Lösenordsskyddad: Funderingar kring migränmediciner

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Uppdatering och pappersbröllop

Jag blöder fortfarande. Idag är det mer åt det bruna hållet om man nu ska prata detaljer. Känns som det minskat lite också nu på eftermiddagen. Usch, tycker det här är riktigt obehagligt. Kan inte slappna av och koppla bort för en minut utan går hela tiden och väntar på att allt ska komma ut. Samtidigt känns det overkligt att det ska göra det, för när vi såg Mini igår så såg h*n faktiskt ut som en bebis. Och bebis måste ju stanna? Jag önskar och hoppas verkligen det av hela mitt hjärta.

Förutom det tråkiga så har vi i dag firat pappersbröllop, alltså ettårig bröllopsdag. Vi tog färjan ut till Fjäderholmarna och åt en god lunch på Rökeriet där. Tyvärr blev inte vädret vad som utlovats utan det var mulet, kallt och blåsigt hela tiden. Men vi hade mysigt ändå. Efteråt tog vi en hemgjord glass på Söder och nu ligger vi här hemma på soffan helt utslagna och NU skiner solhelvetet och himlen är blå istället för grå 😉

Gynakuten igen

Trodde verkligen att jag skulle kunna hålla mig lugn om jag fick blödningar igen, men icke. Ikväll var vi på middag med familj och vänner och när jag går på toaletten efter middagen kommer rött blod. Torkar mig flera gånger och det fortsätter. Får panik igen. Rött ska det ju inte vara. Berättar för mannen som vill åka in på en gång till gynakuten vilket vi också bestämmer oss för att göra.

Den här gången var det som tur var i princip tomt. Fick ta urinprov, CRP, blodtryck och temp. Allt såg bra ut. Sedan var det dags för VUL och gynundersökning och där såg också allt bra ut. Vi fick se en fin liten Mini som var 3,3 cm och hjärtat tickade för fullt. Läkaren såg när hon undersökte att något hade blött, men hon kunde inte hitta orsaken. Hon försäkrade oss i alla fall att hon hade full förståelse för att vi blev oroliga och att vi gärna fick komma in flera gånger ifall det händer igen. Känns så himla skönt att de förstår. Nu är vi helt slut och ska sova.

Mini vecka 9+5.

Bortglömda symtom….

Jag har ju glömt att skriva om två symtom som jag faktiskt har, men kanske inte tänker på hela tiden. Brösten, de växer. Förra veckan fick jag köpa två nya BH:ar då bröstvårtorna liksom vällde över utanför kanten på gamla BH:arna. Sedan bytet till större storlek är jag inte alls lika öm i brösten längre.

På nätterna blir jag täppt i näsan. Antar jag i alla fall eftersom jag bara verkar andas med munnen. Varje gång jag vaknar har jag noll saliv i munnen och tungan är som en träbit. Mycket obehagligt.

Det var bara det jag hade att säga just nu. Kan vara kul att ha allt nedskrivet sedan när man kikar tillbaka här.

Vecka 10 (9+0)

Ny vecka! Tiden går vansinnigt sakta. Förstår inte hur det är möjligt. Igår fick vi hem kallelse till KUB-ultraljud och till RUL. KUB blir den 18 juli. Det är tre veckor och två dagar dit och det känns som en evighet. RUL blir den 29 augusti.

Min växtvärk i livmodern jag haft varje dag har i princip försvunnit sedan fyra dagar tillbaka. Känns inte alls bra. Jag är så sjukt orolig hela tiden för att Mini ska dö därinne. Jag önskar verkligen att jag bara kunde njuta istället. Tycker inte jag har jättetydliga symtom i övrigt. Känslorna är fortfarande en bergochdalbana. Den tröga magen har blivit lite bättre. Kissar fortfarande ganska ofta, men nu är det bara en-två gånger per natt och sedan vid 5-tiden på morgonen. Inget morgonillamående direkt, mår bara illa när jag inte äter på en gång när jag blir hungrig, vilket är ofta. Blir plötsligt väldigt trött ibland. Sover ungefär elva timmar per natt.