Den tråkiga följetången….

Igår när vi hämtade H på förskolan så blev vi mötta av en personal som direkt berättade att de hade gått 50 gånger med H på toaletten/pottan och att han ändå hade bajsat på sig åtta gånger. Vi har försökt förklara för dem hur vi gör här hemma och att man faktiskt inte behöver följa med alla gånger han säger bajs utan man kan fråga om han verkligen vill gå på pottan/toaletten, för han brukar berätta när han verkligen vill försöka bajsa. Och även om han inte alltid klarar av att bajsa när han säger det så blir det betydligt färre gånger att springa. Men det känns inte som vi når fram. Han ser ju så bajsnödig och ledsen ut hela tiden och han tar så mycket tid från de andra barnen säger dem. Igår blev  tydligen hela lunchen problematisk på grund av H, för att han tog så mycket tid och alla andra barn fick en personal mindre. Jag vet inte, men det känns inte riktigt okej att uttrycka sig så. Det har gått två dagar sedan han kom tillbaka och han måste ju få en chans i alla fall.

Personalen tycker nu efter två jobbiga dagar att vi ska ta dit blöjor som han kan få prova att bajsa i. Det känns väldigt fel för oss. Han har i stort sett inte gjort på sig alls här hemma på över fyra veckor (förutom ett par undantag när vi varit ute i skogen och inte hade tillgång till toalett). Därför känns det fel att backa och börja med blöjor igen för att de inte tycker att de har tid. En personal tyckte att jag skulle ringa BVC och rådfråga så det har jag gjort idag. Gillar verkligen vår BVC-sköterska. Förklarade för henne hur det funkat här hemma och hur det nu inte gjorde det på förskolan och vad de hade sagt. Hon tyckte definitivt inte att vi skulle backa i första taget utan att han skulle få i alla fall några veckor på sig. Risken finns ju att han annars backar både på kiss och bajs och det skulle ju vara jättetråkigt när han varit helt torr här hemma. Skönt att hon höll med i det jag tänkte.

Skulle tro att hela problemet dels beror på att han inte känner sig trygg med personalen där. Man skulle ju inte själv kunna bajsa med vem som helst. Det blir säkert bättre när han kommit in i allt igen, han har ju ändå varit borta många veckor. Sedan skulle jag tro att han säkert känner på sig att de tycker att han är jobbig, hur stressande är inte det? OCH inte att förglömma, han är extremt trotsig just nu. Precis som han gjorde med oss första dagarna på potträningen, kissade med flit överallt för att jäklas. Det är inte helt omöjligt att han nu protesterar mot att behöva bajsa där. Han berättade imorse när vi pratade om den kommande dagen att minsann inte tänkte bajsa varken på pottan eller toaletten på förskolan.

Så förskolan får nog stå ut ett tag till. Idag tog vi med alla ombyteskläder vi hade och fyllde hela hans låda med ombyten. Snart kommer ju H vara hemma ett par veckor med oss igen när lillasyster kommer. Då får vi köra hårdträning, igen.

Så blev den – första dagen

Vi såg H genom fönstret när vi skulle hämta honom en liten stund innan han fick syn på oss. Han pladdrade på, byggde duplolego och såg väldigt glad ut. Han blev överlycklig när vi kom. Dagen hade gått bra förutom med kisset och bajset. De påstod att han inte sagt till alls när han ville kissa och när han ville bajsa hade han hållt sig för rumpan men inte velat gå på toan. Jag tolkar det som brist på lyhördhet. Han brukar vara extremt tydlig med kisset, dra i en och säga ”kissa” och dessutom hålla i snoppen. Dessutom har han väldigt bra knipförmåga och har i stort sett inte sedan andra potträningsdagen för fem veckor sedan kissat på sig trots att vi ibland haft en bra bit till en toalett. Bajset kan jag mer förstå då han han ibland säger andra saker en bajs och ibland får man springa till toaletten 20 gånger innan han verkligen vågar bajsa. Han har även sagt till andra människor än oss de gånger vi inte varit med honom, när han till exempel varit hos mormor, moster eller kusiner.

Men det värsta var inte att det hade hänt olyckor under dagen, för det hade vi ändå räknat med. Nej, det värsta var att de inte ens slängt bajset eller sköljt ur kläderna. Så när vi kom hem och öppnade påsarna med smutstvätt ramlar det bajskorvar ur kläderna. Alltså det är ändå inte okej. Kan förstå att man inte hinner tvätta av så jättenoga, men att hälla ur en bajskorv och kanske snabbt skölja under kranen innan man stoppar ner det i en påse tycker inte jag är för mycket begärt. Har pratat med båda mina systrar som jobbar/jobbat på olika förskolor och det skulle aldrig skickat med bajset hem. Är så less på att man ska behöva säga till om allt som borde vara självklart. Känns som vanligt så oengagerat. Om det inte vore för att H verkar trivas så bra så hade vi bytt förskola för länge sen.

 

Förskolestart

För någon timme sedan lämnade vi H på förskolan för första gången efter sommaruppehållet. Det gick förvånansvärt bra. Han har inte varit där på sex veckor. Mannen frågade på skoj H om han kände igen sig när vi kom dit och fick svaret ”NEJ!”. Men han blev väldigt glad när han träffade pedagogerna och några av sina vänner och det var inga protester alls när vi lämnade och han var glad när vi gick och hade inte ens tid att vinka. Så skönt. Ska bli spännande att höra hur det gått denna första dag utan blöjor och allt. Det ska även bli roligt att höra om de säger något om hans utökade ordförråd då han bara på dessa veckor pratar så bra att man kan tro det är en annan unge vi lämnat där idag. Han har blivit så stor vår älskade lilla unge.

Vad gäller graviditeten händer inte så mycket. Har fått tillbaka lite förvärkar som är ganska onda, men de är också extremt sällsynta så tror inte de gör någon större nytta. Natten mot igår sov jag ganska bra, bortsett från alla kisspauser, och kände mig nästan pigg i alla fall halva dagen. Men inatt sov jag skit igen. Otroligt att man kan funka så länge och hyfsat bra utan någon sömn. Tur jag har min fantastiska man som sköter typ allt. Idag var han dock tvungen att åka in till jobbet en stund. Men han VAB:ar en timme morgon och eftermiddag för att kunna hämta för förskolan, vilket hans chef inte är eld och lågor över. Hon verkar tro att hon kan styra över hur och om han ska VAB:a eller tror sig ha rätten att planera in VAB:en tillsammans med honom. Hon verkar helt ha missat att man VAB:ar för att ta hand om sitt barn och inte sitt jobb. Jag tror jag nästan är mer irriterad än mannen över detta.

Nu ska jag försöka fördriva dagen ensam här hemma. Känner mig fruktansvärt rastlös, men kroppen orkar ju inget så förmodligen får jag inget gjort.

Fortsättning följer…

Vår lilla kille har full kontroll på det här med kisset, både dag- och nattetid. Men det här med bajset får vi fortfarande inte till. Det är jätteläskigt, men nu går det tydligen an att göra det i byxorna. Alltså har vi fått backa lite och återgå till naket här hemma för att helt enkelt lära honom att bli tvungen att gå på toaletten. Och då blir vi ju ganska isolerade här hemma då man inte kan åka vart som helst med en spritt språngande naken unge som springer och håller sig för ändan och skriker bajs titt som tätt. Det är ruskigt varmt ute just nu, runt 27 grader i skuggan. Jag orkar inte göra något. Trist att vara inne när det är så fint väder.

I tisdags skadade mannen vaden. Bara sådär, några steg i en liten uppförsbacke så var muskelbristningen ett faktum. Inte så bra tajming med två föräldrar som inte orkar röra sig. Jag kände mig färdig att få ett riktigt psykbryt när det hände, men nu verkar det som han repar sig hyfsat bra i alla fall.

Jag tror att min lilla bebis håller på att fixera sig nu. Det ilar, hugger och tynger neråt i bäckenet ungefär i höjd med blygdbenet och det drar i ljumskarna. Ständigt och jämt stångar hon min urinblåsa så det känns som att jag bara är någon millimeter från att kissa på mig.

Nu idag en stund efter lunch började jag må riktigt illa och har varit tvungen att ligga ner och vila. Magknip har jag också och det känns som att jag skulle behöva skita, men det kommer inget, det bara kör i magen. Även om jag inte mår lika illa längre så känns det som om kräkan sitter och väntar högt upp i halsen. Urk.

Potträning dag 1

Herregud vilken dag. Vi har efter denna dag bestämt redan nu innan hon ens är född att vi ska potträna dottern innan två års ålder. Att potträna världens envisaste unge med tvåårstrots är värre än vi kunnat tänka oss. Han har ju gått en hel del på pottan här hemma senaste halvåret på kvällarna och då har det för det mesta gått riktigt bra.

Idag deklarerade han redan på morgonen att den där pottan/toaletten tänkte han minsann inte sitta på. Det var roligt att slänga alla kvarvarande blöjor men sedan var det roliga slut. Han har i stort sett vägrat sitta på pottan mer än några sekunder åt gången. Med lite mutor har han några få gånger suttit så pass länge att han hunnit kissa. Vi har fyra kissträffar i pottan och säkert tio träffar på golvet eller på soffans fotpall. En bajsolycka på balkongens trall. De flesta kissolyckor han nog skett för att testa oss. Varje gång han blivit arg har han tittat på oss och kissat på golvet. Han letar verkligen efter vår reaktion, ibland så uppenbart att det är svårt att hålla sig för skratt. Det gäller att lägga band på sig också och inte bli förbannad. För när man märker att han gör det med flit om och om igen är det inte helt lätt.

Det mest positiva har nog varit att vi klarade lunchvilan utan olyckor. Att det känns som en tung dag beror nog mycket på våra förändringar. Eftersom vi vet att han har ganska bra kontroll på sin kropp sedan tidigare så hade vi nog förväntat oss att det skulle gå ganska bra på en gång. Vi hade inte förväntat oss detta trotsiga och envisa motstånd.

Men, imorgon är en ny dag och då är det dags att dels sätta på honom kläder (idag var nakendagen) och sedan även göra en liten kort utflykt ute. Vi inbillar oss att han kanske inte tycker det är lika roligt att bli blöt i kläderna och kämpa för att få av sig dessa varje gång han kissar för att jäklas. Vi får se hur det går.

Första pottbajset!

Imorse körde vi blöjfritt igen. Stackars H sprang och höll sig för rumpan en bra stund, var och pekade på blöjorna några gånger, men till slut satte han sig ner på potten och bara gjorde det. ”Oj oj bajs!” sa han och såg nästan lite rädd ut. Men när resten av familjen jublade så blev det skoj istället och det slutade med att alla var glada – över några bajskorvar. Japp, så kan det vara i den här familjen 🙂

Potträning, utvecklingssamtal och TBE-vaccinering

Vi har lite smått börjat öka intresset för H att kissa/bajsa på pottan. Vårt mål är att köra hårdträning när semestern börjar. Han förstår helt klart grejen med kiss och bajs, men sedan verkar det inte alltid vara så lätt att säga till innan det kommer. Han brukar få springa naken här hemma utan blöja på kvällarna när han duschat. Sedan säkert ett år tillbaka sätter vi honom alltid på pottan innan han ska duscha/bada och i perioder så är han ganska duktig på att kissa då. Bajsa på pottan har han aldrig lyckats med.

Men sista veckan/veckorna verkar det ha släppt lite. Han har börjat säga till när det kommit bajs eller kiss i blöjan, alltså har han koll på vad det handlar om. I förrgår när vi skulle duscha slet han själv av sig blöjan, slängde sig ner på pottan och sa glatt ”tärdi!” efter några sekunder. Igårkväll kissade han först före duschen i pottan och två gånger efter sa han själv till och sprang och ville kissa, en gång på pottan och en gång i toaletten (fast hälften sprutade utanför, viktigt vilket håll snoppen pekar åt….).

Så det känns lovande inför sommarens potträning. Tror vi kommer att lyckas. I alla fall dagtid.

På tal om annat så hade vi utvecklingssamtal på förskolan igår. Alltid intressant att höra hur det går och hur han utvecklas. Trots att han inte har så stort ordförråd ännu så är han mycket duktig på att göra sig förstådd och lyssna och han ger sig inte förrän det förstått vad han försöker säga. Han är väldigt långt utvecklad grovmotoriskt och kanske lite mindre finmotoriskt då han inte är lika intresserad av sådana saker. Han klättrar hellre än pysslar. Han ÄLSKAR  att vara i skogsdelen på förskolegården och att vara ute överhuvudtaget är en favorit. Han pratar nästan alltid om olika fordon, framför allt lastbilar och bussar. Oftast är han glad och sprider glädje bland kamraterna. Han tyr sig ibland till en aningen äldre kille på avdelningen bredvid deras. Om någon knycker en leksak av honom eller är taskig säger han sällan ifrån utan ser mest chockad ut och står och darrar på läppen istället för att säga något, hoppas han tuffar till sig lite framöver.

Jag fick berätta lite hur jag uppfattade honom hemma och hur vi märkte av hans utveckling där. Tyckte det var svårt att svara då jag inte var beredd på frågorna. Visst märker vi att han utvecklas massvis, nästan varje dag, men svårt att uttrycka exakt hur. Jag fick också ösa ur mig lite om min irritation över deras klädval på H när han är ute och att han häromdagen var bränd av solen i huvudet. Bättring utlovades, igen. Idag när jag lämnade var hans skalkläder borta. Hängde inte på hans plats och inte i torkskåpen. Hoppas verkligen de hittar dem, för vi har inte råd att köpa nya just nu. Undra vad som händer när det slarvar bort saker hela tiden. Kan man få någon ersättning? En skaljacka från PoP kostar ändå 799 kr och skalbyxor från Lindex kostar 199 kr. Att hosta upp 1000 kr för att de slarvar bort saker känns inte okej. Vi märker ALLA kläder, minsta lilla strumpa har hans namn på sig. Så förstår inte riktigt problemet.

Och på tal om ännu något annat så var vi på apoteket igår och tog TBE-vaccination på H. Egentligen börjar vi lite sent, men vi har haft svårt att bestämma oss. Men nu är första dosen tagen i alla fall och det gick bra. Vi gick dit och köpte Emla-plåster först och sedan gick vi iväg och åt glass och lekte i en lekpark tills det var dags. Det gick bra så tillvida att han inte kände av sticket men vi var ändå tvungna att hålla fast honom. Efter den där hemska natten på Astrid Lindgren för några månader sedan så är allt läskigt, och ännu värre när man hålls fast.

Har sovit dåligt inatt igen. Det gör ont i bäckentpartiet och strålar ut i benen hur jag än ligger. Ont i huvudet har jag också. Ska ta en dusch nu och sedan ska jag prova att vila lite. I eftermiddag ska jag in till stan för att träffa BM på MVC.

Mysig helg med bästa vännen

Lördagsmorgonen inleddes med en kaskadkräkning igen. Han verkar vara lättspydd vår lilla kille. Middagen från dagen innan och morgonens frukost kom upp över frukostbordet och hela köksgolvet. Vi satt där snopna alla tre och förstod knappt vad som nyss hänt. Mannen hade sin sista jobbresa och var tvungen att åka ett par timmar senare. Jag tänkte att jag skulle vara duktig den här gången och verkligen se till att han inte åt mat för tidigt. Trodde såklart att han blivit kräksjuk igen. Men ärligt talat verkade han inte särskilt sjuk i övrigt. Gav honom vätskeersättning men ingen mat. Han var så sur på mig. Aldrig varit med om maken. Efter fem timmar stod vi inte ut längre någon av oss så då fick han en deciliter välling vilket gick bra. Två timmar senare fick han lite mosad potatis och kokt torsk. Det gick också bra. Så det var nog inte kräksjuka.

Och förkylningen blev det inte heller något av. Snorandet höll i sig i tre dagar och försvann sedan. Misstänker att det är tandsprickningen som ställer till det. Båda framtänderna i mitten uppe håller på att titta fram samtidigt. Eventuellt kommer även fler tänder nedtill. Inte lätt att se då han kniper ihop munnen hårt så fort han förstår att man vill titta.

Min bästa kompis som skulle komma på lördagsmorgonen avvaktade lite och kom istället på kvällen för att vara säker på att inte bli magsjuk. Hon åkte nämligen på en tioveckors semester till USA och Nya Zeeland idag. Då vill man ju inte inleda med kräksjuka. Hon hjälpte sedan till med H. Efter den jobbiga dagen behövde nog både H och jag några minuter ifrån varandra. Kompisen mös med H och jag gjorde inlagd sill och skumtomtefudge.

Igår hade vi en jättemysig dag. Vi åkte in till stan efter lunch och gick på julmarknad och efter det kollade vi NK:s julskyltning. Sedan köpte jag några julklappar och så strosade vi runt lite. På eftermiddagen gick vi till en indisk restaurang på Söder och det var verkligen jättegott. Väldigt smakrikt. Dock hände en liten ”bajsolycka” som blev lite jobbig då de inte hade något skötbord på restaurangen. Jag frågade personalen hur jag skulle göra och   de förklarade att det skulle nog gå bra för det fanns en stor bänk inne på toaletten. Desperat letade jag efter bänken som inte fanns. Enda stället det gick att lägga en bebis var på en smal kaklad kant ovanför handfatet. Så det fick bli där. Det första H gjorde var att köra upp handen i den automatiska tvålbehållaren som var precis ovanför hans huvud så det sprutade tvålskum över hela honom. Sen behöver jag inte berätta några detaljer, men med läckage av blöjinnehållet och tvål över hela honom blev det ett kladdigt blöjbyte. Tvättade rent och bar ut H i restaurangen och klädde på honom resten där. När proceduren var klar och jag var helt genomsvettig och bajsluktande så kom det fram en personal igen och sa att jag kunde få gå upp på deras kontor på övervåningen och byta. Tack för det liksom. Tror inte någon i personalen någonsin bytt en blöja.

Idag skjutsade vi kompisen till Arlanda. Saknar henne redan. Men hon kommer ha en fantastisk resa. Hon ska bland annat åka till några av ställena vi var på när vi var på Nya Zeeland och så ska hon bland annat till Los Angeles och Las Vegas i USA. Önskar vi kunde följa med!

Nu på kvällen satte H en bit päron i halsen och spydde igen. Hela fåtöljen, sig själv och mig. Efteråt nös han så det sprutade kräk i hela ansiktet på mig. Gud va less jag är på kräk och skit nu.

För övrigt har han börjat matvägra mer och mer. Tror mycket beror på tänderna där också. Han tar tre-fyra tuggor, säger nam-nam och vägrar sedan att äta mer. Det mesta nobbas. Mycket vill han inte ens smaka på.

Imorgon ska vi göra köttbullar, baka vörtbröd och griljera julskinkan.

Äter mumsiga extrakaloririka munkar på julmarknaden.

Kompisen och H pratar om tomtenissarna. H var mycket imponerad.

Värsta helgen på länge (eller någonsin?)

Varnar kräsmagade läsare för nedanstående text.

Som att det inte var nog med förkylning och krupp så blev både H och jag magsjuka igårkväll. Fy fasen alltså. Först spydde H om och om igen och sedan satte det igång för mig. Mannen fick byta sängkläder flera gånger om och ett tag satt både H och jag i badkaret och duschade av oss spyorna samtidigt som det kom mer. Det var hemskt att se hans skräckslagna ledsna blick när det bara forsade ur både näsa och mun. För H slutade det som tur var efter ett tag och han somnade. Vi slapp kruppen inatt. Jag spydde ända fram till förmiddagen och har verkligen mått skit idag. Ont i hela kroppen och så slut att jag inte ens kunnat sitta upp. Tyvärr gjorde H en ny jättekräka vid lunchtid men nu verkar det vara okej igen. Har gett honom vätskeersättning på eftermiddagen och han åt en pytteliten portion gröt på kvällen. Nu håller vi tummarna för att det varken blir krupp eller kräkningar inatt.

Känns som om hela helgen har varit ett långt helvete som aldrig skulle ta slut. Det var inte bara H och mig det var synd om utan mannen som har sprungit som ett skållat troll och skurat, bytt sängkläder, haft hand om H idag på dagen, lagat mat, haft tvättstugan hela dagen. Ja han har verkligen varit fantastisk. Trots att han inte heller sovit på två nätter så har han inte klagat en enda gång.

Och som att inte allt detta heller var nog så känns det som om jag börjar bli förkyld jag också. Hoppas att det vänder. Orkar inte mer nu.

Vaccination och en liten sjukling med krupp

Igår på morgonen fick H sin BCG-vaccination. Hade satt Emla-plåster så det gick hur bra som helst, han reagerade över huvudtaget inte. Sköterskan frågade om han var frisk och jag sa ja, för det var han just då. Senare på dagen blev han lite konstig i magen, pruttade en del och gjorde nummer två massvis av gånger. På kvällen blev det även ganska löst och han spydde några kaskader här hemma. Trodde först att det var magsjuka, men efter kräkningarna blev han pigg igen och höll låda här hemma fram till midnatt. Näsan började rinna mer och mer noterade vi.

När vi sovit en timme ungefär vaknade vi upp av en ledsen liten H som inte fick luft ordentligt. Det väste när han andades och skällde när han hostade. Mannen kände genast igen vad det var då han haft krupp ända upp i vuxen ålder. Så snabbt upp med sovrumsfönstret på vid gavel och så satt jag där med H i knäet och vaggade tills det lugnat sig. Är så tacksam för att det hände just när mannen var hemma. Tänk om det hänt när jag var själv med honom. Vilken panik. Jag har aldrig sett krupp förut.

Idag har det varit snorigt och gnälligt värre. Vi var på eftermiddagen in till barnnärakuten på KS och fick Bricanyl utskrivet för att eventuellt kunna förebygga. Dessutom sa läkaren att vi kunde ge H en sprayning i vardera näsborren av den svagaste nässprayen till natten. Så den har vi inhandlat också. Så nu är han medicinerad och sover äntligen. Han blev nog lite speedad av Bricanylen så det tog verkligen tid att få honom att komma till ro trots att han var otroligt trött.

Tyvärr verkar det som att mannen håller på att bli förkyld igen. En dag efter avslut av antibiotikakuren mot bihåleinflammationen han haft. Stackarn.

Nu är det fredagsmys här hemma. Pizza och godis. Lite huvudvärk har jag, troligen på grund av sömnbristen inatt.