Förlossningsväskan och förvärkar

Det har varit sköna soliga dagar sista dagarna.

Jag har skitont i bäckenet så fort jag rör mig för att inte tala om på natten. Jag är liksom öm framtill från blygdbenet strålande mot in- och framsidan av låren och även bak vid svanskotan strålande ut mot en eller båda skinkorna. Det tar ett tag att få igång kroppen när man suttit eller legat ner.

Jag har också ganska onda förvärkar sedan många veckor tillbaka, de är nu ännu lite ondare och kraftfullare men fortfarande väldigt oregelbundna. Kan ibland komma var tionde minut och ibland endast några enstaka utspridda över dagen.

Förra graviditeten hade jag full kontroll på alla förberedelser i god tid, den här gången har jag inte haft ork. Visserligen har jag köpt allt som behöver köpas, men nu har mannen börjat påtala att vi kanske ska packa förlossningsväskan ifall att. Jag tycker det känns som att tiden går så långsamt och att vi har all tid i världen, men gissar att han har rätt. Om tre dagar går han på semester och sedan lär väl tiden rulla på snabbt misstänker jag. Så nu har jag i alla fall skrivit på en lapp vad vi ska packa ner och börjat lägga ner några enstaka saker.

Vi tror att H börjar förstå mer och mer att vi ska få hem en liten bebis snart. Han pratar mycket om bebisar och till och med hans leksaker i små storlekar har blivit bebisar. Om några dagar ska vi göra om i vårt sovrum. Vi ska få en till resårbotten och bäddmadrass av min syster och så ska vi sälja vår sänggavel och ställa madrasserna direkt på golvet och ha tre madrasser på raken så att det blir en jättestor säng utan fallrisk för varken H eller bebisen. Det blir förmodligen inte så snyggt, men väldigt praktiskt. Vi misstänker att hela familjen kommer sova i samma säng ganska ofta. Inatt kom H in till oss för första gången. Tidigare har han ropat så vi har fått komma och hämta honom alternativt lägga oss hos honom, men nu kom han gående själv, gulliga ungen.

Denna vecka ska också syskonvagnen komma. Den skickades till butiken igårmorse så den bör komma fram den här veckan så att vi kan hämta den.

I helgen som kommer ska min mamma vara barnvakt lördag-söndag och maken och jag ska sova på hotell inne i stan och fira vår bröllopsdag med lite egentid. Ska bli mysigt.

Nästa vecka händer stora saker. H ska sluta med blöjor. I början av veckan, troligen måndag, åker blöjorna i soppåsen för att sedan åka vidare med sopbilen (som är väldigt viktigt att inte glömma att nämna) och H ska börja gå på pottan eller toaletten. Ska bli spännande att se hur han tar det. Han vill ju vara utan blöja oftare och oftare, så nu är det bara köra.

Annonser

Foglossning, trötthet, halsbränna och svullna fötter

Ja nu börjar det märkas att man är höggravid på riktigt. Mindre trevliga krämpor har börjat dyka upp. Jag är så trött och orkar INGENTING. Vill bara sova.

Mitt bäcken tyckte inte om att gå två hela dagar på Furuvik. Sablars vad ont jag hade.

Halsbrännan har verkligen varit fruktansvärd. Känns som hela halsen är sönderfrätt och att det brinner i magsäcken. Inget hjälper riktigt.

På midsommardagen svullnade mina fötter upp och har varit svullna sedan dess. Ser inte vackert ut och så spänner det och gör ont dessutom.

Det positiva sista veckan har varit att fosterrörelserna blivit riktigt tydliga och känns ofta. Gissar att det är trångt där inne nu.

Nej, börjar känna mig ganska färdig med detta nu. Längtar tills hon kommer ut. Idag har jag knåpat ihop mitt förlossningsbrev. Känns skönt att ha det gjort. Om någon vecka ska syskonvagnen anlända. Imorgon ska vi till BM och i övermorgon är det dags för nytt TUL.

Igår var det dags för migrän igen och idag har jag haft huvudvärk till och från. Nu hade jag varit fri så många dagar att jag nästan börjat tro igen, att den skulle försvunnit, men självklart inte.

Och dagarna rullar på….

Äntligen känns det som att tiden går lite fortare. Sedan jag skrev sist har jag hunnit bli ett år äldre. Det var min födelsedag i torsdags. Det var sol och stekhett den dagen så vi letade upp ett utomhusbad och åkte iväg och njöt av svalkan. H var hemma från förskolan hela förra veckan så han var också med. Vi trodde han skulle bli sjuk då han var trött och hängig emellanåt, men det blev aldrig något. Han njöt som vanligt av badet, det måste vara bland det bästa han vet. Lär nog bli mycket bada i sommar.

Det har också hunnit vara helg och Sveriges nationaldag. I helgen har vi försökt fortsätta med projektet tömma garaget/förrådet. Det går LÅNGSAMT men framåt. Vi har också börjat tvätta alla babykläder etc. Känns konstigt och overkligt. Men det är bara två månader kvar och det är skönt att ha det gjort så att vi bara kan koppla av sedan.

Igår träffade jag min barndomsvän och vi fikade och pratade hela dagen. Tror inte vi sett varann på två år, så det var mycket att ta igen. Hon har precis som vi kämpat i många år, fler än oss, för att få bli mamma. Hennes resa började för elva år sedan och har bestått av både inseminationer och IVF-behandlingar och snart ska hon påbörja en annan resa och prova embryodonation. Önskar så att hon ska få lyckas.  Tänk att vi är så många som kämpar där ute.

Idag ska jag iväg och träffa en annan vän som jag också känt sedan barndomen. Hon fick barn för drygt en vecka sedan så jag ska bebisgosa. Ska bli så mysigt.

Igår hade jag riktigt mycket onda sammandragningar. Undrar varför det är mer vissa dagar. Flera i timmen hade jag. Ändå satt jag och fikade större delen av dagen så kan inte påstå att jag stressade. Konstigt.

Nu ska jag hoppa i duschen.

Sammandragningar

Har fått en hel del sammandragningar som gör lite ont på sistone. Barnmorskan ville att jag skulle lämna urinprov för eventuell UVI. Jag hade UVI flera gånger om under förra graviditeten. Nu under helgen har jag börjat misstänka att hon har rätt. Kissar gör jag hela tiden, vilket också är normalt så hur vet man? Har haft en himla molvärk sista dagarna i lilla bäckenet, nästan som mensvärk, vilket jag även hade under förra graviditeten vid UVI. Imorgon bitti ska jag ta mig till lab med provet. Jobbigt att gå upp så tidigt, måste nog upp vid 5-tiden.

Annars rullar det på fint. Hade migrän tre gånger tidigare i veckan men nu under helgen har det varit lugnt. Vi hade en riktigt trevlig valborg igår och idag har vi haft lite rensning här hemma. Har börjat projektet med att skapa en tom garderob till lilltjejen. Spjälsängen är på plats i sovrummet igen också. Om jag mår bra imorgon ska jag börja gå igenom H:s alla gamla kläder och se vad som ska sparas och vad som ska ges bort eller kastas. Som tur är har jag en kompis som ska få en son om tre veckor. Så henne kan jag ge bort lite till.

Just nu är klockan 22:05, H sover fortfarande inte. Vi har kämpat i en och en halv timme nu. Jag började, mannen fick ta över. Vi gjorde misstaget att låta honom sova i över två timmar på dagen idag. Ibland är det så himla skönt att hinna göra en massa saker som är svåra att få gjorda när han är vaken. Så då blir det ibland att vi inte väcker i tid, men vi får nog skärpa oss nu i fortsättningen. Blir jobbigt för honom på förskolan om han inte fått sova tillräckligt länge under natten.

Mycoplasma, magsjuka och mens

Igår när mannen hämtade på förskolan fick han höra att en pedagog hade mycoplasma och dessutom går det magsjuka (fortfarande). Så nu håller vi tummarna och hoppas vi slipper.

Idag kom mensen. Ett par dagar före beräknat, men spelar ju ingen roll. Imorgon blir det sprutstart. Upplägget är väldigt likt det vi hade när H blev till, enda skillnaden är att jag denna gång tar Prednisolon samtidigt som sprutstart och inte bara efter insättningen. Glömde fråga varför, men ska göra det nästa gång jag är där. Jag ska väl erkänna att jag den gången H blev till tog Prednisolon på eget bevåg direkt efter äggplock, väntade alltså inte till insättningen.
Så nu är vi äntligen igång. Har haft en fruktansvärd migrän både igår och imorse. Som tur är har tabletterna hjälpt, men jag blir så fruktansvärt trött av dem. Igår somnade jag redan vid åtta när jag la H. Förhoppningsvis blir det bättre nu när mensen kommit.
Den preliminära behandlingsplanen.
Nu får ni gärna hålla tummar och tår!!

Startskottet har gått!

Idag kom vi äntligen iväg till gynekologen. H mår mycket bättre och min mamma satt barnvakt medan vi åkte iväg. Rispningen gick fort och gjorde lite ont, men inte så farligt. Efteråt hade jag lite molvärk i magen i någon timme. Nu är det bara vänta. Vänta på mensen och hoppas att inget strular den här gången. Känns lite spännande och färväntansfullt att vara igång igen.

En plan och kostnader

Nu är cellprovet/biopsin tagen. Mensen var inga problem. Det verkar hänga på vilken doktor man kommer till och kanske lite beroende på hur mycket man blöder. Läkaren var jättebra och förklarade allt noggrant, ställde frågor och visade på en tv-skärm vad hon såg och vad hon gjorde. Jag såg själv vart cellförändringarna satt. Med mikroskop och blotta ögat såg det fortfarande ut som lätta cellförändringar. Vi får se vad resultatet på biopsin visar. Enligt den här läkaren som verkade mer seriös och noggrann än den förra jag var hos, så vill man ofta konisera bort även lätta cellförändringar om man haft dem länge. Mest för att man ska slippa gå på kontroller. Men nu kör vi på med IVF:erna. Skulle provet visa något värre än grad 1-förändringar så får vi ta ställning då.

Efter det läkarbesöket åkte vi vidare till stan och IVF-läkaren. Där gjorde vi upp en plan för syskonförsöket/IVF 3. Tyvärr hade han som förväntat inte fått svar på blodproverna ännu. Men vi planerade för att göra som vi gjorde när Henning blev till. Då körde vi korta protokollet och stimulerade med Gonal-F och med tillägg av Progynon för att hjälpa slemhinnan. Efter införandet blir det även Prednisolon, Fragmin och Trombyl. Redan nu ska jag börja äta extra D-vitamin. Vet inte om det egentligen hade någon betydelse, men det ska kunna öka chansen och jag åt det när Henning kom till. Dessutom ska vi denna gång göra LEI (Local Endometrial Injury) på CD 21. Med andra ord går man in med en tunn kateter och rispar livmoderslemhinnan i cykeln före IVF/FET. Så när mensen sedan kommer någon dryg vecka senare så kör vi igång med behandlingen.

Det enda tråkiga när vi var där var att det blivit en liten missuppfattning om priset. Eller, jag hade nog inte tagit reda på tillräckligt. När vi gjorde syskonförsöken där sist så fick vi betala landstingsavgiften trots att vi egentligen var privatpatienter. Jag tog för givet att vi skulle få fortsätta göra så. Men nu får vi även betala privat avgift där och i Falun, så det kommer bli mellan 13 000 och 19 500 kr till som vi inte hade räknat med. Så kostnaden blir 45 000kr  (3-pack IVF-behandlingar) + 19 500 kr (besök distansläkaren) + 2200 kr (mediciner när frikortet går ut) + 1700 kr (LEI) = 68 400 kr. Sedan tillkommer även resekostnader samt inkomstbortfall när vi måste sjukanmäla oss (vid äggplock och insättning) och springa på läkarbesök. Vet inte riktigt hur vi ska lösa det, men men, på något vis får det gå. Förhoppningsvis bryter vi tidigare trend och blir gravida fort och då kan vi komma undan med lite mindre. Jag fick alla mediciner till första behandlingen utskrivna redan nu eftersom mitt frikort går ut snart och som tur var träffade jag en mycket hjälpsam person på Apoteket som lät mig ta ut alla uttag på en gång. Så snart är väl hela kylen fylld med sprutor och skåpen fyllda med diverse piller.

Jag ska prova ett nytt tankesätt denna gång. Jag ska tro och tänka positivt. Det låter ju bra, enkelt och självklart men efter alla tidigare besvikelser är det inte så lätt som det kan verka. Men oftast, förutom första gången vi gjorde IVF, så har jag sett misslyckandet framför mig redan från början. Inbillat mig att det inte kommer göra lika ont inombords då. Om jag är beredd på besvikelsen. Men nog fan gör det ont ändå. Tror varken det gör mer eller mindre ont om jag försöker vara lite positiv längs vägen. Det blir som det blir ändå. Så om ni hör mig snacka/skriva om att nu är det kört eller nu kommer det säkert gå åt skogen så skäll lite på mig. För nu ska det banne mig gå bra. Den här gången SKA vi inte behöva kämpa lika länge.

Gynbesöket och syskonförsöket

Idag var jag hos gynekologen. Önskar verkligen att de skulle finnas kvar i många år till. Typiskt när man hittat så rätt. De är så himla bra. Ett superteam. Bra läkare och barnmorskan likaså. Flexibla, nytänkande, tillgängliga och professionella.

Vi pratade lite om allt som hänt med cellförändringar, blödningar och bröstknölar. Vid gynundersökningen såg det ut som vanligt. Inget att anmärka på egentligen. Inga cystor eller andra konstigheter. Förklaringen till blödningen är troligen en utebliven ägglossning. Han förklarade otroligt bra hur hormonerna funkar och jag blev väldigt imponerad av hur kroppen är programmerad OCH att han kunde förklara det på ett sådant bra sätt att vem som helst hade kunnat förstå det. Nu har jag fått några tabletter som heter Primolut-Nor som ska minska eller få blödningen att upphöra samt efter avslutad kur ge mig en ny blödning som räknas som en mens. Fick dessa tabletter även efter vår första IVF när kroppen också ballade ur lite och inte slutade blöda. Då funkade det, så vi hoppas att de gör det nu också.

Fick även en remiss för ultraljud och eventuell mammografi som jag ska göra på nu på måndag. Är lite smått livrädd, men vill ändå ha det gjort så att jag kan koppla bort det (förhoppningsvis). Läkaren tyckte inte det kändes som något oroande, men man vet aldrig.

Vi pratade även om syskonförsök och vi planerade för att sätta igång med detta efter sommaren. Har ett bokat planeringssamtal den 11 augusti. Än så länge har vi inte pengarna, så kanske måste vi avboka alltihop. Men vi ska verkligen försöka att ordna det på något vis.

Ringde även till Falun idag och förklarade varför vi inte hört av oss och frågade om vi fortfarande var godkända för att köpa ett trepack vilket vi var. Skönt att veta.

Syskonförsök (?), blödningar, knöl i bröstet…….

………..det är för mycket nu. Känner mig så nära att bara krascha och inte orka resa mig. Känner mig otroligt stressad över allting just nu. Samtidigt blir jag nästan apatisk och tom i hjärnan och orkar bara inte ta tag i något. I fredags glömde jag bort hälften av mina arbetsuppgifter och tyckte vi hade det så lugnt och skönt på jobbet. Sedan fick jag ”skäll” när jag gick hem för att jag inte hade gjort något då det tydligen fanns massa saker att göra. En släkting frågade mig häromdagen vad jag gjorde dagen innan. Och det var bara blankt, kom inte ens ihåg vilken dag det var just då.

Ringde i alla fall min gyn tillslut. Hon skulle bli pensionär, om några dagar. Så det var ingen idé för mig att komma till henne sista dagen tyckte hon. Och det kan ju vara klokt. Fick tips om en annan gynekolog att börja gå hos av henne, men hörde istället av mig till den gyn jag gick till under IVF-behandlingarna. De är ju fantastiska. När jag ringde sa de på svararen att de var på studiebesök på en annan klinik. Redan då anade jag ugglor i mossen. Skulle de också sluta? Mailade istället och fick svar igår. Jag anade tyvärr rätt, de ska också avsluta sin verksamhet. Va ledsen jag känner mig. Jag vill ju gå där när vi ska göra syskonförsök. Förklarade i alla fall varför vi inte hört av oss för att göra syskonförsök redan förra året som vi sagt. Att det hade med cellförändringarna att göra. Fick till svar att de hade pratat om oss häromdagen och undrat vart vi blivit av. De tyckte att vi skulle göra syskonförsök nu efter sommaren så att vi kunde gå hos dem innan de slutade. Jag önskar av hela mitt hjärta att vi kunde det. Men hur ska vi ha råd? Vi har inte de pengarna nu. Har försökt starta en donationsfunktion här på bloggen, men får inte till det. Känns som att när vi väl har råd så är det kanske för sent. Oerhört stressande.

Och så har jag fått en knöl i bröstet. Det är inte första gången, men skapar lika mycket ångest varje gång. Jag gjorde en mammografi och ett ultraljud i höstas som inte visade något. Har tidigare haft små cystor i brösten, framför allt det högra. Men då har jag varit mitt uppe i en massa hormonbehandlingar vilket jag inte är nu. Förhoppningsvis är det bara en cysta den här gången också, men tänk om det inte är det? Jag har ju bröstcancer i släkten både på mammas och pappas sida (moster och farmor). Och alla hormoner vid IVF/FET kan öka risken. Speciellt allt extra östrogen jag intagit i alla möjliga former. Fy tusan vilken dödsångest jag får.

Här hemma börjar vi sakta men säkert boa in oss men mycket står på vänt tills ombesiktningen varit på torsdag. Eftersom vi inte vet om och vart det blir omtapetserat vill vi inte borra upp skåp, hyllor och tavlor på väggarna. Vilket också medför att det är mycket som inte kan packas upp. Och trots att vi hade ett pyttelitet kök i förra lägenheten där vi knappt kunde sitta fyra personer utan att trängas så hade vi nog ganska bra skåpförvaring där. För nu när vi bor på nästan dubbelt så stor yta så får vi helt plötsligt inte plats med våra kökssaker. Men det känns otroligt stort annars, ligger i ett väldigt trevligt område med många barnfamiljer och mycket grönt runtom. Det är ljust och luftigt och vi trivs bättre och bättre. I vårt sovrum har dock föregående hyresgäster valt mörkbrun tapet. Ser ut som skit rent ut sagt. Tur vi bara ska sova där så vi slipper se eländet allt för mycket. Vi har en lekplats på ena sidan av huset och H älskar det. Även när vi är inne kan han sitta hur länge som helst och bara titta ut och vara nöjd när de andra barnen leker. Nackdelen är väl att vi numera inte kan gå direkt in från bilen utan att passera lekplatsen och H blir förbannad och gallskriker om vi inte inte stannar och leker. Inte alltid man har lust att hänga där. Ibland vill man bara hem. Och ibland har man bråttom till förskolan på morgonen…..

Nä, nu ska jag ta en dusch. Diska lite och sedan gå och lägga mig. Imorgon blir det besök hos min IVF-gyn. Koll av blödningar, bröst och prat om syskonförsök. Önskar så mycket att det kunde gå i höst. Känns som det är meningen på något vis, att det måste ordna upp sig.

Världens gladaste unge

Tror vi har världens gladaste unge. Han skrattar nästan hela tiden. Ett sådant härligt skratt som smittar av sig på alla. Det bara lyser om honom. Idag fick han hälsa på en hund för första gången. Vilken lycka! Han blev helt lyrisk. Det bara lös om honom och han skrattade hysteriskt. Hunden tyckte nog att Henning var lite läskig och hon gjorde sitt bästa för att strunta i honom men H ville hela tiden ”springa” efter. Tur för hunden att han ännu inte kan springa på egen hand.

Imorse var jag till arbetsterapeuten och fick en skena till min handled. Har ju haft ont i handleden till och från sedan i våras och vid MRT såg man att jag hade en liten inflammation i en sena där, tendinit. Eftersom jag inte vill knapra antiinflammatoriska så blev jag skickad till en arbetsterapeut istället. Där fick jag en skena som jag ska använda för att avlasta när det onda kommer. Om en månad ska jag tillbaka för utvärdering.

På eftermiddagen var vi på Lekmer och köpte galonbyxor till H. Tydligen ska man inte ha byxa och jacka när man har storlek 74 utan overall. Overaller fanns det bara med fleecefoder i och det kändes lite väl varmt. Alltså fick vi köpa ett par byxor i storlek 80, men det blev ganska bra ändå när vi spände hängslena. Efter shoppingen ordnade vi lite fika och drog ut i svampskogen igen. Mannen har ledigvecka nu, så då gäller det att passa på. Det var otroligt skönt att komma ut och vi fyllde en halv korg med kantareller på bara en liten stund.

Ringde förresten distansläkaren imorse och meddelade negativt gravtest och nu även blödning. Berättade också att vi nu vill pausa en stund till i början på nästa år. Tyvärr har de stängt från mitten på januari till slutet på mars där. Så om vi ska köra nya behandlingar just då måste vi hitta en ny distansläkare. Trist, det vill vi inte. Så kanske väntar vi tills de öppnar igen. Vi får se hur det känns då. Skulle gissa att stressen att sätta igång igen kommer tillbaka när kroppen och psyket fått vila ett tag. Längtan till ett syskon är ju stor. Men vi måste hinna spara ihop lite mer pengar också, så att vi kan köpa ett trepack och köra färskförsök.

Jag borde ha ringt Falun idag också och även meddelat dem resultatet, men jag orkade inte. Ska försöka ta tag i det imorgon. Ska be att få en telefontid med doktor Staffan och dels planera inför nästa behandling och dels be att få bli godkända för att köpa ett trepack. Jag gillar som bekant att ha nästa behandling planerad så att man vet vad man har framför sig. Då kan jag koppla av bättre fram till dess.