TUL, BM-besök och oro

Vilken dag vi haft. Imorse var det besök hos barnmorskan. Jag tog upp min oro som funnits där de två sista veckorna som består i att jag inte alls känner Mini lika ofta som förut och inte heller på samma sätt. Jag känner nästan inga sparkar alls men däremot små rörelser. Eftersom jag känner honom fast annorlunda så har jag inte varit orolig att han inte lever, däremot att han kanske inte mår så bra. Men jag har också misstänkt att det är ganska många rörelser som jag faktiskt inte känner. Dessutom har jag troligen en mycket envis bebis där inne som totalvägrar att röra sig trots försök att buffa på magen, dricka iskallt vatten etc. BM försökte också få honom att röra sig idag men han totalvägrade.

Tydligen är det normalt att rörelserna ändrar karaktär runt vecka 30-31 när det börjar bli trångt. Och att jag dessutom har moderkakan i framvägg gör väl kanske inte saken bättre. BM tog i alla fall min oro på allvar och erbjöd mig att komma dit så ofta jag ville och att jag även kunde åka in till förlossningen om jag var mycket orolig. Kanske kan jag även få göra ett extra ultraljud längre fram. Idag efter BM-besöket hade vi ändå tid för TUL.

Som sagt så hade vi tid för tillväxtultraljudet idag på Ultragyn Odenplan och vi blev faktiskt lite besvikna över bemötandet där. Trots att vi berättade om vår oro så vispade hon runt med dopplern och allt var klart på ett par minuter. Kändes verkligen som löpande bandprincipen. Enligt BM som gjorde ultraljudet så rörde han sig i alla fall normalt. Han var 7,3 % under mittkurvan, men helt normal då man får ligga +/- 22 % som normalvariation.

Idag på MVC togs inga prover förutom blodtryck (110/70), SF-måttet (31 cm) och Minis hjärtslag (runt 142).

Nu när jag ligger här och bloggar så rör han sig så hela datorn guppar upp och ner. Så just nu är lättnaden stor och jag hoppas att den håller i sig ett tag.

Efter TUL och lunch på tåget så åkte vi till Babyproffsen och hämtade ut mjukliften och babyskyddet så nu har vi i stort sett allt. Så skönt att så mycket är klart.

Profilbild av vår lilla Mini idag.

Turdag samt helgen som var

Idag på jobbet hade vi tur och fick fyra biljetter till morgondagens match mellan Sverige-Portugal skänkta till oss. Detta har hänt förut och vi var några som hade anmält intresse att få gå om vi skulle få fler biljetter. Vi hade utlottning och JAG var en av de lyckliga vinnarna. Jag som aldrig någonsin vinner något. Så imorgon ska vi på Friends Arena och heja på Sverige. Så roligt. Håll tummarna för att inget migränanfall dyker upp och för att det är bra drag på arenan så jag inte sitter där och jäspar (matchen börjar klockan 20:45). Jag ska hem o sova någon timme efter jobbet.

Imorse blev försäljningen av vår Saab äntligen klar. Vi fick inte det vi ville ha, men det känns ändå skönt att bli av med den. Det kostar ju också att ha en extra bil.

Jag har förresten bara sju arbetsdagar kvar nu om allt går som planerat. Känns konstigt och skönt på samma gång.

Magbild i fredags, vecka 29+3.

BM-besök och en riktig ”tröttdag”

Var hos BM idag. Tyvärr kunde inte mannen följa med då han hade en jobbresa som inte gick att ändra på. Jag hade en vikarierande BM då min var ledig och hon var verkligen jättetrevlig. Läget med mig var ungefär som vanligt. Allt var bra förutom järnvärdet som nu gått ner litegrann igen. Ska nu prova att lägga till Blutsaft varje dag för att se om det hjälper. Min mage klarar inte av fler järntabletter. Läkaren som jag varit hos för migränen hade även skrivit in i min journal att han ville sjukskriva mig helt från månadsskiftet november-december. Så förmodligen kommer jag bli hemma på 100 % då. Känns ganska skönt faktiskt. Och i december kan jag väl alltid hitta på något att göra här hemma. Mini låg idag med huvudet på höger sida av magen, ryggen nedåt och fossingarna på vänster sida. Han sparkade massvis som vanligt när vi lyssnade.

Att börja dagen med ett migränanfall var inte så uppiggande. Jag har varit sjukligt trött idag. Nu ligger jag här utslagen på soffan efter att ha ätit äggmackor till middag.

Mina värden hos BM idag:

Hb 110
Blodsocker 5,2
U-prov u a
SF-mått 27,5 cm
Blodtryck 110/70
Hjärtljud i snitt 142 slag/minut

Äntligen vattengympa

Har så länge försökt komma iväg på vattengympa, men alltid kommer något emellan. Idag åkte jag äntligen dit och gud så skönt det var. Känslan av att känna sig lätt och smidig var helt underbar. Att kunna ”hoppa och springa” utan att belasta var så skönt. Känner mig jättefräsch i kroppen nu efteråt och misstänker att jag nog kommer ha lite träningsvärk imorgon, framför allt i armarna. Det är inte vattengympa specifikt för gravida utan för alla. Men jag valde simhallen som var närmast hemmet så det inte finns några ursäkter att inte åka dit.

Adjö sköna nattsömn :-(

Jag har alltid sovit så gott på natten, som en stock. Inget har kunnat väcka mig. Känns som den tiden redan är förbi. Sista veckan har jag fått väldigt ont i ryggen och bäckenet på nätterna och efter några timmar börjar det även stråla ut i skinkor och ben. Dessutom har kisseriet nått nya höjder. Inatt har jag kissat minst en gång i timmen, några gånger oftare. Det är väl bara vänja sig. Hade dock önskat att jag fick sova gott i tre månader till, fram till BF.

Något mer positivt är att vi nu har kommit in i tredje och sista trimestern samt vecka 29. Mini väger nu runt 1,2 kg och är 37-40 cm lång. Han skulle ha goda chanser att klara sig om han skulle få för sig att komma för tidigt. Känns helt overkligt att vi kommit så här långt och nu börjar vi verkligen längta. Den 5 november har vi fått tid för TUL.

Idag har jag lite lätt huvudvärk. Hoppas att det stannar vid det.

Mini mår prima!

Klockan är strax efter midnatt och vi har precis kommit hem från förlossningsmottagningen. Fick först göra en CTG-kurva som registrerade hjärtslag och även sammandragningar. Under tiden jag låg där så börjar Mini självklart att röra sig så hela CTG-dosan hoppade. Sammandragningar hade jag ungefär var tionde minut. Kurvan såg bra ut och jag fick sedan vänta på läkaren. När läkaren kom gjordes UL som visade på en riktigt pigg bebis som sparkade, hickade och gjorde andningsövningar hela tiden. Det enda som var lite avvikande var att jag hade något mer fostervatten. Men eftersom bebis var pigg och såg frisk ut så ser man det som en normalvariation. Läkaren kände även på livmodertappen som var stängd och så lång som den ska vara.

Känns skönt att ha kollat upp allt även om det kändes lite dumt när han sparkade som bara den när vi var där. Mina sammandragningar verkar vara ofarliga så jag kan bara konstatera att jag kommer ha en superstark livmoder när Mini ska ut så som den övar nu.

Vart tog min lilla vilde vägen?

Nu har Mini varit superlugn i snart tre dagar. Enligt mannen höll han låda så hela magen rörde sig natten mellan fredag och lördag. Men efter det har han knappt rört sig alls. Jag har känt någon/några enstaka sparkar några få gånger om dagen, inte alls som vanligt. Vi lyssnade med doppler igårkväll och hörde hans hjärta så jag vet att han lever men håller ändå på att bli smått hysterisk över att han kanske inte mår bra. Kanske är något fel därinne. Eller så kanske han bara vänt på sig och sparkar så att jag inte känner det på samma sätt längre. Om han inte kommit igång till ikväll måste jag nog kolla upp det på något vis så jag kan känna mig lugn. Svårt att tänka på något annat just nu.

Vecka 28 (27+4), BM-besök och helg igen

Nu när jag jobbar halvtid måste jag säga att tiden går ganska fort. Och det är jätteskönt att inte vara helt medvetslös av trötthet när arbetsdagen är slut. Dessutom har jag inte haft någon migrän/huvudvärk alls den här veckan.

Igår var jag hos barnmorskan igen. Mannan låg tyvärr sjuk i höger feber och halsont och kunde inte följa med. Från och med nu blir det besök varannan vecka vilket är normalt från vecka 30 som jag är i om två veckor. Nästa gång kommer vi ha en annan barnmorska då vår ordinarie är ledig. Det är skönt och gå dit och få höra att allt är bra. Känns bara lite lustigt att vad man än berättar eller frågar om för krämpa så vet man redan innan vad man får för svar – ”Jo men det är helt normalt, det har med graviditeten att göra.”.  Fick tips om att från och med nu börja med bäckenbottenträning då det tydligen minskar risken för bristningar vid förlossningen. Mina värden hos BM:

Bltr 110/70
Socker 6,5
SF 26 cm
Hb 112
Minis hjärtslag runt 152 slag/min

Skönt att järnvärdet har gått uppåt (från 108 till 112). SF-måttet hade bara ökat med 1 cm, men BM var ganska säker på att hon hade mätt fel föregående gång då det egentligen var ganska tidigt att mäta då. Nu ligger jag exakt mitt på kurvan precis som det ska vara. En jättebebis vill vi ju inte ha, eller i alla fall vill inte jag klämma ut en jättebebis. Hjärtslagen gick uppåt när Mini sparkade och lugnade sig när han var still emellan alla sparkar vilket tydde på en vaken och kry bebis. Också skönt att höra.