Trötthet

Det här med bloggandet går inte så bra just nu. Är inte vaken så pass länge på vardagarna att det finns tid att blogga. Och på helgerna är det fullt upp och jag vill passa på av att njuta av familjen när jag inte är lika trött som jag är vardagkvällar. Även nu är jag sjukt trött, så kanske blir inte detta världens bäst skrivna inlägg.

Tiden rullar såklart på SAKTA och på tisdag går jag in i vecka 17. På torsdag ska vi till barnmorskan och förhoppningsvis få höra Räkans hjärtljud. Annars blir det kris och panik.

För övrigt har jag såklart strul med Försäkringskassan. Intyget som jag fick för att slippa karensdagen fungerar inte. Min handläggare tycker att läkaren skrivit fel slags intyg. I själva verket har läkaren heltidssjukskrivit mig från i februari och hela graviditeten ut. Min handledare ringde (kors i taket) upp mig och frågade varför jag ansökt om att slippa karensdagen när jag var sjukskriven på heltid. Alltså fick jag i uppgift att ringa min läkare och be honom skriva rätt typ av intyg. När jag pratade med honom blev han väldigt irriterad och menade på att det där var det intyget han alltid skrev i syfte att slippa karensdagen, och eftersom det alltid blivit godkänt förut så tänkte han minsann inte skriva något nytt denna gång. Ringde alltså tillbaka till min handläggare som inte orkade ringa upp och prata personligen med läkaren utan har nu skickat ett brev till honom som han har x antal veckor på sig att besvara. Om han svarat till belåtenhet i brevet ska Försäkringskassan sedan tänka i upp till 30 dagar om det blir godkänt eller inte. Så nu hoppas vi att läkaren besvarar brevet och dessutom gör det på rätt sätt enligt handläggaren. Jag står mittemellan deras jäkla tjafs sinsemellan. Otroligt att man ska behöva kämpa så mycket för att få jobba. Förmodligen hade det varit enklare för mig att bara bli sjukskriven helt och hållet. Man kan ju få migrän för mindre……

Förutom tröttheten och en bröstrygg som fortfarande gör ont så mår jag fint. Brösten är också fruktansvärt ömma vissa dagar. Annars är det inte lätt att förstå att man är gravid.

Vi har haft en jättemysig helg. H:s kusin och sysslingar har varit här och övernattat och H har då haft lekkompisar på cirka tre och fyra år. Tror han har haft roligare än på länge. Vi vuxna har också haft det mysigt. Gjorde galet goa hamburgare igår med hembakt hamburgerbröd. Väldigt lyckat blev det.

Imorse var jag på Bamse-gympa med H och på eftermiddagen åkte jag inte till stan och fikade med två tjejer som är en del av den IVF-gruppen jag träffat då och då genom åren ända sedan vi höll på med IVF för att få H. Så glad att jag tog mig mod att träffa dessa tjejer som jag då aldrig hade träffat. Så himla skönt att prata med personer som gått igenom samma som en själv och som förstår, på riktigt.

Just nu vill jag bara att klockan ska ticka fort så att jag får gå och lägga mig med H. Sov gott!

Nöjd med dagen

Imorse planerade vi veckomenyn och handlingslistan inför veckan. Vid lunchtid var mannen hemma med H och jag var med en vän till BVC och assisterade lite med hennes fina små tvillingar. Efter det gav vi oss iväg på veckohandling och när vi kom hem så var det dammsuga och skura som stod på schemat. Vi hann för en gångs skull med det vi planerat (förutom att vika tvätten) så känner mig nöjd med dagen.

På kvällen har mannen varit på fackmöte och jag och H har lagat mat och myst. Nu sitter mannen och jag här och tar en mugg glögg innan det är dags för sängen.

Vad händer här då?

Det har varit helg och vi har haft en del att göra och då går tiden lite fortare. Igår fyllde både systerdottern och jag år och vi hade lite födelsedagsfika tillsammans.

Annars tycker jag tiden känns som psykisk tortyr. Att inte veta om det där lilla hjärtat kommer att slå den 13 juni eller inte. Det är så jobbigt. Överstimuleringen börjar faktiskt bli bättre. Jag har inte alls lika ont längre. Oftast har jag inte ballongmage alls under dagen. Det kommer som en lättare variant på kvällen och stannar under natten, men blir sedan bättre under morgonen om jag lyckas gå på toaletten vill säga. Har fått en väldigt trög mage. Och när vi ändå pratar om symtom så är de tyvärr ganska få. I fredags hade jag inte ens mensvärkar och tyckte det var så jobbigt. Kändes direkt som allt var kört. Tack och lov kom de tillbaka igen på lördagen. Har varit ganska trött sista dagarna och har till och med lyckats ta en och annan power nap dagtid vilket är sällsynt för mig. När jag blir hungrig så blir jag HUNGRIG och måste äta nu. Sedan står maten mig upp i halsen och jag har uppstötningar och rapningar i flera timmar efter. Kanske ska nämna lite humörsvängningar också, har lättare till gråt och ilska, ilska framför allt vid lågt blodsocker. Annars inga symtom.

Det är tio dagar kvar till ultraljudet och tio dagar kvar av sjukskrivningen. Egentligen tror jag inte det är motiverat att vara hemma så länge för jag tror att jag kommer må bra innan dess. Men vet att jag kommer få frågan om graviditet på jobbet så fort jag kommer tillbaka så kanske ändå bäst att hålla sig hemma tills dess. Jag vill inte avslöja något förrän jag vet om ultraljudet ser okej ut.

Ikväll ska jag fika med en kompis som inte hört av sig på snart ett år tror jag det är. Imorgon blir det lunch med en kompis som fått sin lilla genom IVF. Ska bli så mysigt att träffa henne och bebis.

TILLÄGG: Nu kom ballongmagen och magknipen tillbaka. Typiskt, jag som trodde det vänt nu……

Hormoner och biverkningar

Har inte skrivit så mycket om biverkningar den här omgången då jag tycker att jag varit relativt förskonad från dessa jämfört med tidigare. Första behandlingsdagen, eller om det var andra, hade jag fruktansvärd huvudvärk en stund. Sedan försvann den och har endast anats vid ett fåtal tillfällen men har snabbt försvunnit igen. Inte särskilt störande. Har däremot märkt att jag fått en del finnar i ansiktet. Inte jättemycket, men lite. Brösten har börjat ömma nu sista dagarna och idag gör de riktigt ont. Detta har jag inte känt vad jag kan minnas vid tidigare behandlingar. Av ägglossningssprutan har jag fått bröstont, men inte av förbehandlingen. Magen har även varit svullen idag och det hugger och ilar mest hela tiden. Känns som det är fullt/trångt där inne nu. Gör nästan ont att bli kissnödig.

Idag, och kanske sista dagarna också, men mest påtagligt idag, har humöret varit varierande om man säger så. Strålande glad och pigg imorse. Sur som ättika på eftermiddagen. Jag hör hur allt jag säger låter som ett ilsket fräsande utan att jag kan förhindra det. Känns som allt jag gör blir fel och misslyckat och mannen förstår direkt (nästan) att det är hormonerna och vill kramas och peppa vilket såklart leder till storgråt med sprutande krokodiltårar. Förstår ju att detta egentligen inte är mitt vanliga jag, men kan ändå inte förhindra det utan bara skratta åt eländet samtidigt som jag hulkar av gråt. Haha, skönt att det snart är över. Imorgon är det bara Orgalutran och sedan Ovitrelle för ägglossningen på kvällen och på måndag är det medicinfri dag. Skönt. Och konstigt. Man har alltid känslan av att man glömt något då och kollar i kalendern säkert hundra gånger för att se att det verkligen stämmer.

Imorgon blir det fika med ett nytt gäng tjejer från en fin grupp vi har på Familjeliv. Är inte sugen alls på att vara social just nu, men det blir säkert trevligt när jag väl är där. Man brukar gå glad och stärkt från dessa träffar.

Startskottet har gått för IVF 2

Har precis tagit första injektionen Gonal-F så nu är vi igång igen. Här nedan ser ni mitt behandlingsschema i helhet.

Igår ringde jag till IVF-kliniken och frågade om en ny sak jag hört talas om och som lät som om det kunde vara något för oss. En tjej i gruppen jag hänger i på Familjeliv hade hört att man kunde ”rispa” slemhinnan i livmodern och att detta dessutom görs av vår klinik i Falun sedan några veckor tillbaka. Fick detta bekräftat av barnmorskan i telefon när jag ringde dit och hon tyckte också att det lät som om det var något för oss att prova. Dessutom var det ”vår” doktor som kunde mest om detta vilket känns tryggt eftersom det är ganska nytt. Man ”rispar” livmoderslemhinnan så att det blir som ett sår och detta ska tydligen stimulera livmoderslemhinnan att både växa och även att lättare ta till sig embryot. Det utförs i cykeln före återföringen, cirka en-två veckor före mensen dyker upp i den cykeln då återföringen sker. Låter som det kan göra lite ont tycker jag, vet inte riktigt om man blir bedövad på något sätt. Men vad gör man inte för att öka chanserna. Vi ska maila vår doktor i Falun om detta inför nästa försök om inte denna IVF funkar såklart. Hoppas vi slipper prova.

Det tråkiga just nu är att jag fått totalt träningsförbud. Det enda jag får göra är att promenera. Känns faktiskt jobbigt då jag verkligen kommit in i det nu och dessutom börjat få riktigt bra resultat. Men men, det är väl bara att lyda.

____________________________________

Planeringsschema för IVF behandling

Namn :    *****   Personnummer:  *********

Sista mens första dag (= cykeldag 1)        Datum :  24/4

Första Injektionsdag :    25/4 Preparat :  Gonal-f             Dos:  250 IE

När du skall börja med ditt Orgalutran (Bromsen) bestäms vid ditt besök den 29/4.

Ev justering av dos, datum :  

Tidpunkt för injektion ca 20.00

Planerade besök hos oss    

Måndagen den  29/4 samt fredagen den  3/5.

 

OBS ! Blodprov samma morgon som besöken ovan  kl. 07.00 på Sophiahemmet .   

 

Kom direkt till oss efter besöken på Sophiahemmet.

Planerad vecka för äggplockning :    v. 19

OBS: Tag ej smärtstillande mediciner under beh som innehåller Salisylica  (Tex: Treo, Ipren, Naprosyn).

Vid frågor och funderingar ring oss på ******  eller maila :**********

Akutnummer till ******** : *********

Telefonnummer till IVF- Kliniken Falun: ********

Lycka till !

Dr.***** och Barnmorska ********

Lösenordsskyddad: Tack

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Lucia (ruvardag 8)

Igår var vi på julbord med jobbet. Tyckte inte att jag åt så mycket men mådde faktiskt illa under efterrätten och hade väldigt svårt att sova då jag kände mig helt sprickfärdig när jag gick och la mig. Konstigt nog så vaknar jag tokhungrig idag på morgonen. Konstigt det där. Är precis som att ju mättare man är på kvällen, ju hungrigare blir man på morgonen efter. Eftersom jag inte kunde sova så låg jag dessutom och ångrade att jag anmält mig till morgonens luciafirande i kapellet på jobbet som började klockan sju. Men med min termosmugg fylld med kaffe så räddades morgonen och det var riktigt stämningsfullt. Så glad att jag ändå gick upp och tog mig dit.

Annars händer inte mycket nytt. Känner mig faktiskt lite piggare den här ruvarperioden än jag gjort de två tidigare. I alla fall på jobbet. Tröttheten kommer nu när man kommer hem och slappnar av. Är ganska skönt att vara på jobb då tiden rullar på fortare då. ”Mensvärken” har minskat men kommer och går fortfarande. Brösten är ömma till och från punktvis. Börjar kännas nervöst och jobbigt då mensen kan komma precis när som helst nu och borde nästan komma senast i helgen. Vågar inte tro något. Har ingen positiv känsla direkt. Men kanske framkallar jag det negativa för att jag är så rädd för att bryta ihop igen. Gör så jädrans ont att misslyckas om och om igen. Hämtade ut mer progesteron idag på Apoteket. Kändes obehagligt, precis som om mensen bara för det skulle komma nu på en gång så att jag hämtat ut allt i onödan. Va mycket dumma tankar man slösar energi på hela tiden.

På söndag kanske jag ska träffa ett nytt gäng med IVF-tjejer som jag ”träffat” genom bloggvärlden. Kunde aldrig tro när jag startade denna bloggen att det kunde leda till nya vänner. Helt fantastiskt. IVF-bloggvärden är verkligen full med människor som har förståelse och förmågan att stötta och peppa varandra så att man blir alldeles rörd. Hoppas jag orkar bara, om mensen kommer i helgen så kanske jag ligger hemma och gråter istället och inte vill träffa någon. Två av de tre tjejerna som ska ses är redan gravida och den tredje har testdag på måndag. Håller mina egna tummar för att jag ska orka.

Fika med IVF-tjejerna

Dagen började tungt. Fick veta att en arbetskollega dog igår morse. Hittades på morgonen död i omklädningsrummet av en annan arbetskamrat. Hon jobbade på en annan avdelning än just den jag jobbar på så vi sågs inte dagligen, men pratade i alla fall i telefon varje vecka. Hon var kanske i 50-årsåldern och var inte sjuk på något vis. Känns otäckt och man blir påmind om hur skört livet är. Man vet aldrig när någon rycks ifrån en. Så ta hand om varann, visa kärlek och tacksamhet och bråka inte om småsaker. För vem vet, varje dag kan vara den sista, för dig själv eller den du älskar mest av allt.

Efter jobbet bar det av till Waynes Coffee för träff med några av tjejerna från IVF-gruppen på Familjeliv. Vi fann varann ganska lätt då vi beskrivit ungefär vad vi skulle ha på oss. Vi var fyra tjejer sammanlagt, två gravida och två ickegravida. Tiden flög iväg och vi hade jättetrevligt tillsammans. Kändes otroligt skönt att prata med några som förstod precis alla känslor man har och allt man gått igenom. Har ju inga vänner som ens har någon aning om vad IVF är och även om man kan bry sig om varann ändå, så är det väldigt svårt, jag kan nästan säga omöjligt, för någon som inte varit inne i IVF-karusellen att förstå hur allt känns och vad man går igenom. Och de där jobbiga känslorna som kommer när alla andra blir gravida runtomkring, man ser gravidmagar överallt, ultraljudsbilder på Facebook, folk som bara ”råkar” bli gravida och så vidare. Den som inte fått kämpa kan aldrig förstå. Förstå att man innerst inne är glad för alla som lyckas, men att det samtidigt kan göra fruktansvärt ont att ens tänka på just det, andras lycka när man inte kan själv. Man vill ju så gärna vara där, men det kan vara svårt att visa glädje för andra när det samtidigt gör ONT i en själv.