Mår bättre idag men sömnproblem

Igår var jag så less och ringde läkaren för att få sjukintyg som jag behöver från idag. Fick en tid idag på förmiddagen. Och gissa vad?! Jo, nu när jag vaknar känns det mycket bättre. Knappt svullen längre. Så himla typiskt. Men eftersom det varit lite varannan dag med måendet så åker jag dit ändå. Fortsätter jag må fint imorn är det ju bara åka och jobba ändå.

Alltså det är verkligen inte lätt att sova när man går på Prednisolon. Trots att jag tar hela dosen på morgonen så får liksom inte kroppen ro att sova och komma ner i varv. Känner mig helt slut i huvudet men kan ändå inte sova. Jag som alltid sover som en stock annars.

UPPDATERING: Har varit hos läkaren nu. Är sjukskriven denna vecka och hela nästa. Endast lite vätska i buken idag men äggstockarna är stora, speciellt vänster som är gigantisk. Ordinerad VILA. En felaktig rörelse kan få äggstockarna att vrida sig vilket är ett akut och farligt tillstånd. Om jag blir gravid finns stor risk att det blir värre igen. Vilket får mig att redan nu tänka att jag kommer deppa ihop om två-tre dagar från nu om inget händer. Inte för att jag vill ha ont, men jag vill ju va gravid. Usch, avskyr dessa dagar.

Så ligger man här igen då…..

Ruvardag 1. Idag är det mer svullet igen och gör ont i magen. Det har molt massvis i livmodertrakten inatt och nästan krampat i magen. Har varit lite trög i magen också och försökt gå på toa åtskilliga gånger inatt, har alltså inte sovit så mycket alls. Nu har det äntligen släppt och jag har skött magen några gånger i alla fall. Men det skaver sådär på insidan av buken och svider/moler i livmodern eller däromkring. Precis som det kändes sist jag var överstimulerad har jag lyckats läsa mig till i gamla inlägg. Det verkar vara lite varannan dag. Igår var det ju bättre och gjorde mindre ont. Idag värre igen. Tror jag måste ha sjukintyg imorgon om jag inte kan jobba då. Nu ligger jag hemma på soffan då det gör ont att röra sig. Mår illa av Pravidelen också.

Känner mig lite less för stunden och önskar verkligen att det här kan föra något positivt med sig OCH att tiden går fort. Det är inte min grej att inte kunna jobba.

Henning har drömt mardrömmar inatt också och har vaknat flera gånger om jätteledsen. Han hade en vakenperiod mitt i natten när han inte kunde somna om. Imorse var han lite röd i ögonen, hoppas han inte har en ögoninfektion på gång utan att det bara var den dåliga nattsömnen som syntes.

ET – check!

För några timmar sedan kom vi hem igen helt färdiga. Det tar på krafterna att sitta sex-sju timmar i bilen. Vi började morgonen med att lämna Henning hos faster och kusinerna. Han hade inte ens tid att säga hejdå. Vi kom fram till IVF-kliniken i Falun med 15 minuters marginal. Doktor Staffan frågade hur jag mådde och jag erkände att jag mådde bättre på fredagen än vad jag gjorde på lördagen. Magen svullnade nämligen upp igår igen och det liksom skavde på insidan av buken. Han sa att blodproverna ändå visat att det var okej. Han frågade både mannen och mig om vi verkligen var säkra på att vi ville ha två blastocyster (doktorn kunde inte ställa upp med barnvaktsservice). Vi sa ja, fast jag såg att mannen min svalde en extra gång och flackade lite med blicken. Sedan skrev vi på papper om att de skulle frysa de blastocyster som inte sattes in idag, fyra stycken, i fem år och därefter kasseras dem.

Därefter var det upp i gynstolen som gällde och där mättes slemhinnan som jag oroat mig mest för till 8,5-9 mm, så bra för att vara jag. Ungefär där och då blev jag så himla glad och lättad att jag nästan kände mig hög. Pladdrade nog alldeles för mycket resten av besöket. Hade lite vätska i buken som syntes tydligt på ultraljudet. Två fina blastocyster fick flytta in och vi såg ett vitt sträck på skärmen. Den här gången kändes det ingenting.

Efteråt tittade vi på bilder på våra nyinflyttade blastocyster och fick fråga lite frågor och så gick vi igenom medicinlistan. Embryoglue har använts som det alltid görs där vid långtidsodling. Den ena blastocysten hade redan ”hatchat”, alltså börjat kläckas, det såg jättehäftigt ut. Kände mig så himla positiv där och då, men då och då dyker den där elaka rösten upp i mitt inre och säger att såklart det inte går för det brukar det inte göra, sån tur har vi inte. Men men, nu är det ju inte så mycket att göra, bara stoppa i sig massa piller här och var och sprutor och hoppas på att tiden går fort.

Jag ska fortsätta att ta Pravidel som jag fick mot överstimuleringen fram till TD. Prednisolonet ska dubblas från idag till 20 mg. Fragmin-sprutor varje kväll. Progynon och Lutinus tre gånger dagligen. Och jag kan väl erkänna här i bloggen att jag även tagit en Femanest vaginalt också, på eget bevåg, efter  VUL  3 när slemhinnan endast var 6 mm.

Vi fick även med oss filmen från när H blev till. Från att han endast var en befruktad äggcell till en färdig blastocyst som fick flytta in i mig. Så häftigt att se.

Önskar så att det lyckas nu. Den här behandlingen blev verkligen en pärs på slutet. Känner oss inte jättesugna att göra om detta två gånger till. Nu ska vi se på Beck innan läggdags.

TACK för alla lyckönskningar!

Dålig sömn

Har sovit skitdåligt inatt. Var svullen och hade ont igårkväll igen. Har inatt kissat en gång i timmen. Nu vid fyratiden kunde jag inte somna om och har varit vaken sedan dess. Självklart har båda mina killar sovit som stockar hela natten och snusar oförskämt härligt.

Passar på att skriva upp alla biverkningar jag har redan nu, av progrsteronet och överstimuleringen så behöver jag inte tro att de betyder något annat sedan när jag ruvar.

Trött, ömma bröst, svullen och halvtrög mage, lättirriterad, arg och smådeppig, kissar massvis speciellt nattetid, molvärk i lilla bäckenet/äggstockar/livmoder.

Tror jag går upp och tar en dusch nu innan mina killar vaknar. Klockan sju åker vi och lämnar Henning hos hans faster med familj. De är så uppspelta och längtar sig tokiga efter honom så han kommer få en kanondag. För oss bär det av till Falun då.

YES!! Det blir insättning på söndag!

Är jätteglad just nu!

Trevlig helg där ute!

Kan de inte ringa snart…..

…….från Falun. Är så nervös att jag spyr!

Rastlös och nervös

Imorgon bitti är det dags för nya blodprover. Jag önskar så av hela mitt hjärta att de visar på ett tillräckligt bra resultat.

Att vara hemma och ligga på soffan är inte min grej. Känner mig så rastlös. Och det är svårt att inte grubbla och oroa sig när man inte har något annat att göra. Det känns bättre i magen idag, men inte helt bra. Den är fortfarande svullen och spänd men gör inte lika ont. Det känns ”skvalpigt” när jag går. Har gått upp 2,5 kg sedan innan äggplocket så gissar att det är den del vätska som skvalpar runt därinne.

Idag har jag börjat med progesteronet, Lutinus. Det brukar jag bli helt sänkt psykiskt av. Hoppas det inte blir så den här gången.

Nu ska jag äta lite lunch. Rester från igår. Min snälla mamma, syrra och syskonbarn kom hit med färdig middag igår.

Tio befruktade

Tio av 15 ägg befruktades. Oväntat bra resultat. Om blodproverna visar bra resultat på fredag så blir det insättning på söndag förmiddag. Är svinnervös. Magen mår bättre idag. Det gör ont och är svullet fortfarande, men inte lika mycket som igår. Det gör inte längre ont när jag andas.

Tyvärr blev mannen blixtinkallad på jobb idag och var tvungen att åka bort med bara någon timmes varsel. Så nu är jag ensam till på fredag. Vi får se hur det går. Idag ringde jag in mamma och syrran som förstärkning på eftermiddagen och kvällen. Imorgon hoppas jag att jag mår mycket bättre.

Nu ska jag fortsätta slappa på soffan.

Uppdatering

Vi är lite chockade. För det första tog inte bedövningen. Hon sprutade in morfin flera gånger om men inget hände. Och självklart hade äggstockarna sjunkit ner djupt ner i buken så läkaren var tvungen att trycka och sticka rejält. Satan va ont det gjorde. Och efteråt blev det ännu värre. Det till och med krampade i ändtarmen och framåt. Hemskt. Kliniken hade bara Panodil och Diklofenak vilket inte hjälpte alls, gav mig bara magknip. Det slutade med att mannen fick springa ut till Apoteket och hämta Citodon som jag hade på recept för annat syfte. Av det blev det lite bättre och jag kunde i alla fall resa mig upp.

Nästa chock var resultatet. 15 ägg plockades ut. Från att ha hoppats på fem så kan man säga att vi blev snopna. Jag skulle bli ännu mer förvånad om alla dessa är mogna. Och tyvärr är det ju inte bara positivt att få många ägg. Nu riskerar jag att bli överstimulerad och om vi har otur får vi inte göra någon insättning.

Fick ta blodprover för att se om en överstimulering är på gång och jag måste medicinera mot det. En medicin man blir illamående av så hoppas jag slipper. I eftermiddag får jag veta.

TILLÄGG: Blodprovet var alldeles för högt. Nu blir det Pravidel och Fragmin. Och nu är jag skitnervös att inte återföringen blir av 😦

Inskrivning på MVC

Igår hände det saker. Vi hade inskrivning på MVC och jag jobbade sista dagen inför semestern. Dessutom är det ny vecka (i tisdags). Nu är det vecka 9 (8+2).

Vi kom försent till inskrivningen. Det stod en lite felaktig vägbeskrivning på hemsidan så jag tog fel tunnelbaneuppgång och kutade runt som en dåre. Tillslut kom vi inspringande nästan tio minuter försent helt svettiga och med dunkande huvud. Barnmorskan stod i korridoren och väntade på oss. Vi gjorde väl det som man brukar göra antar jag. Gick igenom min anamnes. Tog Hb (120), blodsocker (något på 6), urinprov (bra) och blodtryck (105/70). Vi fick lite information om kommande besök och fosterdiagnostik. På fredag 28 juni ska vi ta blodprover bland annat inför KUB-ultraljudet som vi snart kommer få kallelse till. Vi kommer även få kallelse till RUL. Inte förrän den 5 september ska vi tillbaka till barnmorskan nästa gång. Känns jättelångt bort, men vi fick ringa eller maila för extrakoll om vi är oroliga över något innan dess.

Jag passade även på att göra ett extra ultraljud igår på jobbet. Ville se om vätskan var borta och hur äggstockarna såg ut så att jag kanske vågar röra mig lite mer på semestern. Ingen vätska kunde ses vilket var skönt. Däremot var fortfarande höger äggstock stor och vänster som sist hade gått tillbaka var nu förstorad igen. När ska det gå tillbaka helt egentligen? Självklart såg vi Mini också. H*n såg fin ut och hjärtat tickade som bara den. Läkaren slog även på dopplern och då såg man hur blodet pulserade genom hjärtat. Häftigt.