Ännu en dag på sjukhus – nu barnakuten

Istället för att bli bättre så vände det för H och hans feber började stiga igen. Igår morse var den uppe högre än på hela veckan, 40,1, så vi tyckte det var dags att kolla upp. Hostan höll dessutom i sig. Han har ju nästan inte ätit på hela veckan heller och vissa dagar även haft svårt att få i sig vätska. Så vi åkte in till Närakuten på Astrid Lindgren. Där blev han undersökt och lyssnad på, men inget konstigt kunde ses eller höras. Sänka togs och andningsfrekvensen räknades. Man försökte mäta syresättning, men ingen lyckades hålla fast honom tillräckligt länge för något resultat. H var inte alls medgörlig på något igår, det var ”NEJ” på allt som skulle göras, vilket man ju kan förstå, så inget gick utan fasthållning och tårar.

Sänkan var i alla fall inom normalintervallet men andningsfrekvensen var för hög och eftersom han hade haft feber i åtta dagar, nu ökande, så ville de inte skicka hem oss. Tyvärr hade de inte mer resurser på Närakuten så vi skickades vidare över till vanliga Barnakuten. Där blev vi efter en stund skickade på röntgen då lunginflammation orsakad av mykoplasma kan synas på röntgen även om inte sänkan är förhöjd som den annars brukar vara vid annan lunginflammation. Efter ganska lång väntetid till röntgen var det äntligen vår tur. H nickade förstående när röntgensköterskan berättade hur det skulle gå till och sa absolut ja till att han skulle ligga ner etc, men när det var dags hördes ett illvrål och ytterligare en sköterska fick tillkallas för att hjälpa till att hålla fast honom.

Vi fick även lura i honom lite kortisontabletter så att andningen skulle bli lättare.

Efter ytterligare väntan fick vi svar på röntgen av lungorna. Den visade faktiskt på en lunginflammation på ena sidan. Vad man också sett som ett bifynd och som man inte brukar se på lungröntgen var en stor skugga som man tolkade som en förstorad mjälte. Det kan man ha om man har en infektion, men för att vara på den säkra sidan ville de ta fler blodprover för att se hela blodbilden sa de. Jag började genast oroa mig. Som tur var fick vi svar på proverna ganska fort och de var helt normala. Efter lite febernedsättande fick vi äntligen åka hem, efter sex timmar på akuten. Vi hade inte ätit någon mat på hela dagen så vi var helt slut och svinhungriga. Förutom H som sovit och feberyrat stora delar av dagen mellan alla undersökningar.

Kändes faktiskt otroligt skönt att de tog oss på allvar och inte bara skickade hem oss efter att svaret om låg sänka kommit. Så brukar det oftast vara. Både läkaren och sköterskan på barnakuten var jättebra. Speciellt sköterskan som förklarade allting hon skulle göra först för H och sedan för oss. Många personal vi träffat pratar bara med oss föräldrar och glömmer bort barnet. Även om han inte förstår allt, så tror jag det gör mycket för honom ändå, att få vara delaktig.

Så nu återstår ”bara” det minst sagt knepiga att lura i honom antibiotikan. Igår funkade det efter mycket övertalning och mutor, men idag på morgonen var det tvär-nej. Så då får man helt enkelt luras. Nöden har inte ingen lag. Men det är inte helt lätt att dölja den där vita smörjan i vad som helst. Till slut kom jag att tänka på de där söta små fruktyogurtarna man köper i småförpackningar. De är dyra och fulla med massvis av socker, men när vi var hos morfar i vintras fick H äta sådana vid några tillfällen och var helt lycklig. Så jag åkte iväg och inhandlade ett helt gäng. Öppnade försiktigt lite av plasten och blandade ner antibiotikan utan att han såg. Sedan frågade jag om han ville ha, tog fram den ur kylen och öppnade när han såg på och han verkade inte känna av antibiotikan utan mumsade glatt i sig och sa ”Mmmmmmm!”. Tyvärr var han inte nöjd med en utan låg i en hög på golvet och storbölade och sa ”ovia” som betyder ”mera” på hans språk. Eftersom han knappt ätit något på över en vecka gav vi med oss. Det viktiga är dels att han får i sig medicinen och även att han får i sig något över huvud taget. Som läkaren på akuten sa, ”glöm allt ni lärt er om kost, ge honom vad som helst som han vill ha, gärna med socker i så han får lite energi”.

Stackarn är alldeles blek nu med insjukna ögon omringade av gråsvarta ringar efter den här veckan. Vi har aldrig sett honom så här nere förut. Så nu jäklar ska han bli frisk. Han får vara hemma med oss hela veckan nu och bara mysa och ha det bra. Mannen har ledigvecka och jag är ju sjukskriven. Nu gäller det för mamma och pappa att bli friska också. Hoppas det inte blir så mycket migrän denna vecka. Som tur var slapp jag det igår på sjukhuset. Imorse var den dock där igen, men jag lyckades få det att släppa efter ett tag.

Annonser

Sjukaste påsken någonsin

Ja, här firas det inte direkt. Här försöker vi överleva. Mannen är nu riktigt sjuk han också, kraftig bihåleinflammation och så håller han på att hosta lungorna ur sig. Jag hostar också och har som vanligt ont i huvudet. H som var bättre igår, fick feber igårkväll igen och har haft det även inatt. Nu på morgonen var han bara vaken en stund, drack lite nyponsoppa och somnade i min famn. Så han sover fortfarande. När ska det här ta slut egentligen?? Hur mycket ska man orka? Har lust att säga upp mig.

Igår hade vi en riktig sjukhusdag. Eftersom jag inte känt av bebisen något ordentligt på flera dagar så ledsnade jag på att oroa mig för det. Kändes tillräckligt med allt annat som varit den här veckan. Så vi åkte in till gynakuten och fick efter några timmar komma in på ett ultraljud. Där låg vår lilla tjej och sparkade och rörde sig hej vilt och jag kände ingenting. Hon såg ut att må hur bra som helst, bara det att hon inte har tillräckligt med kraft i rörelserna ännu för att jag ska känna dem så bra. Visste att det kunde vara så, men kändes ändå skönt att vi åkte in så jag fick bekräftat att allt var bra.

Efter det bar det av till närakuten med mannen som fick antibiotika mot bihålorna och lite inhalation för att vidga luftrören.

I veckan har jag ansökt om sjukpenning från Försäkringskassan. Nu får vi hoppas att de tycker att jag har rätt till det. Förra gången jag var gravid förstod inte min handläggare varför jag inte kunde arbeta med migrän. Hon tyckte också att min chef skulle anpassa min arbetsplats så att det fungerade. Eftersom det enda som ibland kan lindra och göra en till människa igen är att vila i ett mörkt, tyst och svalt rum så var jag ganska säker på att min arbetsgivare inte kunde ordna med det. Att starta ett byggprojekt, bygga ett nytt vilorum anpassat för mig och som ändå inte skulle göra att jag kunde jobba när jag var där, kändes inte realistiskt att företaget skulle ordna med. Jag bad handläggaren ringa både min chef och min läkare och det skulle hon minsann göra sa hon. Sedan hörde jag aldrig något mer ifrån henne, och hon ringde inte heller varken till min chef eller läkare, men några veckor senare fick jag min sjukpenning i alla fall. Vi får se hur det går den här gången.

Jag frågade också när jag ringde till Försäkringskassan i veckan hur jag skulle bära mig åt om jag mot förmodan skulle förbättras, eftersom jag egentligen vill jobba och inte vara sjukskriven. Då fick jag till svar att det var bara att prova om det gick bra. Men om jag lyckas jobba en hel dag eller längre, så bryts min nuvarande sjukskrivningsperiod och jag får själv sjukanmäla mig till Försäkringskassan igen om jag behöver fortsätta var sjukskriven och då ska mitt ärende bedömas igen som ett nytt ärende av en ny handläggare och då kan den personen bedöma mitt ärende annorlunda än den första. Så om jag blir godkänd och får sjukpenning nu, och sedan försöker jobba och det inte fungerar, då är det inte säkert att jag blir godkänd av nästa handläggare. Dessutom tar det runt 30 dagar för dem att ta ett beslut. Vilket betyder att jag denna gång kan få vänta runt 30 dagar på besked och om jag sedan försöker jobba och det inte funkar, kan jag få vänta 30 dagar till på nästa beslut. De här 30 dagarna är något de försöker att hålla, det kan egentligen ta ännu längre tid, om man har otur.

Helt galet att det ska vara så avancerat att få jobba när man vill. Mindre än en dag får jag känna efter och ska veta om jag kommer få migrän ofta igen eller inte. Så om jag blir godkänd denna gång, så lutar det ändå åt att jag inte går tillbaka till jobbet, om inte en dramatisk förbättring sker.

Att VAB:a med migrän

Nu VAB:ar jag ju inte om man ska vara korrekt eftersom jag är sjukskriven. Men när mannen min jobbar så gör han ju det utomlands och det är inte alltid så lätt att bara komma hem på studs när jag får migrän. Tyvärr hände det denna gång att jag drabbades precis när han var bortrest.

Så igår var H helt plötsligt piggare. Ingen feber på morgonen och 38,5 mitt på dagen. Han lekte och höll låda trots att han varken ville äta eller dricka. Jag hade fruktansvärt ont i huvudet och låg på soffan och försökte vila. Tog mediciner som inte hjälpte nämnvärt. Man känner sig som världens sämsta mamma när man ligger där och H kommer och drar i en och man orkar bara inte röra sig.

På eftermiddagen lättade det något och jag bestämde mig att åka iväg på gravidyogan som var för första gången igår. Min mamma kom hit och lekte med H som blev så lycklig att få någon rolig att leka med. Han älskar sin mormor och pratar om henne jämt. Gravidyogan var väldigt behaglig. Små rörelser som satte igång cirkulationen i kroppen och sträckte ut några ömma muskler. Mycket handlade om andning, hållning och avslappning också. Det var skönt när jag var där, men på vägen hem därifrån tog migränen fart igen och jag höll på att kräkas på tåget.

När jag kom hem hade H fått feber igen och hade 39,4. Efter lite fika med mormor gick vi och la oss. Jag hade migrän hela natten och har knappt sovit något. H har sovit men vaknat flera gånger av sin hosta och feber. Pissnatt helt enkelt och idag är vi helt slut. Som tur är känns knoppen lite bättre idag. Är bara så trött. Och så har jag börjat hosta också. Hosta som kommer långt nerifrån i bröstet och det känns som att huvudet ska explodera och spridas i tusen bitar för varje hostning.

Och så ringer mannen precis och berättar att de blivit ombokade till ett senare flyg. Typiskt. Idag ska vi göra ingenting, vara riktiga soffpotatisar hela dagen.

Sjuka familjen

H fick feber i söndags och har det fortfarande. Han hostar också hysteriskt så att han nästan spyr. Idag vägrar han både äta och dricka och bara gråter så fort han är vaken. Han får panik om jag måste gå på toaletten, vilket tyvärr är ganska ofta just nu. Mannen är också sjuk men jobbar idag. Jag är ännu inte sjuk, men känner nu att huvudvärken smyger sig på. Om jag inte insjuknar snart jag också är det ett mirakel. Så mycket snor och hosta jag fått på mig sista dagarna så är det verkligen ett under om jag inte insjuknar.

Till råga på allt så funkar inte bredbandet idag, vilket också betyder att inte iTunes, Netflix eller Viaplay funkar och det finns ingen underhållning att roa den här lilla människan med. Annars brukar han få se hur mycket film han vill när han ligger med feber och är eländig.

Och idag går jag in i vecka 21. Har inte känt några rörelser sedan igår morse och är såklart orolig igen.

Nu ska jag försöka hinna äta lunch innan min lilla sjukling vaknar igen.

50 %

Idag har 50 % av graviditeten passerat. Känns som det varit en evighet hittills, men tror det kommer rulla på snabbare framöver när det blir ljusare och varmare ute.

Sista dagarna har jag inte haft migrän, lite lätt huvudvärk som man kan stå ut med bara. Får ruskigt ont från bäckenet och vaknar därför ofta tidigt på morgonen av att det strålar ut i skinkor och lår. Då är det svårt att somna om igen. Har blivit sjukt trött både dag- och kvällstid så misstänker att mitt järnvärde redan sjunkit. Hittade idag ett naturligt järntillskott som inte ska ge besvär från magtarmkanalen som kan vara värt att prova. Det heter Innate Iron Response och är gjort av hel ickeprocessad mat istället för att vara syntetiskt framställt som de receptfria är. Hoppas att det fungerar, läst mycket positivt om det.

 

Nu får jag inte blogga längre för min H som är sjuk.

Skillnader i graviditeter

Det är en hel del skillnader vad jag kan minnas i denna graviditeten och den när jag väntade H. Då hade jag foglossning och sammandragningar ganska tidigt. Kunde knappt sitta ner på jobbet då det kändes som jag hade ett spjut uppkört i rumpan, tydligen en typ av foglossning/bäckensmärta enligt läkaren på MVC. Nu har jag knappt känt några sammandragningar alls och foglossningen är annorlunda och lindrigare. Jag klarar av att sitta ganska länge, men om jag går bara några kilometer så får jag ont med strålningar ut i skinkorna och låren.

Viktuppgången denna gång är redan större än sist. Jag har inte så långt ifrån att redan nu väga det jag gjorde som fullgången med H. Magen har dessutom en helt annan form nu jämfört med sist. Med H växte magen mest framåt och jag såg knappt gravid ut bakifrån. Nu breder den liksom ut sig åt sidorna och midjan är redan borta och nästan ersatt av några extra handtag. Inte alls lika klädsamt, man ser mer tjock ut nu.

Förutom migränen som är mycket värre denna gång, så mår jag allmänt bättre nu och känner mig knappt gravid ibland. Däremot är jag mer känslosam denna gång. Får ofta hålla tillbaka tårar och till och med kämpa för att motstå att börja storböla av de mest banala saker.

Vill minnas att jag ofta var lite trög i magen med H. Nu är det tvärtom, ofta åt det lösa hållet.

Har haft en del finnar/plitor i ansiktet den här gången, medan jag med H hade finare hud än i vanliga fall.

Vad beror skillnaderna på? Att det är en tjej nu istället för en kille som med H? Eller är det bara slumpen? Ganska häftigt är det i alla fall.

Vårdcentralen, MVC och sjukgymnasten

Trots åttonde migrändagen idag, så har jag haft en hyfsat effektiv dag hittills. Började med medicin. Efter att jag lämnat H på dagis åkte jag till vårdcentralens dropin-mottagning. Jag är fortfarande täppt i bihålorna efter förkylningen jag fick för drygt två veckor sedan. Eftersom täppta bihålor brukar ge huvudvärk tänkte jag att det är lika bra att försöka avlägsna det problemet. Om jag har tur kanske det kan påverka migränen positivt. Var inne hos läkaren i mindre än två minuter tror jag. Berättade om mina symtom, hur länge jag haft dem och att jag var gravid. Sedan hade jag en penicillinkur skickad till apoteket.

Hämtade ut medicinen och åkte hem och ringde MVC. Berättade att jag nu haft hemsk migrän åtta dagar i sträck och undrade om jag borde kolla upp något eller vad jag skulle göra. Hon frågade om jag jobbade och jag sa att jag försökte, men att det inte funkat denna sista vecka. Jag skulle absolut inte jobba nu och borde helst sjukskriva mig en tid och stressa av lite. Att jag tog medicinen varje dag skulle inte vara något problem, men jag vet ju att forskning saknas inom det området.  Vi får se hur jag gör efter denna veckas sjukskrivning. Om jag ska ha sådan här kraftig migrän varje dag har jag inget val. Det går inte att jobba då.

Har även skickat ett meddelande till min sjukgymnast och bett henne höra av sig till mig så jag kan få boka in mig på många tider framöver. Hon är specialiserad på att behandla migrän och är bra på att både massera och ge akupunktur. Hoppas hon hör av sig snart.

Just nu har jag faktiskt inte ont i huvudet. HOPPAS att jag kanske får en liten paus nu. Tänk att bara få en dag utan ont. Vore ju fantastiskt skönt.

RUL

Idag var det äntligen dags. Men med sprängande migrän orkar man nästan inte bry sig om något. Började dagen med att medicinera, men idag hjälpte tyvärr inte medicinen lika bra som den brukar. Det tog iför sig bort den värsta toppen av smärtan, men bra blev det inte.

Vi fick i alla fall träffa en fantastisk barnmorska som gjorde ultraljudet. Hon lyssnade till min oro och hur jag mådde och sedan gick vi igenom allting långsamt, noggrant och hon berättade massvis om allt hon såg hela tiden. Jag blev helt lugn när jag låg där och kände mig så himla tacksam att vi fick träffa just henne. I alla fall så ligger där inne i magen en helt perfekt liten tjej. Inga avvikelser gick att se och hon såg helt underbar ut. Hon rörde sig en hel del, men verkar gilla att ligga med sin rygg mot min mage, alltså sparkar hon inåt mot min ryggsida. Förmodligen därför jag inte känner så jättemycket ännu. Så himla skönt det var att få se och att få veta att allt såg bra ut. Det är svårt att förstå att en liten varelse kan leva och må bra där inne när jag själv mår piss hela tiden. Men det är ju fantastiskt att det ändå fungerar så.

Jag promenerade till jobbet efteråt och sjukanmälde mig en vecka till och lunchade med mina arbetskamrater. De var så glada för vår skull och var otroligt förstående vad gällde migränen. Så förstående att jag fick hålla tillbaka gråten. Mycket känslor inombords denna dag.

När jag skulle hem promenerade jag till tåget och smet in på Åhléns och unnade mig att köpa de första babykläderna. Så himla häftigt det kändes, och overkligt. Allt var så smått! Trots att jag varit med om det en gång redan är det svårt att tänka sig att hon kan vara så liten när hon kommer. Men jag är såklart tacksam för att hon förhoppningsvis är liten också.

Vi berättade för H när vi hämtade honom på dagis att det är en lillasyster han ska få, då säger han mycket bestämt ”NEJ!”. Tror i och för sig inte att han förstår vad vi menar, men roligt lät det i alla fall.

Nu är det dags för Farmen och sedan blir det tidig sänggång för hela familjen tror jag. Mannen har jobbresa från imorgon och hela helgen, så imorgon har jag definitivt beställt en migränfri dag. Håll tummarna för det!

  

Ond cirkel

Verkar ha fastnat i en riktigt ond migräncirkel. Sedan i fredags har jag haft migrän varje dag utom i lördags, alltså fem av sex dagar. Så värdelöst. Igår gjorde det så ont att jag fan i mig höll på att avlida. F*n, ska det vara så här nu? Ursäkta alla svordomar, men HUR ska man palla det här i fem månader till?

Jag har inte heller känt några rörelser ifrån magen varken igår eller idag, så nu håller jag på att bryta ihop på grund av det också. Alltså denna oro.

Imorgon är det RUL. Tack och lov (hoppas jag).