Klump i magen…

Både maken och jag har uppfattat H som ganska blek och mörk under ögonen på sistone. Han har även klagat en del på magont vid några tillfällen samt att han varit väldigt trött. Usch, nu när vi pratat om det känns det verkligen påtagligt och ångesten sätter in. Tänk om något är fel med vår älskade unge? Tänk om han är sjuk? Det får bara inte vara så! På tisdag morgon blir det vårdcentralen. 

Annonser

Vilken skitdag!

En sån där dag som man bara vill radera ut. 

Maken lämnar hemmet för en jobbresa. Jag har stora planer på att försöka få ordning här hemma. Efter bara en liten stund ringer maken och ber om skjuts då pendeltåget inte går. När jag åter är hemma äter jag lunch med gnällig bebis vid sidan om och sedan är det amning som gäller i flera timmar ända tills det är dags att åka till förskolan. 

Hämtar min trötta son som bara gör allt tvärtemot vad jag säger. Får migrän, måste ta medicin. Lagar middag med skrikande bebis i bärselen och stora ungen som vill ”hälpa” mig. Köttbullar och makaroner överallt. När det äntligen är klart äter stora ungen två tuggor. 

Efter middagen blir det Barnkanalen för H och amning med missnöjd bebis. Bröstvårtorna gör ont igen och jag står inte ut. Hon snuttar och gnäller och biter mig. Blir desperat och känner att nu skiter jag i det här. Ger bebis lite ersättning. Bebis gråter och äter samtidigt. Till slut somnar hon en stund och jag ska passa på att duscha H. Precis när han ställt sig i duschen ser jag att han står och skakar på hyllan som hänger på väggen. Min rakhyvel som ligger längst upp ramlar ner. Innan jag hinner ta den ifrån honom tar han självklart på bladen och skär sig. Blodet sprutar och H skriker i panik. Herregud va dålig jag känner mig. Varför har jag den ens där? 

Det blir ingen dusch utan omplåstring, gråt och soffmys. H vägrar lägga sig men måste ju tyvärr för annars vet jag att han inte orkar med morgondagen. När jag tillslut burit in honom vill han sova ensam och jag får inte ens en godnattpuss. Nu sitter jag i soffan efter att ha ammat IGEN. Bebis sover i min famn och gallskriker så fort jag försöker lägga ner henne. Jag är kissnödig, bänken är full med disk och matrester och badrummet är nedstänkt med blod. Vilken jävla skitdag. Lika bra att gå och lägga sig.

Gravidbeskeden haglar tätt….

…… och det känns bra. Trots att en del lyckas på första försöket. Min lillasyster är en av dessa gravida. Hon beräknas efter första uträkningen föda i mitten på april. Min bästa vän är också gravid och ska föda månadsskiftet maj-juni. Likaså min barndomsvän M. Min vän M har precis som jag och mannen kämpat många år för att få bli förälder. Först var det inseminationer, sedan IVF och till sist embryodonation. Så häftigt att det till slut funkade för henne och jag önskar verkligen att det ska gå hela vägen. Enligt lite snabb huvudräkning borde hon föda i juni. Va kul det ska bli. Massor av kompisar till våra kids.

Förskolestart

För någon timme sedan lämnade vi H på förskolan för första gången efter sommaruppehållet. Det gick förvånansvärt bra. Han har inte varit där på sex veckor. Mannen frågade på skoj H om han kände igen sig när vi kom dit och fick svaret ”NEJ!”. Men han blev väldigt glad när han träffade pedagogerna och några av sina vänner och det var inga protester alls när vi lämnade och han var glad när vi gick och hade inte ens tid att vinka. Så skönt. Ska bli spännande att höra hur det gått denna första dag utan blöjor och allt. Det ska även bli roligt att höra om de säger något om hans utökade ordförråd då han bara på dessa veckor pratar så bra att man kan tro det är en annan unge vi lämnat där idag. Han har blivit så stor vår älskade lilla unge.

Vad gäller graviditeten händer inte så mycket. Har fått tillbaka lite förvärkar som är ganska onda, men de är också extremt sällsynta så tror inte de gör någon större nytta. Natten mot igår sov jag ganska bra, bortsett från alla kisspauser, och kände mig nästan pigg i alla fall halva dagen. Men inatt sov jag skit igen. Otroligt att man kan funka så länge och hyfsat bra utan någon sömn. Tur jag har min fantastiska man som sköter typ allt. Idag var han dock tvungen att åka in till jobbet en stund. Men han VAB:ar en timme morgon och eftermiddag för att kunna hämta för förskolan, vilket hans chef inte är eld och lågor över. Hon verkar tro att hon kan styra över hur och om han ska VAB:a eller tror sig ha rätten att planera in VAB:en tillsammans med honom. Hon verkar helt ha missat att man VAB:ar för att ta hand om sitt barn och inte sitt jobb. Jag tror jag nästan är mer irriterad än mannen över detta.

Nu ska jag försöka fördriva dagen ensam här hemma. Känner mig fruktansvärt rastlös, men kroppen orkar ju inget så förmodligen får jag inget gjort.

Sömnbrist och tandsprickning

Nu är det dags igen för nya tänder att dyka upp. H har fyra kindtänder som ska fram och sedan tror jag att det är lugnt fram till sexårsåldern om jag förstått rätt. En av dessa fyra, på höger sida i underkäken, har börjat spricka igenom. Det kan förklara den dåliga sömnen typ sista veckan och att han ofta äter sämre och har reagerat på en del saker han äter med prickar och blåsor runt munnen. Hans allmäntillstånd brukar sänkas i samband med att tänderna kommer. I fredagskväll hade han 39,2 i feber som sedan var borta på lördagmorgon och som inte kommit åter. Också typiskt. Han har dreglat kopiöst sista månaderna vilket väl också är ett tecken. Nu senaste två nätterna har han vaknat med 30-60 minuters mellanrum och gråtit så vi har knappt sovit någonting. Det i kombination med fogar som gör ont på nätterna gör att jag aldrig hinner somna om däremellan och känner mig nu helt knäckt, nästan deprimerad.

Så idag tänker jag inte göra ett skvatt. Har precis ätit frukost och ska strax gå och lägga mig och försöka sova på dagen, vilket jag inte brukar vara bra på. Först ska jag bara ringa Försäkringskassan, eller rättare sagt min handläggare där. Fick igår veta av lönekontoret att jag kunde bryta min 15-procentiga tjänstledighet så att jag får en 100-procentig tjänst under tiden jag är sjukskriven och sedan föräldraledig. Har faktiskt haft en fundering på det, men trodde inte man fick ändra hur som helst. Känner mig lite smått matt och irriterad på att personer som vet, t ex min chef, inte informerar om sådant. Det blir ändå några tusenlappar i månaden mer. Men kanske ligger det på mitt eget ansvar att läsa på och ta reda på sådant? Jag vet inte, men nu är det ändrat i alla fall av lönekontoret och jag ringde och informerade min chef om att jag nu ”jobbar” 100 procent igen.

Fotbolls-EM har börjat och vi kommer väl endast få se fotboll på tv veckorna framöver. Men när Sverige spelar är det såklart roligt och igår var första Sverige-matchen. Hela familjen kläddes såklart i blågult och vi firade med att äta väldigt svensk middag (matjessill, färskpotatis och gräddfil), fantastiskt gott. Nu är det sommar på riktigt. H fick våfflor istället och var mycket nöjd med det. Däremot var han föga intresserad av fotbollen och var mest sur på oss för att vi båda vuxna ville titta på tv så låååång tid och inte ville leka med honom just då. Så han var sådär härligt irriterande och enerverande som bara barn kan. När Sverige äntligen gjorde mål blev H både förskräckt och fascinerad över att hans pappa skrek och hoppade jämfota.

Nej, om man skulle ta tag i den där sömnen nu då….

Sjukt igen…

En och en halv vecka hann H gå på dagis innan det var dags igen. Igår ville han skippa middagen och gå och lägga sig istället. Då misstänker man genast att något är fel. Någon timme senare var han skållhet. Över 40 grader i feber. Febern höll i sig hela natten och vid klockan 3 på morgonen kom första kräkan. Klockan 4 kom andra. Sedan har han i alla fall inte kräkts något mer, men febern håller tyvärr i sig.

Själv fick jag migrän i förmiddags. Låter lite taskigt att säga, men allt gnällande på den lille mannen är verkligen triggande. Jag klandrar honom inte som gnäller när han mår skit, men mitt huvud gillade det inte. Mannen är nu på jobbresa från imorse till på måndag. Dålig tajming på H:s sjuka.

Sjukaste påsken någonsin

Ja, här firas det inte direkt. Här försöker vi överleva. Mannen är nu riktigt sjuk han också, kraftig bihåleinflammation och så håller han på att hosta lungorna ur sig. Jag hostar också och har som vanligt ont i huvudet. H som var bättre igår, fick feber igårkväll igen och har haft det även inatt. Nu på morgonen var han bara vaken en stund, drack lite nyponsoppa och somnade i min famn. Så han sover fortfarande. När ska det här ta slut egentligen?? Hur mycket ska man orka? Har lust att säga upp mig.

Igår hade vi en riktig sjukhusdag. Eftersom jag inte känt av bebisen något ordentligt på flera dagar så ledsnade jag på att oroa mig för det. Kändes tillräckligt med allt annat som varit den här veckan. Så vi åkte in till gynakuten och fick efter några timmar komma in på ett ultraljud. Där låg vår lilla tjej och sparkade och rörde sig hej vilt och jag kände ingenting. Hon såg ut att må hur bra som helst, bara det att hon inte har tillräckligt med kraft i rörelserna ännu för att jag ska känna dem så bra. Visste att det kunde vara så, men kändes ändå skönt att vi åkte in så jag fick bekräftat att allt var bra.

Efter det bar det av till närakuten med mannen som fick antibiotika mot bihålorna och lite inhalation för att vidga luftrören.

I veckan har jag ansökt om sjukpenning från Försäkringskassan. Nu får vi hoppas att de tycker att jag har rätt till det. Förra gången jag var gravid förstod inte min handläggare varför jag inte kunde arbeta med migrän. Hon tyckte också att min chef skulle anpassa min arbetsplats så att det fungerade. Eftersom det enda som ibland kan lindra och göra en till människa igen är att vila i ett mörkt, tyst och svalt rum så var jag ganska säker på att min arbetsgivare inte kunde ordna med det. Att starta ett byggprojekt, bygga ett nytt vilorum anpassat för mig och som ändå inte skulle göra att jag kunde jobba när jag var där, kändes inte realistiskt att företaget skulle ordna med. Jag bad handläggaren ringa både min chef och min läkare och det skulle hon minsann göra sa hon. Sedan hörde jag aldrig något mer ifrån henne, och hon ringde inte heller varken till min chef eller läkare, men några veckor senare fick jag min sjukpenning i alla fall. Vi får se hur det går den här gången.

Jag frågade också när jag ringde till Försäkringskassan i veckan hur jag skulle bära mig åt om jag mot förmodan skulle förbättras, eftersom jag egentligen vill jobba och inte vara sjukskriven. Då fick jag till svar att det var bara att prova om det gick bra. Men om jag lyckas jobba en hel dag eller längre, så bryts min nuvarande sjukskrivningsperiod och jag får själv sjukanmäla mig till Försäkringskassan igen om jag behöver fortsätta var sjukskriven och då ska mitt ärende bedömas igen som ett nytt ärende av en ny handläggare och då kan den personen bedöma mitt ärende annorlunda än den första. Så om jag blir godkänd och får sjukpenning nu, och sedan försöker jobba och det inte fungerar, då är det inte säkert att jag blir godkänd av nästa handläggare. Dessutom tar det runt 30 dagar för dem att ta ett beslut. Vilket betyder att jag denna gång kan få vänta runt 30 dagar på besked och om jag sedan försöker jobba och det inte funkar, kan jag få vänta 30 dagar till på nästa beslut. De här 30 dagarna är något de försöker att hålla, det kan egentligen ta ännu längre tid, om man har otur.

Helt galet att det ska vara så avancerat att få jobba när man vill. Mindre än en dag får jag känna efter och ska veta om jag kommer få migrän ofta igen eller inte. Så om jag blir godkänd denna gång, så lutar det ändå åt att jag inte går tillbaka till jobbet, om inte en dramatisk förbättring sker.

RUL

Idag var det äntligen dags. Men med sprängande migrän orkar man nästan inte bry sig om något. Började dagen med att medicinera, men idag hjälpte tyvärr inte medicinen lika bra som den brukar. Det tog iför sig bort den värsta toppen av smärtan, men bra blev det inte.

Vi fick i alla fall träffa en fantastisk barnmorska som gjorde ultraljudet. Hon lyssnade till min oro och hur jag mådde och sedan gick vi igenom allting långsamt, noggrant och hon berättade massvis om allt hon såg hela tiden. Jag blev helt lugn när jag låg där och kände mig så himla tacksam att vi fick träffa just henne. I alla fall så ligger där inne i magen en helt perfekt liten tjej. Inga avvikelser gick att se och hon såg helt underbar ut. Hon rörde sig en hel del, men verkar gilla att ligga med sin rygg mot min mage, alltså sparkar hon inåt mot min ryggsida. Förmodligen därför jag inte känner så jättemycket ännu. Så himla skönt det var att få se och att få veta att allt såg bra ut. Det är svårt att förstå att en liten varelse kan leva och må bra där inne när jag själv mår piss hela tiden. Men det är ju fantastiskt att det ändå fungerar så.

Jag promenerade till jobbet efteråt och sjukanmälde mig en vecka till och lunchade med mina arbetskamrater. De var så glada för vår skull och var otroligt förstående vad gällde migränen. Så förstående att jag fick hålla tillbaka gråten. Mycket känslor inombords denna dag.

När jag skulle hem promenerade jag till tåget och smet in på Åhléns och unnade mig att köpa de första babykläderna. Så himla häftigt det kändes, och overkligt. Allt var så smått! Trots att jag varit med om det en gång redan är det svårt att tänka sig att hon kan vara så liten när hon kommer. Men jag är såklart tacksam för att hon förhoppningsvis är liten också.

Vi berättade för H när vi hämtade honom på dagis att det är en lillasyster han ska få, då säger han mycket bestämt ”NEJ!”. Tror i och för sig inte att han förstår vad vi menar, men roligt lät det i alla fall.

Nu är det dags för Farmen och sedan blir det tidig sänggång för hela familjen tror jag. Mannen har jobbresa från imorgon och hela helgen, så imorgon har jag definitivt beställt en migränfri dag. Håll tummarna för det!