Ruvardag 8 och kräksjuka

Ja jag skriver fortfarande ruvardagar trots att jag är säker på att det är kört. Tyvärr är det ju tidigt att testa, så bara vänta. Tiden har väl aldrig någonsin gått långsammare. Vill bara sluta ta alla mediciner nu och tänka på något annat.

Igår var tredje kvällen i rad som jag fick de där konstiga rosa/ljusröda blödningarna och kramparna i magen. Sedan är blödningarna borta igen på morgonen som om inget hade hänt.

Inatt har Henning sovit väldigt oroligt. Ville inte sova i sin säng och har farit runt hit och dit i vår säng och framåt småtimmarna sovit på mig. På morgonen så grät han otröstligt och vägrade släppa mig. Ringde dagis och sjukanmälde och en halvtimme senare spydde han ner halva soffan och hela golvet i badrummet. Sedan verkade han må lite bättre och efter en stund tog han min hand och släpade in mig i sovrummet och pekade på sängen. Nu ligger han där och sover sedan en timme tillbaka. Usch, tycker verkligen synd om oss båda. Honom mest förstås, det är fruktansvärt att må illa, det värsta som finns. Men lite synd om mig också för jag har verkligen svårt att hantera spya. Mannen brukar vara klippan när det är magsjuka här hemma, men nu hann han iväg till jobbet innan det startade så nu är det bara att gilla läget. Och jag som skulle på julbord med jobbet ikväll. Får se om jag vågar gå nu. Vore ju taskigt om jag är på väg att bli magsjuk och smittar ner hela företaget…..

Något positivt är att vi äntligen beställt hem matkasse. Första leveransen kommer nästa vecka den 7 december. Vi har valt Citygross Bamsekasse som är speciellt anpassad för barnfamiljer där maten ska gå fort och lätt att laga. Ska verkligen bli spännande. Tror att det kommer underlätta vår vardag rejält.

Annonser

Ruvardag 6 och nu är det nog kört

Ännu en dag av huvudvärk. Tyvärr kom blödningen tillbaka idag vid middagstid. Mer än igår och pågår fortfarande. Har dessutom hugg och kramp i magen. Förstår att det inte tar sig, för så har det ju varit de flesta gånger för oss, men att det redan ballar ur. Det är ju en vecka minst kvar till mensen ska dyka upp. Och med allt progrsteron man trycker i sig borde den ju inte komma en vecka för tidigt i alla fall.

Nu deppar vi ihop här hemma ett tag. Känner mig helt slut i psyket. Fattar inte hur vi kunde köra på så många täta försök förut. Känner mig väldigt opepp på ett nytt försök på en stund nu.

Ruvardag 5 och blödning

Idag har jag knappt haft någon molvärk alls. Däremot huvudvärk Och nu på eftermiddagen fick jag en liten (röd) blödning. Undrar vad den står för? Magen har varit mer svullen idag, inte ond dock som den brukar vara av överstimuleringen. Haft lite rapningar och sura uppstötningar. När blödningen kom trodde jag först att det var slemhinnan som släppte och allt gick åt skogen. Nu vet jag inte, det verkar ha upphört lika fort som det kom.

Annars roar vi oss med att fortsätta den stora rensningen här hemma. Har bland annat gått igenom gamla papper som fyllts på kontinuerligt och sedan legat och samlat damm i en hög, de äldsta var från 2012. Skönt att det är gjort nu. I helgen ska vi borra upp de sista hyllorna och försöka få upp våra foton på väggarna. Ska bli så skönt när allt som hängt över oss så länge börjar bli klart.

En riktig liten drama queen

H (och många av hans vänner på dagis) verkar vara inne i någon period där allting är väldigt dramatiskt. När han blir arg eller något går emot honom så stortjuter han, när han blir glad för något så skrattar han så att han kiknar, när han gör illa sig så gör det ONT etc. Han kan låta riktigt bedrövlig  till och från, samtidigt som han gärna kisar med ögonen för att se om man reagerar på hans skådespel.  Det är nästan lite roande att se och ganska svårt att inte visa hur nära till skratt man har ibland.

H har varit hemma från dagis igår och idag. Han har någon lindrig variant av ögoninflammation. De sa på dagis att det varit tvungna att torka gegg ur hans ögon, men nu har han varit hemma i två dagar utan något gegg alls. Men han är lite röd och svullen runt ögonen. Imorgon ska han i alla fall dit i några timmar.

Själv har jag haft massvis av rejäl mol-/mensvärk idag. Lite huvudvärk också. Imorgon är ruvardag 5 och då borde överstimuleringen komma tillbaka om jag är gravid. Det måste inte bli så, men troligen. Så gissar att jag kommer va rätt deppig om det inte händer något.

Idag satte vi upp julgranen här hemma. Herregud vilken pers. H roade sig med att snabbt som tusan hälla ut alla julkulor över hela golvet. Sedan försökte han hänga upp dem utan att använda snörena, vilket såklart resulterade i att de ramlade ner fortare än kvickt. Men är man envis så är man. Sedan när vi vuxna lyckats hänga upp så många kulor som vi ville ha, började den tokiga lilla ungen att riva ner alla kulor igen och allt glitter han nådde. Efter ungefär en och en halv timme var vi så slut att vi var redo att slänga ut granen genom fönstret och skita i alltihopa. Vi får se hur många dagar den får stå kvar. En fight lär det bli. Och äntligen har vi satt upp vår TV på väggen. Skönt att slippa hålla koll så att inte H ska välta den.

Nu blev jag så trött så trött. Natti natti.

blogger-image--676442852.jpg

Ruvardag 3

Fysiskt har det blivit mycket bättre. Nu är det psyket. Vet inte varför det känns så jobbigt den här gången? Dels är väl förstås för att det blev jobbigt med äggplocket utan bedövning och att jag hade så ont efter med överstimuleringen och allt. Och kanske att jag trodde att det inte skulle va en big deal det här första färskförsöket. Vi har ju ändå två försök kvar, ingen press ännu.

Nu när jag knappt har känt av magen alls idag så sjunker hoppet direkt. Vilket är så korkat eftersom man i princip inte kan känna något på tredje ruvardagen. Men som den knäppa IVF:aren man är så vill man ju att det ska kännas, typ göra ont. Ekvationen går inte ihop. Jag borde än så länge bara vara glad att medicinen mot överstimuleringen hjälper.

Idag har jag som sagt nästan inte känt något. Men nu när jag sitter här och skriver så har jag världens molvärk som strålar både uppåt, neråt och utåt.

Det är faktiskt skönt att vara hemma dessa dagar. Nu är även mannen ledig några dagar så jag är inte själv. Vi fyller dagarna med att pyssla här hemma. Rensa lite i vårt ”ångestrum” som vi inte orkat ta tag i sedan flytten i maj. Tanken är ju att vi ska kunna använda det rummet som gästrum/kontor/syrum. Skönt att ha mannen som påminner mig om att va positiv eftersom det är för tidigt att deppa ihop.

Mår bättre idag men sömnproblem

Igår var jag så less och ringde läkaren för att få sjukintyg som jag behöver från idag. Fick en tid idag på förmiddagen. Och gissa vad?! Jo, nu när jag vaknar känns det mycket bättre. Knappt svullen längre. Så himla typiskt. Men eftersom det varit lite varannan dag med måendet så åker jag dit ändå. Fortsätter jag må fint imorn är det ju bara åka och jobba ändå.

Alltså det är verkligen inte lätt att sova när man går på Prednisolon. Trots att jag tar hela dosen på morgonen så får liksom inte kroppen ro att sova och komma ner i varv. Känner mig helt slut i huvudet men kan ändå inte sova. Jag som alltid sover som en stock annars.
UPPDATERING: Har varit hos läkaren nu. Är sjukskriven denna vecka och hela nästa. Endast lite vätska i buken idag men äggstockarna är stora, speciellt vänster som är gigantisk. Ordinerad VILA. En felaktig rörelse kan få äggstockarna att vrida sig vilket är ett akut och farligt tillstånd. Om jag blir gravid finns stor risk att det blir värre igen. Vilket får mig att redan nu tänka att jag kommer deppa ihop om två-tre dagar från nu om inget händer. Inte för att jag vill ha ont, men jag vill ju va gravid. Usch, avskyr dessa dagar.

Så ligger man här igen då…..

Ruvardag 1. Idag är det mer svullet igen och gör ont i magen. Det har molt massvis i livmodertrakten inatt och nästan krampat i magen. Har varit lite trög i magen också och försökt gå på toa åtskilliga gånger inatt, har alltså inte sovit så mycket alls. Nu har det äntligen släppt och jag har skött magen några gånger i alla fall. Men det skaver sådär på insidan av buken och svider/moler i livmodern eller däromkring. Precis som det kändes sist jag var överstimulerad har jag lyckats läsa mig till i gamla inlägg. Det verkar vara lite varannan dag. Igår var det ju bättre och gjorde mindre ont. Idag värre igen. Tror jag måste ha sjukintyg imorgon om jag inte kan jobba då. Nu ligger jag hemma på soffan då det gör ont att röra sig. Mår illa av Pravidelen också.

Känner mig lite less för stunden och önskar verkligen att det här kan föra något positivt med sig OCH att tiden går fort. Det är inte min grej att inte kunna jobba.

Henning har drömt mardrömmar inatt också och har vaknat flera gånger om jätteledsen. Han hade en vakenperiod mitt i natten när han inte kunde somna om. Imorse var han lite röd i ögonen, hoppas han inte har en ögoninfektion på gång utan att det bara var den dåliga nattsömnen som syntes.

ET – check!

För några timmar sedan kom vi hem igen helt färdiga. Det tar på krafterna att sitta sex-sju timmar i bilen. Vi började morgonen med att lämna Henning hos faster och kusinerna. Han hade inte ens tid att säga hejdå. Vi kom fram till IVF-kliniken i Falun med 15 minuters marginal. Doktor Staffan frågade hur jag mådde och jag erkände att jag mådde bättre på fredagen än vad jag gjorde på lördagen. Magen svullnade nämligen upp igår igen och det liksom skavde på insidan av buken. Han sa att blodproverna ändå visat att det var okej. Han frågade både mannen och mig om vi verkligen var säkra på att vi ville ha två blastocyster (doktorn kunde inte ställa upp med barnvaktsservice). Vi sa ja, fast jag såg att mannen min svalde en extra gång och flackade lite med blicken. Sedan skrev vi på papper om att de skulle frysa de blastocyster som inte sattes in idag, fyra stycken, i fem år och därefter kasseras dem.

Därefter var det upp i gynstolen som gällde och där mättes slemhinnan som jag oroat mig mest för till 8,5-9 mm, så bra för att vara jag. Ungefär där och då blev jag så himla glad och lättad att jag nästan kände mig hög. Pladdrade nog alldeles för mycket resten av besöket. Hade lite vätska i buken som syntes tydligt på ultraljudet. Två fina blastocyster fick flytta in och vi såg ett vitt sträck på skärmen. Den här gången kändes det ingenting.

Efteråt tittade vi på bilder på våra nyinflyttade blastocyster och fick fråga lite frågor och så gick vi igenom medicinlistan. Embryoglue har använts som det alltid görs där vid långtidsodling. Den ena blastocysten hade redan ”hatchat”, alltså börjat kläckas, det såg jättehäftigt ut. Kände mig så himla positiv där och då, men då och då dyker den där elaka rösten upp i mitt inre och säger att såklart det inte går för det brukar det inte göra, sån tur har vi inte. Men men, nu är det ju inte så mycket att göra, bara stoppa i sig massa piller här och var och sprutor och hoppas på att tiden går fort.

Jag ska fortsätta att ta Pravidel som jag fick mot överstimuleringen fram till TD. Prednisolonet ska dubblas från idag till 20 mg. Fragmin-sprutor varje kväll. Progynon och Lutinus tre gånger dagligen. Och jag kan väl erkänna här i bloggen att jag även tagit en Femanest vaginalt också, på eget bevåg, efter  VUL  3 när slemhinnan endast var 6 mm.

Vi fick även med oss filmen från när H blev till. Från att han endast var en befruktad äggcell till en färdig blastocyst som fick flytta in i mig. Så häftigt att se.

Önskar så att det lyckas nu. Den här behandlingen blev verkligen en pärs på slutet. Känner oss inte jättesugna att göra om detta två gånger till. Nu ska vi se på Beck innan läggdags.

TACK för alla lyckönskningar!

Dålig sömn

Har sovit skitdåligt inatt. Var svullen och hade ont igårkväll igen. Har inatt kissat en gång i timmen. Nu vid fyratiden kunde jag inte somna om och har varit vaken sedan dess. Självklart har båda mina killar sovit som stockar hela natten och snusar oförskämt härligt.

Passar på att skriva upp alla biverkningar jag har redan nu, av progrsteronet och överstimuleringen så behöver jag inte tro att de betyder något annat sedan när jag ruvar.
Trött, ömma bröst, svullen och halvtrög mage, lättirriterad, arg och smådeppig, kissar massvis speciellt nattetid, molvärk i lilla bäckenet/äggstockar/livmoder.
Tror jag går upp och tar en dusch nu innan mina killar vaknar. Klockan sju åker vi och lämnar Henning hos hans faster med familj. De är så uppspelta och längtar sig tokiga efter honom så han kommer få en kanondag. För oss bär det av till Falun då.