MVC 

Efterkontroll idag och fick MVG på nästan allt. Var lite orolig att jag skulle få bakläxa på knipövningarna, men det slapp jag. Det enda som inte var så bra var att blodtrycket var högt igen. Måste gå till vårdcentralen och följa upp det. Jag var på kontroll där för ett par veckor sedan och fick medicinen utsatt eftersom blodtrycket var för lågt. 

L var med och skötte sig exemplariskt. 

Annonser

Sent telefonsamtal från BM

Strax före klockan 21 idag på kvällen ringde BM upp mig. Hon kunde inte släppa tankarna kring mig efter att hon gått hem från jobbet. Hon tänkte på TUL som visat på liten bebis (om än normal), på min migrän som varit värre sista dagarna och på att jag inte sovit på flera veckor. Hon kunde inte släppa att det nog var bäst att göra ett extra ultraljud med tillväxtmätning också. Så hon ringde upp mig och frågade om jag kunde tänka mig att åka in på UL imorgon eller på måndag. Och hon har lovat att det inte blir igångsättning senare än vecka 42+0 och kanske blir det till och med tidigare. Vi får se vad som händer efter ultraljudet. Så imorgon bitti ska någon av hennes kollegor (hon är ledig imorgon) ringa och berätta om det finns en tid ledig för oss imorgon, annars får vi gå på dropin-ul på måndag mitt på dagen.

 

Datum för UL och igångsättning

Hade telefontid med BM idag. Det var endast blodtrycket som skulle kollas så tog det på apoteket här och fick lämna det per telefon. Så slapp jag åka hela vägen in till stan. Eftersom blodtrycket var bra behöver jag inte göra någon ny koll förrän nästa vecka när det är dags för UL som man får göra när man gått en vecka över tiden.

Helt plötsligt har min BM börjat räkna veckorna annorlunda än hon gjort hela graviditeten vilket innebär att jag kommer få göra UL i vecka 41+1 istället för 41+0. Även igångsättningen kommer bli vecka 42+1 istället för vecka 42+0 som är det normala. Jag vet att det bara är en dag och att det troligen inte alls spelar någon roll. Förhoppningsvis behövs ingen igångsättning. Men det stör mig ganska mycket. Varför ska jag gå en dag längre för att hon nu räknar annorlunda? Varje dag känns som en vecka, minst. Jaja, jag har inte så mycket att säga till om där verkar det som.

Det tynger och stramar mer och mer för varje dag neråt och mot ljumskarna, så jag tror hon försöker röra sig nedåt i alla fall. Men kan inte låta bli att tänka på att min mamma blev igångsatt och att det finns en risk att jag också blir det. Hon gick och var öppen 10 cm i över en vecka utan att värkarna kom igång. Men min kropp skötte sig ju förra gången så vi hoppas den kan nu också och att den bara är lite trögstartad.

Vi försöker orka med ett litet projekt varje dag för att få tiden att gå. Idag har vi varit i ett friluftsområde där de finns gott om plats för lek så att H får springa av sig. Han blir helt omöjlig att ha att göra med om vi är hemma en hel dag.

BM-besök och försök till hinnsvepning

Fick akut sug efter kaffelatte inatt och sitter nu och häller i mig en efter BM-besöket. Mitt blodtryck var normalt idag och jag fick gnälla av mig lite om sömnbristen och bäckensmärtor som känns som det mest knäckande just nu. Har inte sovit bra på flera veckor.

Eftersom allt såg bra ut försökte BM att göra en hinnsvepning efter önskemål av mig. Det gick inte helt ännu. Tappen var mjuk, 1 cm kort och riktad nedåt som den ska men satt fortfarande ganska långt upp så hon kom bara upp med ett finger och inte två som man ska vid en riktig hinnsvepning. Men hon vispa runt lite så vi hoppas det gör något i alla fall. Lite obehagligt var det, men har definitivt varit med om värre ingrepp under behandlingen för att bli gravida, gissar man är lite härdad.

Ikväll fick vi tips om att massera fotknölar och dra i bröstvårtor vilket också ska kunna skynda på lite om man har tur. Har inga större förhoppningar, men kan ju knappast skada att ge det ett försök. Fredagsmys…..

BM-besök – sista gången??

Jag hoppas att det är sista gången vi var där idag, även om jag inte tror det. Om jag ska vara ärlig är jag så less nu. Att ha så ont överallt är extremt tröttsamt. Jag är så svullen i händer och fötter att det knakar i lederna och spänner och drar när jag böjer fingrarna om ens bara för att ta tag i nåt. Det gör även skitont i bäckenet så fort jag rör mig minsta lilla. Helst ska jag bara sitta still, då är det bäst. Men det är inte så himla lätt att bara sitta här. Tiden går så sakta då och min familj behöver mig också. Så kom ut nu snälla tjejen, vi längtar efter att ha dig på utsidan nu.

Idag var min ordinarie barnmorska tillbaka från semestern. Mitt blodtryck var fortfarande aningen högre än det varit, nu 130/75, och i och med det måste jag dit nästa vecka igen på kontroll ifall hon inte kommit ut ännu. Hb hade gått upp till 116 så nu slipper jag tvinga i mig den hemska blutsaften som förstör magen, men har ändå tänkt att jag ska försöka få i mig det som är kvar i flaskan. SF-måttet var nu 35 cm, hade bara ökat 1 cm sedan sist. Hjärtslagen lät bra och hon reagerade som hon skulle med ökad puls när BM puttade på hennes rumpa. Huvudet hade nu fixerat sig, men var en liten aning ruckbart. Tyckte att jag kände i fredags kväll att hon trängde sig neråt och det verkade ju stämma. Mina förvärkar gör mer och mer ont för varje dag, vilket kan vara ett tecken till att det närmar sig, hoppas! Två veckor kvar idag till beräknat datum i alla fall.

Dags för middag nu. Lite våfflor, har lite smet kvar sedan frukosten.

BM

Igår var vi hos BM. Hela familjen var med. H fick lyssna på bebisens hjärtljud. BM förklarade för honom och han nickade förnuftigt precis som han verkligen förstod allt.

Bebis ligger fortfarande med huvudet nedåt, tyvärr fortfarande högt och rörligt. Blodtrycket hade gått upp lite men var fortfarande inom normalgränsen. När jag väntade H gick det också upp på slutet. Hb hade tyvärr gått ner massor, så där fick jag bakläxa och måste nu tanka kroppen med mycket järn. Både blutsaft och järntabletter. Jag har slarvat med järntabletterna sista veckorna så jag får väl skylla mig själv. Trodde bara inte det kunde gå ner så fort. När jag väntade H gick järnvärdet upp av sig själv på slutet.

Jag har säkert sagt det förut men jag är så himla less på detta nu. Bebis får gärna komma när som helst nu. Är framför allt less på mitt onda bäcken och onda, svullna händer och fötter. Jag kan inte ens gå några meter utan att få skitont. Kom ut nu lilla bebis, snälla.

Tandläkarbesöket och MVC

Tandläkarbesöket igår gick bra. Inga fler hål fanns och det jag visste skulle lagas var fortfarande litet och gick lätt att bedöva och fort att laga. Kände mig så stolt över mig själv. Det värsta var efter lagningen. Då skulle tandsten tas bort och alla hormoner jag har i kroppen har gjort att tandköttet dragit sig tillbaka lite och det har bildats tandsten på tandhalsarna. Det ilade något för jävligt och var riktigt plågsamt. Men nu är det gjort i alla fall.

Idag var det dags för besök på MVC igen. Det har faktiskt gått fort för en gångs skull sen sist. Mannen och H hann precis följa med och H skötte sig exemplariskt. Satt snällt i sin vagn och pratade glatt med BM han också. Och lyssnade på bebisens hjärtljud gjorde han också och nickade snusförnuftigt som att han förstod precis vad det handlade om. Alla värden såg bra ut. Hb låg exakt som sist på 125, sockret på 5 någonting och blodtrycket på 120/60 trots att vi stressat dit och det kändes som hjärtat satt i halsgropen. SF-måttet var på 30 och jag ligger exakt mitt i kurvan. Nu träffar jag inte min BM förrän efter sommaren nästa gång. Kommer gå hos en annan när hon har semester.

Potträning, utvecklingssamtal och TBE-vaccinering

Vi har lite smått börjat öka intresset för H att kissa/bajsa på pottan. Vårt mål är att köra hårdträning när semestern börjar. Han förstår helt klart grejen med kiss och bajs, men sedan verkar det inte alltid vara så lätt att säga till innan det kommer. Han brukar få springa naken här hemma utan blöja på kvällarna när han duschat. Sedan säkert ett år tillbaka sätter vi honom alltid på pottan innan han ska duscha/bada och i perioder så är han ganska duktig på att kissa då. Bajsa på pottan har han aldrig lyckats med.

Men sista veckan/veckorna verkar det ha släppt lite. Han har börjat säga till när det kommit bajs eller kiss i blöjan, alltså har han koll på vad det handlar om. I förrgår när vi skulle duscha slet han själv av sig blöjan, slängde sig ner på pottan och sa glatt ”tärdi!” efter några sekunder. Igårkväll kissade han först före duschen i pottan och två gånger efter sa han själv till och sprang och ville kissa, en gång på pottan och en gång i toaletten (fast hälften sprutade utanför, viktigt vilket håll snoppen pekar åt….).

Så det känns lovande inför sommarens potträning. Tror vi kommer att lyckas. I alla fall dagtid.

På tal om annat så hade vi utvecklingssamtal på förskolan igår. Alltid intressant att höra hur det går och hur han utvecklas. Trots att han inte har så stort ordförråd ännu så är han mycket duktig på att göra sig förstådd och lyssna och han ger sig inte förrän det förstått vad han försöker säga. Han är väldigt långt utvecklad grovmotoriskt och kanske lite mindre finmotoriskt då han inte är lika intresserad av sådana saker. Han klättrar hellre än pysslar. Han ÄLSKAR  att vara i skogsdelen på förskolegården och att vara ute överhuvudtaget är en favorit. Han pratar nästan alltid om olika fordon, framför allt lastbilar och bussar. Oftast är han glad och sprider glädje bland kamraterna. Han tyr sig ibland till en aningen äldre kille på avdelningen bredvid deras. Om någon knycker en leksak av honom eller är taskig säger han sällan ifrån utan ser mest chockad ut och står och darrar på läppen istället för att säga något, hoppas han tuffar till sig lite framöver.

Jag fick berätta lite hur jag uppfattade honom hemma och hur vi märkte av hans utveckling där. Tyckte det var svårt att svara då jag inte var beredd på frågorna. Visst märker vi att han utvecklas massvis, nästan varje dag, men svårt att uttrycka exakt hur. Jag fick också ösa ur mig lite om min irritation över deras klädval på H när han är ute och att han häromdagen var bränd av solen i huvudet. Bättring utlovades, igen. Idag när jag lämnade var hans skalkläder borta. Hängde inte på hans plats och inte i torkskåpen. Hoppas verkligen de hittar dem, för vi har inte råd att köpa nya just nu. Undra vad som händer när det slarvar bort saker hela tiden. Kan man få någon ersättning? En skaljacka från PoP kostar ändå 799 kr och skalbyxor från Lindex kostar 199 kr. Att hosta upp 1000 kr för att de slarvar bort saker känns inte okej. Vi märker ALLA kläder, minsta lilla strumpa har hans namn på sig. Så förstår inte riktigt problemet.

Och på tal om ännu något annat så var vi på apoteket igår och tog TBE-vaccination på H. Egentligen börjar vi lite sent, men vi har haft svårt att bestämma oss. Men nu är första dosen tagen i alla fall och det gick bra. Vi gick dit och köpte Emla-plåster först och sedan gick vi iväg och åt glass och lekte i en lekpark tills det var dags. Det gick bra så tillvida att han inte kände av sticket men vi var ändå tvungna att hålla fast honom. Efter den där hemska natten på Astrid Lindgren för några månader sedan så är allt läskigt, och ännu värre när man hålls fast.

Har sovit dåligt inatt igen. Det gör ont i bäckentpartiet och strålar ut i benen hur jag än ligger. Ont i huvudet har jag också. Ska ta en dusch nu och sedan ska jag prova att vila lite. I eftermiddag ska jag in till stan för att träffa BM på MVC.

Vårdcentralen, MVC och sjukgymnasten

Trots åttonde migrändagen idag, så har jag haft en hyfsat effektiv dag hittills. Började med medicin. Efter att jag lämnat H på dagis åkte jag till vårdcentralens dropin-mottagning. Jag är fortfarande täppt i bihålorna efter förkylningen jag fick för drygt två veckor sedan. Eftersom täppta bihålor brukar ge huvudvärk tänkte jag att det är lika bra att försöka avlägsna det problemet. Om jag har tur kanske det kan påverka migränen positivt. Var inne hos läkaren i mindre än två minuter tror jag. Berättade om mina symtom, hur länge jag haft dem och att jag var gravid. Sedan hade jag en penicillinkur skickad till apoteket.

Hämtade ut medicinen och åkte hem och ringde MVC. Berättade att jag nu haft hemsk migrän åtta dagar i sträck och undrade om jag borde kolla upp något eller vad jag skulle göra. Hon frågade om jag jobbade och jag sa att jag försökte, men att det inte funkat denna sista vecka. Jag skulle absolut inte jobba nu och borde helst sjukskriva mig en tid och stressa av lite. Att jag tog medicinen varje dag skulle inte vara något problem, men jag vet ju att forskning saknas inom det området.  Vi får se hur jag gör efter denna veckas sjukskrivning. Om jag ska ha sådan här kraftig migrän varje dag har jag inget val. Det går inte att jobba då.

Har även skickat ett meddelande till min sjukgymnast och bett henne höra av sig till mig så jag kan få boka in mig på många tider framöver. Hon är specialiserad på att behandla migrän och är bra på att både massera och ge akupunktur. Hoppas hon hör av sig snart.

Just nu har jag faktiskt inte ont i huvudet. HOPPAS att jag kanske får en liten paus nu. Tänk att bara få en dag utan ont. Vore ju fantastiskt skönt.