Tänk om jag kommit på det?

Hade hela förra veckan en mening ekande i huvudet; ”Äter du några mediciner?”. När vi var på Fertilitetsmottagningen och gick igenom allt frågade läkaren om jag åt några mediciner och jag sa att jag åt mina vanliga förebyggande astmamediciner. Sen tänkte jag inte mer på det just då. Mannen har också frågat om det inte kan vara någon av mina mediciner som gör att jag blöder hela tiden, men jag slog ifrån mig eftersom det kändes som att jag började med medicinerna långt innan blödningarna började.

Jag har nu räknat ut att jag tre månader innan blödningarna började, fick en ny medicin insatt som heter Singulair. Den gjorde förmodligen susen för jag har haft väldigt sparsamma besvär sedan dess. Kanske ville jag inte inse att det kunde vara denna som ställde till besvär.

Slog i fredags upp den i Fass och fann då att ökad blödningsbenägenhet förekommer i sällsynta fall. Idag har jag letat ytterligare lite i Fass samt Googlat lite och funnit att man även har en ökad risk att lätt få blåmärken (vilket jag absolut har fått) och att vaginala blödningar i samband med graviditet har påvisats (kanske kan förekomma utan graviditet också då?). Känns som att detta kanske kan vara en orsak till mina blödningar. Hoppas för då finns det ju en lösning. Det står även att Singulair inte bör intagas under graviditet om det inte är absolut nödvändigt, kanske dumt att äta den nu då, ifall vi på något mirakulöst sätt skulle lyckas.

Slutade med Singulair redan i fredags och idag ringde jag min Astmamottagning som också rekommenderade att jag skulle sluta med den. Så nu är det bara hålla tummarna för att blödningarna försvinner och att jag inte blir alltför dålig i astman. Vore ju skönt med ett problem mindre i denna utredning.

Annonser

HSG:n………

…….visade ingen kontrastfyllnad alls i vänster äggledare och i höger fylldes det på med kontrast men ingen passage sågs ut i bukhålan. Alltså kan det vara så att ingen äggledare är frisk.

Men det var inte någon lyckad undersökning heller, läkaren bad om ursäkt efteråt. Första två gångerna han sprutade kontrast rann det ut igen och tredje gången gjorde det så jäkla ont så jag höll på att kräkas. Tydligen är livmodern som en muskel och det kan bli fel om man spänner sig, men hur lätt är det att låta bli?

Så nu vet jag alltså inte om jag har två icke fungerande äggledare eller om det bara var en misslyckad undersökning.

Sitter på jobbet nu och försöker hålla ihop mig själv så att jag inte ska få ett sammanbrott. Usch, vill bara hem och dra täcket över huvudet, släcka lampan och bli omkramad av min man 😦

Skitdag.

Försöker…..

Försöker tänka positivt. Har ju faktiskt inte fått något slutgiltigt dåligt besked ännu. Mannen har åkt på tjänsteresa och jag är ensam till på torsdagkväll. Passade på att ringa en kompis som precis varit här och fikat och tjejsnackat lite. Skönt.

Idag utanför jobbet var det en man som råkade köra på sin fru. Det gick tydligen inte jättebra med fruns ben, så ambulans fick tillkallas. Fy va hemskt det måste kännas att köra på någon, SPECIELLT sin egen fru. Hoppas hon kryar på sig.

Igår satt jag och kollade runt och googlade lite och hittade en trevlig blogg (http://minlangtanefterdig.blogg.se/). Det är ett av paren i TV-programmet på 3:an, Drömmen om ett barn, jag brukar följa som bloggar. Ett fantastiskt par som verkar ha så mycket kärlek till varandra och som gjort sju stycken IVF-/FET-behandlingar utan att lyckas. Så orättvist. Nu har de bestämt sig för att adoptera. Undrar om jag/vi skulle vilja göra det någon gång…..

Nu ska jag svulla muffins för andra vardagskvällen i rad. Inte bra men orkar inte göra något annat.

Usch, hemska dag!

Kände på morgonen idag när jag borstade tänderna hur migränen kom från ingenstans. Förstår inte varför. Förut hade jag bara migrän under menstruationen. I med piller i alla fall och åka till jobbet. Det släppte inte som det brukar göra, men lättade i alla fall betydligt. Tog ett piller till efter två timmar som man får göra men gjorde ingen större skillnad mer än att jag började sluddra lite. Och jag som har suttit i tidsbokningen hela dagen.

På eftermiddagen var jag iväg till Fertilitetsmottagningen igen och gjorde en hydrosonografi. Det innebär att man för in en tunn kateter i livmodern och sprutar in koksalt och sedan utför man ett ultraljud. Resultatet visade att jag när som helst har ägglossning samt att jag har en väldigt slät och fin livmoderslemhinna utan polyper eller några sammanväxningar. MEN den var alldeles för tunn/atrofisk. Jag frågade varför, men det vet man tydligen inte. Så läkaren sa att det var positivt att hon kunde se att jag hade ägglossningscykel och att livmodern ser bra ut. Det negativa var att slemhinnan är alldeles för tunn.

Nu ska jag gå och lämna fler blodprover (progesteron) och så får vi se vad det visar. Jag frågade om man kunde göra något åt att slemhinnan var så tunn och då sa hon att det fanns saker man kunde prova. Självklart frågade jag då vad som händer om det inte fungerar. Hon tyckte inte jag skulle ge upp ännu, men att det inte kan fästa ett ägg om slemhinnan är för tunn.

Jag ser redan katastrofen framför mig; att det såklart inte kommer fungera på mig och jag kommer inte få några barn. Faaan, va ledsen och deppig jag känner mig nu. Och skallen håller på och sprängas. Usch, livet suger ibland.

Provsvar första besöket på Fertilitetsmottagningen

Idag var vi på Fertilitetsmottagningen och alla prover var NORMALA. Hur SKÖNT kändes inte det? Gud jag blev så lättad att jag blev helt uppspeedad. Mannens prov var bra (tillräckligt många och tillräckligt snabba) och alla mina hormoner såg bra ut. Många ägg skulle finnas kvar enligt proverna. Och så fick jag göra ultraljud igen (säkert sjätte gången i år) och där såg man faktiskt några små äggblåsor som höll på att öka i storlek. Tunn slemhinna dock, vilket inte är så konstigt med tanke på mitt eviga blödande. Så nu är vi inne i ”skaffa barn-svängen”. Nästa vecka ska jag göra något slags ultraljud av livmodern med koksaltlösning och jag ska även försöka få tid för en HSG (röntgenundersökning av livmoder och äggledare med kontrast). Allt känns både skrämmande och häftigt. Vi ska sättas upp i kön till provrörsbefruktning också. Läkaren tyckte det var lika bra att vi gjorde det på en gång eftersom det är över ett års kö dit. Då går det snabbare att komma dit sedan, om vi inte lyckas på egen hand.

Ojoj, va allt går runt i huvudet just nu…. Mannen min är helt kolugn, verkligen beundransvärt. Han är inte oengagerad, bara lugn. Känner mig så lycklig att han vill göra allt detta med mig, att det är VI. Kärleken känns underbar just nu. Är så lycklig att jag har honom ♥.

Frisk!

Livet är verkligen en berg-och-dalbana! Imorse när jag stod i duschen kände jag ytterligare en knöl, i vänster bröst. Försökte intala mig själv att det bara var inbillning. På jobbet gick tiden alldeles för fort. Plötsligt var det dags att ge sig av mot BröstCentrum City. Blev så stressad att jag glömde byta skor och jag hann nästan hela vägen ut innan jag märkte att jag hade jobbskorna (typ sandaler) på mig. Bara att springa tillbaka och blev såklart ännu mer stressad.

Hur som helst behövde jag bara göra ultraljud och doktorn konstaterade snabbt att det bara var några små cystor i båda brösten och helt normal bröstkörtelvävnad. Gud så skönt! Kunde ha kramat om honom men hejdade mig i sista stund. Hur kan man bli så nojig när det gäller en själv när man är så lugn när det gäller alla andra? Glad att allt gick så fort så jag slapp grubbla så länge. Efteråt drabbades jag av en fruktansvärd huvudvärk och var tvungen att ta migräntabletterna för att det skulle släppa.

 

Jag sa till mannen min att vi skulle ”fira” livet ikväll om det gick bra och på vägen hem köpte jag en liten flaska skumpa som jag tänkte överraska med om en stund när han kommer hem. Dessutom fick jag visa legitimation på Systembolaget och det känns ju inte helt fel när man är 33 år gammal.

 

Har precis avnjutit en god middag tillsammans med svärmor och två andra familjemedlemmar. Nu dags för lite gråt-TV; ”Drömmen om ett barn” på TV3.

Imponerad

Idag var jag på Bröstmottagningen Christinakliniken, Sophiahemmet. Jag blev SÅ imponerad. Professionellt bemötande och när undersökningen var klar ringde doktorn själv och bokade tid för ultraljud åt mig. Kändes så skönt att inte behöva ta tag i något själv. Ska dit redan imorgon. Berättar sedan hur det går. Just nu försöker jag bara att inte tänka så mycket.

Knöl i höger bröst

Ser katastrofen framför mig. CANCER. Cytostatika, strålning, spridning. Inga barn. Död. Fy fan! Hoppades jag aldrig skulle få uppleva detta. Trodde väl, som alla tror, att det inte skulle drabba mig.

Ska till Bröstmottagningen imorgon. Sedan blir det väl remiss till ultraljud och/eller mammografi. Ända positiva är väl att man i alla fall jobbar på rätt ställe så att man snabbt kan få rätt hjälp på rätt ställe.

SKIT SKIT SKIIIIT! Orkar inte 😦