Nu har jag exporterat och flyttat hela den här bloggen. Så vill ni fortsätta följa eller läsa om vår tidigare IVF-resa kan ni göra det på mysfamiljen.com.
Hoppas vi ses där och lämna gärna en kommentar så jag vet att ni finns.
God fortsättning!
Okategoriserade
Nya bloggen!
Jag har alltså flyttat härifrån. Nya bloggen är helt öppen för alla och fullt med bilder på vår familj. Kommer någon gång att flytta den här och gamla bloggen dit. Så från och med nu är jag inte längre anonym. Ni får gärna lämna en kommentar någon gång ibland om ni följer med mig dit
Följ länken: mysfamiljen.com
Välkomna!
Lösenordsskyddad: Framtiden för bloggen….
Alltså denna amning……
Den har varit ganska mysig sista veckorna. Det har inte gjort så värst ont längre. Inte varit lika långdraget, inte hela tiden. Men nu sista dagarna är det hela tiden igen. Och jag får panik. Det funkar inte. När maken är bortrest och jag är ensam så känns det så jobbigt att ha henne hängande på mig hela tiden. H blir lidande. Han försöker faktiskt ha tålamod, min goa son, men det är inte lätt när hon behöver amma hela tiden och om hon inte får det, gallskriker hon för full hals. Jag räcker liksom inte till. Känner mig smått kvävd.
En person i min närhet påtalar varje gång vi ses hur bra det är att jag ammar och att det verkligen är det bästa man kan göra för sitt barn. Det stör mig så mycket när personen säger så. Struntar egentligen i vad hen och andra tycker. Det som stör mig är att hen inte tänker på vad hen säger och hur det kan uppfattas. Menar hen att de som inte ammar inte vill ge det bästa till sina barn? Att om jag slutar amma så vill jag inte längre mitt barns bästa? Att man inte är en bra mamma om man inte ammar? Att jag skulle vara en bättre förälder till L än jag var till H då jag inte ammade honom så länge? Tycker man kan tänka på hur man säger saker.
Personligen tycker jag att jag är grymt bra som kämpar som tusan för att det ska funka och jag kände mig precis likadant med H när han fick ersättning. Det var definitivt det bästa för honom och oss just då. Nu har jag funderingar på att ge ersättning vid något tillfälle kvällstid, om det funkar bra och kan ge mig lite större möjlighet att ge H uppmärksamhet också. Vi får se. Jag ska prova mig fram tills vi hittar rätt.
Dopet bokat
Nu har vi bokat dop. I god tid. Och vi har ändrat tiden två gånger så nu får det bli tredje tiden gillt även om det blev längre fram i tiden än vi hade tänkt. Kyrkan där vi bor repareras ända fram till nästa sommar och den andra närliggande kyrkan var i stort sett fullbokad hela hösten, så i början av mars blir det alltså istället. Två faddrar har vi utsett och funderar nu på om vi ska ha tre personer som vi hade till H och i så fall vem den tredje ska vara.
Det händer så mycket i början på nästa år. Min mamma fyller 60 år i början på januari, mannens mamma fyller också år om än inte jämnt. Mannen och H fyller år i slutet på januari. I februari tror jag det är ganska lugnt. I mars blir det dop och så fyller syrran och min pappa år. Det låter som att min mamma önskar sig att vi ordnar hennes fest, men min syrra är bortrest då så jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Kanske får vi skjuta lite på den.
Och på tal om annat är det verkligen inte lätt att hinna med bloggen med två små. Det är verkligen skillnad på den här föräldraledigheten och förra. Då hade jag all tid i världen och nu ingen tid alls. Men det är på både gott och ont. Sist kände jag mig ganska ensam, lite uttråkad ibland och smått isolerad. Nu hinner jag inte alls känna så. Nu hinner jag knappt känna efter alls, men jag försöker att ta mig tid att njuta av stunden.
Peppar peppar så funkar det ganska bra med allt när maken jobbar. Han jobbar ju som jag skrivit tidigare utomlands när han jobbar så det blir en del tid ensam med båda kidsen. Men av okänd anledning är H oftast lättare att ha att göra med när bara jag är hemma så oftast funkar det bra. Men ibland när båda kidsen vill ha full uppmärksamhet samtidigt och ljudnivån är sjukt hög så har man lust att bara gå därifrån och stänga in sig och skrika och gråta en skvätt, men det är inte alltför ofta som tur är. Det är mysigt för mig att få mysa lite extra med H också, för när pappa är hemma är han favoriten.
Nu ska jag passa på att dricka upp mitt i alla fall halvvarma kaffe medan L sover. Sedan ska jag påbörja projektet städning här hemma då jag hade migrän igår och inatt och orkade inte plocka eller ta hand om köket här hemma igår. Det ser ut som en bomb slagit ner…..
Bajset
Nu verkar vi äntligen ha gått i mål helt med potträningen. H har ju haft sådan bajsångest, i över två månader har det hållit på. Men nu sista veckan så har det bara tvärvänt. Nu är det helt plötsligt jätteroligt att bajsa och varje gång han går på toaletten gör han allt för att krysta så att det ska komma bajs. Så himla skönt att det äntligen vänt.
Mannen har börjat jobba igen. Han är nu på sin första jobbresa och han är borta måndag till onsdag. H, L och jag försöker klara oss själva. Det gick jättebra med nattningen igår, den har jag bävat för. Vi låg alla tre i H:s säng. L ammade och H somnade faktiskt ganska fort. Imorse vaknade jag med ryggskott. Verkligen ingen höjdare när man är själv. Så nu har jag ringt in min mamma och syster som ska hjälpa mig att hämta H på förskolan och med vardagen här på kvällen.
L och jag har varit på BVC idag och hon har faktiskt sovit i tre timmar nu på dagen, större delen av tiden i vagnen som hon inte alls gillar. Nu hör jag hur hon håller på att vakna. Det är sällan hon sover någon annanstans än på mig.
Amningsmaraton
Från klockan 15:30 idag har jag ammat L. Några minuters paus ibland och så är det dags igen. Mina bröstvårtor mår inte bra.
Idag är makens sista föräldralediga dag. Han fick ta ut sina dagar som han ville tillslut. Är så tacksam att jag fått ha honom hemma så länge, men imorn börjar allvaret. Nu måste vi börja skapa vår egen vardag här hemma. Det känns både stressande och skrämmande. Hur ska jag klara eftermiddagar och kvällar ensam med båda kidsen? Laga mat, leka, duscha, natta (etc) H samtidigt som L hänger i mina bröst som mest just den tiden? Lätt ångest är det faktiskt. Men jag har en plan….. Vi skriver ju veckomenyer och veckohandlar så jag ska försöka laga middagarna redan på dagen och bara värma på kvällen. Och så har jag ställt in en gammal fåtölj i H:s rum så jag kan sitta där och amma och samtidigt vara med honom och leka. Känns också stressigt att komma iväg till förskolan på morgnarna, men man vänjer sig väl.
H är helt otroligt trotsig nu. Allt är nej. Så fort han inte får som han vill slåss eller bits han. Pappa är extra utsatt just nu.
En månad
Idag fyller L en månad. Känns som hon funnits länge samtidigt som det gått fort och att hon vuxit och utvecklats mycket redan. Hon är riktigt stark i nacken och väldigt vaken och följer en med blicken. Har börjat försöka ta på saker som fångar hennes blick och försöker ”prata” och får ibland fram små läten. Precis som brorsan så älskar hon att gosa in sig i pappas skägg och hon klämmer ibland fram små leenden, speciellt mot pappa eller när hon sover. Hon bajsar minst 20 gånger varje dag.
Amningsmottagningen
Igår när jag ringde BVC var det stängt på grund möte. Så ringde istället direkt till amningsmottagningen och fick en tid samma dag. Fick ta prover för att se om det var en svampinfektion som ställer till med smärtan. Oavsett så fick vi läkemedel mot svamp utskrivet till både L och mig. Får svar imorgon på proverna. Som jag misstänkte är inte heller hennes grepp som det ska vara. Hon bör gapa större, nu kniper hon åt precis runt själva vårtan vilket gör att det skaver och gör ont. Tyvärr hade BM inga vidare tips att ge. Hon sa att L kommer att lära sig, men kunde inte ge mig ett bra svar på hur det skulle gå till. Verkligen inte mycket att hurra för. Idag har det känts aningen bättre än igår i alla fall. Kollar filmer på nätet hur man kan öva att ta ett större grepp. Funkar inge bra hittills men hoppas det kommer så småningom.
Men varför inte…..
……… lite svamp också? Idag har det gjort fruktansvärt ont att amma igen, i båda brösten. Det liksom bränner, svider och kliar. Läste på om svamp eftersom jag alltid får all sorts svamp man kan ha på/i kroppen, så varför inte svamp i brösten också? Och det stämmer på pricken. Dessutom verkar det vara vanligast när barnet är mellan tre och fyra veckor, vilket hon är nu. Fan va less jag blir. Måste göra något imorgon.
IVF-mamman 