Hemma efter blixtvisit på förlossningen

Ingen förlossning är på g, allt är lugnt (tyvärr). 

Efter lunch idag bestämde sig lilltjejen helt enkelt för att knappt röra på sig och när klockan var 21.30 och jag fortfarande inte kunde få liv i henne eller få henne att reagera trots diverse försök så bestämde vi oss för att åka in på en koll. När vi kom dit stod BM beredd i dörren och vi fick direkt komma in på ett rum. CTG sattes och efter cirka en kvart kom världens mest stressade läkare och gjorde ett UL. Om han hade stressat hälften så mycket hade allt gått snabbare, nu fick han göra om och rätt några gånger.

Allt såg bra ut. Flödet i navelsträngen, hjärtrytm, fostervattensmängd och rörelser kollades. Hon rörde sig och hickade även om det inte var stora rörelser som jag är van vid. Jag såg själv på CTG-kurvan att hon reagerade när jag rörde mig och jag tror hon reagerade på min röst också.

Så nu ska vi försöka sova.

Annonser

BM-besök – sista gången??

Jag hoppas att det är sista gången vi var där idag, även om jag inte tror det. Om jag ska vara ärlig är jag så less nu. Att ha så ont överallt är extremt tröttsamt. Jag är så svullen i händer och fötter att det knakar i lederna och spänner och drar när jag böjer fingrarna om ens bara för att ta tag i nåt. Det gör även skitont i bäckenet så fort jag rör mig minsta lilla. Helst ska jag bara sitta still, då är det bäst. Men det är inte så himla lätt att bara sitta här. Tiden går så sakta då och min familj behöver mig också. Så kom ut nu snälla tjejen, vi längtar efter att ha dig på utsidan nu.

Idag var min ordinarie barnmorska tillbaka från semestern. Mitt blodtryck var fortfarande aningen högre än det varit, nu 130/75, och i och med det måste jag dit nästa vecka igen på kontroll ifall hon inte kommit ut ännu. Hb hade gått upp till 116 så nu slipper jag tvinga i mig den hemska blutsaften som förstör magen, men har ändå tänkt att jag ska försöka få i mig det som är kvar i flaskan. SF-måttet var nu 35 cm, hade bara ökat 1 cm sedan sist. Hjärtslagen lät bra och hon reagerade som hon skulle med ökad puls när BM puttade på hennes rumpa. Huvudet hade nu fixerat sig, men var en liten aning ruckbart. Tyckte att jag kände i fredags kväll att hon trängde sig neråt och det verkade ju stämma. Mina förvärkar gör mer och mer ont för varje dag, vilket kan vara ett tecken till att det närmar sig, hoppas! Två veckor kvar idag till beräknat datum i alla fall.

Dags för middag nu. Lite våfflor, har lite smet kvar sedan frukosten.

Tandläkarbesöket och MVC

Tandläkarbesöket igår gick bra. Inga fler hål fanns och det jag visste skulle lagas var fortfarande litet och gick lätt att bedöva och fort att laga. Kände mig så stolt över mig själv. Det värsta var efter lagningen. Då skulle tandsten tas bort och alla hormoner jag har i kroppen har gjort att tandköttet dragit sig tillbaka lite och det har bildats tandsten på tandhalsarna. Det ilade något för jävligt och var riktigt plågsamt. Men nu är det gjort i alla fall.

Idag var det dags för besök på MVC igen. Det har faktiskt gått fort för en gångs skull sen sist. Mannen och H hann precis följa med och H skötte sig exemplariskt. Satt snällt i sin vagn och pratade glatt med BM han också. Och lyssnade på bebisens hjärtljud gjorde han också och nickade snusförnuftigt som att han förstod precis vad det handlade om. Alla värden såg bra ut. Hb låg exakt som sist på 125, sockret på 5 någonting och blodtrycket på 120/60 trots att vi stressat dit och det kändes som hjärtat satt i halsgropen. SF-måttet var på 30 och jag ligger exakt mitt i kurvan. Nu träffar jag inte min BM förrän efter sommaren nästa gång. Kommer gå hos en annan när hon har semester.

Ännu fler läkarbesök……

När vi knappt fått i H någon vätska alls på tre dagar och han dessutom druckit och ätit dåligt i en hel vecka innan så bestämde vi oss för att åka in igen. Han låg bara och sov här hemma på soffan och var knappt kontaktbar. Eftersom både jag och mannen också är sjuka, mannen värst med feber också, så tog jag med mig min fantastiska lillasyster istället. Mannen fick vara hemma och försöka vila. Vi åkte in på tisdag eftermiddag och fick sitta i sju timmar i väntrummet innan vi fick ett rum. Det kom extremt mycket patienter den natten, många akuta så jag förstår att vi fick vänta och att vi inte fick högsta prio. Men när små ungar som har energi nog att riva hela väntrummet och ställer till ett helvete för de som var sjuka på riktigt och dessutom har sökt för till exempel ett sår på läppen eller en klämd tumme prioriteras före så har man svårt att förstå. H låg med 40 graders feber i barnvagnen, icke kontaktbar och yrade och vi fick vänta längst av alla. Svårt att inte bete sig som en sådan där dryg förälder då som ifrågasätter hur de arbetar.

När vi väl fick träffa läkaren var hon i alla fall väldigt duktig och noggrann. Det togs prover och undersöktes. Sedan fick vi vänta på provsvaren för att få veta om och hur uttorkad H var. Allt tog väldigt lång tid hela tiden på grund av alla akuta som kom in, men tillslut fick vi besked att H bara var aningen uttorkad men väldigt allmänpåverkad. Det bestämdes att han skulle få dropp. Tyvärr var varenda avdelning i hela Stockholmstrakten överbelagd så vi fick helt enkelt stanna kvar på akuten. I fyra timmar skulle droppet gå. H sov relativt gott i vagnen under tiden och jag och syrran försökte desperat få oss lite sömn på en trästol och en galonklädd madrass. Det gick inget vidare. På morgonen när droppet gått klart hade läkaren fått svar på fler av blodproverna och ville då även ta ett svalgprov. Eftersom han varit dålig så länge ville hon ta svalgprovet för att se om det verkligen var mykoplasma han hade.

Stackars vår lilla kille vad han blev utsatt för mycket jobbigt den natten. Klockan var vid nio på morgonen när vi kom därifrån, efter 15 timmar. När vi var där var det två sköterskor som hjälpte mig att tvinga i honom vätska och antibiotika. Det var svårt och hemkst men nu verkar han ha förstått att han måste och även om han protesterar och slåss, så slappnar han av efter lite kämpande och det går.

Igår hade han en jättebra dag. Helt feberfri och pigg hela dagen, men tyvärr kom febern tillbaka inatt och den har stannat idag. Så nu är det tvångsvätskning igen, för han slutar att dricka så fort han får febern. Trist och jobbigt att bråka med honom hela tiden.

Och som att det inte var nog att H är dålig så kände även vi föräldrar att vi var less på vår hosta. Idag gick vi till vårdcentralen och blev något snopna när läkaren tyckte det verkade som att även vi har lunginflammation. Så nu ska vi också äta antibiotika. Tyvärr finns det inget helt riskfritt antibiotika som biter på mykoplasma. Den ena kunde ge fostermissbildningar och det andra missfärgade mjölktänder hos fostret. Jag valde det sistnämnda. Eftersom jag har så pass jobbigt med astman så måste det behandlas. Har redan överdoserat alla astmamediciner jag har utan att det räcker till. Hela familjen fick inhalera vidgande idag på vårdcentralen också.

Så nu hoppas vi att det ger med sig under helgen. Vi orkar inte mer nu.

På tal om annat så var vi iväg till barnmorskan igår. Allt såg bra ut och lilltjejens hjärta slog med 150 slag/minut. Skönt att hon verkar må bra i alla fall. Och inte behöver jag äta järntabletter än heller som jag trodde. Man kan visst vara sjukt trött ändå.

Vecka 38 (37+0) MVC

Idag var det besök hos BM igen, vår ordinarie denna gång. Tydligen skulle vi valt BVC och meddelat det den här gången, men eftersom vi varit hos ett par vikarier nu sista gångerna har man väl missat att säga det. Så nu måste vi fundera på det tills vi ska dit nästa gång vilket är redan i övermorgon. Vi pratade även lite om förlossningsbrevet och eventuella rädslor inför förlossningen samt smärtlindring. En TENS-apparat är nu undanlagd till oss och vi får den med oss hem på torsdag. Alla värden såg bra ut också och Mini och äntligen fixerat sig. Tror faktiskt att jag kände hur han gjorde det häromkvällen. Hade som mensvärk, hugg och ilningar nere i bäckenet. Jag har sedan testdagen gått upp 11,9 kg i vikt. Känner mig ganska nöjd med att det inte är mer och hoppas att det inte blir så mycket mer heller.

Mina värden idag:

SF-mått 35 cm
Blodtryck 120/67
Hb 118
Blodsocker 4,7
Urinprov u a
Hjärtslag 140
Huvudet har fixerats

Som synes har järnvärdet börjat gå upp igen trots att jag helt enkelt struntat i järntabletterna och kört endast blutsaften sista veckorna. Blodtrycket hade också gått neråt igen som tur är. Vi ska som sagt tillbaka till BM redan nu på torsdag och kolla att blodtrycket inte gått upp igen.

BM-besök

Var hos BM idag för att kontrollera blodtrycket. Det var fortfarande för högt, men eftersom det är det enda som har förändrats så är det tydligen ingen fara, det kan till och med vara normalt (som det mesta verkar vara).

Mina värden idag:

Blodtryck 140/85
SF-mått 34 cm
Hjärtslag runt 140 slag/min
U-prov u a

Efter MVC gick jag runt lite på stan och blev helt slut. Var även in på Apoteket och köpte behandling mot hemorrojden så nu hoppas vi att den försvinner snarast möjligt. Har även fått en svampinfektion igen, så även den ska behandlas. Det är säkert femte gången jag åker på det nu under den här graviditeten. Lika bra att ta tag i det. Man vill ju vara fri från krämpor där nere när det är dags för förlossningen.

BM och föreläsning på förlossningen

Igår var verkligen en intensiv dag. Och jag sov nästan ingenting på natten innan. Men jag överlevde. Idag har jag dock lite huvudvärk. Säkert en följd av all sömnbrist på sistone.

Idag åkte vi in till stan för att gå på MVC. Allt såg som vanligt bra ut. Blodtrycket var dock lite högre än vanligt (men ändå normalt) så jag fick ta det två gånger. Mini ligger med huvudet neråt som han ska men det är inte fixerat ännu utan är fortfarande ruckbart. Här kommer mina värden:

Hb 113
Blodsocker 4,6
Blodtryck 130/70 och 115/60 (efter vila)
Minis hjärtslag runt 143 slag/minut
SF-mått 32

Jag var lite besviken över att Hb inte hade gått upp mer nu när jag kämpat med både järntabletter och äcklig blutsaft i flera veckor.

Efter MVC åkte vi till mitt jobb och hälsade på kollegorna och fick årets julklapp som var två små söta lerkärl. Tanken sedan var att vi skulle åka hem innan vi skulle vidare till Danderyds sjukhus där Förlossningsavdelningen höll en föreläsning, men vi insåg att det inte fanns tid kvar så vi fick helt enkelt ta en fika och fördriva lite tid i Sollentuna Centrum där vi hade bilen stående. Föreläsningen var intressant, men det mesta var repetition av det vi redan hade hört på FUB (föräldrautbildningen).

Sedan äntligen hem för att sova. Fick som varje kväll sista dagarna näsblod som denna gång inte ville ge med sig så jag låg där och funderade på vad jag skulle ta mig till. Men efter cirka 45 minuter avtog det äntligen och somna gick väl ganska okej men som vanligt vaknade jag efter några timmar, denna gång vid halv tre och kunde inte somna om på länge. Förstår inte att det ska vara så svårt. Har aldrig haft sömnproblem förut.

Mindre än sju veckor kvar till BF. Just nu känner jag bara längtan och önskar att tiden kunde gå hur fort som helst.

Hjärtslag och sparkar!

Idag var vi hos BM igen, för att få lyssna på hjärtljuden. Jag kände mig inte så orolig denna gång, men det är ändå fantastiskt skönt att få höra dem. 140 slag/minut. BM behöver aldrig leta. Han hörs överallt 🙂 Idag sparkade han på dopplern flera gånger. Också härligt att höra eftersom jag bara känner honom mycket diffust än så länge. Ibland funderar jag på om det är för att jag är dålig på att känna eller om han av någon anledning inte rör på sig som han ska. Alltid kan man ju grubbla på något…..

Vi passade också på att välja förlossningsavdelning. Valet blev BB Stockholm på Danderyd. Har börjat längta. Det börjar kännas mer verkligt att det verkligen kommer att hända. Att vi kommer få en liten son.

När vi satt på tåget på vägen hem från BM så kände jag faktiskt mer rörelser där inne i magen än jag gjort på en och samma gång förut. Så häftigt!

En bra dag helt enkelt.

Besök hos barnmorskan

Idag fick vi höra hjärtat slå igen på Mini. Högt och tydligt. Så himla vackert. Annars var det samma kontroller som sist samt att vi har blivit anmälda till föräldrautbildning (stort!). Vi ska även skicka in ett intyg om graviditet till Försäkringskassan.

Järnvärdet hade gått ner rejält så nu blir det järntabletter. Förstår inte hur min stackars mage ska klara av både antibiotika och järntabletter samtidigt. Tydligen hade läkaren skrivit fel i mitt nya sjukintyg angående migränen så barnmorskan trodde att jag var sjukskriven på heltid. Jag orkar inte rätta till felet för tillfället eftersom min arbetsgivare låter mig vara hemma utan att få sjukfrånvaro så får det vara så ett tag. Mina värden var:

Hb 108
Blodtryck 100/60
Minis hjärtslag 152 slag/minut
SF-mått 19 cm
Urinprov u a

Till nästa besök ska vi bestämma vilken förlossningsavdelning vi vill tillhöra.

Kan ni förstå att detta händer oss?
För oss är det nog svårt att ta in.