Inställd biopsi och besök på gynakuten

Igår när jag var på jobbet missade jag ett samtal på mobilen från skyddat ID. När jag lyssnade av svararen var det sjukhuset som meddelade att min tid för cellprovtagning/biopsi nästa vecka var inställd på grund av sjukdom. Det meddelades också att jag skulle få en ny tid någon gång i höst. Blev något ilsk och ringde upp. Nog för att det kan hända att man måste avboka någon av olika anledningar. Men då får man banne mig hjälpa till att ordna ny tid någon annanstans, inte erbjuda en tid flera månader senare. Sköterskan jag pratade med faxade mina journaler till jobbet (först skulle hon ha betalt för att skicka dem) och gav mig numret till två mottagningar som om de har öppet under sommaren kanske kan ta provet. Blir så less. De har inte gjort något rätt eller bra en enda gång på den där mottagningen. Så på måndag blir det till att ringa runt och leta ett nytt ställe att ta prover på.

Idag på morgonen vaknade jag med både migrän och sådan där hemsk smärta i magen igen. Kände mig riktigt ynklig rent ut sagt. Migränmedicinen hjälpte inte då jag nog väntade lite för länge, men efter Citodon blev det bättre. Bestämde mig för att åka in till gynakuten och det är jag glad för nu. Det var lugnt där och vi fick ganska snabbt träffa en jättebra doktor. Han tog mina problem på allvar och det märktes att han hade läst på min journal. Vanlig undersökning gjordes och även hydrosonografi för att se om det fanns några polyper som blödde vilket det inte fanns. Han tog även ett vanligt cellprov (jag skulle tagit ett med biopsi nästa vecka men detta var bättre än inget alls). Efter mycket noggrant undersökande och långt samtal samt även konsulterande med en annan läkarkollega kom de fram till samma sak som min privata gyn gjorde. Att det förmodligen är en överhoppad ägglossning som gjort att kroppen kommit ur balans och inte slutar menstruera. Det onda är förmodligen ovanligt kraftiga menssmärtor eftersom jag menstruerar så mycket hela tiden. Fick ny behandling utskriven med Primolut-Nor som han hoppades skulle hjälpa den här gången. Fick även någon medicin som skulle minska blödningsmängden. Inom en månad skulle svaret på cellprovet komma och då lovade han höra av sig till mig. Jag fick åka in dit igen om behandlingen inte hjälpte och om jag inte kunde få tid hos min vanliga gyn. Mitt Hb var bra vilket betyder att kroppen hanterar mina blödningar på ett bra sätt. Känns skönt att jag åkte dit. Nu ska jag bara försöka härda ut tills vi på något vis får bukt på det hela.

Annonser

Fett!

Det var bara en fettknöl, i bröstet. Tack och lov!! Är så lättad. Det var tredje gången jag hittade en knöl i bröstet och var helt säker på att denna gång skulle det vara kört, tredje gången gillt liksom. Varför skulle jag klara mig när så många andra runtomkring mig och massa andra får cancer? Men än så länge har jag inte drabbats i alla fall.

Idag har H mått så mycket bättre. Ingen feber och pigg och glad. Kindtanden har äntligen trängt igenom tandköttet. Imorgon blir det förskolan.

En helg med barnfri maskerad

Som vanligt går tiden alldeles för fort på helgerna. I fredagskväll var jag själv på ICA MAXI och veckohandlade. Det var både skönt och tråkigt. Skönt att kunna gå i lugn och ro, men lite tråkigt att vara ensam. Jag är inte tjejen som gillar egentid. Har gärna sällskap för jämnan.

I lördags var vi på IKEA och inhandlade ett parasoll då det var 27 grader varmt och gassande sol redan på morgonen vid frukosten på balkongen. Som vanligt var det något som var trasigt och behövde bytas. Så är det nästan alltid när vi handlar något där. På lördagkvällen var min syster, hennes tre barn och hennes kille barnvakt till H hemma hos oss. Vi skulle på en maskerad hos mannens arbetskamrat. Natten mellan fredag och lördag hade H feber och sov jättedåligt, så vid åttatiden på lördagkvällen innan middagen ens var intagen satt vi och gäspade och längtade hem. Men det var trevligt och vi stannade i alla fall till runt 22:30. H hade som vanligt skött sig exemplariskt och somnat på ett par minuter.

Ändå sedan i fredags har han haft lite feber till och från och han är fruktansvärt gnällig och klängig. Han är också snorig och dreglar något kopiöst. Och hela händerna är inne i munnen. Kindtänderna håller på att bryta igenom, framför allt den nertill på hans högra sida. Förmodligen därför han mår som han gör just nu. Stackars liten. Imorgon får han vara hemma från förskolan så vi vet att febern inte kommer imorgon igen. Jobbigt för oss allihopa när det är som nu. Enda gången han är nöjd nu är när vi är utomhus. Han vill vara ute hela tiden.

Idag är vi lite sega men har ändå kämpat på här hemma. Ett skåp har borrats upp i badrummet. Det börjar ta sig. Bara badkar som saknas i badrummet nu. Vi fick även besök av svärmor och mannens systerson med fru, så det blev en riktigt mysig och spontan söndagstacobrunch här hemma. Systersonen berättade att de skulle bli föräldrar i december/januari vilket faktiskt var väldigt roligt att höra. Hon opererades för knappt ett år sedan för livmoderhalscancer och man visste inte om hon skulle kunna bli gravid eller inte. Tur det gick och hoppas verkligen att hela graviditeten går bra.

Har även tvättat, dammsugit, skurat och skrubbat toaletten idag. Jag tycker att det luktar gammalt piss på toaletten. Men nu har jag skrubbat och klorerat där så många gångar så jag börjar fundera på om det kanske sitter i golvmattan. För toaletten är i alla fall ren, det kan jag lova. Eller så sitter stanken i huvudet för att jag vet hur sviniga de som bodde här innan var.

Nu ska vi ägna resten av kvällen åt att bestämma oss för vilka tapeter vi ska ha. Håll tummarna för mig imorgon är ni snälla. Det är dags för mammografin/ultraljudet då och jag är mycket nervös.

Syskonförsök (?), blödningar, knöl i bröstet…….

………..det är för mycket nu. Känner mig så nära att bara krascha och inte orka resa mig. Känner mig otroligt stressad över allting just nu. Samtidigt blir jag nästan apatisk och tom i hjärnan och orkar bara inte ta tag i något. I fredags glömde jag bort hälften av mina arbetsuppgifter och tyckte vi hade det så lugnt och skönt på jobbet. Sedan fick jag ”skäll” när jag gick hem för att jag inte hade gjort något då det tydligen fanns massa saker att göra. En släkting frågade mig häromdagen vad jag gjorde dagen innan. Och det var bara blankt, kom inte ens ihåg vilken dag det var just då.

Ringde i alla fall min gyn tillslut. Hon skulle bli pensionär, om några dagar. Så det var ingen idé för mig att komma till henne sista dagen tyckte hon. Och det kan ju vara klokt. Fick tips om en annan gynekolog att börja gå hos av henne, men hörde istället av mig till den gyn jag gick till under IVF-behandlingarna. De är ju fantastiska. När jag ringde sa de på svararen att de var på studiebesök på en annan klinik. Redan då anade jag ugglor i mossen. Skulle de också sluta? Mailade istället och fick svar igår. Jag anade tyvärr rätt, de ska också avsluta sin verksamhet. Va ledsen jag känner mig. Jag vill ju gå där när vi ska göra syskonförsök. Förklarade i alla fall varför vi inte hört av oss för att göra syskonförsök redan förra året som vi sagt. Att det hade med cellförändringarna att göra. Fick till svar att de hade pratat om oss häromdagen och undrat vart vi blivit av. De tyckte att vi skulle göra syskonförsök nu efter sommaren så att vi kunde gå hos dem innan de slutade. Jag önskar av hela mitt hjärta att vi kunde det. Men hur ska vi ha råd? Vi har inte de pengarna nu. Har försökt starta en donationsfunktion här på bloggen, men får inte till det. Känns som att när vi väl har råd så är det kanske för sent. Oerhört stressande.

Och så har jag fått en knöl i bröstet. Det är inte första gången, men skapar lika mycket ångest varje gång. Jag gjorde en mammografi och ett ultraljud i höstas som inte visade något. Har tidigare haft små cystor i brösten, framför allt det högra. Men då har jag varit mitt uppe i en massa hormonbehandlingar vilket jag inte är nu. Förhoppningsvis är det bara en cysta den här gången också, men tänk om det inte är det? Jag har ju bröstcancer i släkten både på mammas och pappas sida (moster och farmor). Och alla hormoner vid IVF/FET kan öka risken. Speciellt allt extra östrogen jag intagit i alla möjliga former. Fy tusan vilken dödsångest jag får.

Här hemma börjar vi sakta men säkert boa in oss men mycket står på vänt tills ombesiktningen varit på torsdag. Eftersom vi inte vet om och vart det blir omtapetserat vill vi inte borra upp skåp, hyllor och tavlor på väggarna. Vilket också medför att det är mycket som inte kan packas upp. Och trots att vi hade ett pyttelitet kök i förra lägenheten där vi knappt kunde sitta fyra personer utan att trängas så hade vi nog ganska bra skåpförvaring där. För nu när vi bor på nästan dubbelt så stor yta så får vi helt plötsligt inte plats med våra kökssaker. Men det känns otroligt stort annars, ligger i ett väldigt trevligt område med många barnfamiljer och mycket grönt runtom. Det är ljust och luftigt och vi trivs bättre och bättre. I vårt sovrum har dock föregående hyresgäster valt mörkbrun tapet. Ser ut som skit rent ut sagt. Tur vi bara ska sova där så vi slipper se eländet allt för mycket. Vi har en lekplats på ena sidan av huset och H älskar det. Även när vi är inne kan han sitta hur länge som helst och bara titta ut och vara nöjd när de andra barnen leker. Nackdelen är väl att vi numera inte kan gå direkt in från bilen utan att passera lekplatsen och H blir förbannad och gallskriker om vi inte inte stannar och leker. Inte alltid man har lust att hänga där. Ibland vill man bara hem. Och ibland har man bråttom till förskolan på morgonen…..

Nä, nu ska jag ta en dusch. Diska lite och sedan gå och lägga mig. Imorgon blir det besök hos min IVF-gyn. Koll av blödningar, bröst och prat om syskonförsök. Önskar så mycket att det kunde gå i höst. Känns som det är meningen på något vis, att det måste ordna upp sig.

F*n också!

Idag ringde de från Danderyds sjukhus där jag skulle tagit cellprov, vävnadsprov etc men var tvungen att avboka för att mensen kom för tidigt. De hade fått en återbudstid och undrade om jag var intresserad. Självklart sammanfaller tiden exakt med inskolningsträffen imorgon på förskolan. Åh, känner mig så ledsen. Ville så gärna gå på den. Först sa jag nej, men kvinnan i telefonen sa ”du har ju faktiskt något som inte är bra så du borde ha varit här för länge sedan”. Äh, okej. Det låter ju allvarligt. Blev livrädd igen och vågade inte tacka nej. Så nu missar jag inskolningsträffen. Känner mig som sagt så ledsen. Ville verkligen vara där. Ska ringa till förskolan imorgon och höra om det finns möjlighet att vi kan komma någon annan dag istället. Vill helst ha mannen med mig ifall jag får något jobbigt besked. Fan, alltid ska det vara något.

______________________________________________
Annars har vi haft en väldigt trevlig dag idag. Egentligen hade vi planerat att ta bärstolen och grillgrejorna med oss och bege oss ut i skogen. Men regnet har öst ner hela dagen så det kändes inte så lockande. Så först bar det av till NetOnNet för att köpa en julklapp i förskott till mig. Har fått tillbaka lusten att baka, men det är verkligen drygt att stå och blanda, röra och knåda degen för hand så har länge önskat mig en assistent. Idag fick jag den. Det blev inte den jag helst velat ha (en KitchenAid) men en som fått väldigt bra betyg i olika tester och som är ganska så snygg den också. Det blev en OBH Nordica Hercules 6684. Den både bakar, vispar, skivar, river och har köttkvarn. Jag drömmer om allt jag ska baka och mannen drömmer om hemmagjord korv.

Menshelvetet och förskoleplatsen

Ursäkta svordomen i rubriken men kan man inte få ha lite flyt någon gång? Självklart dyker mensen upp för tidigt så att jag blir tvungen att avboka tiden för nytt cellprov. Kvinnan som svarade när jag ringde och ville boka om tiden lät som att det var mitt fel att jag planerat så konstigt och jag fick inte ens någon ny tid utan de skulle höra av sig någon gång nästa år. Va less jag blir.

Och några timmar efter det ringer kommunen och meddelar att en annan familj står före H till den sista förskoleplatsen på den förskolan vi valt. Om de säger nej har vi platsen, annars kan det ta hur lång tid som helst. En enda plats fanns ledig i hela kommunen för övrigt och det är en tillfällig plats på en förskola som ska läggas ner till sommaren. Där har dessutom varit mögelskador så det är helt uteslutet att H får börja där.
Nu ska jag försöka sova med täppt näsa och slemmig hals. H hade ju diarréer hela dagen igår och kaskadkräktes igen på kvällen så det blev en tur till barnsjukhuset men han verkar vara okej ändå. Idag har han dock haft matförbud vilket inte varit roligt alls varken för honom eller oss. Endast välling och vätskeersättning har fått intagas. Hoppas det är över nu.

Aningen lugnare nu

Ringde imorse till Kvinnokliniken för att fråga om jag kunde få en tidigare tid för att ta nya cellprovet etc. Tyvärr fanns inga snabbare tider men hon förstod min oro och läste i mina provsvar och sa till mig att jag inte behöver oroa mig för att jag har cancer och jag har inte heller den svåra graden av cellförändringar. Det var helt underbart att höra. Självklart kan det ändå vara något som kan bli cancer, men nu finns chans att eventuellt åtgärda. Så nu kan jag i alla fall andas lite igen.

Och när vi ändå håller på och oroar oss så kan jag lika bra slå till med en mammografi också. Jag har undersökt brösten vid två tillfällen tidigare på grund av cystor så det är lite svårt att känna om några nya knölar dykt upp. Dessutom ökar ju risken för bröstcancer av alla östrogener jag tryckt i mig (i alla fall enligt vissa studier). Arbetskamraterna har också rått mig att hålla koll då de uppfattar det som att de ser bröstcancer oftare hos IVF-patienter (jag jobbar på en röntgenavdelning). Har ni funderat på det någon gång? Vad alla dessa hormoner man får i sig eventuellt kan ställa till med i framtiden. Jag har hela tiden tänkt att jag helt enkelt inte ska fundera eftersom jag inte har något val. Att välja ett liv utan barn finns inte. Men nu när det händer saker med kroppen och man får dödsångest så börjar man ändå fundera lite.

Cellförändringar, cancerrädsla och dödsångest

Fick svar angående mitt cellprov som togs för några veckor sedan på livmoderhalsen. Sådan där screening. Provet har visat på cellförändringar så jag måste ta ett nytt prov, ta vävnadsprov och undersökas med mikroskop. I mina tankar är jag redan döende. Ser framför mig hur de upptäcker spridd cancer och att jag kommer dö ifrån min familj. Får sådan jäkla ångest.

Logiskt sett så kan jag ju förstå att jag ännu inte har en cancerdiagnos. Men logiken finns inte just nu. Fan vilken jäkla ångest jag har.