väntar vi bara på godkännande från hyresvärden så är det klart. Hoppas allt går i lås nu!

Igår kväll var vi på 60-årskalas för min moster. Hon visste inte om något utan blev totalt överraskad av sina barn som bjudit in familj och vänner. Vi lyckades tajma så att H sov i bilen på vägen dit så han var glad och höll igång hela tiden. Han var verkligen på g. Åt massvis under middagen och knatade runt där och charmade de flesta. Rekordmånga steg tog han också. Tror vi var hemma vid elva på kvällen och då var han fortfarande vaken. Lilla partyprissen.

Idag har vi varit hemma hos mannens syster med familj och gjort egen korv. Till köksassistenten jag fick i julklapp medföljde en köttkvarn. Jag gjorde kycklingkorv till mig. Till de andra gjorde vi salsiccia, chorizo och korv med smak av koriander, lime och chili.

Vi kände oss inte så sugna på att äta när vi stått och grejat med det äckliga fjälstret hela dagen, men vi tänkte eventuellt bjuda på grillad korv på kalaset vi ska ha med familjen nästa helg. Kan vara roligt att bjuda på något annat än sötsaker. Det var kul att få göra eget och att få ha i det man vill och slippa en massa konstigheter i som det är när man köper korv.

När H kom till världen – vår förlossningsberättelse

Allt startade som jag redan skrivit i ett tidigare inlägg på söndag 2014-01-26, dagen före BF. Klockan 19:30 när jag gick på toaletten fick jag en liten blödning, rött blod några gånger på pappret. Samtidigt som jag satt där fick jag en jättelång värk på säkert fem minuter som gjorde ganska ont. Därefter hade jag värkar som i början kom med mellan 8 och 16 minuters mellanrum, ganska oregelbundna. Ringde till Förlossningen och rådfrågade då man alltid ska ringa om man får en blödning. BM där trodde att det nog kunde vara på gång men att det skulle vara regelbundet och minst tre värkar på tio minuter, så Alvedon och värme var det hon kunde rekommendera så länge.

Under natten var värkarna glesare, ibland uppemot en timme mellan varje. Trodde det skulle avstanna, men när jag gick upp på morgonen så kom det igång tätare igen. Jag sov kanske en timme sammanlagt på hela natten. På morgonen kom även den satans huvudvärken och jag tänkte att nu skulle jag stoppa det i tid så att det inte blir migrän, så jag tog Imigran som jag fått utskrivet och det fick jag ångra. Jag fick ruskigt ont i kroppens slemhinnor, bl a i näsan och även i ändtarmen. Blev också illamående.

Värkarna var fortfarande under dagen på måndagen ganska glesa och oregelbundna, i snitt ungefär en var elfte minut med ganska stora variationer däremellan. Minns att jag tänkte att jag tyckte att det borde göra ondare. Alla hade ju sagt att ”du vet helt säkert när det är på riktigt, du känner stor skillnad”. Jag tyckte nog att det var som lite kraftigare förvärkar bara. Använde under hela dagen TENS-apparaten. Den gjorde egentligen inget mot smärtan, men det var skönt att vrida upp den på jättehög effekt så att det nästan gjorde ont där elektroderna satt. Då blev man lite distraherad i alla fall.

Vid 17-tiden på eftermiddagen gick slemproppen. Massvis av slem och en del brunt blod kom ut. Efter det blev värkarna ganska så mycket ondare och även lite tätare, men fortfarande oregelbundna. Det var sällan jag lyckades få in tre värkar på tio minuter. När klockan var kring 18:00 tyckte mannen att vi skulle ringa in till Förlossningen igen. BM som svarade sa att eftersom det inte var regelbundna värkar ännu och inte tre på tio minuter så skulle vi troligen få åka hem igen om vi kom in, men vi fick gärna komma på en kontroll om vi ville. Mannen ville och jag ville väl också, mest för hans skull. Men det hade även börjat trycka bakåt mot ändtarmen, så kanske hade jag någonstans i bakhuvudet att vi nog borde kolla i alla fall. På väg in var vi inställda på att åka hem och värkarna kom även mer sällan när jag satt där.

När vi kom in till Förlossningen sattes en CTG-kurva i några minuter och klockan 19:45 gynundersöktes jag. BM såg lite förvånad ut och sa att hon hade en glad överraskning; jag var öppen hela 8 cm! Wow, lite lätt chockade fick vi förflytta oss direkt till en förlossningssal. Jag fick lustgas och glömde helt bort TENS-apparaten. Kände mig hög vilket var skönt även om det inte hjälpte ett dugg mot smärtan och trycket som nu var ganska rejält. Vi kom såklart mitt i personalbytet. Den första BM vi hade skulle sätta en nål då jag skulle få antibiotika förebyggande då jag haft några UVI:er under graviditeten. Hon höll på ett bra tag men misslyckades så hälften av antibiotikan hamnade subkutant (under huden) istället för intravenöst. Sedan fick vi ny BM som lyckades bättre.

Klockan 21:05 undersöktes jag igen och var fortfarande öppen 8 cm. Klockan 21:40 gick fostervattnet. Det lät som ett ”poff” och jag kände hur något varmt sprutade ur mig och jag trodde först att jag sket ner både mig och alla andra. Undersöktes igen klockan 21:45 och då var jag öppen 10 cm. En skalpelektrod sattes. Hade hitintills stått lutad över en saccosäck i sängen. Nu fick jag lägga mig i sidoläge med benet i benstöd (mycket obekvämt). Fick sedan växla till andra sidan och tillslut fick jag förflytta mig ner till förlossningspallen.

Klockan 22:20 startade krystvärkarna. De kom inte så tätt men var otroligt kraftiga. Efter tre krystvärkar, klockan 22:36, säger det ”floff” och lilla Henning kom ut som ett skott hela han på en och samma värk. Han föddes 2014-01-27, på sin BF-dag.

Både mannen och jag var nog fortfarande lite chockade och förvånade att det gått så fort och att han redan var här. Kändes som att det helt plötsligt låg en arg, röd och nerbajsad (ja, för han bajsade precis innan han kom ut så både han och jag blev fulla med bajs) liten människa på min mage och det var väldigt svårt att ta in. Och jag minns också att jag var förvånad över att han var så liten. Jag hade ju legat i överkant med SF-måttet hela tiden och hade förväntat mig en medelstor bebis i alla fall. Lilla H var 47 cm lång och vägde 2875 gram. Så himla liten.

Min man var bättre än bäst under hela förlossningen. Han var nära mig hela tiden och gjorde allt för att underlätta och han förde min talan på ett bra sätt. Det var som om han visste vad jag tänkte. Vi kände oss verkligen sammansvetsade och hade ett jättebra teamwork vilket vi också fick beröm för av BM. Mannen var suverän helt enkelt. Det är så häftigt att vi fått vara med om detta tillsammans.

Vi känner oss båda nöjda både med förlossningen och med eftervården. Vi stannade på BB ända fram till torsdag förmiddag. Jag ville inte åka hem förrän jag kände att jag behärskade amningen och det fick jag mycket hjälp med. Tycker vi fick mycket bra vård och kommer troligen välja BB Stockholm igen om vi skulle få uppleva lyckan med ett syskon till H i framtiden.

Jag kommer berätta mer snart om hur vi har det nu efteråt. Men nu vaknar H som ligger bredvid mig i babynestet. Hungrig som alltid 🙂

Mannens födelsedag

Mannen får nog inte det han helst ville ha i 40-årspresent. Inga tecken på att Mini är på väg.

Tidigare idag åkte jag iväg för att handla till kvällen. Mat, blommor och ett födelsedagskort. Jag kom i alla fall hem med nästan all mat, resten glömde jag köpa. Nu har vi ätit middag och mannen har tagit ett bad och en whiskey. Egentligen har vi sagt att vi (eller han) inte ska dricka något denna månad ifall vi måste åka iväg till förlossningen. Så jag tänkte att om jag bjuder honom på en whiskey så kanske det sätter igång just därför. Men men, vi får väl se.

Annars kommer det säkert sätta igång den 28 januari. Vi fick nämligen ett brev i brevlådan idag med information om att fjärrvärmen ska stängas av mellan klockan 08:00 och 20:00 den dagen. Det kommer bli kallt inne då värmen och ventilationen stängs av och det finns inget varmvatten heller. Säkert kommer det starta då.