Idag inleds vecka 17. Det låter ganska mycket faktiskt. Mer än 40 procent av graviditeten är avklarad. Min arbetskamrat som var den första på jobbet som fick veta att vi plussat tycker att hela jag strålar och ser jättefräsch ut. Roligt att höra då man mest känner sig lite knubbig, degig och blek. Men glad är jag i alla fall och det lyser väl igenom.
Igår ringde läkaren och berättade att mitt urinprov jag lämnade förra veckan faktiskt visade bakterier (någon form av streptokocker) och att jag skulle äta penicillin i en vecka. Troligen skulle det inte vara sista gången jag hade UVI under graviditeten och jag ska dessutom få antibiotika under förlossningen då bebis annars kan drabbas av lunginflammation om den blir smittad vid födseln.
Idag har jag haft riktigt ont i svanskotan. Var tvungen att ställa mig upp och jobba redan vid tiotiden. Annars brukar jag köra halva dagen sittande och halva stående. När jag stod upp fick jag istället ont i ländryggen med strålning/dragkänsla i ljumskar och skinkor. Inte alls skönt faktiskt.
Sista nätterna har jag drömt ganska mycket mardrömmar om Mini. Ibland drömmar jag att h*n dött eller vuxit alldeles för lite och är sjuk. Inatt drömde jag att jag fick en blödning och fruktansvärt ont i magen. Usch, varför ska man drömma så där? Man kan ju inte låta bli att undra om det har något med verkligheten att göra.
Det kanske låter som att jag klagar mycket här i bloggen men jag skriver faktiskt mest ner allt för att komma ihåg det. Kanske får jag lyckan att vara gravid flera gånger. Egentligen tycker jag trots några små symtom och krämpor att det hittills gått väldigt lätt. Oron har varit det värsta. Jag kan till och med uppskatta krämporna eftersom de ändå är ett tecken på att det händer saker i kroppen.
Imorgon ska jag till barnmorskan igen och förhoppningsvis få höra att hjärtat slår. Ska bli skönt.