Mycoplasma, magsjuka och mens

Igår när mannen hämtade på förskolan fick han höra att en pedagog hade mycoplasma och dessutom går det magsjuka (fortfarande). Så nu håller vi tummarna och hoppas vi slipper.

Idag kom mensen. Ett par dagar före beräknat, men spelar ju ingen roll. Imorgon blir det sprutstart. Upplägget är väldigt likt det vi hade när H blev till, enda skillnaden är att jag denna gång tar Prednisolon samtidigt som sprutstart och inte bara efter insättningen. Glömde fråga varför, men ska göra det nästa gång jag är där. Jag ska väl erkänna att jag den gången H blev till tog Prednisolon på eget bevåg direkt efter äggplock, väntade alltså inte till insättningen.

Så nu är vi äntligen igång. Har haft en fruktansvärd migrän både igår och imorse. Som tur är har tabletterna hjälpt, men jag blir så fruktansvärt trött av dem. Igår somnade jag redan vid åtta när jag la H. Förhoppningsvis blir det bättre nu när mensen kommit.

Den preliminära behandlingsplanen.

Nu får ni gärna hålla tummar och tår!!

Biopsi imorgon

Imorgon ska jag till sjukhuset för att ta en biopsi från livmoderhalsen och kontrollera mina cellförändringar. Känner mig inte lika orolig denna gång då jag för bara en dryg månad sedan tog ett vanligt cellprov som visade endast lätta cellförändringar. Sist stod det uttryckligen på kallelsen att man inte fick ha mens/blödning när man tog provet, den här gången stod det ingenting om det. Eftersom jag har mens så misstänker jag att det kommer protesteras när jag kommer dit. Men så länge det inte står i kallelsen så kan ju inte jag veta. Cellprovet jag tog för en dryg månad sedan gick bra att ta trots blödning. Om jag ringer och berättar att jag har mens får jag troligtvis vänta i flera månader för en ny tid, så har det varit tidigare gånger. Och jag SKA göra provet imorgon, punkt slut. 90 minuter efter tiden på Kvinnokliniken ska vi vara hos IVF-läkaren inne i stan. Snacka om tight schema. Min mamma har i alla fall tagit ledigt från jobbet för att ha hand om Henning. Tur vi har nära och kära som ställer upp.

Ryggskottet jag fick igår sitter i och gör svinont. Var tvungen att ta en Citodon inatt för att kunna sova. Nu finns ingen återvändo, så fort det släppt är det bålträning som gäller. Mannen och jag ska köra ett styrkeprogram tillsammans och stötta varann.

Nu ska jag försöka ta mig till toaletten, det kan ta en stund i dagsläget…..

Härlig helg, mens, syskonförsök och ryggskott

I helgen har vi varit på ett fantastiskt bröllop. En i familjen som gifte sig och det var verkligen ett fint bröllop och en trevlig fest. Dessutom övernattade brudparet och många av bröllopsgästerna på hotellet som låg precis intill kyrkan och festlokalen. Jätteskönt var det att bara kunna gå några meter för att ”komma hem” efter festen och att dessutom få sova ostört och sedan vakna upp utsövd till en hotellfrukost/-brunch gjorde ju allting ännu bättre.

Det var första gången vi lämnade bort H över natten. Det var min syster som hade hand om honom. Det kändes lite jobbigt först, framför allt för att vi visste att de skulle åka och bada med honom. Min största skräck som jag drömt så många mardrömmar om är att han ska drunkna när han är med någon annan än mig, någon som inte har lika bra koll. Men syrran har tre barn själv som är ganska stora nu och som kan hjälpa till att ha koll och dessutom jobbar hon som förskolelärare och är van att ha koll på många barn, så vem skulle jag kunna lita bättre på? Men det är svårt. Jag får massor av katastroftankar och mycket ångest. Tänk om?! Det gick i alla fall bra och vi fick många lugnande MMS under dagen.

Och som ett brev på posten så kom mensen igår på bröllopsdagens morgon. När jag räknar efter så stämmer det ganska bra med när den borde komma och jag tyckte jag kände av en ägglossning för ett par veckor sedan. Så jag kände mig ganska glad om jag ska vara ärlig. Trots att den senare på kvällen ledde till en stunds migrän och att den förstörde vårt hotellrumsmys vi skulle ha när vi var helt själva. Den betyder ju också startskottet får vår planering inför syskonförsök. På tisdag ska vi träffa IVF-läkaren. Imorgon ska jag ta de där blodproverna jag skulle tagit för länge sedan, men inte kunde då jag blödde bort hela sommaren. Håll tummarna för att proverna ser bra ut.

Nu ska vi glutta på sista avsnittet av Our girl som gick på SVT för att tag sedan. Jag avslutade helgen med ett ryggskott idag, så nu blir det soffläge resten av kvällen.

Jobbig natt men sommarlov

Redan igårkväll vid läggning var H jätteledsen. Grät helt förtvivlat så han nästan kräktes när jag var tvungen att gå på toaletten innan läggning och välling. Han somnade i alla fall relativt fort, men efter en knapp timme vaknade han igen och grät/skrek förtvivlat. Det hörs verkligen att något felas och stör honom, men hur ska man veta vad? Försöker fråga men vi förstår inte varann där och då och han blir så upprörd över att jag inte förstår. Många nappar flög över rummet igår i frustration över att jag inte kunde fatta. Han slår, sparkar och skallar också. Man känner sig så dum som inte vet vad man ska göra. Efter en halvtimme somnade han i min famn i soffan men efter bara en kort stund var det dags igen. Sista gråtattacken varade i en och en halvtimme innan han till sist somnade av utmattning. Och där låg jag med två fläskläppar, öm kropp, slut psykiskt och dessutom migrän som jag inte lyckades stoppa i tid eftersom jag inte kunde/ville släppa min hysteriska unge.

Kanske är det den andra kindtanden som är på väg fram? Kanske var det magknip? Gissningslek som vanligt. Vi valde att stanna hemma idag. Min migrän gav med sig och var borta när jag vaknade. Den berodde förmodligen på att mensen som dök upp imorse var på gång. Tre dagars minskade blödningar fick jag med Primolut-Nor, sedan kom den blödning som ska vara som den riktiga mensen. Så nu håller vi tummarna för att den avtar inom någon vecka. Vore ju för trist om jag ska blöda hela sommaren och katastrof för mitt blodvärde som troligen redan är för lågt så som jag blött redan.

H tog sovmorgon imorse efter nattens bravader men var fortfarande trött när han vaknade. Nu har han sovit i över två timmar. Så snart borde han ha tagit igen sig.

Jag gjorde ett försök att klippa H idag. Vi har en trimmer så det skulle ju vara lätt tänkte jag….. Men trimmern funkade inte så bra. Klippte bara fläckvis, så det slutade med att jag fick klippa med sax. Och om man inte är frisör är det inte så himla lätt att klippa en kort frisyr, på en 17-månaders. Det blev väldigt kort och taggigt kan man säga.

Idag är det min sista föräldralediga dag, fast det blev ju VAB istället. Njuter i alla fall extramycket av tiden med vår älskade unge idag. När han vaknat och vi ätit lunch ska vi upp till förskolan och hämta alla hans kläder och skor för nu börjar hans sommarlov. Tänk va lyxigt att ha sommarlov! Han ska få vara hemma och ha skoj med pappa i flera veckor och sedan ett gemensamt avslut när min semester börjar. Kommer bli så bra.

Han en glad midsommar allihopa!!

Världens gladaste unge

Tror vi har världens gladaste unge. Han skrattar nästan hela tiden. Ett sådant härligt skratt som smittar av sig på alla. Det bara lyser om honom. Idag fick han hälsa på en hund för första gången. Vilken lycka! Han blev helt lyrisk. Det bara lös om honom och han skrattade hysteriskt. Hunden tyckte nog att Henning var lite läskig och hon gjorde sitt bästa för att strunta i honom men H ville hela tiden ”springa” efter. Tur för hunden att han ännu inte kan springa på egen hand.

Imorse var jag till arbetsterapeuten och fick en skena till min handled. Har ju haft ont i handleden till och från sedan i våras och vid MRT såg man att jag hade en liten inflammation i en sena där, tendinit. Eftersom jag inte vill knapra antiinflammatoriska så blev jag skickad till en arbetsterapeut istället. Där fick jag en skena som jag ska använda för att avlasta när det onda kommer. Om en månad ska jag tillbaka för utvärdering.

På eftermiddagen var vi på Lekmer och köpte galonbyxor till H. Tydligen ska man inte ha byxa och jacka när man har storlek 74 utan overall. Overaller fanns det bara med fleecefoder i och det kändes lite väl varmt. Alltså fick vi köpa ett par byxor i storlek 80, men det blev ganska bra ändå när vi spände hängslena. Efter shoppingen ordnade vi lite fika och drog ut i svampskogen igen. Mannen har ledigvecka nu, så då gäller det att passa på. Det var otroligt skönt att komma ut och vi fyllde en halv korg med kantareller på bara en liten stund.

Ringde förresten distansläkaren imorse och meddelade negativt gravtest och nu även blödning. Berättade också att vi nu vill pausa en stund till i början på nästa år. Tyvärr har de stängt från mitten på januari till slutet på mars där. Så om vi ska köra nya behandlingar just då måste vi hitta en ny distansläkare. Trist, det vill vi inte. Så kanske väntar vi tills de öppnar igen. Vi får se hur det känns då. Skulle gissa att stressen att sätta igång igen kommer tillbaka när kroppen och psyket fått vila ett tag. Längtan till ett syskon är ju stor. Men vi måste hinna spara ihop lite mer pengar också, så att vi kan köpa ett trepack och köra färskförsök.

Jag borde ha ringt Falun idag också och även meddelat dem resultatet, men jag orkade inte. Ska försöka ta tag i det imorgon. Ska be att få en telefontid med doktor Staffan och dels planera inför nästa behandling och dels be att få bli godkända för att köpa ett trepack. Jag gillar som bekant att ha nästa behandling planerad så att man vet vad man har framför sig. Då kan jag koppla av bättre fram till dess.

Äntligen!

Idag kom den – mensen. Min längsta cykel hittills, 36 dagar.

Minus. INTE plus.

Ledsen, sorgsen, trött och väldigt tom.

Alla hjärtans dag 2013 = blod

Ska ta ett gravtest imorgon bitti. Men det känns ju inte så positivt när mensen dyker upp på alla hjärtans dag och allt. Jävla skit. Hur mycket ska man orka egentligen? Varför? Vad är det för fel? Helvetes jävla värdelösa kroppshelvete! Faan va ledsna vi blir.

Skitdag.

Det är mycket nu!

Har under en tid känt ett ömmande parti på utsidan av höger bröst. Det kommer och går och har varit lite kraftigare mellan ägglossning och mens. Vet att jag har en liten cysta i det området och tänkte inte så mycket över det i början. Men sedan börjar man fundera och med tanke på att jag har proppat i mig en hel del extra hormoner sista halvåret och dessutom har bröstcancer i släkten kanske det är bra att kolla upp. Dessutom skrev jag ett mammografiutlåtande om en tjej igår som var nästan exakt lika gammal som jag och dessutom nyligen gjort en IVF och nu hade hon fått bröstcancer. Det blev ett litet uppvaknande så jag ringde direkt och fick en snabb tid på Bröstmottagningen. Var där idag och fick en remiss till mammografi och eventuellt ultraljud. Ringde och beställde tid även för det och ska dit nästa vecka på onsdag (mannens födelsedag), hoppas att vi slipper jobbiga besked då. Är inte jätteorolig, men litegrann såklart.

Och idag kom dessutom den röda så nu börjar nedräkningen till återföringen (FET 3). Har fått tid för VUL nästa fredag, 25 januari.

Annars rullar det på. Vi jobbar och räknar ner till semestern. Man blir så otroligt trött på jobbet när man snart ska ha semester. Allt känns outhärdligt.

Uppdatering

Så var det slut för den här gången. Kände en kraftigare mensvärk och ont i svanken när jag satt och fikade med mina ”IVF-vänner” på kvällen. När jag står och väntar på tåget på hemvägen känner jag hur det rinner litegrann. Och väl hemma jag ser jag brunt. Och det svider i magen nu. Precis så här var det sist när mensen kom. Hoppet är för mig helt ute, men mannen hoppas fortfarande tills imorgon bitti när vi tänker ta testet en dag före testdagen. Jobbar kväll imorgon också så då hinner jag samla mig en stund innan jag ska till jobbet.

Ja, jävla skit helt enkelt. Luften går ur en. Känner mig tom just nu.