Den tråkiga följetången….

Igår när vi hämtade H på förskolan så blev vi mötta av en personal som direkt berättade att de hade gått 50 gånger med H på toaletten/pottan och att han ändå hade bajsat på sig åtta gånger. Vi har försökt förklara för dem hur vi gör här hemma och att man faktiskt inte behöver följa med alla gånger han säger bajs utan man kan fråga om han verkligen vill gå på pottan/toaletten, för han brukar berätta när han verkligen vill försöka bajsa. Och även om han inte alltid klarar av att bajsa när han säger det så blir det betydligt färre gånger att springa. Men det känns inte som vi når fram. Han ser ju så bajsnödig och ledsen ut hela tiden och han tar så mycket tid från de andra barnen säger dem. Igår blev  tydligen hela lunchen problematisk på grund av H, för att han tog så mycket tid och alla andra barn fick en personal mindre. Jag vet inte, men det känns inte riktigt okej att uttrycka sig så. Det har gått två dagar sedan han kom tillbaka och han måste ju få en chans i alla fall.

Personalen tycker nu efter två jobbiga dagar att vi ska ta dit blöjor som han kan få prova att bajsa i. Det känns väldigt fel för oss. Han har i stort sett inte gjort på sig alls här hemma på över fyra veckor (förutom ett par undantag när vi varit ute i skogen och inte hade tillgång till toalett). Därför känns det fel att backa och börja med blöjor igen för att de inte tycker att de har tid. En personal tyckte att jag skulle ringa BVC och rådfråga så det har jag gjort idag. Gillar verkligen vår BVC-sköterska. Förklarade för henne hur det funkat här hemma och hur det nu inte gjorde det på förskolan och vad de hade sagt. Hon tyckte definitivt inte att vi skulle backa i första taget utan att han skulle få i alla fall några veckor på sig. Risken finns ju att han annars backar både på kiss och bajs och det skulle ju vara jättetråkigt när han varit helt torr här hemma. Skönt att hon höll med i det jag tänkte.

Skulle tro att hela problemet dels beror på att han inte känner sig trygg med personalen där. Man skulle ju inte själv kunna bajsa med vem som helst. Det blir säkert bättre när han kommit in i allt igen, han har ju ändå varit borta många veckor. Sedan skulle jag tro att han säkert känner på sig att de tycker att han är jobbig, hur stressande är inte det? OCH inte att förglömma, han är extremt trotsig just nu. Precis som han gjorde med oss första dagarna på potträningen, kissade med flit överallt för att jäklas. Det är inte helt omöjligt att han nu protesterar mot att behöva bajsa där. Han berättade imorse när vi pratade om den kommande dagen att minsann inte tänkte bajsa varken på pottan eller toaletten på förskolan.

Så förskolan får nog stå ut ett tag till. Idag tog vi med alla ombyteskläder vi hade och fyllde hela hans låda med ombyten. Snart kommer ju H vara hemma ett par veckor med oss igen när lillasyster kommer. Då får vi köra hårdträning, igen.

Så blev den – första dagen

Vi såg H genom fönstret när vi skulle hämta honom en liten stund innan han fick syn på oss. Han pladdrade på, byggde duplolego och såg väldigt glad ut. Han blev överlycklig när vi kom. Dagen hade gått bra förutom med kisset och bajset. De påstod att han inte sagt till alls när han ville kissa och när han ville bajsa hade han hållt sig för rumpan men inte velat gå på toan. Jag tolkar det som brist på lyhördhet. Han brukar vara extremt tydlig med kisset, dra i en och säga ”kissa” och dessutom hålla i snoppen. Dessutom har han väldigt bra knipförmåga och har i stort sett inte sedan andra potträningsdagen för fem veckor sedan kissat på sig trots att vi ibland haft en bra bit till en toalett. Bajset kan jag mer förstå då han han ibland säger andra saker en bajs och ibland får man springa till toaletten 20 gånger innan han verkligen vågar bajsa. Han har även sagt till andra människor än oss de gånger vi inte varit med honom, när han till exempel varit hos mormor, moster eller kusiner.

Men det värsta var inte att det hade hänt olyckor under dagen, för det hade vi ändå räknat med. Nej, det värsta var att de inte ens slängt bajset eller sköljt ur kläderna. Så när vi kom hem och öppnade påsarna med smutstvätt ramlar det bajskorvar ur kläderna. Alltså det är ändå inte okej. Kan förstå att man inte hinner tvätta av så jättenoga, men att hälla ur en bajskorv och kanske snabbt skölja under kranen innan man stoppar ner det i en påse tycker inte jag är för mycket begärt. Har pratat med båda mina systrar som jobbar/jobbat på olika förskolor och det skulle aldrig skickat med bajset hem. Är så less på att man ska behöva säga till om allt som borde vara självklart. Känns som vanligt så oengagerat. Om det inte vore för att H verkar trivas så bra så hade vi bytt förskola för länge sen.

 

Förskolestart

För någon timme sedan lämnade vi H på förskolan för första gången efter sommaruppehållet. Det gick förvånansvärt bra. Han har inte varit där på sex veckor. Mannen frågade på skoj H om han kände igen sig när vi kom dit och fick svaret ”NEJ!”. Men han blev väldigt glad när han träffade pedagogerna och några av sina vänner och det var inga protester alls när vi lämnade och han var glad när vi gick och hade inte ens tid att vinka. Så skönt. Ska bli spännande att höra hur det gått denna första dag utan blöjor och allt. Det ska även bli roligt att höra om de säger något om hans utökade ordförråd då han bara på dessa veckor pratar så bra att man kan tro det är en annan unge vi lämnat där idag. Han har blivit så stor vår älskade lilla unge.

Vad gäller graviditeten händer inte så mycket. Har fått tillbaka lite förvärkar som är ganska onda, men de är också extremt sällsynta så tror inte de gör någon större nytta. Natten mot igår sov jag ganska bra, bortsett från alla kisspauser, och kände mig nästan pigg i alla fall halva dagen. Men inatt sov jag skit igen. Otroligt att man kan funka så länge och hyfsat bra utan någon sömn. Tur jag har min fantastiska man som sköter typ allt. Idag var han dock tvungen att åka in till jobbet en stund. Men han VAB:ar en timme morgon och eftermiddag för att kunna hämta för förskolan, vilket hans chef inte är eld och lågor över. Hon verkar tro att hon kan styra över hur och om han ska VAB:a eller tror sig ha rätten att planera in VAB:en tillsammans med honom. Hon verkar helt ha missat att man VAB:ar för att ta hand om sitt barn och inte sitt jobb. Jag tror jag nästan är mer irriterad än mannen över detta.

Nu ska jag försöka fördriva dagen ensam här hemma. Känner mig fruktansvärt rastlös, men kroppen orkar ju inget så förmodligen får jag inget gjort.

Potträning, utvecklingssamtal och TBE-vaccinering

Vi har lite smått börjat öka intresset för H att kissa/bajsa på pottan. Vårt mål är att köra hårdträning när semestern börjar. Han förstår helt klart grejen med kiss och bajs, men sedan verkar det inte alltid vara så lätt att säga till innan det kommer. Han brukar få springa naken här hemma utan blöja på kvällarna när han duschat. Sedan säkert ett år tillbaka sätter vi honom alltid på pottan innan han ska duscha/bada och i perioder så är han ganska duktig på att kissa då. Bajsa på pottan har han aldrig lyckats med.

Men sista veckan/veckorna verkar det ha släppt lite. Han har börjat säga till när det kommit bajs eller kiss i blöjan, alltså har han koll på vad det handlar om. I förrgår när vi skulle duscha slet han själv av sig blöjan, slängde sig ner på pottan och sa glatt ”tärdi!” efter några sekunder. Igårkväll kissade han först före duschen i pottan och två gånger efter sa han själv till och sprang och ville kissa, en gång på pottan och en gång i toaletten (fast hälften sprutade utanför, viktigt vilket håll snoppen pekar åt….).

Så det känns lovande inför sommarens potträning. Tror vi kommer att lyckas. I alla fall dagtid.

På tal om annat så hade vi utvecklingssamtal på förskolan igår. Alltid intressant att höra hur det går och hur han utvecklas. Trots att han inte har så stort ordförråd ännu så är han mycket duktig på att göra sig förstådd och lyssna och han ger sig inte förrän det förstått vad han försöker säga. Han är väldigt långt utvecklad grovmotoriskt och kanske lite mindre finmotoriskt då han inte är lika intresserad av sådana saker. Han klättrar hellre än pysslar. Han ÄLSKAR  att vara i skogsdelen på förskolegården och att vara ute överhuvudtaget är en favorit. Han pratar nästan alltid om olika fordon, framför allt lastbilar och bussar. Oftast är han glad och sprider glädje bland kamraterna. Han tyr sig ibland till en aningen äldre kille på avdelningen bredvid deras. Om någon knycker en leksak av honom eller är taskig säger han sällan ifrån utan ser mest chockad ut och står och darrar på läppen istället för att säga något, hoppas han tuffar till sig lite framöver.

Jag fick berätta lite hur jag uppfattade honom hemma och hur vi märkte av hans utveckling där. Tyckte det var svårt att svara då jag inte var beredd på frågorna. Visst märker vi att han utvecklas massvis, nästan varje dag, men svårt att uttrycka exakt hur. Jag fick också ösa ur mig lite om min irritation över deras klädval på H när han är ute och att han häromdagen var bränd av solen i huvudet. Bättring utlovades, igen. Idag när jag lämnade var hans skalkläder borta. Hängde inte på hans plats och inte i torkskåpen. Hoppas verkligen de hittar dem, för vi har inte råd att köpa nya just nu. Undra vad som händer när det slarvar bort saker hela tiden. Kan man få någon ersättning? En skaljacka från PoP kostar ändå 799 kr och skalbyxor från Lindex kostar 199 kr. Att hosta upp 1000 kr för att de slarvar bort saker känns inte okej. Vi märker ALLA kläder, minsta lilla strumpa har hans namn på sig. Så förstår inte riktigt problemet.

Och på tal om ännu något annat så var vi på apoteket igår och tog TBE-vaccination på H. Egentligen börjar vi lite sent, men vi har haft svårt att bestämma oss. Men nu är första dosen tagen i alla fall och det gick bra. Vi gick dit och köpte Emla-plåster först och sedan gick vi iväg och åt glass och lekte i en lekpark tills det var dags. Det gick bra så tillvida att han inte kände av sticket men vi var ändå tvungna att hålla fast honom. Efter den där hemska natten på Astrid Lindgren för några månader sedan så är allt läskigt, och ännu värre när man hålls fast.

Har sovit dåligt inatt igen. Det gör ont i bäckentpartiet och strålar ut i benen hur jag än ligger. Ont i huvudet har jag också. Ska ta en dusch nu och sedan ska jag prova att vila lite. I eftermiddag ska jag in till stan för att träffa BM på MVC.

Sommarens första och kanske enda aktivitet bokad

Vi kände att vi ville göra någonting i sommar med H även om det förmodligen kommer bli väldigt jobbigt för mig. Jag får ju ont i fogarna och nedre delen av magen bara jag rör mig och är kissnödig ungefär var tionde minut. Dessutom är jag kass på att hantera sommarvärmen. MEN jag hoppas att det blir bra ändå, vi får ta det i vår takt.

Vi har under midsommarveckan bokat in hotell i Gävle och tvådagars besök i Furuviksparken. Där ska vi också fira midsommarafton. Vi åker redan dagen innan vi ska till parken och sover på hotellet och sedan sover vi även kvar efter andra dagen i parken så att vi är utsövda och pigga när vi åker hem. Hoppas på fint väder i alla fall ena dagen så att vi kan ha skoj i deras vattenland. Mannen får springa efter H och jag ligger och guppar i en pool. Jag bokade hotellet för mina sparade SAS-poäng och entrén till Furuviksparken bokade vi med 20 % rabatt på ICA-kortet. Så alltihopa gick på 366 kr. Sedan kommer det förstås behövas fickpengar, men känner mig ganska nöjd ändå. Man är inte så rik när man går på sjukpenning. Ska bli så roligt att dela denna upplevelse med H. Han kommer stortrivas.

Idag åkte vi förbi vårt garage som vi håller på att rensa och tömma och hämtade lite saker som skulle till tippen. På vägen därifrån chansade vi och åkte in till firman som ska tona rutorna på vår nya bil som vi snart ska få. Och precis då skulle de börja jobba med vår bil så vi fick tjuvkika lite på den. Behöver jag säga att den var skitsnygg?

På H:s förskola har man börjat lägga upp bilder på Instagram på dagarna vilket är både roligt och intressant. Förra veckan fick vi se en bild med H sittandes i regnstället när det var varmt och strålande sol ute. Stackarn, måste varit fruktansvärt varmt. Han hade både skaljacka och fleece där och solen hade strålat hela dagen så det fanns absolut ingen anledning att dra på regnkläder. Det är inte första gången han är felklädd och framför allt överklädd. På dagens bild ser vi honom i fleece och utan keps, när det är stekande sol och 22 grader varmt i skuggan. När vi sedan hämtade honom hade han som tur var ingen fleece och kepsen var på. Ändå var han genomsvettig. Måste varit hemskt för honom på förmiddagen. Fick ta upp problemet IGEN med personalen som skyller ifrån sig och säger att det bara var på bilden han var utan keps och fleecen var på, precis efteråt hade han fått kepsen på huvudet igen och fleecetröjan åkt av. Man vill ju inte misstro, men när vi kommer hem ser vi att han är alldeles rödbränd i huvudet. Det blir man inte på några sekunder när en bild tas. Han är ganska röd på kinderna också vilket är märkligt då han ska vara insmord med solfaktor  50. De är himla snabba på att skicka ut mail och informera om vilka kläder, solskydd och solhatt man ska ha, men sedan används inte dessa utan barnen bränner sig. Han har aldrig någonsin bränt sig när vi varit ute med honom trots att vi varit ute längre stunder. Blir nog tyvärr att ringa förskolechefen igen.

Egen säng och nya ord

För någon vecka sedan köpte vi en ny säng till H. Ikeas säng Kura om ni vet vilken det är. Vi har monterat den så att bädden är upptill, men har även en madrass nedtill som han sover på. Vi är helt enkelt lata och orkar inte montera om den igen om några år. Tanken är att vi ska försöka öva honom att sova i sitt rum så att det inte blir så fruktansvärt trångt i vår säng hela nätterna när bebis kommer. Självklart får han komma in till oss och sova när han vill. Men vi försöker få honom att sova första delen av natten i sin säng i alla fall. Det har gått över förväntan faktiskt. Det är ibland lite svårt för honom att komma till ro, men annars vill han gärna sova där. Tyvärr vaknar han många gånger per natt, ibland en gång i timmen, och han vägrar själv gå över till vår säng. Vi har ställt in babyvakten så att vi garanterat ska höra när han vaknar. Så tyvärr blir det mycket spring på nätterna och jag ska väl erkänna att jag har lite svårt att ta mig upp och ner på golvnivå numera, är inte världens smidigaste längre. Sista nätterna har han vägrat sova hos oss trots att jag bett honom komma över till vår säng och mysa, när man sprungit fyra gånger redan så blir man lite less, men han vägrar. Han vill bestämt sova i sin säng. Det verkar som att mannen och jag har tagit det hårdast, det är så tomt i vår säng nu. Men visst är det skönt att inte vakna med nackspärr eller ryggskott varje morgon, och att slippa få små tår inkörda mellan revbenen eller bli skallad.

Lite nya ord har börjat dyka upp också. Han är ju lite senare med talet än många jämnåriga. Men på sistone har lite nytt börjat dyka upp. Många ord låter nästan likadant så det gäller att snappa upp sammanhanget för att förstå. En del ord låter också helt annorlunda mot vad de riktiga orden gör. Här är några exempel:

• Tatte = kan betyda snutte eller traktor
• Appa = tappa eller apa
• Duss = korv eller förskolekompisen Troj
• Abi = lastbil
• Ärdi = färdig
• Pläpplä = äpple
• Bäbäbä = bulle
• Gäss = glass
• Amor = blommor
• Havia = mera

Så himla roligt att det börjar släppa. ”Oj”, ”buss”, ”den” och ”min” är några av de mest sagda orden just nu. Han är helt förälskad i bussar. Lastbilar är också ganska populära.

Idag har H varit två timmar längre på förskolan än han skulle. Jag tog helt enkelt fel på schemadag – en gravidhjärna funkar inte riktigt som en hjärna ska göra. Personalen lät lite förvånad när jag sa att jag skulle hämta vid 15, men ingen frågade varför. Jag lämnade ju även en timme tidigare än jag skulle, men det sa de inte heller något om. Imorgon får jag be om ursäkt.

Helgen som varit har varit väldigt intensiv men rolig. Vi har haft vänner och familj här precis hela helgen, till och med övernattandes. Man blir helt slut, men det är det värt ibland. H har haft lekkamrater i åldrarna tre, fyra, fem och åtta. Det har varit både roligt och jobbigt för honom. Just nu är ju allt ”mitt” och då är det väldigt jobbigt när andra vill röra och låna hans leksaker. Han led verkligen stundvis, men han hade också roligt emellanåt.

Nu är det dags att sova strax känner jag.

H:s läkarbesök och min operationstid

Idag var H på Astma- och allergimottagningen. Anledningen var att han hostade i ett halvår. En vecka efter att vi fick remissen dit i somras så slutade hostan. Jag var lite orolig att de inte skulle ta oss på allvar då han inte har några symtom nu. Men det var inga problem. De skrev ut astmamediciner åt honom som vi kan ta till när han blir förkyld och när hostan inte släpper efter att han varit förkyld. Skönt. Och blåsljudet som läkaren på vårdcentralen hörde fanns inte där idag. Tydligen är det vanligt att barn har blåsljud som bara hörs till exempel när de är förkylda. Någon förklaring till varför fick vi inte, men det verkar i alla fall inte vara något att oroa sig för. Skönt att vi har fått in en fot på den mottagningen nu. Då kan vi ringa dit för att få mediciner istället för att få tre olika hostmediciner av vårdcentralen varje gång han är sjuk.

Och mitt på dagen idag ringde de ifrån sjukhuset och frågade om jag ville ha en återbudstid för operationen. Tiden är nu på måndag och det finns en stor risk att mensen kommer då. Men jag fick behålla den första tiden också, så det gör inget om jag skulle avboka på måndag för då har jag fortfarande kvar tiden måndagen efter. Vore så skönt att ha det gjort, men med min vanliga tur så lär jag nog få boka av.

Annars händer inte mycket. Har grubblat ganska mycket på det här med operationen. Ogillar hela tanken på att någon ska gräva i mina privataste delar när jag sover, samtidigt skulle jag verkligen inte vilja vara vaken. Den delen av livmoderhalsen som skärs bort skickas på analys och jag känner mig jättenojig över vad det ska visa. Tänk om det har blivit cancer av det eller tänk om de inte har fått bort allt och jag måste göra fler operationer. Har känt mig så trött den här veckan och jag misstänker att det är alla tankar som gör det. Jag har ju varit så himla pigg på sistone. Men just nu känns det lite tungt.

Vår älskade lilla unge har lärt sig att säga ”abi” (=lastbil). Han är också jätteduktig och kissar på pottan varje kväll innan han hoppar i badet. Vi funderar starkt på att börja potträna honom snart. Vore ju bra nu innan det blir vinter och alla lager med kläder är i vägen när man ska snabbt på toa. Han är så gullig på dagis vår lilla kille. Går runt och säger hej till alla hela tiden och klappar och tröstar de som är ledsna. Fantastiska lilla människa. Det jobbiga just nu är att han har en enorm separationsångest. Att lämna på morgnarna är hemskt. Han vill inte släppa och ofta får de ta honom ur min famn och han skriker och klamrar sig fast. Det gör så jävla ont så jag har lust att bara ta honom därifrån, sluta jobba och aldrig lämna bort honom till någon igen en enda minut. Stackars unge. Och lite stackars mig också.

BVC och förskolestart

Idag var vi på BVC 1,5-årskontroll och vaccinering. Vi hade satt Emla så vaccineringen gick fint. Han reagerade lite men blev inte ledsen. Vad gäller kontrollerna blev han också godkänd trots att han inte var så samarbetsvillig. Klossarna som skulle staplas på varandra åkte i golvet fortare än kvickt med ett stort gapflabb från H som var jättenöjd med sin bedrift. Han var inte ett dugg intresserad av att bygga ett eget torn utan blev superglad när BVC-sköterskan visade hur han skulle göra och rev sedan ner allt på golvet igen och tyckte det var så roligt. Inte kan han heller säga åtta till tio ord ännu som man helst skulle kunna. Sju fick vi ihop när vi räknade efter; mamma, pappa, titta, tittut, Diddi, hem. Han har sagt andra ord också, men det har varit enstaka gånger och inte dagligen. Men han visade att han förstod när hon frågade honom saker och han pratade för fullt på sitt eget språk hela tiden vi var där, så det var väl godkänt där också.

Han hade växt drygt 7 cm sedan vi var där sist och hade gått upp över ett kilo. Han ligger som han brukar på -1 SD på längdkurvan och nu låg han nästan -2 SD på viktkurvan. Så han är perfekt kan man säga. Följer sin kurva precis som han ska. Vår älskade vilda unge.

På tal om annat så börjar förskolan imorgon för H. Vi ska göra en ominskolning eftersom han varit ledig så länge nu. Så imorgon ska jag vara med honom och på fredag är mannen med. På måndag börjar det på riktigt. Vi får se hur många dagar vi får gå innan första VAB:en kommer. Har ägnat kvällen åt att namnmärka hans kläder.

Sista dagen av H:s sommarlov spenderades på stranden. Han bryr sig inte ett dugg om att det är kallt i vattnet.

Jag har börjat komma in i ”längtansmood”. Vill att tiden ska gå snabbare så att vi får börja med behandlingarna. Samtidigt som det är bra att tiden går långsamt så jag hinner få ordning på min rygg, ryggskottet sitter i fortfarande. Dessutom har vi ju inte hela summan ännu så vi måste ju hinna spara ihop resten av pengarna som saknas.

Utvecklingssamtal och ett stort jävla hål

Idag var jag till tandläkaren på kontroll. Första gången sedan innan H blev till. Jag har ju tandläkarskräck som ni kanske minns….. Känner mig stolt över att jag för första gången åkte dit själv och utan Stesolid. Tyvärr hade jag ett riktigt stort hål. Som förhoppningsvis går att laga. Fick dubbel dos med lugnande till dess men har hängt upp mig på det där ”förhoppningsvis går det att laga”. Fan!

Förutom det så är jag just nu svullen, uppblåst och sur som en citron. Mensen som skulle kommit i förrgår lyser med sin frånvaro. Snälla kom nu, är så less på att känna mig så här.

Häromdagen var mannen på H:s första utvecklingssamtal. Allt var bra på förskolan. Han tar för sig trots att han är yngst. Han är bra på att äta och han är kär i en liten tjej som han brukar pussa på. Älskade unge!

Förskolan

Vilken skillnad det är mot för bara några veckor sedan. Nu blir han glad redan när vi stannar bilen utanför förskolan. ”Diddi!” säger han när vi går ur bilen. Några av Babblarna sitter klistrade på fönsterrutorna vi passerar på väg in (hoppas de aldrig plockar ner dem, då blir det förmodligen kris). Ofta plockar han med sig någon leksak på vägen in och sista dagarna har han glatt kastat sig in i leken med sina kompisar. Idag hade han inte ens tid att vinka.

Förut när jag kom och hämtade på eftermiddagen började han oftast gråta och hängde runt min hals. Nu har han inte ens tid med en kram utan vill visa allt i omgivningen för en. Igår stod han precis vid grinden när jag kom med bilen och jag såg hur han skuttade till av glädje när han kände igen bilen. När jag kom in genom grinden drog han med mig till olika ställen på gården med det lilla pekfingret utsträckt. Han säger inte så många ord, men säger ”uhh!” när man ska titta på något.

Hoppas verkligen den positiva trenden fortsätter. Det är så skönt när det funkar.