Både maken och jag har uppfattat H som ganska blek och mörk under ögonen på sistone. Han har även klagat en del på magont vid några tillfällen samt att han varit väldigt trött. Usch, nu när vi pratat om det känns det verkligen påtagligt och ångesten sätter in. Tänk om något är fel med vår älskade unge? Tänk om han är sjuk? Det får bara inte vara så! På tisdag morgon blir det vårdcentralen.
Familjen
Vilken skitdag!
En sån där dag som man bara vill radera ut.
Maken lämnar hemmet för en jobbresa. Jag har stora planer på att försöka få ordning här hemma. Efter bara en liten stund ringer maken och ber om skjuts då pendeltåget inte går. När jag åter är hemma äter jag lunch med gnällig bebis vid sidan om och sedan är det amning som gäller i flera timmar ända tills det är dags att åka till förskolan.
Hämtar min trötta son som bara gör allt tvärtemot vad jag säger. Får migrän, måste ta medicin. Lagar middag med skrikande bebis i bärselen och stora ungen som vill ”hälpa” mig. Köttbullar och makaroner överallt. När det äntligen är klart äter stora ungen två tuggor.
Efter middagen blir det Barnkanalen för H och amning med missnöjd bebis. Bröstvårtorna gör ont igen och jag står inte ut. Hon snuttar och gnäller och biter mig. Blir desperat och känner att nu skiter jag i det här. Ger bebis lite ersättning. Bebis gråter och äter samtidigt. Till slut somnar hon en stund och jag ska passa på att duscha H. Precis när han ställt sig i duschen ser jag att han står och skakar på hyllan som hänger på väggen. Min rakhyvel som ligger längst upp ramlar ner. Innan jag hinner ta den ifrån honom tar han självklart på bladen och skär sig. Blodet sprutar och H skriker i panik. Herregud va dålig jag känner mig. Varför har jag den ens där?
Det blir ingen dusch utan omplåstring, gråt och soffmys. H vägrar lägga sig men måste ju tyvärr för annars vet jag att han inte orkar med morgondagen. När jag tillslut burit in honom vill han sova ensam och jag får inte ens en godnattpuss. Nu sitter jag i soffan efter att ha ammat IGEN. Bebis sover i min famn och gallskriker så fort jag försöker lägga ner henne. Jag är kissnödig, bänken är full med disk och matrester och badrummet är nedstänkt med blod. Vilken jävla skitdag. Lika bra att gå och lägga sig.
Lösenordsskyddad: Så hemskt
Gravidbeskeden haglar tätt….
…… och det känns bra. Trots att en del lyckas på första försöket. Min lillasyster är en av dessa gravida. Hon beräknas efter första uträkningen föda i mitten på april. Min bästa vän är också gravid och ska föda månadsskiftet maj-juni. Likaså min barndomsvän M. Min vän M har precis som jag och mannen kämpat många år för att få bli förälder. Först var det inseminationer, sedan IVF och till sist embryodonation. Så häftigt att det till slut funkade för henne och jag önskar verkligen att det ska gå hela vägen. Enligt lite snabb huvudräkning borde hon föda i juni. Va kul det ska bli. Massor av kompisar till våra kids.
Förskolestart
För någon timme sedan lämnade vi H på förskolan för första gången efter sommaruppehållet. Det gick förvånansvärt bra. Han har inte varit där på sex veckor. Mannen frågade på skoj H om han kände igen sig när vi kom dit och fick svaret ”NEJ!”. Men han blev väldigt glad när han träffade pedagogerna och några av sina vänner och det var inga protester alls när vi lämnade och han var glad när vi gick och hade inte ens tid att vinka. Så skönt. Ska bli spännande att höra hur det gått denna första dag utan blöjor och allt. Det ska även bli roligt att höra om de säger något om hans utökade ordförråd då han bara på dessa veckor pratar så bra att man kan tro det är en annan unge vi lämnat där idag. Han har blivit så stor vår älskade lilla unge.
Vad gäller graviditeten händer inte så mycket. Har fått tillbaka lite förvärkar som är ganska onda, men de är också extremt sällsynta så tror inte de gör någon större nytta. Natten mot igår sov jag ganska bra, bortsett från alla kisspauser, och kände mig nästan pigg i alla fall halva dagen. Men inatt sov jag skit igen. Otroligt att man kan funka så länge och hyfsat bra utan någon sömn. Tur jag har min fantastiska man som sköter typ allt. Idag var han dock tvungen att åka in till jobbet en stund. Men han VAB:ar en timme morgon och eftermiddag för att kunna hämta för förskolan, vilket hans chef inte är eld och lågor över. Hon verkar tro att hon kan styra över hur och om han ska VAB:a eller tror sig ha rätten att planera in VAB:en tillsammans med honom. Hon verkar helt ha missat att man VAB:ar för att ta hand om sitt barn och inte sitt jobb. Jag tror jag nästan är mer irriterad än mannen över detta.
Nu ska jag försöka fördriva dagen ensam här hemma. Känner mig fruktansvärt rastlös, men kroppen orkar ju inget så förmodligen får jag inget gjort.
Surkärringen och testaren
Känner mig så irriterad för minsta lilla. Ringde till och med störningsjouren för första gången i mitt liv härom kvällen. Grannen spelade hög musik och vid 23.30 när vi skulle sova orkade jag inte höra skiten längre utan ringde och klagade. Det var ingen granne jag kände och jag går inte och knackar dörr mitt i natten hos främlingar. H blev störd också vaknade om och om igen. Jag känner mig irriterad och negativ på det mesta just nu. Och så det här j*vla vädret. Sol och 30 grader varmt varje dag. Har vi tur får vi någon åskskur som drar förbi i några minuter. Orkar inte med värmen. Jag kokar inifrån också. Nätterna är hemska. Jag sover knappt något alls. Vaknar ungefär en gång i timmen om jag nu lyckas somna, ofta ligger jag vaken i flera timmar innan jag somnar om igen. Och så har jag blivit täppt i näsan också. Som grädden på moset liksom. Vet att jag är fruktansvärt negativ nu, men jag orkar inte vara något annat.
H verkar ha kommit in i en ny fas. Han testar oss till max hela tiden. Slåss, sparkar och spottar på oss och bara garvar när vi ber honom sluta. Hur mycket kan man jäklas innan det får konsekvenser? Han säger i alla fall ”felatt” (=förlåt) efter ett tag. Som ni förstår går det här inte ihop med mitt tillstånd just nu. Jag har inget tålamod alls.
Som tur är så är det mycket roligt som händer med honom också. Han pratar massvis. Nya ord och små meningar dyker upp hela tiden. Man blir fantastiskt imponerad varje dag. Vår äskade lilla unge. Han är helt tokig i tv-program med sång och musik som t ex Allsång på Skansen, Lotta på Liseberg och Sommarkrysset. Han dansar som en galning, så söt.
Förlossningsväskan och förvärkar
Det har varit sköna soliga dagar sista dagarna.
Jag har skitont i bäckenet så fort jag rör mig för att inte tala om på natten. Jag är liksom öm framtill från blygdbenet strålande mot in- och framsidan av låren och även bak vid svanskotan strålande ut mot en eller båda skinkorna. Det tar ett tag att få igång kroppen när man suttit eller legat ner.
Jag har också ganska onda förvärkar sedan många veckor tillbaka, de är nu ännu lite ondare och kraftfullare men fortfarande väldigt oregelbundna. Kan ibland komma var tionde minut och ibland endast några enstaka utspridda över dagen.
Förra graviditeten hade jag full kontroll på alla förberedelser i god tid, den här gången har jag inte haft ork. Visserligen har jag köpt allt som behöver köpas, men nu har mannen börjat påtala att vi kanske ska packa förlossningsväskan ifall att. Jag tycker det känns som att tiden går så långsamt och att vi har all tid i världen, men gissar att han har rätt. Om tre dagar går han på semester och sedan lär väl tiden rulla på snabbt misstänker jag. Så nu har jag i alla fall skrivit på en lapp vad vi ska packa ner och börjat lägga ner några enstaka saker.
Vi tror att H börjar förstå mer och mer att vi ska få hem en liten bebis snart. Han pratar mycket om bebisar och till och med hans leksaker i små storlekar har blivit bebisar. Om några dagar ska vi göra om i vårt sovrum. Vi ska få en till resårbotten och bäddmadrass av min syster och så ska vi sälja vår sänggavel och ställa madrasserna direkt på golvet och ha tre madrasser på raken så att det blir en jättestor säng utan fallrisk för varken H eller bebisen. Det blir förmodligen inte så snyggt, men väldigt praktiskt. Vi misstänker att hela familjen kommer sova i samma säng ganska ofta. Inatt kom H in till oss för första gången. Tidigare har han ropat så vi har fått komma och hämta honom alternativt lägga oss hos honom, men nu kom han gående själv, gulliga ungen.
Denna vecka ska också syskonvagnen komma. Den skickades till butiken igårmorse så den bör komma fram den här veckan så att vi kan hämta den.
I helgen som kommer ska min mamma vara barnvakt lördag-söndag och maken och jag ska sova på hotell inne i stan och fira vår bröllopsdag med lite egentid. Ska bli mysigt.
Nästa vecka händer stora saker. H ska sluta med blöjor. I början av veckan, troligen måndag, åker blöjorna i soppåsen för att sedan åka vidare med sopbilen (som är väldigt viktigt att inte glömma att nämna) och H ska börja gå på pottan eller toaletten. Ska bli spännande att se hur han tar det. Han vill ju vara utan blöja oftare och oftare, så nu är det bara köra.
Hotellboende, Furuvik och skärgården
Det har varit roliga och intensiva dagar under vår lilla minisemester. I onsdags efter lunch åkte vi mot Gävle och hotellet Scandic CH. Bilresan gick väldigt smidigt. H sov nästan hela vägen. Vi lyckades tyvärr glömma både reskassan och mina ytterkläder hemma. Så efter att ha checkat in gav vi oss ut på stan och inhandlade en ny jacka till mig på H&M. Kändes inte så kul, men hade sådan tur att det var rea och just den jackan jag glömt hemma fanns för halva priset så köpte helt enkelt en likadan. Finns tyvärr inte mycket att välja på som höggravid. Nu hade jag ännu mer tur då vädret blev bättre och varmare än utlovat så jackan behövde aldrig användas. Ska lämna tillbaka den imorgon och få pengarna tillbaka.
På kvällen gick vi ut och åt hamburgare på en restaurang vi fått tips om, Bro Burger, som även låg nära hotellet. Vi fick bra service och hyfsat goda burgare. De hade ännu ingen barnmeny, men ordnade med en barnburgare på hälften av köttmängden till H utan att vi ens behövde fråga. H åt nästan hela burgaren vilket han aldrig gör annars så av honom fick de mycket väl godkänt. Det var också väldigt lugnt och skönt där.
Väl tillbaka på hotellet hade H väldigt svårt att sova. Det var nog alldeles för spännande med ny miljö och dessutom var det ju fotboll på tv. Han höll igång till klockan var 22:30-23:00. Sedan vaknade han som alltid vid 07:30 på torsdagmorgonen. Både mannen och jag tyckte att sängarna var fruktansvärt obekväma och jag hade ont i fogar och överallt redan när dagen började. Längtade redan hem till min egen säng.
Vädret skulle vara sådär båda dagarna och eftersom solen sken på morgonen så började vi direkt i vattenlandet på Furuvik. Det var inte jättestort men alldeles tillräckligt. H åkte både stora och små rutschkanor och var helt lycklig. Sedan gick vi vidare mot några av djuren; apor, lemurer, grisar, getter etc, men H var nog delvis för trött och så var han mest intresserad av att klättra på staket m m. Efter ett tag tog vi lunch och sedan gick vi runt och försökte få honom att somna, men han bara vägrade. Så tillslut gick vi tillbaka till vattenlandet och spenderade resten av dagen där.
Efter Furuvik var vi och fikade hos mannens arbetskamrat med familj och av dem fick vi middagstips och hamnade på en restaurang som hette Helt enkelt. Där var också okej men inget wow. Tillbaka på hotellet hade H återigen svårt att sova, vi också. Hotellfrukosten på hotellet som jag sett framemot var absolut inte något att hurra för. Tyckte att allt smakade illa eller var för varmt (typ fil, mjölk etc). H åt bara ägg och några skedar yoghurt, allt annat ratades.
På midsommarafton var det mulet men varmt och kvavt. Vi passade på att ta sovmorgon, gick och la oss igen efter frukosten och vaknade precis före lunch. Åt gjorde vi på vägen till Furuvik. När vi kom fram gick vi till kängururna där vi kom precis till matningen. H var även då måttligt intresserad. Sedan gick vi till tivolidelen och köpte ett åkband och åkte karuseller. H blev helt galen och ville åka hela tiden. Dock hade han väldigt svårt att förstå/vilja förstå hur det där med att stå i kö fungerade. Han försökte tränga sig för alla andra och blev jätteledsen och stod och skakade galler när karusellen började åka utan att han fått gå på. Den var ju ”hans”. ”MIN, MIIIN!” stod han och gallskrek i kön. När han sedan åkt klart vägrade han kliva ur sin karusell för han ville ju åka mer, och varför ska man då stå i kö för? Ja det är inte lätt när man är liten. Tror vi åkte lilla bergbanan sju gånger. Tivolidelen stängde vid 16-tiden och då drog vi oss tillbaka mot utgången och passerade då midsommarstången. Hela parken stängde kl 17:00. Det var ett väldigt kort midsommarfirande. Hade vi åkt dit och verkligen velat fira midsommar hade vi nog blivit besvikna. Själva firandet började kl 15:00 och parken stängde 17:00. Väldigt kort som sagt.
Vi åkte till en stor fin park i Gävle direkt efter Furuvik så H fick leka ännu lite mer. Sedan köpte vi med oss en pizza hem till hotellet och åt den där. Fanns tyvärr inte mycket öppet i stan på midsommarkvällen och inte ens hotellköket hade öppet.
På lördag efter frukost åkte vi vidare för ett dygn i skärgården. Mannens arbetskamrat har sommarstuga där. Vi hade tur med vädret den dagen och det blev både båttur, sillunch ute och grillning på kvällen. Supermysigt.
På söndag efter frukost åkte vi hem och det var också skönt. Fantastiskt att sova i sin egen säng igen. Och duscha i sin dusch.
Det var vår minisemester och nu orkar jag inte skriva mer idag. Är fortfarande helt slut i kropp och knopp och idag har jag haft migrän hela dagen. Kommer kanske ett inlägg imorn.
Vecka 34 (33+0)
Tror att det är första gången jag har en veckorubrik denna graviditet, eller kanske hade jag det någon gång i början. Nu helt enkelt för att jag inte kom på något bättre idag.
Imorse var jag på lab för att lämna blodprover för tredje gången på tre veckor. Var på vårdcentralen för drygt tre veckor sedan för att jag hade varit snorig och till och från haft ont i halsen i nästan en månad. Halsodlingar togs och blodprover. Odlingarna visade inget men blodproverna visade på lite förhöjd sänka och även förhöjda vita blodkroppar vilket tyder på ett virus.
En sak är säker och det är att man i alla fall blir väl undersökt och uppföljd när man är gravid. Hade garanterat blivit hemskickad efter mitt första besök där i ickegravidtillstånd. Nu ville läkaren att jag skulle ta nya prover efter en vecka. Det gjorde jag alltså förra veckan. Sänkan hade nästan gått ner till normalt men vita blodkroppar var fortfarande lite förhöjda. Alltså ville läkaren att jag skulle ta prover denna vecka igen för hon vill inte släppa mig förrän allt är helt normalt. Jag har inte ont i halsen längre, men är fortfarande snorig och täppt, vilket jag snarare tror beror på graviditeten. Men men, är ändå tacksam och förvånad att hon vill följa upp.
Idag var det kaos på labbet. Det är dropin och man vet aldrig hur mycket folk det är där. Några försökte smita före då de gått dit för sent och inte kunde vänta på sin tur så det blev mycket diskussioner med personalen och många sura patienter som fick köa om från början. Tyvärr strular det rätt mycket med provtagningsremisserna från vårdcentralen också som inte kommer fram elektroniskt till labbet som de ska. Idag var första dagen min remiss fanns på plats och jag slapp gå tillbaka en extragång till vårdcentralen innan provtagningen.
Bredvid mig i väntrummet satt en äldre dam och snyftade. Hon hade sprungit fram och tillbaka för att remissen saknades och när hon kom tillbaka fick hon skäll för att hon inte ville köa igen och eftersom hon var diabetiker och fastande så mådde hon jättedåligt och kände sig svimfärdig. Stackaren. Vi hann prata lite innan det var dags för mig att gå in och hon var i alla fall glad när hon gick därifrån sedan. Hon ropade till mig in i provtagningsrummet att ”lycka till med bebisen, jag tror det är dags om tre veckor”. Vi får se om hon har rätt.
Idag är mannen inne på jobbet och ordnar med något och jag ska ligga här hemma och läsa potträningsboken. På semestern kommer blöjorna kastas och mannen som ligger några sidor före mig i boken är mycket motiverad. Imorse visade han H vad han hade gjort i toaletten (vilket man ska göra enligt boken) och H var mycket imponerad och jublade och skrattade gott. Så nu är det dags för mig också att bli ännu mer motiverad.
I eftermiddag är det dags för H:s andra spruta av TBE-vaccinet. Imorgon förmiddag ska vi packa och efter lunch bär det av mot Gävle och Furuvik.
Det närmar sig
Sommarens enda planerade lilla resa. Kanske ska man börja planera vad man ska packa? Än så länge (PEPPAR PEPPAR) har inga tecken på vattkoppor dykt upp. H sover lite bättre igen och har sjukt mycket energi. Man blir alldeles matt. Han har varit otroligt glad på sistone. Har aldrig träffat en unge som skrattar så mycket som honom. Ett sådant där riktigt kluckande strålande skratt. Han lyser hela han.
Det här med språket börjar släppa ordentligt också för H. Han säger inga långa meningar ännu, men han upprepar väldigt många ord han hör och nu är det verkligen svårt att hänga med. Få ord är tydliga så det gäller att lyssna noga och komma ihåg vad man nyss sa så man förstår vad han menar.
Annars rullar det på. Mannen har varit på jobbresa hela helgen och kommer hem idag. Min älskade mamma är fantastisk och ställer upp och har i stort sett bott här i helgen och hjälpt mig med H. Min kropp pallar inte riktigt en hel dag med fullt ös. Har också haft någon nerv i kläm så varje steg jag tagit har resulterat i huggande smärta strålande ut i skinkan och låret. Väldigt oskönt. Men H är bara lycklig när ”momoo” är här så det blir rätt bra i alla fall. Idag är mitt enda projekt att plocka upp alla leksaker på golvet i H:s rum. I eftermiddag ska vi hämta maken/pappan på Arlanda så han kommer hem fort. Pendeltågen är helt inställda stora delar av sträckan in till stan i sommar så det tar lång tid att pendla just nu. Så därför lyxar vi till det och åker bil och hämtar hem honom.
IVF-mamman 