Fortfarande höggravid…..

Tack snälla för gissningar och peppning. Det verkar i alla fall inte bli något på BF-dagen, tiden börjar rinna ut. Endast två och en halv timme kvar och inga speciella känningar.

Sista dagarna har vi gjort korta turer ut i skogen för att plocka lite kantareller, blåbär eller bara vara. Det blir inga längre sträckor utan jag brukar typ dyka ner i blåbärsrisen och så går mannen och H runt. Annars försöker vi bara få dagarna att gå och jag försöker att inte vara alltför bitter över att ingenting händer. Jag sover fortfarande inte på nätterna och har dessutom haft en hel del kraftig migrän och har varit tvungen att medicinera för att härda ut. Känns inget vidare. Är precis som sist rädd att ha ett riktigt jävligt migränanfall när förlossningen sätter igång. Det hände ju sist och då medicinerade jag och mådde ännu sämre. Som tur var gick det över tills det var dags att åka in och klämma ut H. Misstänker att all sömnbrist inte gör migränen bättre.

Surkärringen och testaren

Känner mig så irriterad för minsta lilla. Ringde till och med störningsjouren för första gången i mitt liv härom kvällen. Grannen spelade hög musik och vid 23.30 när vi skulle sova orkade jag inte höra skiten längre utan ringde och klagade. Det var ingen granne jag kände och jag går inte och knackar dörr mitt i natten hos främlingar. H blev störd också vaknade om och om igen. Jag känner mig irriterad och negativ på det mesta just nu. Och så det här j*vla vädret. Sol och 30 grader varmt varje dag. Har vi tur får vi någon åskskur som drar förbi i några minuter. Orkar inte med värmen. Jag kokar inifrån också. Nätterna är hemska. Jag sover knappt något alls. Vaknar ungefär en gång i timmen om jag nu lyckas somna, ofta ligger jag vaken i flera timmar innan jag somnar om igen. Och så har jag blivit täppt i näsan också. Som grädden på moset liksom. Vet att jag är fruktansvärt negativ nu, men jag orkar inte vara något annat.

H verkar ha kommit in i en ny fas. Han testar oss till max hela tiden. Slåss, sparkar och spottar på oss och bara garvar när vi ber honom sluta. Hur mycket kan man jäklas innan det får konsekvenser? Han säger i alla fall ”felatt” (=förlåt) efter ett tag. Som ni förstår går det här inte ihop med mitt tillstånd just nu. Jag har inget tålamod alls.

Som tur är så är det mycket roligt som händer med honom också. Han pratar massvis. Nya ord och små meningar dyker upp hela tiden. Man blir fantastiskt imponerad varje dag. Vår äskade lilla unge. Han är helt tokig i tv-program med sång och musik som t ex Allsång på Skansen, Lotta på Liseberg och Sommarkrysset. Han dansar som en galning, så söt.

Ont i fötter och händer

Är det normalt att det gör ont när man börjar samla på sig vätska i kroppen? Mina händer gör ont, ont när jag böjer fingrarna. Det känns stramt. Händerna ser inte så svullna ut, men jag kan ju inte ha ringar längre så det är väl ett tecken. Fötterna är fortsatt svullna. Svullna redan på morgonen när jag vaknar, men fyller på sig mer under dagen. På eftermiddagen liksom dallrar det på fotryggen när man sätter ner foten. Och jag får så fruktansvärt ont i fötterna när jag går eller bara står en kort stund.

Är så tacksam att mannen fick sin semester flyttad och är hemma med mig den här sista månaden innan bebis kommer. Hur skulle det annars gått? Jag pallar inte ens med att ta hand om sonen när jag är ensam. Oftast ringer jag min mamma varje gång mannen är på jobbresa. Hon är fantastisk och ställer alltid upp. Men det är jobbigt att alltid be om hjälp.

Imorgonkväll kommer mannen hem från sin sista jobbresa innan semestern. Åh vad jag längtar. Inatt var jag tvungen att ta hand om H i alla fall halva natten för att mannen skulle få sova när han skulle jobba. Kände mig helt knäckt när jag inte fick min sömn och grät till och med en skvätt i smyg. Mannen sköter i stort sett allt här hemma, hushåll, H, nätterna, ja allt. Och när jag sedan måste ta en halv natt så bölar jag. Tur att ingen vet hur man beter sig.

Sömnbrist och tandsprickning

Nu är det dags igen för nya tänder att dyka upp. H har fyra kindtänder som ska fram och sedan tror jag att det är lugnt fram till sexårsåldern om jag förstått rätt. En av dessa fyra, på höger sida i underkäken, har börjat spricka igenom. Det kan förklara den dåliga sömnen typ sista veckan och att han ofta äter sämre och har reagerat på en del saker han äter med prickar och blåsor runt munnen. Hans allmäntillstånd brukar sänkas i samband med att tänderna kommer. I fredagskväll hade han 39,2 i feber som sedan var borta på lördagmorgon och som inte kommit åter. Också typiskt. Han har dreglat kopiöst sista månaderna vilket väl också är ett tecken. Nu senaste två nätterna har han vaknat med 30-60 minuters mellanrum och gråtit så vi har knappt sovit någonting. Det i kombination med fogar som gör ont på nätterna gör att jag aldrig hinner somna om däremellan och känner mig nu helt knäckt, nästan deprimerad.

Så idag tänker jag inte göra ett skvatt. Har precis ätit frukost och ska strax gå och lägga mig och försöka sova på dagen, vilket jag inte brukar vara bra på. Först ska jag bara ringa Försäkringskassan, eller rättare sagt min handläggare där. Fick igår veta av lönekontoret att jag kunde bryta min 15-procentiga tjänstledighet så att jag får en 100-procentig tjänst under tiden jag är sjukskriven och sedan föräldraledig. Har faktiskt haft en fundering på det, men trodde inte man fick ändra hur som helst. Känner mig lite smått matt och irriterad på att personer som vet, t ex min chef, inte informerar om sådant. Det blir ändå några tusenlappar i månaden mer. Men kanske ligger det på mitt eget ansvar att läsa på och ta reda på sådant? Jag vet inte, men nu är det ändrat i alla fall av lönekontoret och jag ringde och informerade min chef om att jag nu ”jobbar” 100 procent igen.

Fotbolls-EM har börjat och vi kommer väl endast få se fotboll på tv veckorna framöver. Men när Sverige spelar är det såklart roligt och igår var första Sverige-matchen. Hela familjen kläddes såklart i blågult och vi firade med att äta väldigt svensk middag (matjessill, färskpotatis och gräddfil), fantastiskt gott. Nu är det sommar på riktigt. H fick våfflor istället och var mycket nöjd med det. Däremot var han föga intresserad av fotbollen och var mest sur på oss för att vi båda vuxna ville titta på tv så låååång tid och inte ville leka med honom just då. Så han var sådär härligt irriterande och enerverande som bara barn kan. När Sverige äntligen gjorde mål blev H både förskräckt och fascinerad över att hans pappa skrek och hoppade jämfota.

Nej, om man skulle ta tag i den där sömnen nu då….

Potträning, utvecklingssamtal och TBE-vaccinering

Vi har lite smått börjat öka intresset för H att kissa/bajsa på pottan. Vårt mål är att köra hårdträning när semestern börjar. Han förstår helt klart grejen med kiss och bajs, men sedan verkar det inte alltid vara så lätt att säga till innan det kommer. Han brukar få springa naken här hemma utan blöja på kvällarna när han duschat. Sedan säkert ett år tillbaka sätter vi honom alltid på pottan innan han ska duscha/bada och i perioder så är han ganska duktig på att kissa då. Bajsa på pottan har han aldrig lyckats med.

Men sista veckan/veckorna verkar det ha släppt lite. Han har börjat säga till när det kommit bajs eller kiss i blöjan, alltså har han koll på vad det handlar om. I förrgår när vi skulle duscha slet han själv av sig blöjan, slängde sig ner på pottan och sa glatt ”tärdi!” efter några sekunder. Igårkväll kissade han först före duschen i pottan och två gånger efter sa han själv till och sprang och ville kissa, en gång på pottan och en gång i toaletten (fast hälften sprutade utanför, viktigt vilket håll snoppen pekar åt….).

Så det känns lovande inför sommarens potträning. Tror vi kommer att lyckas. I alla fall dagtid.

På tal om annat så hade vi utvecklingssamtal på förskolan igår. Alltid intressant att höra hur det går och hur han utvecklas. Trots att han inte har så stort ordförråd ännu så är han mycket duktig på att göra sig förstådd och lyssna och han ger sig inte förrän det förstått vad han försöker säga. Han är väldigt långt utvecklad grovmotoriskt och kanske lite mindre finmotoriskt då han inte är lika intresserad av sådana saker. Han klättrar hellre än pysslar. Han ÄLSKAR  att vara i skogsdelen på förskolegården och att vara ute överhuvudtaget är en favorit. Han pratar nästan alltid om olika fordon, framför allt lastbilar och bussar. Oftast är han glad och sprider glädje bland kamraterna. Han tyr sig ibland till en aningen äldre kille på avdelningen bredvid deras. Om någon knycker en leksak av honom eller är taskig säger han sällan ifrån utan ser mest chockad ut och står och darrar på läppen istället för att säga något, hoppas han tuffar till sig lite framöver.

Jag fick berätta lite hur jag uppfattade honom hemma och hur vi märkte av hans utveckling där. Tyckte det var svårt att svara då jag inte var beredd på frågorna. Visst märker vi att han utvecklas massvis, nästan varje dag, men svårt att uttrycka exakt hur. Jag fick också ösa ur mig lite om min irritation över deras klädval på H när han är ute och att han häromdagen var bränd av solen i huvudet. Bättring utlovades, igen. Idag när jag lämnade var hans skalkläder borta. Hängde inte på hans plats och inte i torkskåpen. Hoppas verkligen de hittar dem, för vi har inte råd att köpa nya just nu. Undra vad som händer när det slarvar bort saker hela tiden. Kan man få någon ersättning? En skaljacka från PoP kostar ändå 799 kr och skalbyxor från Lindex kostar 199 kr. Att hosta upp 1000 kr för att de slarvar bort saker känns inte okej. Vi märker ALLA kläder, minsta lilla strumpa har hans namn på sig. Så förstår inte riktigt problemet.

Och på tal om ännu något annat så var vi på apoteket igår och tog TBE-vaccination på H. Egentligen börjar vi lite sent, men vi har haft svårt att bestämma oss. Men nu är första dosen tagen i alla fall och det gick bra. Vi gick dit och köpte Emla-plåster först och sedan gick vi iväg och åt glass och lekte i en lekpark tills det var dags. Det gick bra så tillvida att han inte kände av sticket men vi var ändå tvungna att hålla fast honom. Efter den där hemska natten på Astrid Lindgren för några månader sedan så är allt läskigt, och ännu värre när man hålls fast.

Har sovit dåligt inatt igen. Det gör ont i bäckentpartiet och strålar ut i benen hur jag än ligger. Ont i huvudet har jag också. Ska ta en dusch nu och sedan ska jag prova att vila lite. I eftermiddag ska jag in till stan för att träffa BM på MVC.

En riktig skitnatt

Inatt har jag vaknat ungefär en gång i halvtimmen av att det gör ont. Ont i svanken, höfter, ljumskar. Ont som strålar ut i benen. Har snurrat runt och bullat upp med kuddar men ALLT har varit fruktansvärt obekvämt. Hoppas det bara är tillfälligt. Har sovit väldigt bra på sistone, men natten var hemsk. Känner mig bakfull idag.

Illamående. Jag som nästan var helt förskonad från illamående i början av graviditeten har nu börjat må illa. Framför allt på kvällarna. Inte alls trevligt.

Migränen har blivit bättre men jag har huvudvärk till och från nästan varje dag.

TRÖTT. Jag är så sjukt trött hela tiden. Trots att jag förutom inatt som sagt brukar sova bra. H har sovit sjukt bra sista veckan i sin egen säng (vågar knappt skriva av rädsla för att det ska vända).

Vill ju vara på topp och njuta av att vara gravid denna sista gång, men kroppen gör det verkligen inte lätt för en. Börjar längta lite efter att det ska bli augusti. Samtidigt älskar jag att känna hennes sparkar och rörelser i magen. Det blir så nära. Så nära fysiskt kommer man aldrig komma någon igen, vi är liksom sammansvetsade. Verkligen speciellt.

Idag går jag in i vecka 30. Det är 77 dagar kvar. Överskådligt. Nio månader ÄR lång tid.

Jobbiga nätter….

Nu har H (och vi) haft två urjobbiga nätter. Inatt vaknade han hur många gånger som helst och bara skrek, förbannad och ledsen, och vi har ingen aning om varför. Något är helt klart fel, för så här brukar han inte bete sig. Han drar sig själv i fötterna och slår på dem och när man frågar om han har ont så ylar han ja. Kanske växtvärk? Vi misstänker också att fyra nya kindtänder är på gång, kanske kan även dessa ställa till med besvär. Så jäkla jobbigt när man inte vet. Ena sekunden vill han sova med oss, när vi kommer till vår säng vill han tillbaka till sin. Han kan gråta efter pappa när jag har honom och när pappa kommer vill han bara vara med mamma och tvärtom. Dessutom kissade han tidigt imorse ner vår säng.  Fy fasen va jobbigt det är ibland när man inte kan kommunicera och när varken vi eller han får sova. Vi avslutade natten/morgonen i soffan där han äntligen somnade bredvid mig till en film. Stackars liten. Jag ska snart gå och sova och ta igen mig lite. Huvudet dunkar också.

På tal om annat så är vår bil tre år snart. Vi har fått erbjudande om att byta till en nyare modell och nu vet vi inte hur vi ska göra. Vår bil kostar oss jättemycket per månad och vi trodde att om vi köpte ny bil så skulle det såklart bli ännu dyrare. Nu har vi jämfört lite och månadsavgiften blir densamma på den nya bilen. Nackdelen är ju att vi förlänger lånet som annars skulle vara avbetalt om fyra år. Så nu vet vi inte hur vi ska göra. Känns alltid jobbigt att ta beslut som gäller ekonomi och för oss stora pengar.

Hej bloggen!

Det var längesen. Ungefär sju gånger har jag börjat skriva ett inlägg som jag inte hunnit skriva klart.

Vi har haft vår fjärde sjukhelg, den här gången var det feber. Blev uppringd av förskolan i fredags när jag var på väg från jobbet. Då hade H fått feber. Någon timme efter vi kom hem var tempen uppe i 40 grader trots Alvedon och han låg här helt däckad och sov på soffan hela kvällen. Det höll i sig hela natten. På lördagsmorgonen gick den ner till 38,1 och vid lunch bara försvann febern och har inte kommit tillbaka sedan dess. Han har blivit mer och mer hostig sedan dess och nu på kvällen har han hostat så att han har haft svårt att sova. Kanske blir det ett besök till Vårdcentralen om han fortsätter att hosta hela natten. Känns som vi suttit inne i vår lilla lägenhet i evigheter nu.

Annars händer det inte mycket. Jobbar och försöker hålla mig vaken på kvällarna. H har haft väldiga sömnproblem sista veckorna. Ofta vaknar han efter att ha sovit i ett par timmar och gråter massvis och försöker kasta sig ut över sängkanten. Lägger vi honom i hans säng gråter han så att han inte får luft. Jättejobbigt för både oss och honom. Och han har varit väldigt mammig sista veckorna. Speciellt på kvällar och nätter. Han ska helst hålla i mig hela tiden och om pappa försöker hjälpa till är det ännu mer storgråt.

Vårdcentralen med Henning och svar på min röntgen

Idag var vi på vårdcentralen med H då han verkar ha fått ett vattenbråck i pungen. Gick endast dit för att få en remiss till Barnkirurgen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus och det var inga problem. Han fick visa upp sin lilla pung för två läkare och sedan skrevs remissen. Enligt barnmottagningen som skickade oss till vårdcentralen för remiss så brukar bråcket inte försvinna av sig själv utan kommer att behöva åtgärdas. Enligt vårdcentralen kunde det försvinna av sig själv. Jag litar minst på vårdcentralen, men hoppas att de för en gångs skull har rätt.

Passade på att fråga om svaret på min röntgen jag gjorde förra veckan och den visade inget patologiskt. Varken artros i knäet eller något elakt i underbenet. Gud så skönt att kunna släppa det. Nu är det bara cellförändringarna i livmoderhalsen kvar att fundera över. Måste ta tag i det imorgon, men det verkar tyvärr som jag får ge mig till tåls tills nästa år och hoppas att inget växer till sig tills dess.

H lärde sig i fredags att peka på saker och säga ”edä”. Vi tror att det betyder ”vad är det” eller ”titta”. Han är så himla söt. Men det är inte lätt att hålla isär allt man kan göra med händerna ibland. Klappa händer, vinka och peka blir lite hoprört ibland.

Det känns som att hans förkylning långsamt långsamt börjar blir bättre. Han har känts lite piggare igår och idag, men har fortfarande kvar den där slemmiga och lite skrällande hostan samt snoret. Dessutom är han inne i en jobbig period vad gäller sömnen nu. Det är han väl i och för sig ofta, mer eller mindre, men nu är han sådär himla rädd för att somna igen. Så fort ögonen börjar falla igen så kastar han sig runt med hela kroppen och skriker i protest. Vi har provat vår säng, hans säng, i famnen i soffan, vagnen, gå runt och vagga. Inget fungerar. Oftast somnar han runt klockan 22 eller senare. Han har även sovit oroligt genom hela nätterna och ofta vaknat och börjat krypa runt och smågråta. Men men, han är inne i en utvecklingsfas nu och dessutom har han ju förkylningen och hostar en hel del under natten så att nappen åker ut. Om cirka tre veckor ska utvecklingsfasen vara över så då blir det säkert bättre.

Imorgon är det dags för projektet att ta årets julkort. Hoppas han är pigg och kan hålla sig lite stilla.

Sista föräldraträffen

Idag var det vår sista inbokade föräldraträff. Känns lite trist. Dessutom var mer än hälften sjuka. Vi gjorde ett besök på vårt nya bibliotek. Eller egentligen är det inte nytt, men det förra biblioteket har flyttat till nya lokaler i det nybyggda kulturhuset. Så det var nytt och fräscht. Dock var det inte helt lätt att lyssna på vad bibliotekarien sa då vi hade fullt schå med att hålla koll på att ungarna inte skulle peta varann i ögonen eller dra varann i håret.

På eftermiddagen har H och jag varit och fikat hos en före detta arbetskamrat och hennes familj. De har också en son via IVF och en som kom av sig själv flera år senare.

Tack ni som kommenterade på mitt förra inlägg. Igårkväll somnade H faktiskt ganska lätt i sin egen säng. Inte idag. Trots varmt bad, insmorning, tandborstning, mys i soffan till Drömmarnas trädgård och välling. Men idag gav vi upp innan gråten och protesterna och efter ytterligare någon timme somnade han på mig i soffan och mannen lyckades bära in honom utan att han vaknade. Mannen är enligt min mening bättre på att få honom att somna i sängen, men om det inte lyckas så är jag bättre på att få honom att somna i soffan. Tur att vi är olika. Badet han fick ikväll (som till och med var lite extra varmt) fick inte den lugnande effekten vi önskat, snarare tvärtom. Men vi får väl prova lite till.