Tre månader kvar

Idag är det tre månader kvar till BF. Jag kan inte påstå att det går fort, men mindre långsamt nu än i början i alla fall. Imorgon går vi in i vecka 28. Vår lilla tjej är fortfarande ganska oregelbunden i sina rörelser vilket skapar stor oro många dagar. Hade längtat efter att få vara gravid igen, men minns inte att det var så här jobbigt för psyket. Nu längtar jag mest till det är över så jag få ha henne här på utsidan och ha koll på att inget händer henne.

Inte så mycket händer mer än att vädret varit helt fantastiskt sista veckan. Idag har det säkert varit 25 grader i skuggan. Så skönt att kunna sitta ute till sent på kvällen utan att frysa. Däremot är det lite jobbigt i solen dagtid. Mår nästan illa när jag blir för varm.

Det blev ny bil. Månadskostnaden blir densamma med nya bilen som den skulle bli med den gamla om vi behållt den. Så om drygt två veckor blir vi med ny bil.

Idag var jag på jobbet och lämnade mitt förlängda sjukintyg. Där var det lika illa som vanligt, eller till och med värre skulle jag nog vilja säga. Ska jag vara ärlig känns det rätt skönt att jag inte är där denna sommar. Usch, får migrän bara jag tänker på det. Vilken stress de jobbar under och va hemsk deras sommar kommer bli.

Idag har vi sålt vår Kronan Sulky S. Fick ganska bra för den utan att ens behöva lägga ut någon annons. Skönt när det går så enkelt.

Lite rörigt inlägg blev det kanske, men har tyvärr inte så mycket att berätta nu.

 

Annonser

Rensar hemma

Ja dagarna rullar på. När mannen inte är på jobb är det riktigt skönt att vara hemma. Har inte alls migrän så ofta när jag tar det lugnt, men känner ofta att det är på väg. På en sekund kan jag få kraftig huvudvärk, men om jag bara tar det lugnt och slappnar av då så brukar det ge sig nästan på en gång. Vädret gör mycket också. Dessa dagar när det är idel solsken är fantastiska. Väderväxlingar är jobbigare för huvudet.

Vårt projekt här hemma just nu är att rensa ur ångestrummet och att göra vårfint. Vi har även sagt upp vårt garage som vi har kvar där vi bodde förut. Vi har använt det som förvaring och det ska bli spännande att se hur vi ska få plats med allt nu. Men 500 kr i månaden är mycket pengar som vi behöver till annat.

Häromdagen var jag och hälsade på på jobbet. Lämnade sista sjuktintyget till chefen och lunchade med kollegorna. Det var trevligt att träffa alla men efter bara ett par timmar fick jag huvudvärk och åkte hem igen.

Nu sitter jag på balkongen och njuter av solen och en huvudvärksfri förmiddag. Gäller att passa på när både vädret och jag är bra. Ikväll ska jag på gravidyoga.

Sjukaste påsken någonsin

Ja, här firas det inte direkt. Här försöker vi överleva. Mannen är nu riktigt sjuk han också, kraftig bihåleinflammation och så håller han på att hosta lungorna ur sig. Jag hostar också och har som vanligt ont i huvudet. H som var bättre igår, fick feber igårkväll igen och har haft det även inatt. Nu på morgonen var han bara vaken en stund, drack lite nyponsoppa och somnade i min famn. Så han sover fortfarande. När ska det här ta slut egentligen?? Hur mycket ska man orka? Har lust att säga upp mig.

Igår hade vi en riktig sjukhusdag. Eftersom jag inte känt av bebisen något ordentligt på flera dagar så ledsnade jag på att oroa mig för det. Kändes tillräckligt med allt annat som varit den här veckan. Så vi åkte in till gynakuten och fick efter några timmar komma in på ett ultraljud. Där låg vår lilla tjej och sparkade och rörde sig hej vilt och jag kände ingenting. Hon såg ut att må hur bra som helst, bara det att hon inte har tillräckligt med kraft i rörelserna ännu för att jag ska känna dem så bra. Visste att det kunde vara så, men kändes ändå skönt att vi åkte in så jag fick bekräftat att allt var bra.

Efter det bar det av till närakuten med mannen som fick antibiotika mot bihålorna och lite inhalation för att vidga luftrören.

I veckan har jag ansökt om sjukpenning från Försäkringskassan. Nu får vi hoppas att de tycker att jag har rätt till det. Förra gången jag var gravid förstod inte min handläggare varför jag inte kunde arbeta med migrän. Hon tyckte också att min chef skulle anpassa min arbetsplats så att det fungerade. Eftersom det enda som ibland kan lindra och göra en till människa igen är att vila i ett mörkt, tyst och svalt rum så var jag ganska säker på att min arbetsgivare inte kunde ordna med det. Att starta ett byggprojekt, bygga ett nytt vilorum anpassat för mig och som ändå inte skulle göra att jag kunde jobba när jag var där, kändes inte realistiskt att företaget skulle ordna med. Jag bad handläggaren ringa både min chef och min läkare och det skulle hon minsann göra sa hon. Sedan hörde jag aldrig något mer ifrån henne, och hon ringde inte heller varken till min chef eller läkare, men några veckor senare fick jag min sjukpenning i alla fall. Vi får se hur det går den här gången.

Jag frågade också när jag ringde till Försäkringskassan i veckan hur jag skulle bära mig åt om jag mot förmodan skulle förbättras, eftersom jag egentligen vill jobba och inte vara sjukskriven. Då fick jag till svar att det var bara att prova om det gick bra. Men om jag lyckas jobba en hel dag eller längre, så bryts min nuvarande sjukskrivningsperiod och jag får själv sjukanmäla mig till Försäkringskassan igen om jag behöver fortsätta var sjukskriven och då ska mitt ärende bedömas igen som ett nytt ärende av en ny handläggare och då kan den personen bedöma mitt ärende annorlunda än den första. Så om jag blir godkänd och får sjukpenning nu, och sedan försöker jobba och det inte fungerar, då är det inte säkert att jag blir godkänd av nästa handläggare. Dessutom tar det runt 30 dagar för dem att ta ett beslut. Vilket betyder att jag denna gång kan få vänta runt 30 dagar på besked och om jag sedan försöker jobba och det inte funkar, kan jag få vänta 30 dagar till på nästa beslut. De här 30 dagarna är något de försöker att hålla, det kan egentligen ta ännu längre tid, om man har otur.

Helt galet att det ska vara så avancerat att få jobba när man vill. Mindre än en dag får jag känna efter och ska veta om jag kommer få migrän ofta igen eller inte. Så om jag blir godkänd denna gång, så lutar det ändå åt att jag inte går tillbaka till jobbet, om inte en dramatisk förbättring sker.

Nu vet de flesta på jobbet

Migrän, migrän och åter migrän….. Det ger sig så klart inte. Migrän i fredags, migrän i söndags och migrän idag, måndag. Fick gå hem ifrån jobbet då jag höll på att kräkas och hade svårt att titta på dataskärmen. Märkligt nog så blir det lindrigare så fort jag kommer ifrån jobbet. Nu ligger jag hemma i sängen, har fortfarande ont, men det är hanterbart. 

Även bäckenet har gjort mer ont sista dagarna. Det sitter som ett smärtområde kring svanskotan och framåt mot blygdbenet och så strålar det utåt i skinkorna. Ibland när jag varit stilla ett tag och börjar gå så hugger det i skinkan så benet nästan låser sig. 

Idag är det många på jobbet som grattat mig av sjuksköterskorna. Gissar att någon snappat upp det och de frågat varandra. Så nu skulle jag tro på att de flesta vet. Kanske doktorerna missat, de lever ju i sin egen värld ibland.

Ska vila lite nu innan maken och vilden kommer hem.

Trist på jobbet

På vårt jobb har vi egentligen varit underbemannade i flera år. Detta på grund av att en del är delvis föräldralediga och ganska många är sedan länge sjukskrivna på halvtid eller deltid. De flesta i vår grupp har jobbat där väldigt länge, jag har jobbat där kortast tid och är nu uppe i snart 13 år. Så fort någon är sjuk eller har semester så går vi nästan på knäna, lite olika beroende på hur bra man är på att hantera stressen. Sista veckorna har varit helt odrägliga. Förutom all vanlig frånvaro har en haft semester och två varit helt sjukskrivna. Nu har chefen äntligen fått godkänt uppifrån att anställa en till och då säger två personer upp sig. De säger upp sig på grund av att de är trötta på att slita ut sig och att de är less på att personalsituationen aldrig förbättras trots att vi signalerat så länge. Så i slutet av maj är vi ytterligare två personer kort och även om den nya personen som ska anställas förhoppningsvis hunnit börja jobba då (inte alls säkert) så tar det minst ett halvår att lära upp någon på vårt jobb. Det är otroligt mycket att hålla reda på och som sagt är det hög stressnivå och inte så många som klarar av det.

Igår när jag fick veta att person nummer två sagt upp sig så bara gick all kvarvarande energi ur mig. Hur ska jag palla? Jag är fortfarande trött som en gris och migränen brukar komma oftare av all denna stress. Känns som att det kommer bli en tung sommar. Kommer vi ens kunna ta semester? Blä, orkar inte ens tänka på det. Och här har jag hållit på och kämpat mot Försäkringskassan för att få jobba och slippa va sjukskriven. Nu känns det nästan som det alternativet hade varit bättre.

Jaja, nu ska jag ta tag i den här dagen i alla fall. Vaknade två inatt med migrän och tog medicinen för att orka ta mig upp sen och ta hand om H. Mannen är på jobbresa så inte så mycket att välja på. Det kändes bättre när vi sedan vaknade, ”bara” lite huvudvärk nu. Ska i alla fall försöka dona lite här hemma och kanske om jag orkar åka och handla lite mat inför helgen. I eftermiddag, om migränen inte kommer tillbaka, ska vi åka och hämta pappa/maken på Arlanda. Ska bli skönt med helg.

 

Fyra arbetsdagar kvar och mindre mysiga ”symtom”

Det blir tyvärr glest mellan inläggen just nu. Ibland kommer livet imellan och bloggen blir inte högt i prio.

Igår hade jag Nationaldagsledighet och nu har jag bara denna vecka kvar att jobba sedan har jag semester ända fram till sjunde januari. Ska bli så skönt.
Annars tuffar tiden på i långsam fart, men nu är det bara tre dagar kvar till ultraljudet. Det är tyvärr fortfarande ganska symtomfattigt så det är svårt att inte noja. Lite trött imellanåt är jag. Lite rapningar, men inte så farligt. Aningen trög/långsam (inte hård) mage har jag. Det stramar ganska mycket i ljumskregionen också. Men förutom det så är mitt mest uttalade och jobbiga symtom GASER. Och nu pratar vi inte en liten fjärt eller smygare. Nej, här låter det som någon avlossar ett automatvapen titt som tätt. Och inte är det någon angenäm doft heller. Mannen menar på att det luktar lik i sovrummet på nätterna. Konstigt att så få pratar om detta ”symtom”. Lunchade med min gravida vän igår och hon har definitivt samma problem och har haft alla sina tre graviditeter.
Ha en bra vecka där ute.

Det går bra nu!

Äntligen massor av positiv energi.

I helgen har jag varit på jobbkonferens i Aten. Antibiotikan jag fick innan avfärd hjälpte verkligen och jag har mått väldigt bra. Resan var verkligen bra planerad och organiserad och det har varit supertrevligt. Vi har haft sol och värme, ätit god mat, strosat runt, upplevt en ny stad, umgåtts med trevliga kollegor, varit på en väldigt givande föreläsning, bott på ett bra hotell med fantastisk utsikt, ätit hotellfrukost, shoppat lite. Flygresan dit och hem har fungerat bra. Mannen och sonen hämtade mig på Arlanda med en ros och de blev jätteglada att se mig, H såg så nöjd och lycklig ut. Jag har såklart längtat massvis och tänkt på dem minst varje minut. Men måste erkänna också att det var skönt att få komma iväg lite, få lite paus ifrån vardagen. Har känt mig så mycket lugnare inombords denna gång jämfört med förra årets konferensresa till Istanbul.

Nu flyger jag…….

Var till vårdcentralen igår. Har streptokocker och bihåleinflammation. Fick antibiotika (främst för att inte smitta ner alla jobbkollegor). Känner mig bättre redan idag, så om några timmar flyger vi till Aten på konferensresa. Saknar redan min familj, men hoppas det blir roligt ändå och att min kropp pallar.

Galonbyxornas återkomst

Helt plötsligt så är de försvunna galonbyxorna och galonvanten tillbaka igen. Ingen i personalen har sagt något, men gissar att de letat lite. Lämningarna har gått bättre sista två dagarna. Idag var det två små pojkar på avdelningen som såg H genom glasdörren när vi kom och blev jätteglada. Det knackade för fullt på glaset och vinkade till H som blev jätteglad och bara rusade in på avdelningen och började leka. Han glömde helt bort mig och jag passade på att smyga iväg. Så skönt. Kändes lite konstigt att inte säga hejdå, men bättre än gråt i alla fall.

Träffade en annan mamma idag som svor över alla kläder som försvann. Hon har sitt äldre barn på en annan avdelning och hon hade aldrig varit med om något liknande som på denna avdelningen och hade också funderat på att ta kontakt med chefen. Flera gånger hade hon frågat personalen men inte fått något bra svar och ingen förbättring heller. Idag hittade jag H:s vinterskor i skorummet bakom en sopkorg. Trodde det var jag som tagit hem och slarvat bort dem, men så var det visst inte. Är det meningen att man ska behöva räkna med att köpa nya skor, galonkläder, mössor och vantar snudd på varje vecka? I så fall blir det ju väldigt dyrt att gå på förskolan. Måste höra med mina syrror som jobbar på två olika förskolor hur det brukar vara där.

Annars händer inte så mycket. H och jag har varit ensamma hemma den här veckan. Mannen har varit och är fortfarande på jobbresa. Han skulle egentligen komma hem idag, men på grund av flygförseningar så blev de nästan ett dygn sena hem. Tur det funkade med mitt jobb att jag kunde jobba mindre imorgon så att jag kunde hämta och lämna på förskolan. Dagarna bara försvinner. Lämna på förskolan, jobba, hämta på förskolan, leka lite eller handla mat som idag, laga och äta mat, bada H, obligatoriskt nakenrace (H) och så natti natti. Efter nattningen är det disk, packa lite (har börjat tömma bokhyllorna i vardagsrummet), förbereda morgondagen, sova.

Friluftsliv, förkylning på g och favoritlåt

Igår tog vi oss äntligen ut med bärstol och allt. Trots att det regnade hela förmiddagen. Åkte ut till favoritgrillplatsen men började först med att gå en bit i ett av spåren. H är riktigt nöjd i bärstolen. Mannen fick dock kramp i skinkmusklerna av alla backar. Efter promenaden grillade vi kolbulle och chorizo. H blev lite kinkig men som tur var hade vi även vagnen med och han somnade ganska snabbt i den. När vi precis ätit klart vaknade H och var inte alls på humör. Inget var bra. Han ville inte va på marken och han ville inte sitta i knäet. Det blev till att packa ihop och åka hem. Snoret har börjat rinna på honom och även tårarna. Misstänker tyvärr att en ny förkylning är på gång. Eller så är det framtänderna som spökar. Han är jättesvullen i tandköttet upptill och på vänster sida lyser en vit prick igenom. Har varit så till och från i över en månad nu, men det verkar va himla svårt för tänderna att bryta igenom.

Vi har lyssnat en del på julmusik på sistone och H har hittat en favorit. Varje gång han hör den så skiner han upp och nynnar med. Han är så himla gullig så man smälter totalt. Låten heter Fairytale of New York med The Pogues (klicka HÄR för att lyssna).

Idag lärde han sig att lipa. Han är så söt när den där tjocka lilla tungan åker ut och in ur munnen. Sista dagarna har han blivit väldigt duktig på att apa efter det man gör. Nu på kvällen har vi kämpat i en och en halv timme för att få honom att sova. Tillslut gick det. Han har så svårt att komma till ro stackarn.

Idag firar vi fredagsmys lite extra med skumpa. Vi dricker så sällan alkohol numera, så när vi nu känner för det så kan vi lyxa till det lite med det vi gillar bäst, vilket är Moët. Dessutom har mannen sin sista jobbresa imorgon innan pappaledigheten.

Dagarna tickar fort tills min mammaledighet är slut. Förr längtade jag efter jobbet, men inte längre. Eller, ibland gör jag det, men det har varit så skönt att slippa alla måsten det här året. Trots att vi haft fullt upp och det absolut inte varit någon semester så har man ändå kunnat ta dagen lite som den kommer. Kunnat göra lite som man vill just den stunden. Nu måste jag upp varje morgon och vara pigg och alert hela dagen, oavsett om jag sovit eller inte på natten. Kommer sakna H något fruktansvärt på dagarna. Kommer sakna att hänga med honom och kommer sakna alla våra aktiviteter. Men det blir säkert bra med jobbet också när jag kommer in i det. Känns både spännande och skrämmande hur vi ska få ihop vardagen sedan när både mannen och jag jobbar. Han har ju lite speciella arbetstider.

Imorgon kommer min bästa vän hit och ska bo här hela helgen. På måndag åker hon på semester och äventyrsresa till USA och därefter till Nya Zeeland. Sedan flyttar hon hem till Piteå. Har försökt i flera år att få henne att flytta till Stockholm. Nu var det så nära, men så träffade hon kärleken i norr. Tusan också. Är glad för hennes skull och hoppas vi kommer hålla bra kontakt ändå. Kommer sakna henne galet mycket.