Ännu en dag på sjukhus – nu barnakuten

Istället för att bli bättre så vände det för H och hans feber började stiga igen. Igår morse var den uppe högre än på hela veckan, 40,1, så vi tyckte det var dags att kolla upp. Hostan höll dessutom i sig. Han har ju nästan inte ätit på hela veckan heller och vissa dagar även haft svårt att få i sig vätska. Så vi åkte in till Närakuten på Astrid Lindgren. Där blev han undersökt och lyssnad på, men inget konstigt kunde ses eller höras. Sänka togs och andningsfrekvensen räknades. Man försökte mäta syresättning, men ingen lyckades hålla fast honom tillräckligt länge för något resultat. H var inte alls medgörlig på något igår, det var ”NEJ” på allt som skulle göras, vilket man ju kan förstå, så inget gick utan fasthållning och tårar.

Sänkan var i alla fall inom normalintervallet men andningsfrekvensen var för hög och eftersom han hade haft feber i åtta dagar, nu ökande, så ville de inte skicka hem oss. Tyvärr hade de inte mer resurser på Närakuten så vi skickades vidare över till vanliga Barnakuten. Där blev vi efter en stund skickade på röntgen då lunginflammation orsakad av mykoplasma kan synas på röntgen även om inte sänkan är förhöjd som den annars brukar vara vid annan lunginflammation. Efter ganska lång väntetid till röntgen var det äntligen vår tur. H nickade förstående när röntgensköterskan berättade hur det skulle gå till och sa absolut ja till att han skulle ligga ner etc, men när det var dags hördes ett illvrål och ytterligare en sköterska fick tillkallas för att hjälpa till att hålla fast honom.

Vi fick även lura i honom lite kortisontabletter så att andningen skulle bli lättare.

Efter ytterligare väntan fick vi svar på röntgen av lungorna. Den visade faktiskt på en lunginflammation på ena sidan. Vad man också sett som ett bifynd och som man inte brukar se på lungröntgen var en stor skugga som man tolkade som en förstorad mjälte. Det kan man ha om man har en infektion, men för att vara på den säkra sidan ville de ta fler blodprover för att se hela blodbilden sa de. Jag började genast oroa mig. Som tur var fick vi svar på proverna ganska fort och de var helt normala. Efter lite febernedsättande fick vi äntligen åka hem, efter sex timmar på akuten. Vi hade inte ätit någon mat på hela dagen så vi var helt slut och svinhungriga. Förutom H som sovit och feberyrat stora delar av dagen mellan alla undersökningar.

Kändes faktiskt otroligt skönt att de tog oss på allvar och inte bara skickade hem oss efter att svaret om låg sänka kommit. Så brukar det oftast vara. Både läkaren och sköterskan på barnakuten var jättebra. Speciellt sköterskan som förklarade allting hon skulle göra först för H och sedan för oss. Många personal vi träffat pratar bara med oss föräldrar och glömmer bort barnet. Även om han inte förstår allt, så tror jag det gör mycket för honom ändå, att få vara delaktig.

Så nu återstår ”bara” det minst sagt knepiga att lura i honom antibiotikan. Igår funkade det efter mycket övertalning och mutor, men idag på morgonen var det tvär-nej. Så då får man helt enkelt luras. Nöden har inte ingen lag. Men det är inte helt lätt att dölja den där vita smörjan i vad som helst. Till slut kom jag att tänka på de där söta små fruktyogurtarna man köper i småförpackningar. De är dyra och fulla med massvis av socker, men när vi var hos morfar i vintras fick H äta sådana vid några tillfällen och var helt lycklig. Så jag åkte iväg och inhandlade ett helt gäng. Öppnade försiktigt lite av plasten och blandade ner antibiotikan utan att han såg. Sedan frågade jag om han ville ha, tog fram den ur kylen och öppnade när han såg på och han verkade inte känna av antibiotikan utan mumsade glatt i sig och sa ”Mmmmmmm!”. Tyvärr var han inte nöjd med en utan låg i en hög på golvet och storbölade och sa ”ovia” som betyder ”mera” på hans språk. Eftersom han knappt ätit något på över en vecka gav vi med oss. Det viktiga är dels att han får i sig medicinen och även att han får i sig något över huvud taget. Som läkaren på akuten sa, ”glöm allt ni lärt er om kost, ge honom vad som helst som han vill ha, gärna med socker i så han får lite energi”.

Stackarn är alldeles blek nu med insjukna ögon omringade av gråsvarta ringar efter den här veckan. Vi har aldrig sett honom så här nere förut. Så nu jäklar ska han bli frisk. Han får vara hemma med oss hela veckan nu och bara mysa och ha det bra. Mannen har ledigvecka och jag är ju sjukskriven. Nu gäller det för mamma och pappa att bli friska också. Hoppas det inte blir så mycket migrän denna vecka. Som tur var slapp jag det igår på sjukhuset. Imorse var den dock där igen, men jag lyckades få det att släppa efter ett tag.

Annonser

Sjukaste påsken någonsin

Ja, här firas det inte direkt. Här försöker vi överleva. Mannen är nu riktigt sjuk han också, kraftig bihåleinflammation och så håller han på att hosta lungorna ur sig. Jag hostar också och har som vanligt ont i huvudet. H som var bättre igår, fick feber igårkväll igen och har haft det även inatt. Nu på morgonen var han bara vaken en stund, drack lite nyponsoppa och somnade i min famn. Så han sover fortfarande. När ska det här ta slut egentligen?? Hur mycket ska man orka? Har lust att säga upp mig.

Igår hade vi en riktig sjukhusdag. Eftersom jag inte känt av bebisen något ordentligt på flera dagar så ledsnade jag på att oroa mig för det. Kändes tillräckligt med allt annat som varit den här veckan. Så vi åkte in till gynakuten och fick efter några timmar komma in på ett ultraljud. Där låg vår lilla tjej och sparkade och rörde sig hej vilt och jag kände ingenting. Hon såg ut att må hur bra som helst, bara det att hon inte har tillräckligt med kraft i rörelserna ännu för att jag ska känna dem så bra. Visste att det kunde vara så, men kändes ändå skönt att vi åkte in så jag fick bekräftat att allt var bra.

Efter det bar det av till närakuten med mannen som fick antibiotika mot bihålorna och lite inhalation för att vidga luftrören.

I veckan har jag ansökt om sjukpenning från Försäkringskassan. Nu får vi hoppas att de tycker att jag har rätt till det. Förra gången jag var gravid förstod inte min handläggare varför jag inte kunde arbeta med migrän. Hon tyckte också att min chef skulle anpassa min arbetsplats så att det fungerade. Eftersom det enda som ibland kan lindra och göra en till människa igen är att vila i ett mörkt, tyst och svalt rum så var jag ganska säker på att min arbetsgivare inte kunde ordna med det. Att starta ett byggprojekt, bygga ett nytt vilorum anpassat för mig och som ändå inte skulle göra att jag kunde jobba när jag var där, kändes inte realistiskt att företaget skulle ordna med. Jag bad handläggaren ringa både min chef och min läkare och det skulle hon minsann göra sa hon. Sedan hörde jag aldrig något mer ifrån henne, och hon ringde inte heller varken till min chef eller läkare, men några veckor senare fick jag min sjukpenning i alla fall. Vi får se hur det går den här gången.

Jag frågade också när jag ringde till Försäkringskassan i veckan hur jag skulle bära mig åt om jag mot förmodan skulle förbättras, eftersom jag egentligen vill jobba och inte vara sjukskriven. Då fick jag till svar att det var bara att prova om det gick bra. Men om jag lyckas jobba en hel dag eller längre, så bryts min nuvarande sjukskrivningsperiod och jag får själv sjukanmäla mig till Försäkringskassan igen om jag behöver fortsätta var sjukskriven och då ska mitt ärende bedömas igen som ett nytt ärende av en ny handläggare och då kan den personen bedöma mitt ärende annorlunda än den första. Så om jag blir godkänd och får sjukpenning nu, och sedan försöker jobba och det inte fungerar, då är det inte säkert att jag blir godkänd av nästa handläggare. Dessutom tar det runt 30 dagar för dem att ta ett beslut. Vilket betyder att jag denna gång kan få vänta runt 30 dagar på besked och om jag sedan försöker jobba och det inte funkar, kan jag få vänta 30 dagar till på nästa beslut. De här 30 dagarna är något de försöker att hålla, det kan egentligen ta ännu längre tid, om man har otur.

Helt galet att det ska vara så avancerat att få jobba när man vill. Mindre än en dag får jag känna efter och ska veta om jag kommer få migrän ofta igen eller inte. Så om jag blir godkänd denna gång, så lutar det ändå åt att jag inte går tillbaka till jobbet, om inte en dramatisk förbättring sker.

Att VAB:a med migrän

Nu VAB:ar jag ju inte om man ska vara korrekt eftersom jag är sjukskriven. Men när mannen min jobbar så gör han ju det utomlands och det är inte alltid så lätt att bara komma hem på studs när jag får migrän. Tyvärr hände det denna gång att jag drabbades precis när han var bortrest.

Så igår var H helt plötsligt piggare. Ingen feber på morgonen och 38,5 mitt på dagen. Han lekte och höll låda trots att han varken ville äta eller dricka. Jag hade fruktansvärt ont i huvudet och låg på soffan och försökte vila. Tog mediciner som inte hjälpte nämnvärt. Man känner sig som världens sämsta mamma när man ligger där och H kommer och drar i en och man orkar bara inte röra sig.

På eftermiddagen lättade det något och jag bestämde mig att åka iväg på gravidyogan som var för första gången igår. Min mamma kom hit och lekte med H som blev så lycklig att få någon rolig att leka med. Han älskar sin mormor och pratar om henne jämt. Gravidyogan var väldigt behaglig. Små rörelser som satte igång cirkulationen i kroppen och sträckte ut några ömma muskler. Mycket handlade om andning, hållning och avslappning också. Det var skönt när jag var där, men på vägen hem därifrån tog migränen fart igen och jag höll på att kräkas på tåget.

När jag kom hem hade H fått feber igen och hade 39,4. Efter lite fika med mormor gick vi och la oss. Jag hade migrän hela natten och har knappt sovit något. H har sovit men vaknat flera gånger av sin hosta och feber. Pissnatt helt enkelt och idag är vi helt slut. Som tur är känns knoppen lite bättre idag. Är bara så trött. Och så har jag börjat hosta också. Hosta som kommer långt nerifrån i bröstet och det känns som att huvudet ska explodera och spridas i tusen bitar för varje hostning.

Och så ringer mannen precis och berättar att de blivit ombokade till ett senare flyg. Typiskt. Idag ska vi göra ingenting, vara riktiga soffpotatisar hela dagen.

Sjuka familjen

H fick feber i söndags och har det fortfarande. Han hostar också hysteriskt så att han nästan spyr. Idag vägrar han både äta och dricka och bara gråter så fort han är vaken. Han får panik om jag måste gå på toaletten, vilket tyvärr är ganska ofta just nu. Mannen är också sjuk men jobbar idag. Jag är ännu inte sjuk, men känner nu att huvudvärken smyger sig på. Om jag inte insjuknar snart jag också är det ett mirakel. Så mycket snor och hosta jag fått på mig sista dagarna så är det verkligen ett under om jag inte insjuknar.

Till råga på allt så funkar inte bredbandet idag, vilket också betyder att inte iTunes, Netflix eller Viaplay funkar och det finns ingen underhållning att roa den här lilla människan med. Annars brukar han få se hur mycket film han vill när han ligger med feber och är eländig.

Och idag går jag in i vecka 21. Har inte känt några rörelser sedan igår morse och är såklart orolig igen.

Nu ska jag försöka hinna äta lunch innan min lilla sjukling vaknar igen.

Slutet på vecka 21

Idag är sista dagen i vecka 21. För mig har denna vecka kännetecknats av näsblod, mer ont i bäckenet/ryggen, halsbränna framför allt på eftermiddagen samt lite mer känsla av att Mini rör på sig där inne. När jag känner honom känns det ofta uppe vid naveln eller nere vid blygbenet. Oftast är jag helt slut efter en dag på jobbet där det gör ont både att stå och sitta. Har köpt ett ”bäckenbälte” som faktiskt gör det hela bättre, men inte helt bra.

Mannen min är helt fantastisk. Han fixar och donar här hemma med det mesta i hushållet; städning, matlagning, handling etc. På kvällen när vi lagt oss så har vi sedan några veckor tillbaka en liten procedur där han masserar magen med olja, så skönt och mysigt. Han ställer upp till 100 procent och jag är så lycklig att jag har honom och att han är som han är, världens mest omtänksamma helt enkelt. Han kommer bli en grymt bra pappa. Älskar honom så att det nästan gör ont.

Gomorrron från Ullared

Klockan är 06.48 och jag ligger i en liten campingstuga i Ullareds stugby. Idag ska det shoppas, all day long. Igår körde vi bil hela eftermiddagen och kvällen och idag vaknar jag klockan 06.00 och kan inte somna om. Hoppas jag pallar med dagen och inte får huvudvärk som igår.

Tycker mig ha känt Mini lite bättre sista dagarna. Det är inga riktiga sparkar än, mest som att han liksom trycker/drar på insidan. Igårkväll precis vid naveln och ibland precis ovanför blygdbenet. Önskar det var oftare, men är så klart lycklig för det lilla. Vet ju att han sover större delen av dygnet.
Dags att avsluta, väckarklockan ringer strax. Och jag är hungrig som en varg.