Rosenrot

Idag har jag börjat äta rosenrot. Vi får se ifall något händer. Om man läser om det så ska det kunna vara helt fantastiskt. Exempel på effekter: ökad koncentration, ökad energi, motverkar nedstämdhet, höjer humöret och sexlusten, kan återställa hormonella obalanser och öka chansen till graviditet (!), öka förmågan  att hantera stress. Vi får väl se.

Förresten har jag småblött sedan igårkväll. Jag som hade hoppats att det skulle vara normalt denna månad. Speciellt när mensen slutade så bra och allt. Men såklart man inte var så bra. Finns inget positivt med det här. Vill bara ha svar på allt så jag kan få börja någon j*vl* behandling. Önskar verkligen att jag kunde få var lite normal någon gång, i alla fall en månad? Varför?

Nu ska jag ta en dusch. Längtar till mannen min kommer hem, han är på fackmöte på jobbet.

Annonser

Nästa steg

Nästa steg i denna ”bli gravid-karusell” blir inte en ny Puregon-kur som det var planerat. Idag igen var jag hos en läkare jag inte varit hos förut, doktor Nylund, och han tyckte efter att ha läst igenom min journal att vi skulle gå direkt till IVF eftersom man inte konstaterat att mina äggledare överhuvudtaget fungerade. Han sa tvärtemot att HSG:n inte brukar bli misslyckad utan anledning. Man vet inte vad man ska tro. Skulle vara lättare om alla doktorer sa/trodde samma sak.

Jag sa i alla fall att jag helst ville uttömma alla möjligheter som finns innan IVF eftersom det känns som sista chansen. Efter det finns ingenting kvar att gå vidare med. Han föreslog då att vi nu skulle göra en laparoskopi. Alltså ett till ingrepp i narkos där man går in med titthålskamera i buken och sedan spolar igenom ägglederna ordentligt och även har möjlighet att åtgärda eventuella problem.

Låter ju som en bra idé. Jag bad om att få det för länge sedan när HSG:n inte blev lyckad, men den doktorn jag var hos den gången, doktor Rylander, tyckte inte att det var någon bra idé. Återigen, konstigt att de säger så olika.

Nu är det alltså väntan som gäller igen. Är så less på att vänta. Är väl inte känd för att ha tålamod. Jag vill bli gravid NU. Men så blir det uppenbarligen inte.

Detta måste vara den längsta veckan ever

Var nyss tvungen att kolla i kalendern om det verkligen bara var drygt en vecka sedan jag tog ÄL-sprutan. Tänkte att jag måste ha räknat fel för det känns som evigheter sedan. Men, det var bara en vecka och tre dagar sedan.

Har börjat få ont i brösten och humörsvängningar. Precis som alltid innan mensen kommer. Svårt att inte tappa hoppet. Ena minuten tänker man att jo, vi har ganska stor chans den här gången, såklart det gått vägen. Nästa minut tänker man att nej, det känns precis som vanligt, såklart det inte kan vara något då.

Tror jag håller på att bli helt knäpp. Är i alla fall trött som en gris på kvällarna. Genomlider sista timmarna på jobbet och åker hem storgäspandes och faller ihop i soffan. Orkar nada. Måste vara någon sen reaktion på allt som hänt sista veckorna.

Nu ska jag slappa på soffan till min underbara man kommer hem och hjälper mig att laga middag. Är så lycklig som har honom som stöttar och peppar mig.