Lösenordsskyddad: Julfirande – dagen före VUL

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Snart är julen över……

Har varit fantastiskt att äntligen få fira jul med vår älskade unge. Trodde aldrig det skulle bli verklighet. Är både glad att det snart är över samtidigt som jag kommer att sakna den, julen. Allt julpynt är så vackert och mysigt. Julklapparna är roliga. Att vara med familjen är mys. Ett stort minus är all mat. Varken jag eller min mage klarar av allt ätande. Massvis, både mat och godis. Hur är det möjligt att man ska få i sig allt? Och dessutom är det ju inte bara en dag utan nästan en vecka i sträck innan det är över. Och i år hade jag ändå inte varit på något julbord innan. Själva julafton kändes himla stressig och intensiv. Tiden bara flyger iväg och det är så mycket man ska hinna. Kalle, laga mat, äta mängder, öppna julklappar och umgås mitt i allt. Tio personer var vi i vår lilla tvåa på 50 kvadratmeter. Nästa år blir det nog Thailand för oss. Lugn och ro och normala mängder att äta.

På julaftonens förmiddag var vi hos min pappa en snabbis och önskade god jul och hämtade H:s julklapp. Därifrån åkte vi till Täby och önskade bland annat svärfar god jul. Sedan en sväng förbi Barkarby på vägen hem för att hämta fler julklappar till H och önska flera i familjen god jul. Den här lilla turen var inte planerad. Vi skulle bara vara hemma, men tyvärr blev det att flänga runt ändå.

Vi kom hem lagom till Kalle och då kom även resten av min familj. Alla tittade en stund på TV, sedan började mannen och jag göra i ordning maten. Det blir fruktansvärt varmt i vårt pyttelilla kök när både ugn och spisplattor är igång och det dessutom är massa människor där.

När vi ätit och diskat (vi har inte diskmaskin) var det dags för julklappsöppning. Mannen och jag hade ju redan gett varann våra julklappar och för övrigt i vår familj köps det endast julklappar till barnen. H tyckte inte själva paketöppnandet var så jättespännande, vi fick öppna det mesta. Men han visade tydligt att han blev glad för sakerna som var i paketen (förutom kläder och sånt), även om han såklart inte förstod grejen. Vi hade inte köpt så många julklappar till honom och det är vi glada för. Nu fick han ganska lagom med paket.

Det blev en lång julafton. H ville inte missa en enda minut och vägrade sova. Han var vaken fram till midnatt, sov endast 20 minuter på förmiddagen. Så övertrött blev han. Han vaknade sedan flera gånger under natten och var ledsen. Gissar att det kanske blev lite för många intryck under dagen.

Igår på juldagen var det jättehärligt väder. Minus 9 grader och strålande sol. Vi var ute och gick en sväng med några vänner och H lyckades somna i bärstolen. Han såg ut att sova hur skönt som helst. Sedan blev det fika hemma hos vännerna. Skinkmacka igen…. På kvällen kom svärmor förbi och mannens kusin. Då blev det julmat igen. En mycket trevlig dag trots all julmat som vi nu började tröttna på.

Idag har vi varit i Barkarby och inhandlat bland annat skridskor till mig. Köpt killskridskor så jag ska kunna åka utan att vara livrädd att snubbla på taggarna. Åker så illa ändå, så det gäller att eliminera riskerna.  På eftermiddagen har vi varit hos min farmor och firat jul. Min pappa och farbror var också där. Julmat igen såklart.

Imorgon är det sista gången för i år som vi julfirar. Då är det dags för att fira med mannens familj. Sedan får vi se om vi slänger julmaten eller om vi hittar på något annat med den.

Mysig helg med bästa vännen

Lördagsmorgonen inleddes med en kaskadkräkning igen. Han verkar vara lättspydd vår lilla kille. Middagen från dagen innan och morgonens frukost kom upp över frukostbordet och hela köksgolvet. Vi satt där snopna alla tre och förstod knappt vad som nyss hänt. Mannen hade sin sista jobbresa och var tvungen att åka ett par timmar senare. Jag tänkte att jag skulle vara duktig den här gången och verkligen se till att han inte åt mat för tidigt. Trodde såklart att han blivit kräksjuk igen. Men ärligt talat verkade han inte särskilt sjuk i övrigt. Gav honom vätskeersättning men ingen mat. Han var så sur på mig. Aldrig varit med om maken. Efter fem timmar stod vi inte ut längre någon av oss så då fick han en deciliter välling vilket gick bra. Två timmar senare fick han lite mosad potatis och kokt torsk. Det gick också bra. Så det var nog inte kräksjuka.

Och förkylningen blev det inte heller något av. Snorandet höll i sig i tre dagar och försvann sedan. Misstänker att det är tandsprickningen som ställer till det. Båda framtänderna i mitten uppe håller på att titta fram samtidigt. Eventuellt kommer även fler tänder nedtill. Inte lätt att se då han kniper ihop munnen hårt så fort han förstår att man vill titta.

Min bästa kompis som skulle komma på lördagsmorgonen avvaktade lite och kom istället på kvällen för att vara säker på att inte bli magsjuk. Hon åkte nämligen på en tioveckors semester till USA och Nya Zeeland idag. Då vill man ju inte inleda med kräksjuka. Hon hjälpte sedan till med H. Efter den jobbiga dagen behövde nog både H och jag några minuter ifrån varandra. Kompisen mös med H och jag gjorde inlagd sill och skumtomtefudge.

Igår hade vi en jättemysig dag. Vi åkte in till stan efter lunch och gick på julmarknad och efter det kollade vi NK:s julskyltning. Sedan köpte jag några julklappar och så strosade vi runt lite. På eftermiddagen gick vi till en indisk restaurang på Söder och det var verkligen jättegott. Väldigt smakrikt. Dock hände en liten ”bajsolycka” som blev lite jobbig då de inte hade något skötbord på restaurangen. Jag frågade personalen hur jag skulle göra och   de förklarade att det skulle nog gå bra för det fanns en stor bänk inne på toaletten. Desperat letade jag efter bänken som inte fanns. Enda stället det gick att lägga en bebis var på en smal kaklad kant ovanför handfatet. Så det fick bli där. Det första H gjorde var att köra upp handen i den automatiska tvålbehållaren som var precis ovanför hans huvud så det sprutade tvålskum över hela honom. Sen behöver jag inte berätta några detaljer, men med läckage av blöjinnehållet och tvål över hela honom blev det ett kladdigt blöjbyte. Tvättade rent och bar ut H i restaurangen och klädde på honom resten där. När proceduren var klar och jag var helt genomsvettig och bajsluktande så kom det fram en personal igen och sa att jag kunde få gå upp på deras kontor på övervåningen och byta. Tack för det liksom. Tror inte någon i personalen någonsin bytt en blöja.

Idag skjutsade vi kompisen till Arlanda. Saknar henne redan. Men hon kommer ha en fantastisk resa. Hon ska bland annat åka till några av ställena vi var på när vi var på Nya Zeeland och så ska hon bland annat till Los Angeles och Las Vegas i USA. Önskar vi kunde följa med!

Nu på kvällen satte H en bit päron i halsen och spydde igen. Hela fåtöljen, sig själv och mig. Efteråt nös han så det sprutade kräk i hela ansiktet på mig. Gud va less jag är på kräk och skit nu.

För övrigt har han börjat matvägra mer och mer. Tror mycket beror på tänderna där också. Han tar tre-fyra tuggor, säger nam-nam och vägrar sedan att äta mer. Det mesta nobbas. Mycket vill han inte ens smaka på.

Imorgon ska vi göra köttbullar, baka vörtbröd och griljera julskinkan.

Äter mumsiga extrakaloririka munkar på julmarknaden.

Kompisen och H pratar om tomtenissarna. H var mycket imponerad.

F*n också!

Idag ringde de från Danderyds sjukhus där jag skulle tagit cellprov, vävnadsprov etc men var tvungen att avboka för att mensen kom för tidigt. De hade fått en återbudstid och undrade om jag var intresserad. Självklart sammanfaller tiden exakt med inskolningsträffen imorgon på förskolan. Åh, känner mig så ledsen. Ville så gärna gå på den. Först sa jag nej, men kvinnan i telefonen sa ”du har ju faktiskt något som inte är bra så du borde ha varit här för länge sedan”. Äh, okej. Det låter ju allvarligt. Blev livrädd igen och vågade inte tacka nej. Så nu missar jag inskolningsträffen. Känner mig som sagt så ledsen. Ville verkligen vara där. Ska ringa till förskolan imorgon och höra om det finns möjlighet att vi kan komma någon annan dag istället. Vill helst ha mannen med mig ifall jag får något jobbigt besked. Fan, alltid ska det vara något.

______________________________________________

Annars har vi haft en väldigt trevlig dag idag. Egentligen hade vi planerat att ta bärstolen och grillgrejorna med oss och bege oss ut i skogen. Men regnet har öst ner hela dagen så det kändes inte så lockande. Så först bar det av till NetOnNet för att köpa en julklapp i förskott till mig. Har fått tillbaka lusten att baka, men det är verkligen drygt att stå och blanda, röra och knåda degen för hand så har länge önskat mig en assistent. Idag fick jag den. Det blev inte den jag helst velat ha (en KitchenAid) men en som fått väldigt bra betyg i olika tester och som är ganska så snygg den också. Det blev en OBH Nordica Hercules 6684. Den både bakar, vispar, skivar, river och har köttkvarn. Jag drömmer om allt jag ska baka och mannen drömmer om hemmagjord korv.

Lucia

Idag vaknade vi vid klockan 7 lagom till SVT:s Luciafirande. H satt i mitt knä och tittade på hela sändningen, så mysigt. Han har börjat sjunga med när han hör musik han gillar. Det låter så gulligt så man smälter totalt. Själv fällde jag nog en tår eller två, det är så himla vackert med Luciasånger och att sitta där med H tätt intill gjorde det hela perfekt.

Resten av dagen har vi haft fullt upp. Mannen har varit på hemvärnsövning så H och jag har grejat ensamma här hemma. Vi har satt upp julgardiner, bakat bröd, gjort fruktpuré, sjungit julsånger och gjort kyckling i ugn. På eftermiddagen gick vi hem till svärmor/farmor och åt lutfisk.

Nu på kvällen höll H låda fram till runt klockan 21 och mannen och jag ligger nu utslagna på soffan och är jättetrötta.

Imorgon blir det kalas. Min syster fyller år och min systerson fyller också år snart så de ska fira tillsammans.

Adventsfirande och ONT :-(

Har haft en väldigt mysig dag trots fortsatt och förvärrad värk i käken där tanden satt. Tog mod till mig imorse och ringde till tandläkarmottagningen (TACK för era peppande och pushande kommentarer!) och ska få komma in i morgon eftermiddag för en koll. Tydligen så läste hon direkt i journalen att det var en ”svår” tand så det behöver inte vara något fel, men bäst att kolla ändå. Jag hoppas nästan att något är fel så att jag kan få något mot det onda. Känns jobbigt att behöva gå dit själv, utan mannen som är på jobbresa. Det blir jag och H, sköterskan lovade att ta hand om honom när jag låg i stolen. Va snälla folk är som så gärna hjälper till med ens barn. Hoppas att han sköter sig. Tänker att jag ska åka förbi jobbet innan på förmiddagen och kolla så att jag kommer in i datorerna inför jobbstarten om några veckor. Och så tänkte jag luncha där och umgås lite också.

Imorse kom min mamma hit och umgicks med H medans jag bakade. Svärmor hade bjudit in familjen till adventsfika. Det var knytis och jag hade lovat att göra någon form av lussebak. Jag tänkte att jag skulle göra två kransar, en med mandelmassa och äpple och en annan med vit choklad och vanilj. Alltså det blev totalt misslyckat. Smaken blev fantastisk, men utseendet blev total katastrof. Det sämsta jag någonsin gjort. Så himla trist när man ska ta det med sig och bjuda på.

Adventsfikat blev i alla fall jättetrevligt. Vi åt goda pajer och massvis av hembakade sötsaker efteråt. Alla gillade mina platta ”kransar”, tur ingen visste hur de skulle se ut. H charmade alla och blev omhändertagen av de äldre barnen som pysslade om honom. Trots utebliven eftermiddagsvila så var han glad hela tiden. Man blir så himla stolt. Han har alltid ett leende nära och sträcker armarna mot de flesta. Är så himla nyfiken och pekar och vinkar åt allt. Älskade fina fantastiska unge.

Nu på kvällen somnade han redan klockan 19:20, har nog nästan aldrig hänt. Jag har diskat upp allting från bakningen i förmiddags som jag inte hann då. Nu ska jag gå och lägga mig. Lika bra att det inte blir för sent ifall Henning vaknar tidigt nu när han somnade så tidigt.

Årets julkort

Idag har vi i alla fall kommit ut i friska luften även om vi fortfarande är lika förkylda. Lite frisk luft lär man väl inte bli sjukare av i alla fall. Dessutom har vi tagit årets julkort vilket inte var det lättaste med en liten unge som absolut inte vill sitta still och definitivt inte vill ha en tomteluva på huvudet. Vi försökte göra det enkelt men tror jag tog 47 bilder och fick endast några få som var bra.

Kortet vi bestämde oss för. 

Första advent och fortsatt sjukstuga

Här är det fortsatt sjukstuga. Det är verkligen allt eller inget när det gäller sjukdom här. H:s förkylning som började bli bättre har tagit ny fart med mer snor och hosta. Jag har blivit rejält förkyld men denna gång har det satt sig längre ner i luftvägarna och jag var tvungen att sätta in stora artilleriet (Betapred) för att kunna andas ordentligt. Mannen är också förkyld igen. Ska det någonsin ta slut? Känns som vi suttit instängda länge här hemma nu.

Idag är det första advent. Som jag längtat efter att få fira jul som en barnfamilj. För inte alltför länge sedan trodde jag nog aldrig att det skulle hända. Men nu har drömmen blivit sann och oavsett hur julen blir så kommer det bli den bästa någonsin. Mannen är dessutom ledig i schemat för första gången på alla år. Perfekt!

God fortsättning!

Nu är julen slut och nu ska här börja boas det sista som är kvar. Julen ska ut. Lite i taget i alla fall. Vi har haft en lugn och skön jul i år. Dagen innan julafton var det lilla julafton för oss. Vi har som tradition att ses hemma hos min mamma då, systrarna med familjer, och koka julskinkan tillsammans. I år blev det även tidig julklappsöppning eftersom barnen skulle vara hos sin pappa på riktiga julafton. Vi hade en riktigt mysig dag tillsammans med massvis av ätande (som verkar vara själva grejen med julen). Äta hela tiden tills man mår illa. När man var liten var det julklapparna, nu är det maten 😉 Vi spelade även lite spel tillsammans. I år hade vi bestämt att endast barnen skulle få julklappar. Vi vuxna fick en julklapp var och vi drog lott om vem som skulle köpa till vem. Mini fick alltså fler julklappar än oss trots att han inte ens är född än.

På självaste julafton var vi här hemma. På dagen kom svärmor och hennes partner förbi på fika och på eftermiddagen kom min mamma förbi lagom till middagen och hon blev sedan kvar till kvällen. Vi gjorde inget speciellt, låg mest på soffan hela dagen. Skönt.

Igår på juldagen sov vi länge och sedan åkte vi och hämtade svärfar som åt middag med oss. Han blev så mätt att han somnade framför tv:n tills vi skjutsade hem honom.

Idag på annandagen vaknade jag med migrän. Usch. Jag blev bjuden på lutfiskslunch hemma hos svärmor men orkade inte ta mig upp till den utan låg i sängen tills klockan var halv ett. Då hade migränen blivit lite bättre och var mer som en vidrig huvudvärk. Då sms:ade syster och påminde om att vi var bjudna på julmiddag hos farmor. Det var bara att pallra sig upp eftersom farmor är cancersjuk vet vi inte hur länge hon finns kvar och då vill man inte gå miste om någon tid med henne. Maten var god som alltid hos farmor och min pappa och mina farbröder och en kusin var också där. På vägen hem gick jag förbi svärmor och fick en matlåda med lutfisk med mig hem, hon är för god.

Nu känns det äntligen som att huvudvärken börjar ge med sig. Jag hade massa planer idag. Mannen är bortrest och jag hade tänkt vara hemma i lugn och ro och börja fundera på vad som ska packas i förlossningsväskan samt börja boa och leta fram alla saker till Mini. Inget blev som jag hade tänkt. Men men, jag har ju fler dagar på mig. Börjar imorgon istället.

Sista veckan har Mini verkligen levt om därinne. Han har till och med varit ganska hårdhänt. Ibland känns det som han klöser mig på insidan av magen. Men han får gärna fortsätta, hellre det än att jag inte känner honom. Halsbrännan är även värre än någonsin. Imorgon ska jag till apoteket och köpa Omeprazol. Rennie fungerar inte längre. Det känns som jag har ett sår vid magmunnen. Och när jag får sammandragningar känns det som livmodern också trycker på magmunnen och det gör ont.

Annars mår jag lite bättre. Bihåleinflammationen har äntligen börjat ge med sig även om det inte är helt bra ännu. Var tvungen att ha avvänjning från nässprayen på självaste julafton eftersom näsan då sa ifrån och jag började snyta ut stora blodkoagel. Dessutom känner jag att jag måste ta nässprayen oftare och oftare ju fler dagar jag håller på. Var beroende av nässpray för många år sedan och jag känner att missbruket återvänder så fort jag bara tar i några dagar.

Nu ska jag se sista avsnitten av julkalendern om de fortfarande finns kvar på SVT Play. Missade tyvärr slutet.

GOD FORTSÄTTNING önskar jag er alla. Och jag önskar verkligen att ni som fortfarande kämpar nu har upplevt er sista ofrivilligt barnlösa jul. Kram!

Lucia (ruvardag 8)

Igår var vi på julbord med jobbet. Tyckte inte att jag åt så mycket men mådde faktiskt illa under efterrätten och hade väldigt svårt att sova då jag kände mig helt sprickfärdig när jag gick och la mig. Konstigt nog så vaknar jag tokhungrig idag på morgonen. Konstigt det där. Är precis som att ju mättare man är på kvällen, ju hungrigare blir man på morgonen efter. Eftersom jag inte kunde sova så låg jag dessutom och ångrade att jag anmält mig till morgonens luciafirande i kapellet på jobbet som började klockan sju. Men med min termosmugg fylld med kaffe så räddades morgonen och det var riktigt stämningsfullt. Så glad att jag ändå gick upp och tog mig dit.

Annars händer inte mycket nytt. Känner mig faktiskt lite piggare den här ruvarperioden än jag gjort de två tidigare. I alla fall på jobbet. Tröttheten kommer nu när man kommer hem och slappnar av. Är ganska skönt att vara på jobb då tiden rullar på fortare då. ”Mensvärken” har minskat men kommer och går fortfarande. Brösten är ömma till och från punktvis. Börjar kännas nervöst och jobbigt då mensen kan komma precis när som helst nu och borde nästan komma senast i helgen. Vågar inte tro något. Har ingen positiv känsla direkt. Men kanske framkallar jag det negativa för att jag är så rädd för att bryta ihop igen. Gör så jädrans ont att misslyckas om och om igen. Hämtade ut mer progesteron idag på Apoteket. Kändes obehagligt, precis som om mensen bara för det skulle komma nu på en gång så att jag hämtat ut allt i onödan. Va mycket dumma tankar man slösar energi på hela tiden.

På söndag kanske jag ska träffa ett nytt gäng med IVF-tjejer som jag ”träffat” genom bloggvärlden. Kunde aldrig tro när jag startade denna bloggen att det kunde leda till nya vänner. Helt fantastiskt. IVF-bloggvärden är verkligen full med människor som har förståelse och förmågan att stötta och peppa varandra så att man blir alldeles rörd. Hoppas jag orkar bara, om mensen kommer i helgen så kanske jag ligger hemma och gråter istället och inte vill träffa någon. Två av de tre tjejerna som ska ses är redan gravida och den tredje har testdag på måndag. Håller mina egna tummar för att jag ska orka.