Sjukt igen…

En och en halv vecka hann H gå på dagis innan det var dags igen. Igår ville han skippa middagen och gå och lägga sig istället. Då misstänker man genast att något är fel. Någon timme senare var han skållhet. Över 40 grader i feber. Febern höll i sig hela natten och vid klockan 3 på morgonen kom första kräkan. Klockan 4 kom andra. Sedan har han i alla fall inte kräkts något mer, men febern håller tyvärr i sig.

Själv fick jag migrän i förmiddags. Låter lite taskigt att säga, men allt gnällande på den lille mannen är verkligen triggande. Jag klandrar honom inte som gnäller när han mår skit, men mitt huvud gillade det inte. Mannen är nu på jobbresa från imorse till på måndag. Dålig tajming på H:s sjuka.

Försäkringskassan, provsvar och foglossning

Alltså man kan inte låta bli att fascineras över Försäkringskassan. När jag ansökte om att få slippa karensdagen så ringde de och sa att läkaren skrivit fel sorts läkarintyg, att han istället sjukskrivit mig på heltid, inte skrivit ett högriskintyg som man skulle. Jag frågade vad som hände om jag verkligen blev heltidssjukskriven och fick till svar att jag då kunde använda det intyget som redan fanns där, eftersom det var ett sådant.

Idag ringde de från Försäkringskassan och sa att intyget som fanns där inte var ett riktigt intyg. Helt fantastiskt. Så nu måste jag ändå ha ett nytt intyg och hon som ringde har i princip formulerat/dikterat exakt vad det ska stå i intyget för att det ska bli godkänt. Så i princip har hon, handläggaren, ”skrivit”intyget. Nu gäller det bara att läkaren är beredd att skriva hennes ord i intyget. Han har hittills inte varit ett dugg intresserad av att göra som de säger på Försäkringskassan då han tycker att han gjort allting rätt från början. Vi får se imorgon vad han säger.

Läkaren från Astrid Lindgren ringde också idag. H hade inte mykoplasma vilket betyder att det är en virusorsakad lunginflammation han har. Så himla synd att de inte tog det där svalgprovet första gången vi sökte. Då hade vi sluppit tvinga i honom antibiotikan i tio dagar i onödan. Inte så konstigt att den inte har hjälpt. Nu är han i alla fall inne på sin tredje feberfria dag så nu hoppas vi att det har vänt. Men han har gått ner en hel del i vikt, hostar fortfarande lungorna ur sig och har inte samma ork och energi som han brukar. Idag ville han åka vagn istället för att gå, det har nog aldrig hänt. Det är tredje veckan han är hemma från förskolan nu.

Vad mannen och min lunginflammation beror på är väl också oklart nu. Men för oss har i alla fall antibiotikan gjort ganska stor skillnad så vi gissar att vad vi än har så verkar antibiotikan göra sitt jobb. Jag hade förmodligen en bihåleinflammation också då det lättade otroligt efter bara två dagar med antibiotikan och nu kan jag andas igen. Så vi är i alla fall på bättringsvägen alla vad det verkar så nu håller vi tummar och tår för att det fortsätter så.

Något annat som inte blir bättre är foglossningen/bäckensmärtan. Jag vaknar på nätterna och har svinont. Det strålar ut från svanskotan/höfterna ut i skinkorna och låren. Det är värre när jag ligger på sidorna trots att jag bygger upp med kudde mellan låren. På rygg är det inte heller skönt att ligga då det känns som magen tynger för mycket då och det känns nästan tungt att andas. Det är ju inte heller bra att ligga på rygg nu. Sover oftast inte så mycket efter klockan tre-fyra på morgonen, då gör det för ont hur jag än ligger. Idag när jag varit ute och rört mig för första gången på några veckor så får jag ont av det också. Det strålar/hugger ner i höger skinkan så att benet låser sig.

Att VAB:a med migrän

Nu VAB:ar jag ju inte om man ska vara korrekt eftersom jag är sjukskriven. Men när mannen min jobbar så gör han ju det utomlands och det är inte alltid så lätt att bara komma hem på studs när jag får migrän. Tyvärr hände det denna gång att jag drabbades precis när han var bortrest.

Så igår var H helt plötsligt piggare. Ingen feber på morgonen och 38,5 mitt på dagen. Han lekte och höll låda trots att han varken ville äta eller dricka. Jag hade fruktansvärt ont i huvudet och låg på soffan och försökte vila. Tog mediciner som inte hjälpte nämnvärt. Man känner sig som världens sämsta mamma när man ligger där och H kommer och drar i en och man orkar bara inte röra sig.

På eftermiddagen lättade det något och jag bestämde mig att åka iväg på gravidyogan som var för första gången igår. Min mamma kom hit och lekte med H som blev så lycklig att få någon rolig att leka med. Han älskar sin mormor och pratar om henne jämt. Gravidyogan var väldigt behaglig. Små rörelser som satte igång cirkulationen i kroppen och sträckte ut några ömma muskler. Mycket handlade om andning, hållning och avslappning också. Det var skönt när jag var där, men på vägen hem därifrån tog migränen fart igen och jag höll på att kräkas på tåget.

När jag kom hem hade H fått feber igen och hade 39,4. Efter lite fika med mormor gick vi och la oss. Jag hade migrän hela natten och har knappt sovit något. H har sovit men vaknat flera gånger av sin hosta och feber. Pissnatt helt enkelt och idag är vi helt slut. Som tur är känns knoppen lite bättre idag. Är bara så trött. Och så har jag börjat hosta också. Hosta som kommer långt nerifrån i bröstet och det känns som att huvudet ska explodera och spridas i tusen bitar för varje hostning.

Och så ringer mannen precis och berättar att de blivit ombokade till ett senare flyg. Typiskt. Idag ska vi göra ingenting, vara riktiga soffpotatisar hela dagen.

Lösenordsskyddad: Barnakuten och blödningar

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Lösenordsskyddad: Barnmorskebesök, krupp och födelsedag

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

VUL 1 och VAB

Krupp igen. Hostan började öka i lördagsnatt och igår vid lunchvilan kom det första gången. Han vaknade och hostade så att han till sist spydde. Vi slängde på oss ytterkläderna och gick på promenad i friska luften och det blev lite bättre. Sedan blev det tyvärr värre och värre så på kvällen valde vi att åka in igen då han åter började hosta så han spydde. Stackars lilla killen. Han fick inhalera igen och det blev bättre, men natten här hemma har ändå varit jobbig. Han har vaknat gånger flera med den där skällande hostan och väsande andningen och han har varit lite panikslagen så vi har inte ens fått hålla i honom. Inte lätt att lugna och helst få ut honom i friska luften när det inte ens går att hålla i honom. Vill ju inte göra honom mer upprörd så att det blir än värre. Vi måste nu försöka kämpa på ännu hårdare för att få i honom astmamedicinerna för att försöka förebygga. Men även om vi får i honom de medicinerna är det inte säkert att det funkar. Kanske kommer vi få åka ganska ofta och inhalera ändå. Att man inte kan ha en sådan där andningsmaskin hemma, det vore ju grymt.

Idag var det i alla fall dags för VUL. Inte så mycket alls hade hänt. Ganska många små på vänster äggstock, en större på cirka 11 mm och på höger äggstock syntes endast en äggblåsa på cirka 10 mm. Slemhinnan var endast 4 mm vilket inte var helt oväntat men som vanligt en besvikelse. I eftermiddag ska de ringa och meddela om jag ska förändra något i medicineringen.

TILLÄGG: Det blev inga förändringar i medicineringen. Blodprovet såg bra ut i förhållande till VUL så jag fortsätter på samma doser. Bättre att det går för långsamt än för fort säger de. De har ju trots allt lång erfarenhet av detta så det är bara förlita sig på att de har rätt, och det gör jag, det brukar ju bli bra. Men det är jobbigt när man inte kan påverka själv.

Startskottet har gått!

Idag kom vi äntligen iväg till gynekologen. H mår mycket bättre och min mamma satt barnvakt medan vi åkte iväg. Rispningen gick fort och gjorde lite ont, men inte så farligt. Efteråt hade jag lite molvärk i magen i någon timme. Nu är det bara vänta. Vänta på mensen och hoppas att inget strular den här gången. Känns lite spännande och färväntansfullt att vara igång igen.

Missade rispningen

Helgen som var…. På fredagkvällen blev det en klassiker (förutom skenet från en meteor). Jag somnade i soffan till Idol, ungefär lagom till utröstningen.

I lördags fick H åka till mormor efter frukosten och så städade vi här hemma. Det behövdes verkligen. På eftermiddagen begav vi oss till Bögs gård i Sollentuna då mannen skulle springa Night Trail Run, en mil i kolmörker på en terrängbana i skogen utmärkt med reflexer. H, hans farmor och jag var hejarklack och H sprang nog minst lika mycket som pappa medan vi väntade på målgång. Pappa var grym och sprang i mål på en bra tid och helt slut.

På söndagen var det firande av svärfar som fyllde 86 år. Vi var och åt på thairestaurang och H skötte sig ovanligt bra. Han åt sju stycken vegetariska minivårrullar, han älskar dem! På restaurangen fanns som tur var en del ”djur”; elefanter, apor, tigrar och fåglar och H var väldigt fascinerad och sprang fram och tillbaka och pekade och pussade på dessa.

På söndagkvällen började H hosta och på natten vid klockan ett började han spy upp massa slem också. Mannen mådde inte heller så bra (förstoppning och kissproblem) så helt plötsligt var här två sjuklingar och jag. Jag försökte höja upp så att H skulle halvsitta och sova, men det tyckte inte han. Han kröp ner och la sig i fotänden så varje gång han somna så löft jag upp honom i sittande. Jag kan säga att ingen av oss sov så värst mycket den natten.

Igår eskalerade H:s hosta och mannen fick än ondare i magen, så pass att han knappt kunde gå. På vårdcentralen fick han diagnosen UVI (trots att inte urinprovet visade något).

På eftermiddagen skulle vi åka in för rispningen hos vår gynekolog, men på väg ut i bilen spydde H om och om igen av allt slem han hostade upp och efter tredje gången, några stressade klädbyten och när även bilbarnstolen var nerspydd så var det bara inse att det inte skulle funka. Fick ringa återbud och istället styrde vi vår bilfärd mot Närakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

När vi kom dit tyckte de att H:s andning var ansträngd och syresättningen av blodet var aningen sämre än den skulle vara. Så det blev en dos med kortisontabletter och så fick han inhalera adrenalin. Efter fyra inhalationsomgångar släppte det äntligen i bröstet på honom. Förutom allt slem så är det nog också krupp med i spelet. När allt slem blev mindre så blev hostan mer skällande. H betedde sig som vanligt på sitt eget vis på akuten så det var ju tur att de såg på honom att han var dålig trots att han fick värsta energirycket och sprang runt där som om någon tänt eld i baken på honom. Glad var han också, hejade och pratade med alla han mötte. Man kunde inte tro att han knappt sovit sista dygnet och dessutom hade ansträngd andning.

Vår gyn sa i alla fall att om vi lyckades lösa det så kunde vi få komma under deras lunchrast idag och göra rispningen. Det går ju ändå fort. De är helt fantastiska och jag känner banne mig sorg över att de ska sluta. Igår när jag ringde (på deras mobilnummer) och avbokade för att istället åka till barnakuten, med ganska stort stresspåslag, så vet jag knappt vad barnmorskan sa men det lugnade mig i alla fall. Fick senare ett sms där det stod att allt ordnar sig, på ett eller annat sätt och att jag självklart var välkommen imorgon istället. Så himla glad och tacksam över att vi hade turen att hitta just den mottagningen.

Natten mot idag har varit betydligt bättre. Inga mer slemspyor och betydligt mindre hosta. Hoppas dagen blir bättre också, men vi blev förvarnade på barnakuten att det var mycket möjligt att vi skulle va tvungna att åka in för inhalationer idag också. Min kära mor som ställer upp i vått och torrt ska ta hand om H när vi ska till gynekologen för rispningen och förhoppningsvis mår även mannen bättre. Typiskt att de nästan alltid ska bli sjuka samtidigt mina killar.

Inhalerar på Närakuten ALB. Så himla duktig var han.

Ynkligt värre här hemma

Nu är både H och jag sjuka. Mitt började i lördagskväll. Jag nös som en besatt och det kliade något fruktansvärt i näsan. Trodde faktiskt att jag hade fått en allergisk reaktion mot räkorna jag nyss ätit, har aldrig nysit så många gånger. Sedan fortsatte det på söndagen och då började det även trycka i bihålorna och på kvällen gjorde det även ont i halsen. Inatt sov H väldigt oroligt och vaknade varannan timme och var ledsen. På morgonen var han dock pigg så jag lämnade på förskolan och stannade själv hemma från jobbet för att kurera mig. Strax före lunch ringde förskolan och sa att H hade feber.

Så nu är vi ynkliga bägge två. H är dock nästan som vanligt efter en Alvedon medan jag är helt knäckt med ett huvud som håller på att explodera och med en hals som känns helt söndertrasad. Jag sov på förmiddagen innan förskolan ringde och efter lunch sov vi tillsammans i nästan tre timmar. Nu är det full rulle på H och jag orkar inte riktigt med. Har skickat iväg mannen att handla då det var dags att veckohandla och skåpen ekade tomma.

På torsdag ska jag med jobbet till Aten. Hoppas att jag kryar på mig fram till dess.

Ser ljuset i tunneln

Imorse var H och jag på vårdcentralen. Vi träffade som tur var en vettig doktor. Man vet aldrig när man inte hamnar hos sin husläkare. Har tyvärr mycket dåliga erfarenheter av vårdcentraler. Jag ska få sprutor med järn som jag önskade, inget tvivel om saken. Skönt. Ska dit på fredag för första sprutan och sedan en till efter en dryg vecka. Därefter ny blodprovstagning.

H tog jag med för att han hostar upp en hel del slem, ibland kräks han upp det han druckit när han hostar för att få upp slemmet. Slemmet som kommer upp är allt mellan vitt och grönt (just nu åt det gröna hållet). Läkaren trodde den nuvarande färgen berodde på förkylningen han hade förra veckan. Även snoret är lite grönt ibland fortfarande. Han har hostat mer eller mindre regelbundet sedan i februari i år och vi börjar bli less på att ge honom hostmedicin till och från hela tiden. Så nu ska han få göra astmautredningen, framför allt på grund av stark hereditet. Det som kändes lite jobbigt var att läkaren hörde ett blåsljud på hans hjärta. Det har ingen hört förut. Han sa att det förmodligen inte var något att oroa sig över, men det ska också kollas upp på barnmottagningen när vi får komma dit för astmautredningen. Jag har bestämt mig för att inte oroa mig i förväg. Vi får se vad de säger på barnmottagningen. Men man undrar ju varför ingen hört det förut. Han har ju ändå blivit lyssnad på många gånger.

Mannen min har fått bihåleinflammation stackarn. Han blev förkyld samtidigt som H förra helgen, men till skillnad från H så blev mannen inte friskare utan istället sämre och sämre. Så det blev VAB för mig idag. Fast skulle kanske egentligen kalla det VAF = Vård Av Familjen.