Vilken skitdag!

En sån där dag som man bara vill radera ut. 

Maken lämnar hemmet för en jobbresa. Jag har stora planer på att försöka få ordning här hemma. Efter bara en liten stund ringer maken och ber om skjuts då pendeltåget inte går. När jag åter är hemma äter jag lunch med gnällig bebis vid sidan om och sedan är det amning som gäller i flera timmar ända tills det är dags att åka till förskolan. 

Hämtar min trötta son som bara gör allt tvärtemot vad jag säger. Får migrän, måste ta medicin. Lagar middag med skrikande bebis i bärselen och stora ungen som vill ”hälpa” mig. Köttbullar och makaroner överallt. När det äntligen är klart äter stora ungen två tuggor. 

Efter middagen blir det Barnkanalen för H och amning med missnöjd bebis. Bröstvårtorna gör ont igen och jag står inte ut. Hon snuttar och gnäller och biter mig. Blir desperat och känner att nu skiter jag i det här. Ger bebis lite ersättning. Bebis gråter och äter samtidigt. Till slut somnar hon en stund och jag ska passa på att duscha H. Precis när han ställt sig i duschen ser jag att han står och skakar på hyllan som hänger på väggen. Min rakhyvel som ligger längst upp ramlar ner. Innan jag hinner ta den ifrån honom tar han självklart på bladen och skär sig. Blodet sprutar och H skriker i panik. Herregud va dålig jag känner mig. Varför har jag den ens där? 

Det blir ingen dusch utan omplåstring, gråt och soffmys. H vägrar lägga sig men måste ju tyvärr för annars vet jag att han inte orkar med morgondagen. När jag tillslut burit in honom vill han sova ensam och jag får inte ens en godnattpuss. Nu sitter jag i soffan efter att ha ammat IGEN. Bebis sover i min famn och gallskriker så fort jag försöker lägga ner henne. Jag är kissnödig, bänken är full med disk och matrester och badrummet är nedstänkt med blod. Vilken jävla skitdag. Lika bra att gå och lägga sig.

Annonser

Så blev den – första dagen

Vi såg H genom fönstret när vi skulle hämta honom en liten stund innan han fick syn på oss. Han pladdrade på, byggde duplolego och såg väldigt glad ut. Han blev överlycklig när vi kom. Dagen hade gått bra förutom med kisset och bajset. De påstod att han inte sagt till alls när han ville kissa och när han ville bajsa hade han hållt sig för rumpan men inte velat gå på toan. Jag tolkar det som brist på lyhördhet. Han brukar vara extremt tydlig med kisset, dra i en och säga ”kissa” och dessutom hålla i snoppen. Dessutom har han väldigt bra knipförmåga och har i stort sett inte sedan andra potträningsdagen för fem veckor sedan kissat på sig trots att vi ibland haft en bra bit till en toalett. Bajset kan jag mer förstå då han han ibland säger andra saker en bajs och ibland får man springa till toaletten 20 gånger innan han verkligen vågar bajsa. Han har även sagt till andra människor än oss de gånger vi inte varit med honom, när han till exempel varit hos mormor, moster eller kusiner.

Men det värsta var inte att det hade hänt olyckor under dagen, för det hade vi ändå räknat med. Nej, det värsta var att de inte ens slängt bajset eller sköljt ur kläderna. Så när vi kom hem och öppnade påsarna med smutstvätt ramlar det bajskorvar ur kläderna. Alltså det är ändå inte okej. Kan förstå att man inte hinner tvätta av så jättenoga, men att hälla ur en bajskorv och kanske snabbt skölja under kranen innan man stoppar ner det i en påse tycker inte jag är för mycket begärt. Har pratat med båda mina systrar som jobbar/jobbat på olika förskolor och det skulle aldrig skickat med bajset hem. Är så less på att man ska behöva säga till om allt som borde vara självklart. Känns som vanligt så oengagerat. Om det inte vore för att H verkar trivas så bra så hade vi bytt förskola för länge sen.

 

Förskolestart

För någon timme sedan lämnade vi H på förskolan för första gången efter sommaruppehållet. Det gick förvånansvärt bra. Han har inte varit där på sex veckor. Mannen frågade på skoj H om han kände igen sig när vi kom dit och fick svaret ”NEJ!”. Men han blev väldigt glad när han träffade pedagogerna och några av sina vänner och det var inga protester alls när vi lämnade och han var glad när vi gick och hade inte ens tid att vinka. Så skönt. Ska bli spännande att höra hur det gått denna första dag utan blöjor och allt. Det ska även bli roligt att höra om de säger något om hans utökade ordförråd då han bara på dessa veckor pratar så bra att man kan tro det är en annan unge vi lämnat där idag. Han har blivit så stor vår älskade lilla unge.

Vad gäller graviditeten händer inte så mycket. Har fått tillbaka lite förvärkar som är ganska onda, men de är också extremt sällsynta så tror inte de gör någon större nytta. Natten mot igår sov jag ganska bra, bortsett från alla kisspauser, och kände mig nästan pigg i alla fall halva dagen. Men inatt sov jag skit igen. Otroligt att man kan funka så länge och hyfsat bra utan någon sömn. Tur jag har min fantastiska man som sköter typ allt. Idag var han dock tvungen att åka in till jobbet en stund. Men han VAB:ar en timme morgon och eftermiddag för att kunna hämta för förskolan, vilket hans chef inte är eld och lågor över. Hon verkar tro att hon kan styra över hur och om han ska VAB:a eller tror sig ha rätten att planera in VAB:en tillsammans med honom. Hon verkar helt ha missat att man VAB:ar för att ta hand om sitt barn och inte sitt jobb. Jag tror jag nästan är mer irriterad än mannen över detta.

Nu ska jag försöka fördriva dagen ensam här hemma. Känner mig fruktansvärt rastlös, men kroppen orkar ju inget så förmodligen får jag inget gjort.

En riktig skitnatt

Inatt har jag vaknat ungefär en gång i halvtimmen av att det gör ont. Ont i svanken, höfter, ljumskar. Ont som strålar ut i benen. Har snurrat runt och bullat upp med kuddar men ALLT har varit fruktansvärt obekvämt. Hoppas det bara är tillfälligt. Har sovit väldigt bra på sistone, men natten var hemsk. Känner mig bakfull idag.

Illamående. Jag som nästan var helt förskonad från illamående i början av graviditeten har nu börjat må illa. Framför allt på kvällarna. Inte alls trevligt.

Migränen har blivit bättre men jag har huvudvärk till och från nästan varje dag.

TRÖTT. Jag är så sjukt trött hela tiden. Trots att jag förutom inatt som sagt brukar sova bra. H har sovit sjukt bra sista veckan i sin egen säng (vågar knappt skriva av rädsla för att det ska vända).

Vill ju vara på topp och njuta av att vara gravid denna sista gång, men kroppen gör det verkligen inte lätt för en. Börjar längta lite efter att det ska bli augusti. Samtidigt älskar jag att känna hennes sparkar och rörelser i magen. Det blir så nära. Så nära fysiskt kommer man aldrig komma någon igen, vi är liksom sammansvetsade. Verkligen speciellt.

Idag går jag in i vecka 30. Det är 77 dagar kvar. Överskådligt. Nio månader ÄR lång tid.

Sjukt igen…

En och en halv vecka hann H gå på dagis innan det var dags igen. Igår ville han skippa middagen och gå och lägga sig istället. Då misstänker man genast att något är fel. Någon timme senare var han skållhet. Över 40 grader i feber. Febern höll i sig hela natten och vid klockan 3 på morgonen kom första kräkan. Klockan 4 kom andra. Sedan har han i alla fall inte kräkts något mer, men febern håller tyvärr i sig.

Själv fick jag migrän i förmiddags. Låter lite taskigt att säga, men allt gnällande på den lille mannen är verkligen triggande. Jag klandrar honom inte som gnäller när han mår skit, men mitt huvud gillade det inte. Mannen är nu på jobbresa från imorse till på måndag. Dålig tajming på H:s sjuka.

Egen säng och nya ord

För någon vecka sedan köpte vi en ny säng till H. Ikeas säng Kura om ni vet vilken det är. Vi har monterat den så att bädden är upptill, men har även en madrass nedtill som han sover på. Vi är helt enkelt lata och orkar inte montera om den igen om några år. Tanken är att vi ska försöka öva honom att sova i sitt rum så att det inte blir så fruktansvärt trångt i vår säng hela nätterna när bebis kommer. Självklart får han komma in till oss och sova när han vill. Men vi försöker få honom att sova första delen av natten i sin säng i alla fall. Det har gått över förväntan faktiskt. Det är ibland lite svårt för honom att komma till ro, men annars vill han gärna sova där. Tyvärr vaknar han många gånger per natt, ibland en gång i timmen, och han vägrar själv gå över till vår säng. Vi har ställt in babyvakten så att vi garanterat ska höra när han vaknar. Så tyvärr blir det mycket spring på nätterna och jag ska väl erkänna att jag har lite svårt att ta mig upp och ner på golvnivå numera, är inte världens smidigaste längre. Sista nätterna har han vägrat sova hos oss trots att jag bett honom komma över till vår säng och mysa, när man sprungit fyra gånger redan så blir man lite less, men han vägrar. Han vill bestämt sova i sin säng. Det verkar som att mannen och jag har tagit det hårdast, det är så tomt i vår säng nu. Men visst är det skönt att inte vakna med nackspärr eller ryggskott varje morgon, och att slippa få små tår inkörda mellan revbenen eller bli skallad.

Lite nya ord har börjat dyka upp också. Han är ju lite senare med talet än många jämnåriga. Men på sistone har lite nytt börjat dyka upp. Många ord låter nästan likadant så det gäller att snappa upp sammanhanget för att förstå. En del ord låter också helt annorlunda mot vad de riktiga orden gör. Här är några exempel:

  • Tatte = kan betyda snutte eller traktor
  • Appa = tappa eller apa
  • Duss = korv eller förskolekompisen Troj
  • Abi = lastbil
  • Ärdi = färdig
  • Pläpplä = äpple
  • Bäbäbä = bulle
  • Gäss = glass
  • Amor = blommor
  • Havia = mera

Så himla roligt att det börjar släppa. ”Oj”, ”buss”, ”den” och ”min” är några av de mest sagda orden just nu. Han är helt förälskad i bussar. Lastbilar är också ganska populära.

Idag har H varit två timmar längre på förskolan än han skulle. Jag tog helt enkelt fel på schemadag – en gravidhjärna funkar inte riktigt som en hjärna ska göra. Personalen lät lite förvånad när jag sa att jag skulle hämta vid 15, men ingen frågade varför. Jag lämnade ju även en timme tidigare än jag skulle, men det sa de inte heller något om. Imorgon får jag be om ursäkt.

Helgen som varit har varit väldigt intensiv men rolig. Vi har haft vänner och familj här precis hela helgen, till och med övernattandes. Man blir helt slut, men det är det värt ibland. H har haft lekkamrater i åldrarna tre, fyra, fem och åtta. Det har varit både roligt och jobbigt för honom. Just nu är ju allt ”mitt” och då är det väldigt jobbigt när andra vill röra och låna hans leksaker. Han led verkligen stundvis, men han hade också roligt emellanåt.

Nu är det dags att sova strax känner jag.

Trist på jobbet

På vårt jobb har vi egentligen varit underbemannade i flera år. Detta på grund av att en del är delvis föräldralediga och ganska många är sedan länge sjukskrivna på halvtid eller deltid. De flesta i vår grupp har jobbat där väldigt länge, jag har jobbat där kortast tid och är nu uppe i snart 13 år. Så fort någon är sjuk eller har semester så går vi nästan på knäna, lite olika beroende på hur bra man är på att hantera stressen. Sista veckorna har varit helt odrägliga. Förutom all vanlig frånvaro har en haft semester och två varit helt sjukskrivna. Nu har chefen äntligen fått godkänt uppifrån att anställa en till och då säger två personer upp sig. De säger upp sig på grund av att de är trötta på att slita ut sig och att de är less på att personalsituationen aldrig förbättras trots att vi signalerat så länge. Så i slutet av maj är vi ytterligare två personer kort och även om den nya personen som ska anställas förhoppningsvis hunnit börja jobba då (inte alls säkert) så tar det minst ett halvår att lära upp någon på vårt jobb. Det är otroligt mycket att hålla reda på och som sagt är det hög stressnivå och inte så många som klarar av det.

Igår när jag fick veta att person nummer två sagt upp sig så bara gick all kvarvarande energi ur mig. Hur ska jag palla? Jag är fortfarande trött som en gris och migränen brukar komma oftare av all denna stress. Känns som att det kommer bli en tung sommar. Kommer vi ens kunna ta semester? Blä, orkar inte ens tänka på det. Och här har jag hållit på och kämpat mot Försäkringskassan för att få jobba och slippa va sjukskriven. Nu känns det nästan som det alternativet hade varit bättre.

Jaja, nu ska jag ta tag i den här dagen i alla fall. Vaknade två inatt med migrän och tog medicinen för att orka ta mig upp sen och ta hand om H. Mannen är på jobbresa så inte så mycket att välja på. Det kändes bättre när vi sedan vaknade, ”bara” lite huvudvärk nu. Ska i alla fall försöka dona lite här hemma och kanske om jag orkar åka och handla lite mat inför helgen. I eftermiddag, om migränen inte kommer tillbaka, ska vi åka och hämta pappa/maken på Arlanda. Ska bli skönt med helg.

 

Trots vid 21 månaders ålder

Det verkar inte gå över/vara en fas. Allt är fortfarande en fight. Så nu försöker vi acceptera att det kommer vara så under lång tid. Han har ju trots allt två extremt envisa föräldrar.

Och det är ju inte så lätt när en är liten att förstå att man inte kan gå naken till dagis; att man mår bättre om man inte ratar det mesta av maten; att man blir piggare och orkar leka mer om man sover på natten; att det kan vara lättare att bli förstådd om man bara visar vad man vill istället för att gallskrika i frustration innan man ens försökt; att det kliar mindre i rumpan om man tar bort bajsblöjan; att om man hjälps åt att ta medicinen morgon och kväll så slipper man bli fasthållen; att dagarna kan bli lite enklare om man inte säger nej till allt; till exempel…..
Skulle i alla fall tro att saker blir ganska mycket lättare när talet kommer igång. Såklart kommer han inte bli mindre envis eller mindre viljestark, men förmodligen mindre frustrerad.
Det här med talet går väldigt trögt. Han lär sig inte direkt att säga några nya ord. Däremot har han egna ljud och tecken för olika saker han vill. När han t ex vill ha vatten eller välling så sörplar han med munnen. När han pratar om bilar så brummar han. Mycket pekande ägnar vi oss åt också. Han har även sitt eget ”språk” där han kan berätta mycket och länge och man förstår ingenting. Men gulligt låter det i alla fall.
Imorse/natt tyckte H att klockan 02:30 var en lagom tid att gå upp. Tillslut fick pappa ta ut honom i vardagsrummet så att jag skulle få vila lite innan väckarklockan ringde. När jag gick upp hittade jag dem på soffan som ovan.

Jobbig natt men sommarlov

Redan igårkväll vid läggning var H jätteledsen. Grät helt förtvivlat så han nästan kräktes när jag var tvungen att gå på toaletten innan läggning och välling. Han somnade i alla fall relativt fort, men efter en knapp timme vaknade han igen och grät/skrek förtvivlat. Det hörs verkligen att något felas och stör honom, men hur ska man veta vad? Försöker fråga men vi förstår inte varann där och då och han blir så upprörd över att jag inte förstår. Många nappar flög över rummet igår i frustration över att jag inte kunde fatta. Han slår, sparkar och skallar också. Man känner sig så dum som inte vet vad man ska göra. Efter en halvtimme somnade han i min famn i soffan men efter bara en kort stund var det dags igen. Sista gråtattacken varade i en och en halvtimme innan han till sist somnade av utmattning. Och där låg jag med två fläskläppar, öm kropp, slut psykiskt och dessutom migrän som jag inte lyckades stoppa i tid eftersom jag inte kunde/ville släppa min hysteriska unge.

Kanske är det den andra kindtanden som är på väg fram? Kanske var det magknip? Gissningslek som vanligt. Vi valde att stanna hemma idag. Min migrän gav med sig och var borta när jag vaknade. Den berodde förmodligen på att mensen som dök upp imorse var på gång. Tre dagars minskade blödningar fick jag med Primolut-Nor, sedan kom den blödning som ska vara som den riktiga mensen. Så nu håller vi tummarna för att den avtar inom någon vecka. Vore ju för trist om jag ska blöda hela sommaren och katastrof för mitt blodvärde som troligen redan är för lågt så som jag blött redan.

H tog sovmorgon imorse efter nattens bravader men var fortfarande trött när han vaknade. Nu har han sovit i över två timmar. Så snart borde han ha tagit igen sig.

Jag gjorde ett försök att klippa H idag. Vi har en trimmer så det skulle ju vara lätt tänkte jag….. Men trimmern funkade inte så bra. Klippte bara fläckvis, så det slutade med att jag fick klippa med sax. Och om man inte är frisör är det inte så himla lätt att klippa en kort frisyr, på en 17-månaders. Det blev väldigt kort och taggigt kan man säga.

Idag är det min sista föräldralediga dag, fast det blev ju VAB istället. Njuter i alla fall extramycket av tiden med vår älskade unge idag. När han vaknat och vi ätit lunch ska vi upp till förskolan och hämta alla hans kläder och skor för nu börjar hans sommarlov. Tänk va lyxigt att ha sommarlov! Han ska få vara hemma och ha skoj med pappa i flera veckor och sedan ett gemensamt avslut när min semester börjar. Kommer bli så bra.

Han en glad midsommar allihopa!!