Förskolestart

För någon timme sedan lämnade vi H på förskolan för första gången efter sommaruppehållet. Det gick förvånansvärt bra. Han har inte varit där på sex veckor. Mannen frågade på skoj H om han kände igen sig när vi kom dit och fick svaret ”NEJ!”. Men han blev väldigt glad när han träffade pedagogerna och några av sina vänner och det var inga protester alls när vi lämnade och han var glad när vi gick och hade inte ens tid att vinka. Så skönt. Ska bli spännande att höra hur det gått denna första dag utan blöjor och allt. Det ska även bli roligt att höra om de säger något om hans utökade ordförråd då han bara på dessa veckor pratar så bra att man kan tro det är en annan unge vi lämnat där idag. Han har blivit så stor vår älskade lilla unge.

Vad gäller graviditeten händer inte så mycket. Har fått tillbaka lite förvärkar som är ganska onda, men de är också extremt sällsynta så tror inte de gör någon större nytta. Natten mot igår sov jag ganska bra, bortsett från alla kisspauser, och kände mig nästan pigg i alla fall halva dagen. Men inatt sov jag skit igen. Otroligt att man kan funka så länge och hyfsat bra utan någon sömn. Tur jag har min fantastiska man som sköter typ allt. Idag var han dock tvungen att åka in till jobbet en stund. Men han VAB:ar en timme morgon och eftermiddag för att kunna hämta för förskolan, vilket hans chef inte är eld och lågor över. Hon verkar tro att hon kan styra över hur och om han ska VAB:a eller tror sig ha rätten att planera in VAB:en tillsammans med honom. Hon verkar helt ha missat att man VAB:ar för att ta hand om sitt barn och inte sitt jobb. Jag tror jag nästan är mer irriterad än mannen över detta.

Nu ska jag försöka fördriva dagen ensam här hemma. Känner mig fruktansvärt rastlös, men kroppen orkar ju inget så förmodligen får jag inget gjort.

TUL

Nu har vi varit på ännu ett TUL. Allt såg väldigt bra ut. Flödet var bra, mängden fostervatten normal och lilla tjejen har växt ikapp ordentligt sedan förra TUL och ligger nu endast 9% under mittkurvan. Hon tros nu väga cirka 3,3 kg. 

Hon är ju väldigt aktiv så jag trodde inte att något skulle vara dåligt, men så här i efterhand är det ändå ganska skönt att ha fått en extrakoll. Vet inte riktigt vad som ska hända nu, men om ingen hör av sig går vi väl på ännu en koll på onsdag nästa vecka. Om inte tjejen är ute då vill säga…..

Sent telefonsamtal från BM

Strax före klockan 21 idag på kvällen ringde BM upp mig. Hon kunde inte släppa tankarna kring mig efter att hon gått hem från jobbet. Hon tänkte på TUL som visat på liten bebis (om än normal), på min migrän som varit värre sista dagarna och på att jag inte sovit på flera veckor. Hon kunde inte släppa att det nog var bäst att göra ett extra ultraljud med tillväxtmätning också. Så hon ringde upp mig och frågade om jag kunde tänka mig att åka in på UL imorgon eller på måndag. Och hon har lovat att det inte blir igångsättning senare än vecka 42+0 och kanske blir det till och med tidigare. Vi får se vad som händer efter ultraljudet. Så imorgon bitti ska någon av hennes kollegor (hon är ledig imorgon) ringa och berätta om det finns en tid ledig för oss imorgon, annars får vi gå på dropin-ul på måndag mitt på dagen.

 

Datum för UL och igångsättning

Hade telefontid med BM idag. Det var endast blodtrycket som skulle kollas så tog det på apoteket här och fick lämna det per telefon. Så slapp jag åka hela vägen in till stan. Eftersom blodtrycket var bra behöver jag inte göra någon ny koll förrän nästa vecka när det är dags för UL som man får göra när man gått en vecka över tiden.

Helt plötsligt har min BM börjat räkna veckorna annorlunda än hon gjort hela graviditeten vilket innebär att jag kommer få göra UL i vecka 41+1 istället för 41+0. Även igångsättningen kommer bli vecka 42+1 istället för vecka 42+0 som är det normala. Jag vet att det bara är en dag och att det troligen inte alls spelar någon roll. Förhoppningsvis behövs ingen igångsättning. Men det stör mig ganska mycket. Varför ska jag gå en dag längre för att hon nu räknar annorlunda? Varje dag känns som en vecka, minst. Jaja, jag har inte så mycket att säga till om där verkar det som.

Det tynger och stramar mer och mer för varje dag neråt och mot ljumskarna, så jag tror hon försöker röra sig nedåt i alla fall. Men kan inte låta bli att tänka på att min mamma blev igångsatt och att det finns en risk att jag också blir det. Hon gick och var öppen 10 cm i över en vecka utan att värkarna kom igång. Men min kropp skötte sig ju förra gången så vi hoppas den kan nu också och att den bara är lite trögstartad.

Vi försöker orka med ett litet projekt varje dag för att få tiden att gå. Idag har vi varit i ett friluftsområde där de finns gott om plats för lek så att H får springa av sig. Han blir helt omöjlig att ha att göra med om vi är hemma en hel dag.

Fortfarande höggravid…..

Tack snälla för gissningar och peppning. Det verkar i alla fall inte bli något på BF-dagen, tiden börjar rinna ut. Endast två och en halv timme kvar och inga speciella känningar.

Sista dagarna har vi gjort korta turer ut i skogen för att plocka lite kantareller, blåbär eller bara vara. Det blir inga längre sträckor utan jag brukar typ dyka ner i blåbärsrisen och så går mannen och H runt. Annars försöker vi bara få dagarna att gå och jag försöker att inte vara alltför bitter över att ingenting händer. Jag sover fortfarande inte på nätterna och har dessutom haft en hel del kraftig migrän och har varit tvungen att medicinera för att härda ut. Känns inget vidare. Är precis som sist rädd att ha ett riktigt jävligt migränanfall när förlossningen sätter igång. Det hände ju sist och då medicinerade jag och mådde ännu sämre. Som tur var gick det över tills det var dags att åka in och klämma ut H. Misstänker att all sömnbrist inte gör migränen bättre.