Fika med IVF-tjejerna

Dagen började tungt. Fick veta att en arbetskollega dog igår morse. Hittades på morgonen död i omklädningsrummet av en annan arbetskamrat. Hon jobbade på en annan avdelning än just den jag jobbar på så vi sågs inte dagligen, men pratade i alla fall i telefon varje vecka. Hon var kanske i 50-årsåldern och var inte sjuk på något vis. Känns otäckt och man blir påmind om hur skört livet är. Man vet aldrig när någon rycks ifrån en. Så ta hand om varann, visa kärlek och tacksamhet och bråka inte om småsaker. För vem vet, varje dag kan vara den sista, för dig själv eller den du älskar mest av allt.

Efter jobbet bar det av till Waynes Coffee för träff med några av tjejerna från IVF-gruppen på Familjeliv. Vi fann varann ganska lätt då vi beskrivit ungefär vad vi skulle ha på oss. Vi var fyra tjejer sammanlagt, två gravida och två ickegravida. Tiden flög iväg och vi hade jättetrevligt tillsammans. Kändes otroligt skönt att prata med några som förstod precis alla känslor man har och allt man gått igenom. Har ju inga vänner som ens har någon aning om vad IVF är och även om man kan bry sig om varann ändå, så är det väldigt svårt, jag kan nästan säga omöjligt, för någon som inte varit inne i IVF-karusellen att förstå hur allt känns och vad man går igenom. Och de där jobbiga känslorna som kommer när alla andra blir gravida runtomkring, man ser gravidmagar överallt, ultraljudsbilder på Facebook, folk som bara ”råkar” bli gravida och så vidare. Den som inte fått kämpa kan aldrig förstå. Förstå att man innerst inne är glad för alla som lyckas, men att det samtidigt kan göra fruktansvärt ont att ens tänka på just det, andras lycka när man inte kan själv. Man vill ju så gärna vara där, men det kan vara svårt att visa glädje för andra när det samtidigt gör ONT i en själv.

Annonser

Varit på akupunktur och bokat resa

Idag gick jag tidigare från jobbet för att gå på akupunkturen.  Först blev det liten genomgång av min historia och problematik. Sedan fick jag lägga mig på britsen och fick sedan nålar i fötterna, fotlederna/underbenen, nedtill på magen och flera vid handlederna. När hon satte dit nålarna tog hon titt som tätt pulsen på handlederna och efter det fick jag fick även visa tungan. Som sagts tidigare av mig och många andra så verkar tungan vara riktigt viktig för att bli gravid, man skulle vilja veta hemligheten. För varje nål som sattes skulle jag säga till när det kändes något så att hon visste att nålarna träffade rätt. Kan inte säga att jag kände någon omedelbar effekt mer än att jag kände mig väldigt avslappnad med en behaglig känsla i kroppen efteråt. Lyckades nog somna några gånger medan jag låg där på britsen också.

Efter akupunkturen hade jag dejt med min man på stan. Vi gick till Kilroy Travels och nu har vi äntligen bokat vår riktiga honeymoon. Den 3 februari åker vi till västra Australien. Stannar där och umgås med våra vänner i ungefär två veckor och sedan åker vi vidare mot Thailand. Vi landar i Bangkok men planerar att ta oss vidare ner till södra Thailand och bland annat ön Koh Lipe. Känns så himla skönt att ha något att se framemot. Nu kommer höstmörkret bli ljusare och eventuella motgångar lättare att ta. Och nu är det SPARA som gäller. Absolut förbud att köpa allt icke livsnödvändigt från och med nu.

En oförglömlig konferensresa

Nu ska ni få höra hur min helg varit. Jag såg ju inte direkt framemot att åka, och så här i efterhand kunde det nog varit klokt att gå på magkänslan.

Det blev en tidig morgon på fredagen. Vi skulle vara på Arlanda mellan 05:30 och 06:00. Hade sådan tur att mannen hade möjlighet att köra mig. Hade också turen att få direktflyg både på dit- och hemresan. Så det började bra. När vi kom fram fick vi en ganska osmaklig lunch, men lite gick väl ner i alla fall. Efter lunchen var det dags för själva konferensen och det var i princip detsamma som det är varje år. Inga större nyheter och inga förändringar händer trots att man vill förbättra massa saker. Konferensen avslutades med en extern föreläsare som pratade i ett par timmar drygt och tyvärr var man vid det här laget ganska trött efter den tidiga morgonen och en bensträckare hade kanske gjort att man inte hade somnat, men en sådan dök aldrig upp. ZZzzzzZZZZ.

På fredagkväll skulle vi iväg till en restaurang som låg längs med stranden. Det var beställt bord åt oss alla inomhus. Men det struntade man i på restaurangen och hade dukat utomhus på verandan. Att äta trerätters middag ute i 10-15° är inte riktigt min grej. Frös middagen igenom och var gristrött. Förätten smakade illa. Huvudrätten som bestod av grillad kyckling var okej. Efterrätten var också okej. Hem efter det och stupade i säng.

På lördagmorgonen var jag och min rumskamrat fortfarande helt slut och bestämde oss därför för att avstå från den gemensamma aktiviteten inne i stan och bara vara hemma och ta det lugnt. Då blev det livat av det också. Fem minuter innan avgång så bestämdes det att aktiviteten skulle bli obligatorisk och vi fick höra att vi förstörde för alla när vi bestämt oss för att stanna hemma. Vilken soppa. Vi stannade hemma ändå och fick skitdåligt samvete fast vi inte tyckte att vi borde ha det. På hotellet blev det lite styrketräning, slappande och sedan lunch i Jurmala en bit från hotellet.

På eftermiddagen fick vi den efterlängtade helkropppsmassagen. Det var grymt skönt och avkopplande. Somnade flera gånger och timmen gick alldeles för fort.

Och så kommer vi till lördagkvällen och nu kommer det värsta. Det var uppklätt som gällde och middagen hölls i restaurangen på hotellet. Till middag fick man välja en kyckling- eller fiskrätt. Tack och lov valde jag kyckling. Men jag återkommer strax till det.

Först tänkte jag berätta om min ”trevliga” bordskamrat. Hon jobbar också inom företaget och har via en annan gemensam arbetskamrat sett några av våra bröllopsbilder på Facebook och hon gratulerade och berättade hur fina vi var. Efter ungefär två minuter kom denna kommentar: ”Jamen, nu när ni är gifta är det ju bara att sätta igång att skaffa barn! Eller hur, bara och sätta igång! Gör ni det eller?” Visserligen hade jag räknat ut att frågan skulle komma för många har ju ett visst behov av att lägga sig i andras privatliv och denna person är uppenbarligen inte den smartaste eller mest empatiska. Jag blev lite smått irriterad och säger att vi håller på med IVF om hon nu känner behov av att veta sådant privat. Och då fortsatte det såklart och blev bara värre. Nästa kommentar var: ”Okej, och vem är det fel på utav er?” Alltså hur kan man? Dum som jag är förklarar jag vårt problem och säger att jag inte vet vems felet är och sedan fortsätter människan och säger att hon nog tror att vi kommer att lyckas om vi bara slappnar av och inte tänker på det för så gjorde hon när hon blev gravid. Jag spyr! Jaa och man kunde ju tro att det inte kunde bli värre nu, men timmen som följer sitter hon och berättar för mig hur hon rökte under sin graviditet för att hon inte ville må psykiskt dåligt, hur hennes förlossning gick till, hur hon tyckte att amning var onödigt och att det bara var skitsnack att det skulle vara bra för bebisen och att forskarna hade fel och bla bla bla….. Jag orkade inte säga mer och fick heller inte en syl i vädret även om jag nu skulle velat. Helt galen ointelligent, okänslig och helt enkelt puckad människa. Har alltid haft svårt för henne och nu vet jag inte ens om jag tål att se henne. Usch säger jag bara. Nu har jag spytt ur mig lite så nu kan jag forsätta.

Nu åter till middagen och fisken. Några få kände sig konstiga redan när de smakade på fisken. Några fick svullna läppar, svullen tunga, domningar i fingrarna och blev konstiga i halsen. När trerättersmiddagen var uppäten och folk började resa på sig så började det hända saker. Den ena efter den andra svimmade, mådde illa, fick blodtryckfall, blev helt rödflammiga, några kräktes. Det blev kaos och ganska snart konstaterade man att det var fisken det berodde på. En febril aktivitet uppstod och de som mådde bra fick ta hand om de som mådde dåligt. Vi fick springa och leta efter arbetskamrater och knacka dörr då många gått direkt upp och lagt sig på rummen och man ville ha uppsikt över alla då man inte visste hur det skulle utveckla sig. Sjukvårdare och ambulanser kom och tillslut låg/satt de flesta insjuknade nere i hotellobbyn. Efter flera timmar började man ta folk till ”det bästa sjukhuset” som tydligen såg ut som något ur en film från andra världskriget. Sammanlagt fick ungefär 42 personer åka in till sjukhuset och cirka en handfull av dessa fick ligga kvar för observation fram till morgonkvisten.

Det hela slutade i alla fall så bra det nu kunde och alla hade piggat på sig hyfsat och kunde flyga hem idag på morgonen som planerat. Efter en helt otrolig natt var det något svårt att somna så idag har varit en ganska trött dag. Känns otroligt skönt att vara hemma och nästa gång ska jag nog gå på magkänslan och stanna hemma om det känns så innan. Men såklart kunde man ju inte förutspå detta, känns helt overkligt fortfarande när man tänker tillbaka på natten som var.

Är väldigt glad att jag jobbar kväll imorgon och kan sova ut. Ser framemot veckan med akupunktur och så vidare. Vi funderar även på att gå och boka vår honeymoon på tisdag eftermiddag.

Och ingen mens har jag fått ännu heller. Har fortfarande något litet brunt stänk om dagen, men ingen riktig blödning. Vad händer? Jag som alltid brukar blöda i tid och otid. Känns som kroppen jäklas med en igen.

Akupunktur bokat

Har grubblat och läst mycket nu om olika akupunktörer och har bestämt mig för en kvinna som heter Sophie Lagerqrantz och hon håller till på Nytorget i Stockholm. Har pratat med henne i telefon ett par gånger och hon verkar vettig. Ska bli spännande.

Så nästa vecka blir det träning måndag och sedan kvällsjobb. På tisdag blir det akupunktur och på onsdag ska jag fika med ett par av tjejerna jag skrivit med på FL. Skönt att ha något att fylla dagarna med.

Nu är det dags att sätta fart. Måste packa för imorgon bär det av till Riga där vi ska ha konferens, bo på hotell och gå på SPA. Jag har beställt en helkroppsmassage.

Framöver….

Nu har jag pratat både med kliniken i Falun och BM här i Stockholm. Vi kommer att köra nästa försök med FET på oktobermensen. Denna blödning som kommer nu är tydligen inte någon riktig mens utan kroppen måste komma igång med alla egna hormoner först. Under denna väntan ska jag träna, stressa mindre, eventuellt gå på akupunktur och äta bättre. Känns skönt att göra något av väntan i alla fall. Måste få tillbaka energin.

Idag var jag på en akupunkturkonsultation på Söder och tyvärr fick jag ingen bra känsla. För det första så var det stora språkförbistringar oss emellan. Han förstod inte allt jag sa och jag förstod inte hälften av vad han sa. Dessutom tyckte han att jag hade väldigt mycket bekymmer, bland annat var jag ”svag i kroppen”, hade ”för mycket hetta” (????) och när han tittade på min tunga så såg det ”mycket dåligt ut, oj oj”. Dessutom var det ”mycket dåligt” att jag inte ville ta hans örter som han inte kunde förklara vad det var för något och som såg ut som små torkade rötter. Eftersom det var så illa med mig var jag tvungen att gå där minst två gånger i veckan och han trodde nog inte att jag skulle lyckas bli gravid på minst tre månader.

För mig gav det inte en seriös känsla. Kanske var det svårare att ta saker på allvar eftersom vi inte kunde kommunicera. Men tidigare i veckan ringde jag en annan akupunktör och hon föreslog ungefär en behandling i veckan några gånger före och några gånger efter FET. Kändes nästan som att han tog i lite för mycket, kanske för att tjäna pengar. Dessutom hade jag ju blivit knäckt redan innan om jag trott på alla fel jag hade. Nej, bockar av honom från listan.

Funderar på att ringa tillbaka till den första jag ringde till. Jag ska även kolla upp en akupunktör på Stora Essingen som min BM i Falun hade hört att andra patienter pratat bra om.

Förutom det så har jag varit på gymmet för första gången idag på flera månader. Och FY FASEN va hemskt det var. Började på crosstrainern, ställde in 20 minuter på nivå 3. Efter knappt två minuter får jag typ mjölksyra i magmusklerna. Sammanlagt klarade jag tio minuter, sedan blev jag yr i huvudet. Så det blev lite lätt styrka av magen och nedre ryggen och därefter gick jag 20 minuter på gåbandet. Ingen imponerande start, men nu är jag i alla fall igång igen. Sist jag stod på crosstrainern körde jag lätt en timme på nivå 6/10. Men nu jäklar ska konditionen och formen tillbaka!

Ruvardag 11…..

Vaknar av mensvärk. Har kommit mer brunt idag och nu på kvällen känner jag hur det rinner. Usch, äckligt och jävligt trist. Jag känner mig tom och pendlar mellan att stänga in mig och inte prata med någon och att träffa folk. Men orkar jag? Känns som man varit instängd i denna ”IVF-bubbla” i evigheter. Man har liksom inte varit riktigt närvarande i något man gjort på sista tiden. Jag vill hitta tillbaka till mig själv. Vill vara glad, slippa oroa mig för saker och ting hela tiden, vill träna, äta nyttigt, gå ner i vikt. Må bra. Det ska jag göra nu. För även om vi kommer ge oss på nästa försök så snart som möjligt så slipper jag i alla fall alla hormoner. Slipper planera in hela mitt liv efter hormonernas klockslag.

Dagen har trots allt varit bra. Vi har plockat svamp, röjt det sista på balkongen, bakat knäckebröd, ätit god middag. Imorgon är det jobb igen. Det är en fullspäckad vecka. Ska äta sushi med en tjejkompis imorgon. På tisdag kommer en lumparkompis hela vägen från Göteborg. På onsdag blir det akupunkturkonsultation och på torsdag blir det mys med maken. Och på fredag, åker jag till Riga över helgen. Konferensresa med jobbet. Vi ska bo på ett jättefint SPA-hotell så jag ska unna mig en helkroppsmassage. Just i detta nu ser jag inte fram emot något av allt detta, känns som att jag saknar ork och lust. Men det blir nog bra tillslut tror jag.

Ruvardag 9?

Idag var jag ganska bra att fokusera på annat ungefär till mitt på dagen då jag upptäckte brunt blod då jag gjorde ett toalettbesök. Hände sedan ytterligare en gång senare på dagen. Känns som att allt är ganska kört, men det är väl inte 100% säkert att så är fallet ännu.

Idag har vi känt oss lite tomma här hemma och jag har ägnat kvällen åt att tröstäta nästan en hel påse med jordnötsbågar. Sjukt gott och nu mår jag illa.

För att ändå försöka tänka lite positivt och framåt så har jag mailat två akupunktörer idag. Planerade redan innan detta försök att prova akupunktur, men beslutade sedan att göra första försöket utan. Jag ska träffa en av akupunktörerna på onsdag efter jobbet. Den andra har jag inte fått svar ifrån ännu. Tips på akupunktörer har jag fått från några av tjejerna på FamiljeLiv.se. Tack!

Ruvardag 8

Vet inte om jag skrev det, men igår försvann även de ömma brösten. Trodde att det var en biverkning av Crinone, men i så fall borde det ju inte bara upphöra då jag fortfarande tar Crinone. Jaja, jag förstår inte.

Har idag insett att det inte är någon idé. Det är ingen idé att försöka analysera vad man känner och inte. Jag vet ju inte hur det känns att vara gravid och även om jag hade vetat det så är ju detta annorlunda. När man gör en IVF blir det ju ändå lite skillnad från en vanlig graviditet med alla hormoner före och efter som man först får låga doser av sedan får höga doser av etc. Det blir ju inte helt normalt för kroppen så hur ska man veta vad som är rätt eller fel känsla? Man blir bara orolig och olycklig när man funderar på ALLT HELA TIDEN. Och trött i huvudet också.

Känner ändå efter lite för att skriva ner det här, för det kan vara bra att kunna gå tillbaka och minnas ifall vi måste göra detta fler gånger. Men sedan ska jag försöka att inte fundera så mycket större delen av dagarna.

Idag har jag i alla fall mindre känningar av det mesta. Värken i magen känns mindre, brösten göra inte alls ont eller är svullna och humöret är PMS:igt.

Ruvardag 7 = depparedagen

Idag har det känts precis som om mensen är på väg. Haft mens-/molvärk i magen mer eller mindre hela dagen. Känner att humöret går neråt, precis som vid PMS, och finnarna ploppar upp som vattkoppor i ansiktet. Usch, va deppig jag känner mig. Och ursäkta om jag talar fritt, men tyckte mig även ana lite brunt i en flytning idag.

Ja, kanske är allt detta bara en dålig dag. Vi får väl se. Men just nu känns det skit i alla fall. Hoppas att det blir bättre imorgon. God kväll alla.