Fortsättning följer…

Vår lilla kille har full kontroll på det här med kisset, både dag- och nattetid. Men det här med bajset får vi fortfarande inte till. Det är jätteläskigt, men nu går det tydligen an att göra det i byxorna. Alltså har vi fått backa lite och återgå till naket här hemma för att helt enkelt lära honom att bli tvungen att gå på toaletten. Och då blir vi ju ganska isolerade här hemma då man inte kan åka vart som helst med en spritt språngande naken unge som springer och håller sig för ändan och skriker bajs titt som tätt. Det är ruskigt varmt ute just nu, runt 27 grader i skuggan. Jag orkar inte göra något. Trist att vara inne när det är så fint väder.

I tisdags skadade mannen vaden. Bara sådär, några steg i en liten uppförsbacke så var muskelbristningen ett faktum. Inte så bra tajming med två föräldrar som inte orkar röra sig. Jag kände mig färdig att få ett riktigt psykbryt när det hände, men nu verkar det som han repar sig hyfsat bra i alla fall.

Jag tror att min lilla bebis håller på att fixera sig nu. Det ilar, hugger och tynger neråt i bäckenet ungefär i höjd med blygdbenet och det drar i ljumskarna. Ständigt och jämt stångar hon min urinblåsa så det känns som att jag bara är någon millimeter från att kissa på mig.

Nu idag en stund efter lunch började jag må riktigt illa och har varit tvungen att ligga ner och vila. Magknip har jag också och det känns som att jag skulle behöva skita, men det kommer inget, det bara kör i magen. Även om jag inte mår lika illa längre så känns det som om kräkan sitter och väntar högt upp i halsen. Urk.

Facebook

Idag har vi tagit steget och berättat om graviditeten på Facebook. Såklart vet alla vi verkligen känner redan om det. Men på Facebook finns ju många fler som man inte ens umgås med längre. Fortfarande får jag ångest ju fler jag berättar för. Det känns som att det kommer hända något dåligt ju fler som får veta. Självklart vet jag logiskt sett att vad jag berättar för folk och inte knappast påverkar utgången av det här. Samtidigt så vill man ju skrika ut sin lycka till hela världen. Ja man är väl lite splittrad. En gång barnlös, alltid det i hjärtat.

Kanske finns det fler av mina Facebook-vänner där ute som kämpar. Och jag vet själv hur ledsen man blir av att se alla andras lycka dyka upp i form av ultraljudsbilder och statusuppdateringar. Också en anledning till att jag dragit på det.
Annars händer inte så mycket. Har en del onda sammandragningar ibland, speciellt kvällstid. Har bestämt mig för att öka antalet koppar hallonbladsté. Är det någon som vet hur mycket man ska dricka. I beskrivningen står bara: ”1-2 koppar per dag första veckan. Öka sedan.” Jag tror kanske inte att det har så stor effekt, men det verkar ofarligt att prova. Något ska man ju sysselsätta sig med i all denna väntan.

Denna bild finns på Facebook med texten: ”❤️ I flera år har vi
kämpat och nu är det nära. Inom några veckor är vi en till i
familjen och han är så efterlängtad. ❤️”.

Ännu ett migränanfall……

Igårkväll när jag åkte hem från en trevlig middag med två gravida IVF-kompisar kände jag hur huvudvärken smög sig på. Tog ett bad och försökte koppla av men det blev bara värre. Hade riktigt vidrig migrän hela natten och halva dagen idag. Som tur var släppte det några timmar innan vi skulle in till BM för blodtryckskontroll. Usch, det är verkligen hemskt att ha sådär ont och inte kunna göra något åt det. Mardrömmen skulle ju vara att få ett anfall precis när förlossningen sätter igång. Hur ska man klara det? När huvudet gör så ont att man nästan kräks och man inte ens kan ha ögonen öppna? Usch, hoppas inte.

Blodtrycket var i alla fall bra idag också, 120/70 ungefär. Men eftersom jag haft högt blodtryck vid några tillfällen nu kommer jag att få gå på tätare kontroller fram till förlossningen för att se att det inte går upp igen. Min syster fick havandeskapsförgiftning med sitt första barn som kom ganska plötsligt och slutade med akutsnitt, så det är väl lika bra att ha koll. Och så får vi ju lyssna på Mini extra ofta också, vilket inte gör oss något.

Nu har vi fått med oss TENS-apparaten hem. Ska bli spännande att prova.

Precis nu roar sig Mini med att köra in fötterna eller rumpan under mina revben på höger sida. Så jäkla oskönt. Måste resa mig upp.

Vecka 38 (37+0) MVC

Idag var det besök hos BM igen, vår ordinarie denna gång. Tydligen skulle vi valt BVC och meddelat det den här gången, men eftersom vi varit hos ett par vikarier nu sista gångerna har man väl missat att säga det. Så nu måste vi fundera på det tills vi ska dit nästa gång vilket är redan i övermorgon. Vi pratade även lite om förlossningsbrevet och eventuella rädslor inför förlossningen samt smärtlindring. En TENS-apparat är nu undanlagd till oss och vi får den med oss hem på torsdag. Alla värden såg bra ut också och Mini och äntligen fixerat sig. Tror faktiskt att jag kände hur han gjorde det häromkvällen. Hade som mensvärk, hugg och ilningar nere i bäckenet. Jag har sedan testdagen gått upp 11,9 kg i vikt. Känner mig ganska nöjd med att det inte är mer och hoppas att det inte blir så mycket mer heller.

Mina värden idag:

SF-mått 35 cm
Blodtryck 120/67
Hb 118
Blodsocker 4,7
Urinprov u a
Hjärtslag 140
Huvudet har fixerats

Som synes har järnvärdet börjat gå upp igen trots att jag helt enkelt struntat i järntabletterna och kört endast blutsaften sista veckorna. Blodtrycket hade också gått neråt igen som tur är. Vi ska som sagt tillbaka till BM redan nu på torsdag och kolla att blodtrycket inte gått upp igen.