Tiden står still…..

Här händer inte mycket. Överstimuleringen blir varken bättre eller sämre. Mår ganska bra på morgnarna men blir sämre under dagen med ballongmagen som blir större och större från lunch och framåt. Har funderat på om jag ska börja skriva ner eventuella symtom för det kan ju vara roligt att titta tillbaka på senare. Känns bara som om det ska gå åt skogen om jag gör det. Men såklart det inte har med det att göra. Är dock svårt att skilja graviditetssymtom från symtomen på överstimuleringen.

I alla fall så har jag sista dagarna haft halsbränna, mensvärkar (ibland så kraftiga att jag ligger ihopkurad), ömma och svullna bröst samt trög mage. Det var väl det. Jag kan inte heller äta några större portioner för det tar tvärstopp, men misstänker att det har med vätskan i buken att göra som tar upp plats därinne. Jag kissar också hela tiden, dag som natt, men eftersom jag dricker över två liter vatten per dag just nu så känns det ganska naturligt att det blir så.

Barnmorskan vi hade vid äggplocket på IVF-kliniken i Falun sist ringde igår morse. Hon hade hört om vårt resultat och ville gratta, ge oss en kram och höra hur jag mådde. Så himla gulligt.

Enligt mina beräkningar är jag i vecka 5 idag (4+3). Trodde aldrig jag skulle få skriva det 🙂

Morgonens digitala med veckoindikator. Visar antalet veckor från befruktningen
och stämmer väldigt bra eftersom det idag är exakt 17 dagar sedan befruktningen.
Annonser

Överstimulerad

Idag blev det en tur till distansläkaren. Tycker inte att jag blivit så mycket bättre i magen de här dagarna och imorgon skulle jag eventuellt börja jobba igen. De ville ta en titt på mig så jag fick en akuttid. Fick göra VUL och berätta om mina symtom och det visade sig som många av er redan gissat att jag är lite överstimulerad. Hade en hel del vätska i buken och äggstockarna var ganska svullna. Fick förklarat för mig att om jag inte tar det väldigt lugnt kan äggstockarna vrida sig då de nu är ganska tunga och dessutom skumpar runt i bukvätskan, och om det händer så gör det ONT och blir akut operation. Så fick fortsatt sjukskrivning och blev ordinerad Fragmin (jippi, får ta sprutor igen), vila, dricka mycket och äta mycket salt. Så ska kroppen ta hand om det hela själv. Fick även lämna blodprover för att kolla infektionsvärden och hur tjockt blodet är eftersom överstimuleringen kan öka risken att få blodpropp då blodet blir mer koncentrerat när vätska från blodet dras ut i buken. Fick även ta hCG. Ska ta nya prover på måndag inför återbesöket på tisdagmorgon. Är nästan mest nervös över hCG-proverna om jag ska vara ärlig.

Tusen tack för gratulationerna alla! Har haft besöksrekord på bloggen idag. Helt otroligt att människor jag aldrig träffat är så engagerade och glada för vår skull. Har gråtit glädjetårar både en och två gånger idag när jag läst alla kommentarer. Ju längre dagen gått, ju mer overkligt har det känts. Tur att jag tog kort på testet och la upp här, för jag har varit tvungen att kolla att det verkligen är sant flera gånger. Känns som det bara är en omöjlig dröm.

Ruvardag 10

Vi har vår testdag på lördag 25 maj (som också är Ofrivilligt barnlösas dag).

Men vi kunde inte hålla oss den här gången, så vi har precis ”tjuvtestat”. Och är inte detta den vackraste bilden ni någonsin sett???

 

Jag vet att mycket kan hända, men känner mig just nu oerhört lycklig över att få ett bevis för att något över huvudtaget kan fästa där inne.

Magföljetången…..

Tyckte det kändes ganska bra imorse. Magen var nästan platt och det gjorde inte lika ont. Gick till jobbet och kände under dagen att den svällde upp igen. Vid lunch ringde jag till kliniken i Falun och pratade in på deras telefonsvarare och efter någon timme ringde de upp. De sa till min förvåning att det kanske var för att jag blivit gravid som äggstockarna hade ”blossat upp” igen och att jag därför fått vätska i buken. De tyckte att jag skulle ringa till hemortsläkaren och höra om jag kanske skulle komma för en kontroll. Mailade hemortsläkaren (lydig som man är) och blev uppringd efter ett par timmar av barnmorskan. Hon frågade ut mig hur jag mådde, om buken var mycket svullen, om jag kissade ordentligt, om andningen var ansträngd etc. Sedan började även hon prata om att det kunde vara ett tecken på graviditet och att i hennes öron lät det väldigt positivt även om det kanske inte kändes så just nu.

Tankarna snurrade i huvudet så jag blev helt vimmelkantig och helst ville jag bara att alla skulle sluta prata om en eventuell graviditet, för jag vill inte hoppas på det. Eller hoppas vill jag väl, men jag vill inte tro på det förrän det verkligen är sant. Fasen så ont det gör att bli besviken jämt.

Jag blev i alla fall ordinerad att sjukskriva mig för att vara hemma och ta det lugnt, dricka minst två liter vatten om dagen samt salta extra på maten. Så länge inte andningen blir påverkad och jag inte hade ondare än jag har nu så ska det gå bra. Om det blir sämre fick jag rådet att åka in akut. Men det känns i alla fall som att det går åt rätt håll nu.

Min onda mage :-(

Alltså vad är det med min mage. Den är stor och uppsvälld som en ballong. Och det gör ont. Eftersom den spänns ut hela tiden så blir jag öm på hela insidan av buken. Och det är inte skönt att nysa för då känns det som hela magen ska sprängas inifrån. Vad är fel? Jag är inte dålig i magen, snarare tvärtom. Lite trög. Den är lite mindre svullen och spänd på morgonen men blir jättestor under dagen. Kul och jobba imorgon med ballongmage.

Jaja, det var bara det. Behövde beklaga mig lite.

Ruvardag 6

Här är det glest mellan inläggen just nu. Försöker att sysselsätta mig med annat än att känna efter. Det går hyfsat. Tyvärr är det ingen annorlunda känsla den här gången. Har haft lite ”mensvärk” till och från ända från ruvardag 1. Blir lite trött av progesteronet som jag för övrigt redan är less på. Less på kletet och att aldrig känna sig fräsch. Brösten ömmar vilket de gjort sedan lång tid tillbaka, redan innan Ovitrelle-sprutan och långt innan ET. Misstänker att det kommer av östrogentabletterna. Igår och idag har magen ballat ur. Det känns nästan som precis efter äggplocket. Lätt magknip och magen är helt uppsvälld som en ballong. Inte så kul att se gravid ut när man inte är det. Har även lite svid i magen och rapningar. Säkert progesteronet som ställer till med det också.

Alltid ska något grusa förhoppningarna…

Idag åkte vi till Falun igen. Ganska positiva denna gång då vi fått så bra resultat hittills med både slemhinnan och antalet ägg. Och dessutom kändes det ju lite som vår turdag. Först gick vi genom resultatet gällande kvalitén på embryon, spermier etc. Våra embryon är tydligen fantastiska och ovanligt bra. Dessutom hade de tydligen förväntat sig att vi skulle få ut fem-sex stycken. Istället fick vi ut 14 varav tio var mogna och alla dessa blev befruktade. Vi har redan nu fem (plus en från IVF 1) blastocyster i frysen och fyra som odlas vidare till imorgon och som kanske kommer frysas ner om det håller tillräckligt bra kvalitét. So far so good.

Sedan var det dags att hoppa upp i gynstolen och när vi kollar slemhinnan så säger han först att den är 6 mm. Jag höll på och bryta ihop vilket han nog uppfattade och mätte ytterligare några gånger och fick den till 8 mm som bäst. F*ns h*lv*t*s kropp. Luften gick ur helt och jag gick nog därifrån med axlarna ungefär en decimeter längre ner än när vi gick in. I alla fall så rekommenderade han oss att göra ”rispningen” nästa gång om inte denna gång skulle lyckas (ingreppet jag skrev om tidigare). Det blir efter sommaren i så fall eftersom de sommarstänger kliniken vid midsommar. Känns meningslöst att försöka hinna med fler insättningar utan att göra ”rispningen”före.

Men det lät ändå som läkaren trodde att det kunde funka för oss den här gången. Blastocysten vi fick tillbaka var av toppkvalitét och hade redan börjat kläckas. Så man vet aldrig. Fast förhoppningarna känns som bortblåsta just nu.

Tio befruktade!!

Fick precis samtalet från Falun. Tio ägg av 14 har blivit befruktade!! Helt otroligt. Helt på egen hand dessutom. Och vi som var oroliga att den korta metoden skulle ge oss färre ägg, vilket den statistiskt sett gör. Jag säger bara en sak, aldrig mera nässprayen. Kan inte fatta att det gick så bra, så lätt och så smidigt. Nu ska vi njuta av den bra starten på detta försök. Kanske till och med skåla i lite Moët 🙂