Galen och vågad shopping

Idag hade Babylands butik inne i stan 20-årsjubileum vilket betydde 20% rabatt på ALLT. Trots att det känns tidigt så bestämde vi oss för att handla det vi visste att vi ville ha. Så vi åkte in tidigt och ställde oss som tredje/fjärde personer i kö som värsta shoppinggalningarna en timme före öppning. När vi blev insläppta slet jag snabbt åt mig bärselen jag provat ut dagen innan och sedan beställde vi syskonvagnen vi tittat på. Eftersom vagnen bara är beställd och inte betald ännu, är det bara att avbeställa om något inte skulle gå bra med graviditeten. Vi valde att ta leverans en månad före BF. Inte ens handpenning behövde vi betala. Det blev en galet lång kö in till butiken och när vi gick därifrån en timme efter öppning var kön fortfarande oändlig. Vi kände oss nöjda med att ha gått dit i tid och hittat det vi skulle ha. Även om det känns lite läskigt att handla redan nu. Men när jag väntade H handlade vi hans vagn redan när jag var i vecka 16 då en babybutik gick i konkurs och sålde ut allting billigt. Så vi hoppas även denna graviditet slutar bra, trots tidig shopping.

Förutom det så har jag åkt på en förkylning som håller på att flytta sig neråt i luftvägarna. Var tvungen att sätta in tunga artilleriet med mediciner idag, så hoppas att jag får sova något inatt.

Jag har också börjat känna mer och mer från magen. Små rörelser eller vad man ska kalla det. Någonting är det i alla fall, även om man inte kan kalla det sparkar ännu. Så häftigt.

Och H är så gullig. Han har lärt sig säga buss och säger det gärna hela tiden. Och lyckan när vi verkligen får syn på en buss är enorm. Han har också snappat upp att man kan säga bye-bye istället för hejdå (som han inte kan säga). Så när någon går härifrån eller vi går från någon ropar han bye-bye och vinkar. Så himla roligt att det äntligen har kommit ett par nya ord.

Hjärtslag!

Idag har vi hört ett av de vackraste ljuden. Lilla bebisens hjärtslag. Frekvens mellan 145 och 148. Lycka.

Tjuvkika

Helgen har gått fort, som vanligt. Igår var vi på 50-årsfest och idag har vi börjat måla växasängen, röjt på balkongen, veckohandlat samt tjuvkikat. Tjuvkikat på vad kan man ju undra……

Vi kunde bara inte låta bli. I flera veckor har vi pratat om och tittat på barnvagn på nätet och idag när vi ändå var i närheten av butiken så var vi bara tvungna att åka in och ta en titt. Vi visste inte ens om de hade den vagnen inne som vi spanat på. Men det hade dem och den var precis som vi hade tänkt oss. Så nu har vi bestämt oss, men vågar inte beställa den förrän efter ultraljudet när vi vet om allt är okej med Mini. Vi hittade även ett skötbord som visserligen var tre gånger så dyrt som det vi sett på IKEA men som går att ha på badkaret vilket är bättre då vi slipper borra i väggen i vår hyreslägenhet. Hoppas verkligen att det går vägen nu. Vore så himla underbart att få uppleva allt det här på riktigt.

Ny arbetsvecka imorgon. Enda positiva med det är att tiden går snabbt. Det är nu elva dagar kvar till RUL. Börjar kännas överkomligt.

Hjärtljuden :-)

Var själv hos BM idag då mannen var på jobbresa.

Hos BM pratade vi först lite och jag fick lite tips angående foglossningen. Hur man ska ta sig i och ur sängen, att undvika trappor, att ta små korta promenader flera gånger om dagen, hur man skulle sitta eller stå etc. Jag har det ju inte så jättebesvärligt just nu, men hon tyckte det var lika bra att vänja mig vid alla dessa saker då det troligen blir värre.

Hon korrigerade även BF till 27 januari istället för 28 så att det stämmer överens med uträkningen hos BM som gör ultraljuden. Och en dag tidigare kan man ju inte protestera mot.

Sedan var det dags att lyssna på hjärtat. Det hördes i någon sekund och sedan flyttade Mini på sig. Efter en hel del letande hittade hon igen och det lät högt och kraftfullt. Mini lyckades även sparka på dopplern. Skönt att h*n är livlig. Hjärtslagen låg denna gång på 144 slag/min och förra gången på 150 slag/min. Någon som har någon gissning på kön då? Har en arbetskamrat som sa att det måste vara en pojke och det stämmer ju med känslan jag faktiskt har haft. Vi får se om vi får veta vid RUL om drygt två veckor.

Spelade in hjärtljuden till mannen och SMS:ade till honom 🙂

Vecka 17 och UVI

 

Idag inleds vecka 17. Det låter ganska mycket faktiskt. Mer än 40 procent av graviditeten är avklarad. Min arbetskamrat som var den första på jobbet som fick veta att vi plussat tycker att hela jag strålar och ser jättefräsch ut. Roligt att höra då man mest känner sig lite knubbig, degig och blek. Men glad är jag i alla fall och det lyser väl igenom.

Igår ringde läkaren och berättade att mitt urinprov jag lämnade förra veckan faktiskt visade bakterier (någon form av streptokocker) och att jag skulle äta penicillin i en vecka. Troligen skulle det inte vara sista gången jag hade UVI under graviditeten och jag ska dessutom få antibiotika under förlossningen då bebis annars kan drabbas av lunginflammation om den blir smittad vid födseln.

Idag har jag haft riktigt ont i svanskotan. Var tvungen att ställa mig upp och jobba redan vid tiotiden. Annars brukar jag köra halva dagen sittande och halva stående. När jag stod upp fick jag istället ont i ländryggen med strålning/dragkänsla i ljumskar och skinkor. Inte alls skönt faktiskt.

Sista nätterna har jag drömt ganska mycket mardrömmar om Mini. Ibland drömmar jag att h*n dött eller vuxit alldeles för lite och är sjuk. Inatt drömde jag att jag fick en blödning och fruktansvärt ont i magen. Usch, varför ska man drömma så där? Man kan ju inte låta bli att undra om det har något med verkligheten att göra.

Det kanske låter som att jag klagar mycket här i bloggen men jag skriver faktiskt mest ner allt för att komma ihåg det. Kanske får jag lyckan att vara gravid flera gånger. Egentligen tycker jag trots några små symtom och krämpor att det hittills gått väldigt lätt. Oron har varit det värsta. Jag kan till och med uppskatta krämporna eftersom de ändå är ett tecken på att det händer saker i kroppen.

Imorgon ska jag till barnmorskan igen och förhoppningsvis få höra att hjärtat slår. Ska bli skönt.