Han sa sitt namn!

Tidigare ikväll när vi satt i soffan allihop så pekade han på oss och sa ”mamma”, ”pappa” och så pekade han på sig själv och sa ”H…….”. Klockrent! Älskade unge va duktig han är.

För övrigt så har jag vabbat hela veckan. H har visserligen inte haft någon mer feber sedan i måndags men har haft en otäck slemhosta och knappt velat äta något. Han äter fortfarande ganska dåligt men det har gått lite bättre igår och idag. Annars är han ganska pigg.

Startskottet har gått!

Idag kom vi äntligen iväg till gynekologen. H mår mycket bättre och min mamma satt barnvakt medan vi åkte iväg. Rispningen gick fort och gjorde lite ont, men inte så farligt. Efteråt hade jag lite molvärk i magen i någon timme. Nu är det bara vänta. Vänta på mensen och hoppas att inget strular den här gången. Känns lite spännande och färväntansfullt att vara igång igen.

Missade rispningen

Helgen som var…. På fredagkvällen blev det en klassiker (förutom skenet från en meteor). Jag somnade i soffan till Idol, ungefär lagom till utröstningen.

I lördags fick H åka till mormor efter frukosten och så städade vi här hemma. Det behövdes verkligen. På eftermiddagen begav vi oss till Bögs gård i Sollentuna då mannen skulle springa Night Trail Run, en mil i kolmörker på en terrängbana i skogen utmärkt med reflexer. H, hans farmor och jag var hejarklack och H sprang nog minst lika mycket som pappa medan vi väntade på målgång. Pappa var grym och sprang i mål på en bra tid och helt slut.

På söndagen var det firande av svärfar som fyllde 86 år. Vi var och åt på thairestaurang och H skötte sig ovanligt bra. Han åt sju stycken vegetariska minivårrullar, han älskar dem! På restaurangen fanns som tur var en del ”djur”; elefanter, apor, tigrar och fåglar och H var väldigt fascinerad och sprang fram och tillbaka och pekade och pussade på dessa.

På söndagkvällen började H hosta och på natten vid klockan ett började han spy upp massa slem också. Mannen mådde inte heller så bra (förstoppning och kissproblem) så helt plötsligt var här två sjuklingar och jag. Jag försökte höja upp så att H skulle halvsitta och sova, men det tyckte inte han. Han kröp ner och la sig i fotänden så varje gång han somna så löft jag upp honom i sittande. Jag kan säga att ingen av oss sov så värst mycket den natten.

Igår eskalerade H:s hosta och mannen fick än ondare i magen, så pass att han knappt kunde gå. På vårdcentralen fick han diagnosen UVI (trots att inte urinprovet visade något).

På eftermiddagen skulle vi åka in för rispningen hos vår gynekolog, men på väg ut i bilen spydde H om och om igen av allt slem han hostade upp och efter tredje gången, några stressade klädbyten och när även bilbarnstolen var nerspydd så var det bara inse att det inte skulle funka. Fick ringa återbud och istället styrde vi vår bilfärd mot Närakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

När vi kom dit tyckte de att H:s andning var ansträngd och syresättningen av blodet var aningen sämre än den skulle vara. Så det blev en dos med kortisontabletter och så fick han inhalera adrenalin. Efter fyra inhalationsomgångar släppte det äntligen i bröstet på honom. Förutom allt slem så är det nog också krupp med i spelet. När allt slem blev mindre så blev hostan mer skällande. H betedde sig som vanligt på sitt eget vis på akuten så det var ju tur att de såg på honom att han var dålig trots att han fick värsta energirycket och sprang runt där som om någon tänt eld i baken på honom. Glad var han också, hejade och pratade med alla han mötte. Man kunde inte tro att han knappt sovit sista dygnet och dessutom hade ansträngd andning.

Vår gyn sa i alla fall att om vi lyckades lösa det så kunde vi få komma under deras lunchrast idag och göra rispningen. Det går ju ändå fort. De är helt fantastiska och jag känner banne mig sorg över att de ska sluta. Igår när jag ringde (på deras mobilnummer) och avbokade för att istället åka till barnakuten, med ganska stort stresspåslag, så vet jag knappt vad barnmorskan sa men det lugnade mig i alla fall. Fick senare ett sms där det stod att allt ordnar sig, på ett eller annat sätt och att jag självklart var välkommen imorgon istället. Så himla glad och tacksam över att vi hade turen att hitta just den mottagningen.

Natten mot idag har varit betydligt bättre. Inga mer slemspyor och betydligt mindre hosta. Hoppas dagen blir bättre också, men vi blev förvarnade på barnakuten att det var mycket möjligt att vi skulle va tvungna att åka in för inhalationer idag också. Min kära mor som ställer upp i vått och torrt ska ta hand om H när vi ska till gynekologen för rispningen och förhoppningsvis mår även mannen bättre. Typiskt att de nästan alltid ska bli sjuka samtidigt mina killar.

Inhalerar på Närakuten ALB. Så himla duktig var han.

Trots vid 21 månaders ålder

Det verkar inte gå över/vara en fas. Allt är fortfarande en fight. Så nu försöker vi acceptera att det kommer vara så under lång tid. Han har ju trots allt två extremt envisa föräldrar.

Och det är ju inte så lätt när en är liten att förstå att man inte kan gå naken till dagis; att man mår bättre om man inte ratar det mesta av maten; att man blir piggare och orkar leka mer om man sover på natten; att det kan vara lättare att bli förstådd om man bara visar vad man vill istället för att gallskrika i frustration innan man ens försökt; att det kliar mindre i rumpan om man tar bort bajsblöjan; att om man hjälps åt att ta medicinen morgon och kväll så slipper man bli fasthållen; att dagarna kan bli lite enklare om man inte säger nej till allt; till exempel…..

Skulle i alla fall tro att saker blir ganska mycket lättare när talet kommer igång. Såklart kommer han inte bli mindre envis eller mindre viljestark, men förmodligen mindre frustrerad.

Det här med talet går väldigt trögt. Han lär sig inte direkt att säga några nya ord. Däremot har han egna ljud och tecken för olika saker han vill. När han t ex vill ha vatten eller välling så sörplar han med munnen. När han pratar om bilar så brummar han. Mycket pekande ägnar vi oss åt också. Han har även sitt eget ”språk” där han kan berätta mycket och länge och man förstår ingenting. Men gulligt låter det i alla fall.

Imorse/natt tyckte H att klockan 02:30 var en lagom tid att gå upp. Tillslut fick pappa ta ut honom i vardagsrummet så att jag skulle få vila lite innan väckarklockan ringde. När jag gick upp hittade jag dem på soffan som ovan.

Det går bra nu!

Äntligen massor av positiv energi.

I helgen har jag varit på jobbkonferens i Aten. Antibiotikan jag fick innan avfärd hjälpte verkligen och jag har mått väldigt bra. Resan var verkligen bra planerad och organiserad och det har varit supertrevligt. Vi har haft sol och värme, ätit god mat, strosat runt, upplevt en ny stad, umgåtts med trevliga kollegor, varit på en väldigt givande föreläsning, bott på ett bra hotell med fantastisk utsikt, ätit hotellfrukost, shoppat lite. Flygresan dit och hem har fungerat bra. Mannen och sonen hämtade mig på Arlanda med en ros och de blev jätteglada att se mig, H såg så nöjd och lycklig ut. Jag har såklart längtat massvis och tänkt på dem minst varje minut. Men måste erkänna också att det var skönt att få komma iväg lite, få lite paus ifrån vardagen. Har känt mig så mycket lugnare inombords denna gång jämfört med förra årets konferensresa till Istanbul.

Nu flyger jag…….

Var till vårdcentralen igår. Har streptokocker och bihåleinflammation. Fick antibiotika (främst för att inte smitta ner alla jobbkollegor). Känner mig bättre redan idag, så om några timmar flyger vi till Aten på konferensresa. Saknar redan min familj, men hoppas det blir roligt ändå och att min kropp pallar.

IVF 3

26 oktober är jag inbokad för rispning. En och en halv vecka efter kommer mensen och då påbörjar vi stimulering. Men först måste vi till banken för att låna resten av pengarna som saknas. Hoppas att det går bra. Kan knappt tro att vi är igång igen. Är lite nojig över att ytterligare något ska sätta käppar i hjulet. Men så ska det inte bli nu.

Läget i sjukstugan är för tillfället aningen förbättrat. H hade 39,4 när han vaknade imorse och han har haft feber hela natten. Vi skippade att ge Alvedon då han ändå verkade må ganska bra och var relativt pigg och efter en rejäl frukost och ett bad verkar nu febern vara borta. Han är lika pigg som vanligt. Alldeles för pigg för mig som inte repar mig lika fort. Tur att mannen är hemma nu. Jag tror att det är H:s tänder som ställt till det. Tre nya tänder kom ju fram i helgen och han är nästan aldrig sjuk numera om det inte är tänder på gång.

Jag känner mig aningen mindre täppt och irriterad i bihålorna idag, lite mindre huvudvärk. Har dock svinont i halsen och kan knappt svälja min egen saliv.

Ynkligt värre här hemma

Nu är både H och jag sjuka. Mitt började i lördagskväll. Jag nös som en besatt och det kliade något fruktansvärt i näsan. Trodde faktiskt att jag hade fått en allergisk reaktion mot räkorna jag nyss ätit, har aldrig nysit så många gånger. Sedan fortsatte det på söndagen och då började det även trycka i bihålorna och på kvällen gjorde det även ont i halsen. Inatt sov H väldigt oroligt och vaknade varannan timme och var ledsen. På morgonen var han dock pigg så jag lämnade på förskolan och stannade själv hemma från jobbet för att kurera mig. Strax före lunch ringde förskolan och sa att H hade feber.

Så nu är vi ynkliga bägge två. H är dock nästan som vanligt efter en Alvedon medan jag är helt knäckt med ett huvud som håller på att explodera och med en hals som känns helt söndertrasad. Jag sov på förmiddagen innan förskolan ringde och efter lunch sov vi tillsammans i nästan tre timmar. Nu är det full rulle på H och jag orkar inte riktigt med. Har skickat iväg mannen att handla då det var dags att veckohandla och skåpen ekade tomma.

På torsdag ska jag med jobbet till Aten. Hoppas att jag kryar på mig fram till dess.

Varför är du så aaAARRrg??!

Vår lilla kille har sista veckan ungefär varit så arg. Temperament har han alltid haft, men detta är något mer. Han får riktiga utbrott och slänger sig på golvet och sparkar, slår och snurrar så att han nästan blir blå i ansiktet. Ibland dunkar han huvudet hårt i saker när han blir arg, snart kommer det se ut som det växer horn i pannan på honom av alla bulor som blir.

Idag åt vi rester här hemma till middag vilket innebar att vi hade lite olika mat på tallrikarna. Eftersom H sa ”mmmm” när vi värmde laxen gissade vi att det var det han ville ha. Fel gissning kan jag meddela. Han blev totalt jäkla vansinnig, föste bort tallriken, kastade skeden, gallskrek och höll nästan på att strypa sig själv när han försökte slita av haklappen. Vad ville han då? Jo, han ville ha samma mat som pappa.

Varje natt vaknar han en eller flera gånger och är fly förbannad. Han skriker och vrålar som en galen och försöker slänga sig över kanten på sängen eller slå och sparka på oss. Vi har fortfarande inte förstått vad han vill trots att vi försöker få honom att visa oss. Ibland funkar det med välling efter en lång stunds ilska och skrik, men tror mest det är för att han skrikit sig trött.

Och allt är ”Nej”. Man ska aldrig göra misstaget att fråga något om man vill ha något gjort. Svaret blir alltid nej. Ni kan ju gissa vad som händer om han inte får sin vilja igenom.

Provsvaret

Ikväll ringde äntligen läkaren från Kvinnokliniken och jag fick mitt provsvar. Den biten av livmoderhalsen som togs bort vid koniseringen visade på kraftiga förändringar, dock inte cancer. Det var definitivt bra att det togs bort i tid. Man skrapade även från kvarvarande del av livmoderhalsen och där fanns inga tecken på några förändringar överhuvudtaget. Jag frågade också om det var normalt att blöda längre än två veckor som jag gjort och det var helt normalt. Däremot bör jag inte blöda längre än någon vecka till. Just nu har mensen kommit så det kommer dröja någon vecka tills jag vet om jag är helt återställd. Och nu är det även fritt fram att göra nya IVF-behandlingar om vi vill. Jag kommer om ett halvår att bli kallad till en barnmorska för ett nytt vanligt cellprov. Kommer till en början att få ta det en gång i halvåret, istället för vart tredje år som man annars gör. Om kontrollerna ser bra ut kommer tidsintervallet mellan provtagningarna så småningom förlängas.

Otroligt skönt att slippa tänka och oroa mig mer över allt det här. Ännu en sak att bocka av från ”listan”. Tack och god natt!